Varför skulle det vara tråkigt? Jag har jättegod mat: Kött, gräddsåser, smörstekt lök… Etc, etc, etc.

Jag unnar mig nya kläder i mindre storlekar;-)

Det är absolut inget tråkigt liv att bli mindre och må bättre. Det är socker som gjort att jag blivit stor och inte mått bra så varför skulle jag sakna det?

Livet är så mkt mer än mat lixom!

Jovisst sådan mat är ju god också. Men att aldrig mer i hela sitt liv unna sig lite godis ser jag som väldigt svårt… Svårt när alla omkring en äter sådant, tex på fester och så. Tycker man ska kunna äta det mesta i måttliga mängder… Om man vill unna sig något nån gång i veckan så borde väl det bara vara så enkelt att man ökar sin träning, så borde man ju förbränna de extra kolhydraterna eller?

Nej, det gör jag inte för jag mår hemskt dåligt av det, kan få både magont och migränliknande huvudvärk, och går dessutom genast upp i vikt.

Dessutom smakar det inte gott längre, eftersom jag är ordentligt socker-avgiftad.

Hellre då att jag unnar mig lite hallon och grädde, om jag vill äta nåt gott.

#3

Du har inte förstått hur LCHF funkar.

Vi är alla olika och jag är beroende av socker, mao får jag se till att vara utan det helt och hållet. Efter 6 v på LCHF ser jag ingen som helst anledning till att stoppa nåt sånt i munnen. Jag skulle bara få hvuudvärk och må illa och dessutom skulle min viktminskning stanna av.

Varför ska man kunna äta det mesta i måttliga mängder? Du får gärna tycka det men varför skriva ut det här när de flesta som skriver och läser här inne valt en annan väg?

#3 Jag unnar mig hela tiden. =) Jag unnar mig att bli piggare, att må bättre, att minska huvudvärken. Jag unnar mig underbart god mat och goda ostar.

Jag har inget intresse av att träna för att kunna äta kolhydrater, även om det fungerade på det sättet.

Varför kalla det att unna sig när man ska stoppa i sig saker som man blir dålig av. Skulle en allergiker unna sig lite pollen?

Visst tyckte jag att bröd att kolhydrater var goda, men jag är inte sugen längre. Jag äter så gott varje dag, varje måltid, så det behövs inte det tänket.

Att slippa medicinen, att veta att jag aldrig kommer att bli diabetiker, att jag förmodligen kommer att leva längre för att sockret inte kommer att försöra mina kärl, det unnar jag mig varje dag.

Jag bara ser det som ett väldigt "tråkigt" liv att aldrig unna sig det man vill ha. Skulle aldrig kunna leva så hela mitt liv. Förstår bara inte hur ni fixar det…Är inte motståndare mot lågkolhydratsdiet, har provat det själv i 2 månader ungefär och visst gick jag ner i vikt, men klarade inte av att leva så längre… Är normalviktig nu, men skulle gärna bli riktigt smal. Men inte till det priset..

#8  Varför är det så viktigt för dig att äta godis eller chips, när det finns nyttig mat? Som godis kan du väl äta frukt eller bär istället, eller en god ostbit?

Jag unnar mig massor av mat som jag vill ha, men godis och chips är något som jag tror är skadligt för min kropp och det beroendet som finns med det skräpet - det vill jag leva utan.

Jovisst, skulle gärna vilja ha begär efter frukt eller bär istället för godis… Det jag inte förstår är hur erat begär efter sötsaker och chips bara försvunnit sedan ni började äta såhär? Det gjorde det då inte för mig… Känns som att det måste krävas en enorm viljestyrka för att äta så hela livet… Det är lätt att tänka att det är skadligt för kroppen, men begäret är starkare…

#10

men det är ju det som är så häftigt, att begäret försvinner pga att man ser till att kroppen rent fysiologiskt inte har begäret.

Sen finns det ett rent psykiskt begär, som man till en början får kämpa emot. Men iom att man äter så mkt annat gott så går det också över. Gör det inte det finns det ex kognitiv beteendeterapi el dyl att ta till.

Jag håller inte riktig med här.

Äter själv LCHF sedan snart 3 år och jag älskar Sushi. Därför blir det Sushi någon gång varannan månad eller så. Fast jag vet att jag kommer bli förstoppad i en dag. Jo, jag vet att man även kan äta sashimi men jag vill äta sushi med ris ;-)

Men jag vet vad konsekvenserna blir om jag gör det och ibland tycker jag att det är värd det!

Det är ju detsamma som med alkohol. Även om man vet att man blir bakful så dricker folk som bara den när det är fest, eller hur?

Beroendet sitter i huvudet, mer än i smaklökarna. Nu kanske jag låter lite kort och tyken, men jag tror att det är så i många fall.

Jag har ätit LCHF i två år och började av hälsoskäl och pga överkonsumtion av socker, så jag behöver inte vara så där jättestrikt om jag inte vill. Däremot så vet jag att jag mår betydligt bättre om jag äter någorlunda strikt LCHF. Numera undviker jag allt som har med bröd, pasta och kakor att göra. Någon enstaka gång kan jag äta lite godis, potatis eller äta på kinarestaurang.

Är det smaken eller känslan du saknar mest? Kan du unna dig någonting annat om du tycker att du behöver unna dig något?

Att hålla kroppen på fettdrift är inte samma sak som att man tror att man kan träna bort ett ökat kaloriintag. Sten Sture Skaldeman kallar det att hålla fettbrasan brinnande eller att släcka fettbrasan beroende på sammanhang. Tyvärr har jag inte hans böcker tillgängliga, men någon annan kanske kan förklara utförligare.

Jag är med i en förening som är "värsta kakföreningen", medlemmarna tar med sig fantastiska hembakade kakor till möten och träffar (det är ingen kakförening utan vi håller på med något helt annat, men kakor tas det med). Innan jag började med LCHF skulle jag kunnat tömma faten. Numera är jag helt nöjd med att sitta med min lilla välsmakande ostbit och ev dricka lite grädde direkt ur paketet. Skulle jag börja äta kakor skulle jag bli sjuk en vecka, så för mig är det ett lätt val att avstå.

Kan du unna dig något annat än chips och godis på fester? Är du ordentligt mätt så är det lättare att avstå. Kan du äta nötter? Kan du ta med eget snacks, antingen små trevliga ostbitar eller fetabitar eller Lykas friterade fläsksvålar?

Antingen kan man belöna sig själv. Nu har jag varit en duktig flicka / pojke och avstått snask och då kan jag unna mig….eller också får man ta sig själv i örat: Du blir sjuk om du äter det där.

Så det går att avstå. Börjar man fuska så är det så lätt att trilla dit igen. Dag ett utan sött och kolhydrater går bra, dag två går ganska bra, dag tre är riktigt jobbig, förhoppningsvis är dag 4 = dag 2 och dag 5 = dag ett.

Sedan beror det ju också på vilken nivå man vill/måste lägga sig.

Jag är varken överviktig eller sjuk på något sätt. Därför kan jag göra så också.

Hade jag däremot varit sjuk och extremt sockerkänslig hade det ju varit en hel annan femma :-)

Synda någon gång i veckan? Nej, det gör jag inte. Jag håller mig rutinmässigt till den LCHF-nivå jag trivs med och som jag mår bra på. Blir det varje vecka är det ju en vana, och då tror jag man är illa ute.

Däremot kan jag vid enstaka högtider göra medvetna avsteg, tex några färskpotatisar vid midsommar, lite glögg runt jul osv. Jag lägger upp en fingerbred tårtbit när någon närstående trugar, tar en tesked grädde och mojor runt resten så det ser ätet ut (hellre än att skapa konflikter som kan vara åratal)

Klart suget känns av ibland… varje dag i början och sen mer och mer sporadiskt men det är ju ett beroende, "suget" är beroendet.

Socker är beroende famkallande de snabba "kickarna" man får precis som vid vilket missbruk som helst.

Vi här är allergiska mot detta, man går upp i vikt, mår illa får huvudvärk ont i kroppen och uppsvälld mage(nu berättar jag om mina egna symtom)

Nej jag väljer nog ett "rent liv" men också ett rikare liv och är man på fest och känner att det inte spelar ngn roll så go for it… men räkna med att återgå till "normalt" efteråt och flera kilos vattenvikt ett par dagar.

Om du slutat ta heroin skulle du unna dig att lite ngn gång ibland??

Sen är det väldigt svårt för oss att "sluta" när vi blir"matade" i affärer, framför tv på stan  osv osv med snabba kolhydrater.

Det e motigt aldså men inte omöjligt

#10 är det så att du har "unnat dig" godis och sötsaker som du säger så förstår jag att du har suget efter socker kvar eftersom du underhåller ditt begär efter det.

Ibland känner jag sug, men inte så ofta. Kanske 1/10 del så ofta som innan om inte mindre! Alltså vill jag inte ha chips och godis och sånt. Ibland kommer dock sug efter glass och bakverk. Den dan jag inte vill gå ner mer i vikt har jag väl tänkt mig att jag ska kunna unna mig nått kolhydratsrikt ibland, men det kommer nog mest vara hemmagjorda grejer isåfall. Känner inte för att peta i mig massa fabrikstillverkat skit med tillsatser i igen!

Om man nu är sugen på något med snabba kolhydrater, borde man kunna planera och ta lite av detta och fylla på med fett så blir blodsockerstegringen mindre.

Drick vin och ät massor av gräddsås och ost t ex.

Choklad och grädde, kanske?

Jag har ingen erfarenhet av just detta, men är väl förtrogen med vilken mat som höjer blodsockret…

Lillabedan, du skriver att den dagen du inte vill gå ner i vikt mer så kommer du unna dig något kolhydratsrikt ibland. Men går du inte upp i vikt då igen som alla här hävdar?

Hej

Jag har ätit LCHF ca 14 månader, Ibörjan längtade jag efter lite frukt så jag "unnade" mej en frukt varannan veckan, nu äter jag kanske en frukt i månaden, Men det finns så mycket gott att äta om man inte äter fakir, utan äter grädde, nötter, 70-86% choklad mm.

Jag har väl unnat mej lite under detta år, det har väl blivit 5 små potatisar, 1 glass julmust, 10 chips, men inte är gott längre. Jag tycker fortfarande att frukt gott så det blir en i månaden, utom i aug-sept då när man kan plocka äpplen från egna äppelträd då blir det nog ett i veckan.

#20 Ja det får jag väl se då. Det har jag ingen aning om nu. Förhoppningsvis gör jag då hemmagjord glass med mindre eller inget socker eller så. Troligvis smackas inte alla 30 kilon tillbaka av lite födelsedagsfika heller ;) Jag är dessutom inte sockerberoende heller utan har gått upp i vikt av en ätstörning.

Den här frågan kommer ofta.

Poängen med LCHF är att man ställer om hela energiförsörjningssystemet så att man bränner fett istället för socker. Men varje gång man äter socker/kolhydrater stör man metabolismen och faller tillbaka i sockerförbränningen lite grann, och måste då gå igenom omställningen igen, mer eller mindre. I början innan man är helt inkörd på fettbränningen får avsteg extra stora konsekvenser. Så om man äter kolhydratrik mat en gång i veckan kommer man i princip att befinna sig i ständig omställning och abstinens. Tacka f-n för att man ständigt går och längtar efter socker då!

De goda nyheterna är att man faktiskt kommer över suget till slut, men det kan ta flera månader. Själv kan jag också känna lite sug igen i pms-tider, men så länge jag inte ger efter för det första lilla suget slipper jag det stora jobbiga som kommer om jag faller för det första.

Men ingen försöker tvinga någon annan att välja den här vägen. Tycker man att livet blir så meningslöst utan chips att man inte kan tänka sig att avstå dem för eventuella hälsovinster man kan få när man väl gått igenom omställningen, så står det en naturligtvis helt fritt att göra det valet!

eller en annan ätstörning ska jag kanske säga…

Men om man drar ner lite på kolhydraterna bara, går man inte ner i vikt då också? tex äter i hård smörgås per dag och kanske fullkornspasta eller råris nån gång per dag och tränar ett par dagar i veckan. Tror dock inte att man ska äta en lågkalorikost. Annika Dahlqvist skriver ju att den som är normalviktig frisk och tränar kan äta mer kolhydrater…

#23 Nu kommer jag med en fundering. Jag gissar att man blir av med "suget" om man har ett sådant. Men smaklökarna består väl av annat än just "sug" efter socker?

Jag har ätit enligt LCHF i nästan ett år nu. Jag gör avsteg då och då. Tex när jag är hemma hos mamma och pappa på middag, fika med vänner mm.

Jag tycker man får känna sig fram, märker man att en frukt om dagen triggar  gång det där hemska överjävliga suget - kanske man ska låta bli.   :)

Helium, när du gör ett avsteg hur ofta innebär det då? Och vad äter du då? Mår du inte dåligt, går upp i vikt när du gör det?

Jag gick idag och köpte vin på systemet…Bra att ha! Det unnar jag mig ibland och idag hade jag tid och pengar.

Gick som sagt där ….och letade och småkollade lite och blev plötsligt akut sugen på sherry, bailys och sött dessertvin…..som jag aldrig köper.

-OJ,OJ, OJ! : Tänkte jag, nu är jag visst hungrig!..skyndade mig att hämta mitt vin, betalade och halade upp några fläsksvålar ur innerfickan….Och vips!!! så var sockersuget över!!

Åkte hem…. , tog ett bad…., ett glas vin ….och åt en  liten Lchf måltid. Sockersuget var nog hunger tror jag.

 Prova får du se om det fungerar för dig också! Vad du än väljer …Lycka till!

Nu får ni ursäkta min enormt spydiga kommentar men att ni orkar diskutera med en omotiverad, totalt opåläst individ.

Verkar inte överhuvudtaget ha varken intresse för eller vilja att veta vad LCHF är.

Lägg energin på dem som vill ha alla hälsovinster istället och den som vill äta all annan skit får göra det. Det är deras kropp och förfall.

De inser själv inte sitt eget bästa tyvärr.

#25

Jo det är klart man kan göra det. Men för mig som har ett enormt sug efter socker och kolhydrater så triggar det bara. Dessutom är ju syftet med LCHF att hålla sitt blodsocker på en mkt jämn nivå så at kroppen inte behöver producera mer än minimalt med insulin.

Men vad ska du äta för att bli mätt? Om du nu drar ner på kolhydraterna, öka på rejält med protein? Eller äta grönskaer (kolhydrater). Jag äter ju fett för att bli mätt, men fortsätter du äta en viss mängd kolhydrater, som du tar som exempel, kan du ju inte späda på med hur mkt fett som helst. 

Då är det helt enkelt inte LCHF vi pratar om och då kanske det finns bättre sidor att söka info, då pratar du mer GI.

#30 Ja, men det är väl upp till var och en ifall man vill besvara folks frågor eller ej. Om hon är intresserad av hur sötsuget fungerar så kanske hon kan bli motiverad till att bli av med det! Hursomhelst är det intressant att höra hur folks sug fungerar. Jag fattar inte varför man ska ignorera folk och idiotförklara dem bara för att de inte är hard core LCHF. Det är en tjej som testat och som det inte funkat för! Inte SLV!

#30: lillan66: Försök ha i åtanke att undvika omdömen som handlar om person och inte sak, som kan tolkas som nedsättande av mottagaren.

Sajtvärd, Medarbetare samt- vill jag gissa- de flesta medlemmar vill gärna behålla en öppen, välkomnande atmosfär i den mån det nu är möjligt. Altså en forummiljö där alla som vill öka på sin kunskap kan få komma med även negativa erfarenheter och ställa frågor kring LCHF, vilket är OK så länge frågorna ställs som frågor och inte kritik i form av ifrågasättande och påståenden att vi "borde veta bättre".

Mvh magma (medarbetare)

Gullan988: du skriver att du har svårt att se dig själv leva utan chips, godis och dylikt livet ut, och känner att det blir hemskt tråkigt utan pasta, ris mm. Och att du vill kunna äta lite av allt, och motionera bort ev överskott av kolhydrater.

Det sättet att äta passar nog tyvärr inte in på LCHF, utan mer på tallriksmodellen/GI och kaloritänk, och om du inte känner att LCHf passar dig så bör du välja ett annat sätt att äta. Jag kände att det var utrtrist de första veckorna att inte kunna "unna mig" lite extra kolhydrater på helgerna, men det gick över ju längre tiden gick. Och nu kan jag se att det var mitt sockerberoende som talade, snarare än logiken.

Du ska inte räkna med att kunna dra fördel av LCHF om du "drar ned väsentligt" på kolhydraterna om du dagligen äter en macka och lite ris/pasta/potatis till maten. Ett bättre alternativ för dig kanske vore att äta enligt GI, om du nu är relativt normalviktig och inte lider av insulinresistens?

Lillan66: Förstår inte den ilska/irritation från vissa lågkolhydratare? Låt alla äta som de vill, varför bryr sig..? Och du har ingen aning om hur mycket jag vet om det, är påläst, och säger inte att det är fel, men alla kanske inte klarar av det eller ens vill äta så…

#30 Jag tycker inte Gullans frågor är särskilt konstiga.

De här funderingarna stöter jag på ständigt i vardagen och det är bra att folk svarar på dem, särskilt med tanke på alla nya medlemmar. Då får man dessutom ett hum om hur olika kosten kan se ut.

Och som kommentar till Gullans första fråga - jo, visst kan jag äta några chips ibland. Eller ett par godisar. Jag äter inte så strikt och några extra kolhydrater påverkar mig inte nämnvärt.

Men - det finns ett par men - det stannar med just NÅGRA chips. Inte en halv påse. Inte ens en halv näve.

Men nr 2: När jag skriver "ibland" menar jag kanske en gång i månaden. Eller ännu mer sällan. Inte en gång i veckan. Då skulle kroppen nog börja protestera.

Den stora fördelen i sammanhanget är att jag inte är det minsta sugen på mer godis. Jag kan sakna smaken av t ex saltlakrits men jag har inte längre svårt att begränsa mängden. Faktum är att jag inte orkar mer än dessa små smakbitar. Förr när jag åt godis kunde jag smälla i mig tre hekto. Nu för tiden känner jag mig uppblåst och stinn efter tre stycken. Mycket är heller inte längre lika gott som man minns. Smaken av dåliga fetter, smakförstärkare, sötningsmedel m m slår plötligt igenom väldigt tydligt…

Och det kan nog inte påpekas tillräckligt ofta att många inte kan göra några avsteg alls utan att få stora problem. Du bör nog alltså inte räkna med att kunna äta kolhydratskräp varje helg. Se det som att du slipper eländet istället.

Jag ber om ursäkt för påhoppet på person,men man blir lite trött när man läser om och om igen och får höra hur oerhört tråkigt vi äter och hur fånigt det är att vi inte kan göra "avsteg varje helg och vara som vanligt folk"

Det är ju något jag i alla fall hör så gott som dagligen av de som gärna vill ha min viktnedgång och mina hälsovinster men de kan bara tänka sig att äta min kost måndag- torsdag och tror att det är helt okej att fuska varje helg.

En del jag känner har också börjat äta LCHF och går runt och säger till höger och vänster att de har gått över till det och att de INTE ALLS FUNGERAR PÅ DEM sen är det precis så de gör, äter det bara må-tors.

Då blir man lite trött….

Jag ber så mycket om ursäkt.

// Lillan.

Det är ingen fara, lillan66. Jag vet precis hur tröttsamt sådana kommentarer kan bli, men ett gott råd är att försöka att inte läsa en sådan tråd alls utan istället lämna fältet öppet för dem som orkar och vill svara:) Så slipper man bli irriterad på kuppen också. Jag tycker du gjorde ett strongt val som bad om ursäkt, heder till dig för det!

Smaklökarna verkar ju verkligen vara olika på folk. När jag (om jag) gått ner i vikt kommer jag nog att gå över till en mer GI-aktig kost. (Om det nu inte skulle visa sig att vissa av mina hälsoproblem gick över av kosten)

Detta för att jag aldrig tyckt om vare sig grädde eller smör, men däremot ris och pasta. Jag kan äta fullkornsris som det är (mmmmm), men har verkligen svårt att få i mig feta såser och smör. (Har alltid tagit minimalt med smör på smörgåsarna)

Så fungerar mina smaklökar. Det handlar inte om något sug, utan om smak. (Däremot har jag haft ett sug efter socker, och det är verkligen ett sug) Att då leva resten av livet utan att få äta det man tycker är gott, det blir ganska torftigt… Ni som verkligen tycker om feta såser och smör har tur i det här avseendet…

fast även ris och annan kolhydratrik mat underhåller sockersuget

Jo, jag har märkt det.

Men jag vill ändå inte leva ett liv där jag mest äter sådant jag nätt och jämt står ut med.

Mitt sug är mindre redan nu, och jag har inte ätit särskilt strikt. Ikväll åt jag en kaka hos min kompis och var nöjd med den. I vanliga fall skulle jag ha velat ha godis när jag kom hem…

alla är olika , en del är helt enkelt tvungna att avstå, men klarar man det så är det ju helt ok!

haneit, det  där känner jag igen - om smak och sug! Till min förskräckelse upptäckte jag att det där med smak var rent pinsamt hopvirat med sug - och när jag inte längre hade suuuget hade jag inte heller smaken!

Jag kan givetvis inte säga att "du är som jag" - men den stillsamma lycka som jag upplevde när jag började avnjuta fett -wow!

Och vad gäller det där icke-suget efter socker -det gör en också först häpen - sen lycklig…

Men menar du att smaklökarna totalförändras från att inte alls tycka om fett och gräddsåser till att plötsligt göra det? För annars kvarstår problemet. Att vara tvungen att äta det man nätt och jämt står ut med resten av livet.

Har man riktigt svåra hälsoproblem är det ju klart att man tar smällen, (för de flesta verkar det ju inte heller vara någon smäll)men annars kan det nog kännas ganska hårt…

För oss här hemma har smaklökarna förändrats hela tiden! Många livsmedel som vi inte gillade (feta saker) älskar vi nu, det var en psykologisk spärr pga fettskräck. Dessutom så blir förmågan att känna smaker bättre så det är en riktig fest att få testa olika ostsåser och dylikt. För den som inte gillar t ex gräddsås, lägg lite osaltat smör i kaffet/thét eller kokosolja, så kan du äta den mat du gillar bäst även om den kan anses lite mager.

Mjaaa, det var nog mest att det där sockersuget försvann - sedan sa mina smaknerver pooop! Det verkar - ruskigt vetenskapligt detta, underlaget bara några kompisar och några Kif-bekanta - som om när man slutar med tallriksmodellenmat - så HÄNDER det något med smaklökarna…OJ!

Prova, om du vill känna den ohyggliga pinan gentemot choklad -jag är inte särskilt intresserad…

Smör tycker jag inte heller om…  Däremot te. Och det ska drickas utan tillsatser! Mitt te är jag noga med.

Det handlar inte heller om fettskräck. Jag har tyckt så här så länge jag kan minnas. Visserligen späddes det på av fettskräck i tonåren, men även dessförinnan åt jag hellre pasta med en liten, liten, liten droppe sås än tvärtom… Bara för smaken på pastan. Och till smöret på smörgåsen behövdes mikroskop för att ses redan när jag var i 5-årsåldern. Om jag själv fick välja alltså…

Vi får väl se om mina smaklökar kommer att ändra sig… I så fall ordnar sig ju allt. Men än så länge tillåter jag mig att tvivla.

Jag läser denna tråd och blir lite irriterad över vissa påhopp. Min filosofi är är att alla olika. Tro det eller ej men ALLA människor är inte sockerberoende! Inte ens alla härinne.

Har man inga problem med vikten eller överätande av kolhydrater som du Gullan 998 inte direkt verkar ha. Då tycker i alla fall inte jag att det finns någon anledning till att vara superstrikt. Att dra ner på kolh är ju bättre än inget!

För mig och andra här skulle de absolut inte fungera. Men Gullan 998 kör på som det passar DIG!

Hejhej! Jag är helt ny på det här med LCHF men vill ändå ge Gullan ett råd. Tänk inte "hela livet". Börja med att bestämma små delmål. Börja med en månad i sträck, till exempel. Se hur du känner när den månaden har gått och om det känns bra kan du fortsätta en månad till. Om du fortfarande känner sug efter socker så kan du ju övergå till GI-kost och se om det passar bättre :) Men jag kan förstå att det känns tråkigt att föreställa sig LCHF-kost hela livet om man precis har börjat med det och inte kommit in i det än. Jag har själv precis börjat med det, men just nu testar jag det bara för att se hur det funkar för mig. Tycker att du ska göra samma, prova liksom :) Och sen sluta om du känner att det inte funkar, då har du i alla fall givit det en ärlig chans.

fast det är väl ändå rätt att upplysa om att det kanske inte fungerar så bra om man ska "fuska" varenda vecka?

Tortillas (när det vankas tacos) samt öl är något jag inte kan (eller ens önskar att) ge upp, men max någon gång per månad, för mig är den enda konsekvensen att viktnedgången stannar av, andra kan må riktigt dåligt fysiskt när de fuskar och således är det ett bra incitament för dem att inte göra det, vi är alla olika, en del som följt denna diet utvecklar närmast en allergi mot sockerrik föda, andra inte, men hur som helst, ska du nå en varaktig viktnedgång med denna diet är "en gång i veckan"-syndande för mycket. De veckor jag äter strikt LCHF 6 dagar och dricker öl den 7:e så tappar jag inte ett hekto, kan snarare lägga på mig lite (mest vatten, men ändå), så vill du inte ge upp sockerprodukter helt satsa snarare på att unna dig dem en gång per månad istället.

Pennylane - Jo självklart är det bra, det har du rätt i. Men hur vet man så säkert att det inte fungerar på just henne? Även om de inte skulle göra det för en annan?

Anledningen till att jag tänker i dessa banor är att en bekant till mig också äter lchf-liknade, men inte alls strikt och det fungerar för henne ändå. För hon är inte känslig mot kolhydrater på samma sätt som jag.

Själv "syndade" jag kanske en eller varannan vecka förut. Det funkade för mig, jag gick ner och hade inga besvär. Nu är jag mer strikt för att få bort de sista trivselkilona.

Goodlife: Var och en kan bara ge råd utifrån sin egen erfarenhet, och om man själv inte kan äta chips och godis på helgerna och ändå gå ned i vikt- då är det ganska dumt att ge det rådet..

TS skriver att "…att aldrig mer i hela sitt liv unna sig lite godis ser jag som väldigt svårt… Svårt när alla omkring en äter sådant, tex på fester och så. Tycker man ska kunna äta det mesta i måttliga mängder…" och att hon nu är normalviktig men skulle vilja ned några kilon till- men "inte till det priset", dvs att inte äta godis, chips, dricka etc någon gång i veckan anser hon inte är värt det.

Vad exakt är det du menar att hon då ska få för råd? Att prova och se efter om det funkar? Det kan hon säkert räkna ut själv, men eftersom hon redan äter lite av allt som det verkar, och fortfarande har kvar dessa kilon, så fungerar det ju de fakto inte… Eller?

Att din bekant äter lchf-liknande säger inte så mycket förrän vi vet vad hon äter, det kan lika gärna vara GI eller LCHF med kalorirestrektioner, dvs gammal vanlig kaloribantning fast på LCHF med mer kolhydrater än vanligt.

Goodlife har rätt, det är orättvist (i brist på bättre ord) av folk att säga att minsta lilla avsteg från "programmet" innebär katastrof… Det finns många som nått framgång med denna metod som inte är så sockerkänsliga att de aldrig någonsin kan unna sig lite sockerbaserad föda, tipset är att prova sig fram, ät strikt några veckor, prova sen en vecka där du tillåter dig att "synda" en dag med en påse chips eller en påse godis, se vad som händer på vägen och måttbanden och hitta din gräns.

Nejdå, minsta lilla avsteg är ingen katastrof! Det hejdar bara fettförbränningen i några dagar.

Men om detta "lilla avsteg" (jag tycker iofs inte att chips, godis och läsk är "små" avsteg;) sker på regelbunden basis varenda vecka, så kommer fettförbränningen inte ha en chans att ta fart. Att säga något annat vore att slå blå dunster i ögonen på folk.

#55

Nej jag vet att en syndardag varje vecka inte är något alternativ för någon kraftigt överviktig för att använda denna metod för att tappa vikt, och jag vet att folk talar av egen erfarenhet men jag blir lite sur när de många får det att framstå som att enda vägen är total avhållsamhet, men är man inte extremt sockerkänslig kan man (om man vill) unna sig en fuskardag varje månad och ändå på vågen och måttbanden uppvisa en nedgång, utan problem. Det är min erfarenhet, jag klarar att sänka en platta öl en fest och totalt sett över en månad gå ner i vikt. Alla måste hitta sin egen gräns, en del behöver verkligen äta max 5 gram om dagen, andra klarar att gå ner i vikt genom begränsning, även till så "mycket" som 50 gram.

Men om det nu är så att fettförbränningen kommer av sig… Kommer den av sig helt eller? Även om man skulle äta kaloribegränsat?

Jag har ätit kaloribegränsat hela den här veckan (ca 1400 per dag. ingen hunger, vilket är första gången). Och tränat. Går man verkligen inte ner då, även om man råkar äta något sockrigt? Jag har gått ner 1,5 kg (Även om det säkert inte är fett)

Har kaloriintag och vad man gör av med via motion ingen betydelse alls? Jag har ju förstått att det har mindre betydelse än jag trott, men är det helt meningslöst?

#57

Kaloribegränsning är dumt om man riktar in sig på viktminskning, kaloribegränsning som innebär att man är hungrig betraktar kroppen som svält, och det kan man gå ner i vikt på en viss tid, men ju längre man lever på svältkost betraktar kroppen det som att svälttider råder och att det är dags att spara på det fett som finns, sen när man överger svälten och äter så att man blir mätt vill kroppen lagra fett för att förbereda nästa svältperiod.

Har du mycket vikt att tappa behöver du egentligen bara följa några enkla riktlinjer; ät så att du blir mätt, bara du undviker socker (kolhydrater), träna så mycket du vill, men tro inte att begränsat kaloriintag och ökad motion automatiskt leder till viktminskning, det gäller bara till en viss gräns, sen får kroppen för sig att svält råder och begränsar därför din förbränning.

Jag blir rätt ledsen - och less - när jag får höra att vi som svarar på frågor efter bästa förmåga och erfarenhet, kör med "påhopp". Är det då meningen att vi inte ska svara, så är det heller ingen mening att ha ett forum.

Magma: vad jag tycker du är klok i dina inlägg och aldrig spydig eller fördömande. Heder!

ja det är så svårt vad man än säger så blir vissa förbannade och känner sig påhoppade, vill ni att vi slutar svara eller vad menar ni? Nu frågade ts om avsteg VAR vecka och det kan jag aldrig svara att det är OK. Vill man inte ha sanna svar utan bara klapp på axeln och okejande så vet jag inte riktigt vad det är för mening…

Wtn3:

Du missade vad jag sa. Jag sa ju att jag är mätt. I själva verket har jag aldrig kännt mig så mätt så länge. Om man nu inte går och är hungrig, men har begränsat sitt kaloriintag, går man då verkligen inte ner i vikt? Är det någon som vet?

Bara för att man inte är hungrig (obs, gäller under första tiden på LCHF, innan kroppen kommit igång med balanserad hunger/mättnadskänsla på fettdrift) betyder det inte att man fått i sig tillräckligt med näring. Eftersom fett är näringstätare än kolhydrater, så äter en LCHF:are oftast minst 2000 kalorier. En kalorinedskärning betyder alltså att kroppen får en varning om att nu vankas svälttider och så håller den extra hårt i energilagren=kroppsfettet. Om man inte är hungrig och ligger för lågt i matintag, kan man prova att öka på mängden ovanjordsgrönsaker, eftersom kolhydrater triggar hungerskänsla.

Ett medvetet val att skära ner på kalorier är inget vi förespråkar på detta forum, för svältkurer rekommenderar jag viktväktarna. Det är många som går ner i vikt där. Men mår de bra? Behåller de sin nyfunna vikt?

Jag äter halva tallriken full med grönsaker.

Vi får väl se om jag blir hungrigare sen. Jag har inte tänkt gå omkring och vara hungrig.

får du i dig tillräckligt med fett då om du äter så mycket grönsaker? Och hur mycket kolisar blir det? Jag äter väldigt lite grönsaker, bara som pynt som de brukar kalla det

Har läst denna tråd och måste bara kommentera lite.

Att alla människor själva väljer vad de stoppar i sig är helt sant; vill man göra avsteg från LCHF en gång i veckan kan ingen annan säga att det inte är OK, däremot måste man ju vara ärlig och informera om att detta antagligen inte kommer att ge viktnedgång eller så stora hälsoförbättringar som man är ute efter.

Detta är ju, trots allt, ett LCHF-forum; alla kostmodeller behöver/bör inte vara med här; det finns nog andra forum för detta.

Om man inte ger kosten en ärlig chans utan bara har åsikten att man aldrig kommer att kunna leva utan chips/godis på helgerna så fine; det är ju upp till var och en vad man äter! Men kör man på den typen av kost är det väl inte riktigt LCHF…? Kolhydratsbegränsat; ja. Fettskrämt; nej. Men inte heller LCHF.

För den sakens skull menar jag inte att man inte ska vara här på Kif, jag menar bara att vi alla gör våra val, och tror man att denna kost är den bästa för viktminskning och/eller hälsa bör man inte göra avsteg varje helg. Någon gång ibland bara.

Själv tror jag att det är bättre (för kroppen, inte för tänderna!) att fördela synderna över veckan om man nu anser att man måste ha slisk; hellre 20g chips eller ett par godisar varje dag än att chocka kroppen 1 gång varje vecka med 140g chips eller en hel godispåse på en timma.

Med detta inte sagt att lite chips/godis varje dag skulle vara bra; tvärt om! Att ge rekommendationer om avsteg från kosten är bara dumt egentligen, om inte rekommendationerna går ut på att helt avstå från slisk vill säga….

pennylane:

Jag äter fett på längden och tvären…  Känns det som…

Jag äter kanske mellan 30 och 60 g kolhydrater om dagen. Så det är ju rätt mycket. Jag vill se hur det hela går först…

Du är klok du missaz…

Jag försöker - efter 2,5 mån med LCHF - hitta en balans med 1-2 små bitar (tunn) mörkchoklad, över 80 % nån gång i veckan, oftast då vi dricker en kopp cappuchino. De andra i familjen tar någon bulle eller liknande, och jag mumsar på min lilla bit. Det ger c 4-5 gr kolhydrater, vilket ryms in i min dagliga kvot.

Det konstiga är att detta inte triggar något sötsug hos mig, vilket är orsaken att jag fortsatt med det här.

När jag känner att jag vill ha nåt "sötare" annars, har jag vispat grädde, satt 2 droppar Salvia i, och naturligt (utan tillsatser) kakaopulver med, => Chokladmousse, mums! senare när det finns färska bär blir det väl bärgrädde!

Det egentliga, enorma begäret efter sött, det försvann efter den första veckan LCHF. Tidigare kunde jag inte motstå en-två-tre kakbitar…

Nu, vid typ svärmors begravning, tog jag en tunn liten kakbit och sen var det bra med det. Oftast går det bra att bara säga "nej tack" inte i dag .. när det bjuds nån tårta eller småbröd.

Hausswolf; ja, fett har den effekten på mig.

När jag läser och hör denna typ av kommentarer om att unna sig nåt nån gång, kommer jag alltid att tänka på hur det var när jag försökte sluta röka.

Efter mindre än två dygn utan cigaretter kändes mitt liv helt meningslöst, "ska jag aldrig få röka igen", det kändes som om all lycka i livet hängde på att få ta sina bloss varje dag. 

Nu har jag slutat röka tack vare ett annat tänkande som jag lärde mig i en bok av Allen Carr.

Min åsikt är dock att detta sättet att tänka hänger ihop med någon form av beroende, och utan att vilja trampa nån på tårna så tror jag att väldigt få människor är medvetna om hur beroende vi i själva verket är av olika saker.

Sen är vi ju alla barn i början och det tar olika lång tid innan man förstår vad LCHF innebär

#48  Ja, ibland undrar man varför vi ska ha forumet alls om man inte längre får ge råd om att sluta med godiset. Varför denna motvilja mot att man faktiskt säger nej till onyttigheter?

Jag blir lite skrämd av att man ser det som strikt för att man slutar med chips och godis. Det finns ingenting i chips eller godis som kroppen behöver eller mår bra av.

Alla gör sina val, absolut, men att äta chips och godis varje vecka - det är så långt ifrån LCHF som man kan komma.

Nej, jag tänker vara rak och ärlig: kan man inte leva en vecka utan godis då är man beroende.

berndt… två droppar Salvia? Har du tillverkat salvialösning själv?  Eller menar du Stevia?

För mej är det självklart att utesluta sötsaker, chips etc nu när jag lagt om kosten till LCHF. Vad är det för idé att prova om jag inte ska ge det en 100%ig chans?! Att fuska med gottisar skulle bara ge mej en ursäkt att misslyckas! Och det vill jag inte, tvärtom!

Nästan en månad har gått, jag är 3,5 kilo lättare och strävar på, även om det är tufft ibland. När sötsuget eller bara suget kommer blir det alternativa gottisar: Ölkorv, babybel, grädde, ägg, skinka, avokado…

Mörk 70%ig choklad, som tidigare varit min passion, känns numera bara söt och sliskig. Ja, jag har provat, självklart, eftersom mörk choklad i begränsad mängd råkar vara tillåtet mums. Hädanefter blir det 85% kakaohalt  och, såklart, bara en enda eller max två bitar. Det räcker! Kroppen behöver inte en hel kaka längre! Det är ju det som är den stora vinsten med LCHF.

Så här i början är det si och så med matsug, hunger och mättnad, illamående, diverse kramper etc. Men det ger sej! Men för att komma nånstans med LCHF MÅSTE DU HA BESTÄMT DEJ! Den saken står helt klart. Å andra sidan är vi väl inte ute efter nån dans på rosor?! Inte vi som är seriösa, i varje fall… Vi som redan provat det mesta annat som finns därute och som till sist insett att vi måste bryta med det som varit och ge oss själva och våra kroppar en helt ny start: LCHF!

#71

Håller med till 100%

OCH att äta chips och/eller godis varje vecka är ju överhuvudtaget inte bra för kroppen oavsett vad man valt för kost.

Kan man inte låta bli att stoppa i sig/dricka vissa saker, ja då är det nog så illa att det är ett beroende eller en ätstörning. Berondenden och ätstörningar är mkt svårt att ta sig ur utan proffshjälp eller att man själv har en väldigt stor dos av självdiciplin.

//Suss

Till Gullan988. Jag kan säga att jag själv har en hel del övervikt att dra på, har testat allt som finns att testa, men tycker personligen att LCHF är det som funkar absolut bäst, det är ngt jag kan leva med…. Men, jag fuskar ibland, med min stora synd som jag knappt vågar uttala här…. så jag ber känsliga läsare vända bort blicken ;) Guldnougat…. och det gör att jag inte går ner just nu, så det får bli ett slut på det på helgerna…. För jag har märkt att det då triggar igång ett större sötsug och det blir lätt mer, så för min egen del är det nu efter denna helgen (ska på bröllop på lördag och då tänker jag inte lägga tonvikten på kolhydrater), så blir det avgiftning för min del, så får vi se vilken nivå jag ska lägga mig på. Vill bli av med sötsuget men det funkar inte när jag underhåller eländet med guldnougat….. Lycka till med ditt val, hoppas du kommer hitta ngt som passar dig och som får dig att må bra!

Cacao: Du säger att om man inte kan låta bli att stoppa i sig/dricka vissa saker har man ett beronde eller en ätstörning? Jovisst det kanske man har om man tex äter chips eller godis varje dag, men det gör väl inte flertalet iaf? De flesta kanske äter något eller tar några glas vin 1 g/vecka eller 1 g varannan vecka. Det ser inte jag som något beroende… Det ser jag som att leva livet! Det finns de som faktiskt vill leva så, vilket de flesta av oss gör… Om jag skulle leva utan att unna mig saker, skulle för det första livet bli väldigt tråkigt och sen skulle det bli lidande på det sociala planet, kul att gå på fest och jämnt vara nykter? Så då måste de flesta människor uppsöka en psykolog enligt dig då? Och ja självdisciplin, skulle vara intressant att se en undersökning några år fram i tiden, hur många av er som fortfarande klarar av att äta så här, utan "snedsteg"… Ja ni måste verkligen ha en stor dos av självdisciplin som du säger…

Hej Gullan988!

Jag upplever att begreppet "unna sig" används lite olika. Jag kan bara tala för hur jag själv resonerar. Jag försöker att undvika att koppla ihop orden "unna mig" med sockerrika saker eftersom det då skulle innebära att jag försakar, lider och späker mig om jag inte skulle äta sånt. Eftersom jag har varit (och är fortfarande när jag får återfall) en sockerråtta så vill jag verkligen försöka vänja mig av med socker eftersom jag inte mår bra av det och det triggar ännu mer sug. För mig har det alltså med mitt tänk att göra.

Jag fösöker istället att skapa ett positivt "unna-mig-tänk" om goda ostar, gräddsåser, vällagd mat och alla suveränt goda smaker jag får av LCHF-kost utan socker.

Sen har jag som sagt sockeråterfall ibland, men jag tycker att de kommer alltmer sällan, och det känns så skönt att känna att jag har kontroll! Det finns också "mindre dåliga" val jag kan göra t ex i sociala sammanhang.

Var och en äter förstås på ett sätt som funkar för den och som får den att må bra. Men jag tror personligen att tänket omkring det också är viktigt.

Gullan988 Först frågar du om råd och sen när vi svarar hur vi tror att det är (eller vet när det gäller oss själva) så blir du sur.

Man kan inte bli arg för att man inte får de svar man vill ha..

Du kanske missuppfattade våra svar men om du läser noga så ser du nog att en del är ganska generella, de som gäller andra människor, medan vissa svarar väldigt specifikt och då talar de om sig själva.

Att allt blir tråkigt för att man inte får äta eller dricka vissa saker är enligt mig ingen katastrof. Då är det ju jättesynd om alla gluten- eller laktosintoleranta som måste låta bli vissa saker.

Personligen tycker jag att det är roligare att må bra och slippa övervikt, diabetes och annat elände som ofta kommer efter år av "leva livet ätande" som du kallar det.

Kanske inte i unga år, kanske inte hos alla, men många…

#76 Det kan ju bero lite på vad man får för effekt av snedsteg - om större avsteg straffar sig rätt direkt är det inte så mycket frågan om självdisciplin som ren självbevarelsedrift.

Slarvar jag och gör återkommande avsteg kommer min astma tillbaka. Är astman värd att få leva som alla andra? Nej, inte i min värld. För andra kan det vara att slippa insulinsprutor eller magproblem.

Personligen tycker jag att det är sorgligt att du säger "kul att gå på fest och jämt vara nykter"… jag går ofta och gärna på fest och är alltid nykter. Det innebär att jag både har roligt på festen OCH kan ha en trevlig dag efter festen, utan att må skit.

I övrigt kan jag inte låta bli att fundera över vad som egentligen fattas en om man känner att man inte kan leva utan chips och godis… Och just meningen "Det är lätt att tänka att det är skadligt för kroppen, men begäret är starkare…" påminner mycket om ett beroende. Vi unnar oss visst, men vid enstaka tillfällen. Att äta snask varje vecka är ett kontinuerligt och regelbundet beteende och jag tror är bra för någon.

Dessutom är jag övertygad om att om du byter ut själva medlet (i detta fall snask) mot något annat så finns det förespråkare på bägge sidor i alla fall, t.ex. "lite hasch då och då är ingen fara", eller "jag krökar ju bara på helgerna, det är lugnt".

Var och en väljer vad man vill utsätta sin kropp för, och i vilken omfattning.

Vill tacka för alla råd och tips! Beundrar er som klarar av att leva så! (ej ironi). Men det är klart är man gravt överviktig och dessutom har diabetes så lär ju motivationen vara betydligt större, då går hälsovinsterna långt före tillfredsställelsen av att äta socker… Men jag är normalviktig och frisk, skulle kanske vilja gå ner en 4-5 kg. Och jag tror inte att jag behöver leva som ni gör jämnt för att klara det. Tänker köra på atkinsdieten, där man långsamt får börja äta kolhydrater igen, dock inte i samma mängd som tidigare. Och träna ett par gånger i veckan. Kommer kanske inte äta så mycket fett som många här verkar göra, men inga lättprodukter, det tror jag inte på, inte fettskrämd:). Försöka äta så naturlig mat som möjligt,  och inget "vit" mat, inte 80-90% iaf. Har märkt skillnad tidigare på vikten när jag bara utesluter mackor ur min kost, så är nog inte så kolhydratkänslig. Det gäller som sagt att hitta det som passar bäst för en själv!

Jag vill påstå att jag inte är beroende för att jag gillar smaken på söt choklad, söt lakrits, en god ale eller gott vin! Jag gillar ju smaken på grädde och smör också.

Tanken med lchf är väl att bli av med sötsuget, och det är bra för oss i västvärlden som äter så mycket kolhydrater. Många blir väl just beroende.

Kan man förresten bli beroende av lchf-mat?

#81 det tror jag är bra. Första steget är att inte vara rädd för naturligt fett, redan där har man vunnit mycket tror jag. Om man inte är så kolhydratskänslig så kan man säkert äta lite mer åt GI-hållet och må bra av det.Kostdoktorn Andreas Eenfeldt äter visst lite åt det hållet. Mest LCHF men med nån potatis och nån bit grovt bröd om dagen. Lycka till!

P.S En trevlig "biverkning" av kosten som jag har märkt är att jag inte klarar att äta lika sött längre. Det smakar helt enkelt inte gott!  Mörk choklad kan t o m smaka för sött för mig ibland!

LLagom, beroende vet jag inte men jag kan i alla fall uppleva ett sug efter smör och/eller kött ibland numera!  Tidigare överskuggades det säkert av sötsug…

#76

Och Gullan988

OM du hade läst mitt inlägg korrekt och inte genast attackerat mitt inlägg då du såg orden beroende/ätstörning så skulle du också säkerligen ha gett ett annat svar i ditt inlägg.

Mitt svar var relaterat till inlägg nr 71 samt TS fråga ang att "någon gång per vecka unna sig något kolhydratrikt som chips odyl"

Det jämställer iaf inte jag med att ta sig ett glas vin eller en bit mörk choklad någon gång ibland.

Självdiciplinen var ett begrepp som jag satte in i sammanhanget ha ett godis/snacks/sockerberoende och BÖRJA med LCHF. Alltså knappast något en person som äter i enlighet med LCHF behöver ha alls i de flesta fall eftersom kosten i sig själv gör att blodsockret stabiliserar sig och man känner helt enkelt inte alls något sug efter onyttigheter eller sockerprodukter.

Jag är fullt fast att om man på ett vettigt sätt med rätt kunskap startar att äta enligt LCHF så har man efter en viss tid inget behov alls av att gå tillbaka till en kolhydratrik kost eller att börja stoppa i sig socker igen.

Däremot om man från början haft ett socekberoende och ständigt underhåller sitt sockerbehov/beroende fast man lagt om sin kost till LCHF för att man inte har tillräcklig diciplin/vilja i starten eller lider av någon ätstörning som gör att man helt enkelt ej kan låta bli ja då kommer det naturligtvis aldrig i längden att funka och att använda ordet "unna sig själv" som ursäkt för att stoppa i sig sötsaker och chips några ggr per vecka är enligt mig helt fel sätt att tänka.

Någon större självdiciplin behövs knappast för den som äter denna kost på rätt sätt då det faller sig helt naturligt att sötsug och kolhydratsug försvinner helt av sig själv om man inte underhåller det.

//Suss

Till Ewaran: Blir verkligen inte sur. Då tolkade du mig fel, argumenterar bara, du behöver ju inte svara om du inte vill? Då är det väl du själv som blir uppretad 0ch känner dig träffad? Tycker bara inte att man ska hävda att de flesta människor behöver experthjälp, då hävdar man ju att äta som ni gör är det enda rätta och alla andra behöver hjälp…

Jag är bara 28 år, tänker då inte ge upp livets goda än, och jag kan inte förstå hur man kan gå på fest nykter jämnt, gud vad tråkigt jag skulle ha….och vet att många har samma åsikt… Men folk får göra som de vill, dömer ingen…bara uttrycker vad jag känner.

Och ja jag tycker synd om de som är gluten/laktos intoleranta, skulle inte vara så kul…

Har testat Atkins men hade väldigt svårt att hålla det någon längre stund eftersom det för det första inte gjorde mig mätt/nöjd och för det andra gjorde mig mer sötsugen än någonsin! Inte en aning om varför, men det var kanske helt enklet en brist i det jag åt?! Jag gav iaf upp det efter ca 4 månader helt och började med LCHF nu i slutet av januari. Mycket pgav hälsovinsterna och inte så mkt pgav att jag vill gå ner i vikt. Jag är 170 och vägde nästan 75 kg vid start, alltså ingen övervikt alls enligt BMI.

Av de senaste inläggen kan man enkelt läsa att TS/Gullan988 redan gett upp LCHF och ska nu testa Atkins, så om det var tips eller en bekräftelse som det vaskades efter ska jag låta vara osagt. Önskar dig iaf lycka till med ditt val, fast att stoppa i sig chips, potatis och pasta eller något sött några ggr per vecka kommer ju inte att funka med Atkins heller.

Hmm dömande eller ej.. men att inte kunna ha kul utan sprit bara för att du är ung och inte vill ge upp livets goda än?!..? Ja då ringer iaf en och annan varningsklocka för mig kan jag lätt påstå!

//Suss

Atkins är ju också lågkolhydratkost. Här på forumet finns det väl plats för alla som äter någon form av LC, för det finns väl inte bara en modell?

Till Cacao: Har redan provat LCHF förut, och klarade inte av det. Skrev tråden för att få tips, trodde inte detta forumet enbart var så fokuserade på LCHF, heter ju kolhydrater i fokus..Borde ju kunna diskutera det mesta rörande kolhydrater och olika sätt att äta eller får man inte vara här och uttrycka sin åsikt och få tips om man inte är LCHF:are?

Man får inte äta så mycket kolhydrater i början på atkins nej, men efter några veckor, tänker prova mig fram och se hur mycket kolhydrater min kropp kan ta utan viktuppgång, är nog rätt olika från person till person efter vad jag har läst på detta forum.

Helt rätt #88

Atkins är en låghydratkost som är oerhört strikt de första veckorna då man inte ens ska dricka kaffe och absolut ingen alkohol alls om man ska följa den för att få resultat. Sedan kan man sakta dra upp kolhydraterna till ngn stans mellan 50-100 om jag minns rätt.. osäker där..

//Suss

Nu misstolkar du mig igen. Vad skulle jag känna mig träffad av?

Dessutom sa väl ingen här att vi aldrig gjorde några avsteg?

Däremot sa de flesta att avsteg varje helg inte var bra och det tror inte jag heller.

Sen kan man ju säga att man äter godis och sånt för att man vill, inte för att man måste, men om man kallar det att ge upp livets goda för att man inte får äta godis och chips varje helg då börjar man ju undra.

Jag undrar varför du egentligen frågade från början?

Det är just det jag tror är den springande punkten här. Får man inte äta eller dricka vad man vill, så är det inte kul.

Med andra ord så har du bestämt att vi har tråkigt och försakar livets goda.Vi tar ett eller två glas vin eller nåt annat gott när vi känner för det. Sen är det ju upp till dig hur kul du tycker att det är att vara full.

Har bekanta som äter enligt atkins, och har hållt på med de i flera år, och de håller vikten. Men som sagt, kanske inte funkar för alla. Precis som LCHF inte funkar för alla.

Får inte riktigt in logiken i detta att du istället för LCHF nu ska hoppa på Atkinsdieten?!

Att äta chips/pasta/potatis/alkohol/sötsaker några gånger per vecka är ju strikt "förbjudet" enligt Atkins

Atkinsdieten-Allt du behöver veta

Till Ewaran: Nej jag anser inte att livet är speciellt kul om man inte kan unna sig något nån gång ibland, kanske skulle ha skrivit i mitt första inlägg, "nån gång ibland". Behöver ju inte vara varje vecka, utan någon gång i månaden, man unnar sig något. Och det verkar ni ju göra iaf. Men grejen är den, känner jag för att äta något onyttigt 2 helger i rad gör jag det, utan ångest.. Och jag blir sällan riktigt full när jag dricker, mer salongberusad, gillar goda viner helt enkelt:), och dricker sällan för att bli riktigt full…

Verkar inte som att man får ha en egen åsikt här, bara för att jag tycker det är rätt tråkigt att leva som ni gör, får jag inte uttrycka det då? Är ju min åsikt, och jag respekterar er som lever enligt LCHF, var bara intresserad av hur ni klarar av det. Jag dömer ingen, känner man att man är lycklig, livet är bra och man klarar sig utan sådanat som jag anser är livets goda, får man väl leva så om man vill, funkar bara inte för mig…

Från Atkinsdieten:

Mellanfasen: Här behöver inte kroppen vara i ketos längre. Här gäller det att du hittar din balans för kolhydratintag. Öka intaget av kolhydrater med ca 10 gram per vecka och hitta var gränsen går innan du börjar gå upp i vikt igen. På så vis kommer du underfund med hur mycket kolhydrater du kan äta.

Så har jag tänkt att göra, och visst det kanske inte blir strikt atkins, man varför måste man vara strikt på någon diet, hitta det som funkar för dig!

#94

Självklart får du ha en egen åsikt, men då måste du ju också låta oss ha egna åsikter även om de inte stämmer överens med dina!

Jag unnar mig också en massa roligt och gott - ansiktsbehandling, nya (mindre) kläder, fläskvålar, vin ibland, oxfilé (när jag känner mig rik)

Mina smaklökar har förändrats, så jag tycker inte längre att godis och chips smakar gott längre!

Atkins godkänner knappast chips och godis en gång i veckan, åtminstone inte från själva grundtanken med kosten INNAN det togs över med allt skräpgodis som inte alls fanns från början.

Finns massor av gott att unna sig utan att man måste äta skräp, t.ex. bär och grädde, eller nåt trevligt som inte alls behöver ha med ätande att göra.

Och om dina vänner inte kan hantera att du låter bli chips en vecka så tycker jag du ska byta ut dina vänner, för dom är nog inte intresserade av DIG för den du är.

Annica38: Ja det vore ju bra om smaklökarna förändrades, så man inte gillade chips och godis längre. Men det gjorde det inte för mig iaf, höll på med LCHF i 2 mån, kanske för kort tid, vet inte, men klarade inte av det längre..

Oj vilken lång tråd detta blev:)

#56:Wtn3: "men är man inte extremt sockerkänslig kan man (om man vill) unna sig en fuskardag varje månad och ändå på vågen och måttbanden uppvisa en nedgång, utan problem"

Instämmer helt! Det kan fungera för en del. Men nu var det "avsteg" varje vecka frågan handlade om, inte en gång/månaden.

#59: lizaohman: Tack, vad kul att höra!

#61: haneit: Annika D åt enligt egen utsago ca 1300 kcal/dag då hon gick ned sina 18 kg (tror jag det var) i vikt. Jag antar att man får försöka hålla sig inom en rimlig kaloribegränsning, dvs inte äta uppenbart för lite energi och dra paralleller till hur mycket energi man förbrukar/dag. En del har rörliga, tunga arbeten, andra skrivbordsjobb och kanske inte tränar heller på fritiden.

#70:ewaran:"Efter mindre än två dygn utan cigaretter kändes mitt liv helt meningslöst, "ska jag aldrig få röka igen", det kändes som om all lycka i livet hängde på att få ta sina bloss varje dag."

Exakt så kändes det för mig då jag slutade med mina mackor, pastan, riset och godis/chips/ostbågar etc. Fast brödet och pastan var värst, och gav upphov till störst sorg att behöva ge upp. Livet blev plötsligt ganska grått och tråkigt, och underligt nog enahanda- trots att en tallrik makaroner med ketchup knappast kan anses vara varierad kost. Både du och Jennix tror jag har helt rätt i det ni skriver om sockerberoende.

#76: Gullan988: Du har förmodligen, som du redan skrivit, inga stora problem med att äta kolhydrater och gör antagligen ett gott val om du väljer metod efter eget huvud.

Men de fakto så är Atkins en LCHF-kost, även om han kanske fokuserar lite mer på vegetabiliska fetter och att man ska öka på andelen kolhydrater när man inte behöver gå ned mer i vikt. Men den första tiden (viktminskningsfasen), så är Atkins minst lika strikt vad gäller kolhydratmängden som den strikta varianten av LCHF- om man med strikt menar under 20 gram/dag.

Jag håller inte riktigt med dig när du skriver:"Om jag skulle leva utan att unna mig saker, skulle för det första livet bli väldigt tråkigt och sen skulle det bli lidande på det sociala planet, kul att gå på fest och jämnt vara nykter?" men jag förstår helt och fullt hur du tänker, för så tänkte jag också tidigare. Nu har jag snart ätit såhär i tre år, och insett att jag kan göra avsteg vid enstaka tillfällen. Men inte varje vecka, kanske på sin höjd tre, fyra gånger om året. Det brukar bli vid jul, kanske även om jag ska på någon fest eller blir bortbjuden till någon icke LCHF:are.

Men ärligt talat! Ska jag på fest så går det för mig lika bra att dricka ett gott vin, eller om jag gör avkall på principen att inte äta sötningsmedel så kan det bli drinkar med ligtläsk och alkohol. Min viktminskning brukar inte avstanna då jag dricker alkohol, om jag väljer klokt.Till det går det minst lika bra att äta nötter som chips.

Lycka till Gullan988!!

Gullan988, hur åt du när du testade LCHF? Kan du ge exempel på hur en typisk matdag såg ut? Vad var det som gjorde att du inte klarade av LCHF? Saknade du något särskilt?

Gullan988,

Jo, två månader är ju inte så väldigt lång tid!

Men det handlar nog väldigt mycket om hur man tänker också, och sina tankar bestämmer man ju själv. Så om du bestämmer dig för att tänka att du försakar något så blir det ju jobbigt. Men om man istället letar efter andra guldkanter i tillvaron så hittar man dem. Låter kanske banalt, men det är så!

Till Jennix: Inte så att mina vänner inte skulle acceptera den livvstilen. Det är bara så att jag inte skulle känna mig med i gemenskapen, tycker om att mysa med några glas vin, godis med vänner.

#102 Ja, det är ju ett psykologiskt beteende och har egentligen inte alls med ätandet att göra. Ett glas vin är inte detsamma som att äta chips och godis, eller hur? Det är mysandet du vill ha och det kan du få även om du slutar med chipsen.

Jag var helnykterist fram tills jag var 19 och FÖRST NU inser jag hur tråkigt jag måste haft på alla fester innan dess! Jag måste ha suttit i ett hörn och surat över att jag minsann sagt nej till livets goda i nitton hela år.

Om det är ett problem att vara nykter på fest kan man fråga sig hur kul man egentligen är som person. Min väninna sa en gång "drick nu så du blir rolig" och det kanske ligger nåt i det. Man tycker ofta fulla människor är mindre kul när man själv är nykter och folk som dricker tycker ofta det är jobbigt att någon nykter är närvarande.

Men bortsett från det så läser jag nu Sten Sture Skaldemans bok om hur han gör på fest. Först grundar han ordentligt med fet mat och sen dricker han rött vin. Få eller inga kolhydrater i det. Nu påstås det ju rentav att två glas rött vin om dagen är bra för hälsan! Men om det går ihop med LCHF är en annan fråga.

Klart du ska prova dej fram! Det måste vi alla göra. Men man måste ha i åtanke att alla förändringar inte visar sig omedelbart på vågen. Skaldeman säger att när man ställer sig på vågen får man veta vad man vägde för två dagar sen. Lite tankeväckande.

Greddelin: Jag har aldrig haft tråkigt på en fest beroende på min alkoholnivå eller inte, och visst är det lite samma argument. Man har det inte roligare än man gör sig, och det har inte med man äter eller dricker att göra - då är det nog sällskapet det är fel på.

Nyborjare08: Jag åt alla grönsaker som finns, utom majs tror jag. Ingen frukt. Vissa dagar 1 finn crisp eller hård smörgås. Massa smör, grädde, fet yoghurt. Nötter, ost, fisk, kyckling, kött m.m.

Jag gick ner i vikt, så visst funkade det, men klarade inte av att leva så längre…

Hej Gullan,

jag applåderar ditt försök att få till en nyttig kost/livsstil som passar in i ditt liv! Tänk om alla var så medvetna som du, då hade nog SLV fått stå där i skamvrån och stönat sina litanior om 6-8 brödskivor om dagen. Jag tänkte på det du sa att LCHF inte passar alla, men jag som blivit fri från 7 mediciner och flera verkligt allvarliga sjukdomar måste ju förstås ge en liten input baserad från min verklighet. Jag tror nämligen att alla kan göra hälsovinster, särskilt i det långa loppet ifall de, precis som du, ser över sitt födointag. Det som inte brutit ut hos en ung människa (28 år? suck, suck, det var länge sedan ;)) kan ju ligga latent. Fakta är ju ändå att diabetes 2 krypit långt ner i åldrarna, ja väl under tonåren nuförtiden. Kallades för "åldersdiabetes" en gång i tiden! De som läst på om kolhydrater är övertygade om att kosten hindrar sådana allvarliga problem, är hormonbalanserande och även viktreglerande. Det kan väl inte finnas någon kost som slår det?

Godissug går över med denna kost bara man inte matar kolhydrats-trollet. Planerade avsteg, t ex inför en fest, är helt okey NÄR man har kommit förbi sug och övergångsbesvär. Om man klarar det vill säga, det är ju olika hur kolhydratskänsliga vi är. Och på tal om det så undrar jag hur du tänkte när du skrev: "Har märkt skillnad tidigare på vikten när jag bara utesluter mackor ur min kost, så är nog inte så kolhydratkänslig." Om det inte är ett typo, så ÄR du ju kolhydratskänslig i allra högsta grad ifall du märkt skillnad vid uteslutning av smörgås? Eller tänker jag tokigt, Gullan?

magma:

Tack för svaret!  Kan jag lita på min hunger/mättnad någotsånär då? Att den talar om ifall jag äter för lite?

#106 ok, men vad var det som du inte klarade av? Var det något du saknade alltså?

Jag är lite nyfiken eftersom för mig är LCHF vanlig mat. Fast med "lite mer av det goda", dvs såsen

Jag saknade vin, potatisrätter så som klyftpotatis och gratäng och chips mest tror jag. Och att kunna käka en baguette iaf 1 el 2 ggr per vecka, när man tar en fika. Är ung och singel, inga barn, och går iaf ut på krogen varannan helg, har försökt ha kul utan alkohol, men jag fixar iaf inte det.

Jo jag kanske är kolhydratskänslig, men det jag menade var att jag kanske inte behöver dra ner lika mycket på kolhydraterna som många andra här, för att se skillnad på vikten.

Men allihop… Om vi nu säger att jag vet att jag ska hem till en kompis (vilket jag ska ikväll), vilket sker varje vecka, och att fikat där bara kommer att vara mackor och kakor.

Kan jag då göra så att jag äter kolhydratsnålt resten av dagen, äter innan jag far dit (så jag inte är hungrig) och tar en macka eller kaka där av ren artighet och för sällskaps skull. Vi säger att min kolhydratmängd för den dagen blir ca 50-60g. Är allt förstört då?

Jag har läst att kroppen är i ketos om man äter mindre än 100 g kolhydr. om dagen. Och det kommer jag ju att ha gjort. (och enligt den erfarenhet jag gjort den här veckan kommer jag inte att få något särskilt stort sug heller)

När man ätit LCHF ett tag så brukar man reagera på de födoämnen som inte är naturliga för oss. Lite uppstyltat skrivet :) Så mjölprodukter t ex kan ge reaktioner oavsett antal kolhydrater per dag. Enligt andra medlemmars erfarenheter - "bakfylla", magont, illamående, viktstopp. Fast det är ju olika från person till person och varierar säkert också med mängden mjöl/socker-mat. Det enda man kan göra är att prova sig fram!

#110 Torrt rött och vitt vin är ju helt ok, innehåller inte speciellt mycket kolhydrater. Ren sprit är också ok. Jag dricker både vin och whisky ibland och har gjort det från början av kostomläggningen.

Ok, potatis innehåller ganska mycket kolhydrater men det finns värre saker  Om jag nån gång ska börja äta mer kolhydrater så är det potatis och rotfrukter jag tänker äta mer av. Gräddig god potatisgatäng kan jag ta lite av ibland eftersom det är så gott men då "kompenserar" jag med extra mycket sås. Om man fikar ute kan man ta en "räkmacka utan macka"

Så jag tror att det hänger på ditt eget tänk. Du förknippar LCHF med att du "förbjuds" att äta vissa saker, och det är ju klart att det inte funkar om man har negativa tankar.

LCHF är inte främst en diet för viktnedgång (som jag tror att flera redan har sagt) även om många verkar tro det. Det är ett naturligt sätt att äta som får våra kroppar och knoppar att läka och fungera optimalt och som bonus når man den vikt man ska ha.

lizaohman:

Tack! Då kör jag på så här tills jag (kanske) upptäcker att kroppen inte är med på det.  Om den börjar reagera våldsamt på kolhydraterna så får jag fundera ut något annat sätt.

Hur gör ni andra när ni är bortbjudna? Har ni med er eget, eller? Jag vill bara inte vara oartig mot den jag fikar hos. (om man äter så här för att man har svåra besvär och krämpor så kan man ju inte ses som oartig, men annars kan man nog det tänker jag)

alla som bantar tackar ju nej till söttsaker och fett hela tiden så varför skulle VI anses som oartigare?

Den som bantar brukar ju kunna äta åtminstone något från bordet. Om det finns knäckebröd och skinka t.ex., så är ju det ganska kalorisnålt.

Det skulle ju kännas lite konstigt att bara äta skinkan, även om jag antar att man skulle kunna det.

Om man talar om för vänner och bekanta att man inte äter kolhydrater för att man inte mår bra av det är det väl inte konstigare än att man är vegetarien/diabetiker/har allergi. Jag har vänner som har allergier och jag tar aldrig illa upp om det är något de inte äter.

Be att få en bit ost om din kompis absolut vill bjuda på något. Du kan också bre smör på om de andra äter mackor.

#108: Jag vet ju inte så mycket om din bakgrund, men generellt så brukar de med störda mättnads/hungerkänslor ha haft problem med någon typ av ätstörning.

Eller- det var fel formulerat!

Nu då… OM man haft en ätstörning av något slag, så kan man behöva ha större koll på energiintaget, för att hunger och mättnad inte alltid stämmer överens med kroppens energibehov. Även sockerberoende anser jag är en slags ätstörning, precis som bulimi/ anorexi, även om sockerberoende kan ha rent kemiska orsaker och inte alltid bero på psykologiska faktorer.

Jag kan dock inte svara på om du kan lita på din hunger/mättnadskänsla, det måste du själv avgöra. Om du tränar och är aktiv i övrigt, så är antagligen 1400 kcal för lite under en längre period- men i ett kort perspektiv och under en kort tidsrymd så ja, då kanske det fungerar. Se bara till att du får i dig ditt dagsbehov av protein och rör på dig, så har kroppen störst möjlighet att bibehålla muskelvävnaden intakt.

Ok, jag är inte singel och inte barnlös, dock är mitt yngsta barn snart 10 år så jag har iaf inga småbarn.

Men jag har också kul och fikar med kompisar. Går hur bra som helst! Ber bara att få en tallrik kallskuret, dvs pålägg och sallad istället för baugetten, då slipper jag också den uppblåsta magen som kom som ett brev på posten tidigare när man ätit färskt vitt bröd. Eller så tar jag bara en stor kaffe med vispgrädde i. Puben är jag på minst 4 ggr per månad, klaras av galant! Rödvin, nötter och ölkorv serveras i baren. De gånger jag går på puben nykter så klarar jag mig på citronvatten.

Privata fester är inga större problem heller, grunda fett och sedan äter man av det som finns i matväg och väljer bort tillbehör som pasta/ris/potatis.

Chips nämner du som något du saknat, chips finns nog inte med på någon som helst lista över nyttigheter oavsett om du äter efter någon diet el liknande.

//Suss

Jag förstår inte det här snacket om att inte få unna sig. I 30 år har jag fått dåligt samvete varje gång jag ätit bea, goda ostar, nötter, mat gjort på riktigt smör och grädde osv. Nu får jag verkligen unna mig utan minsta dåligt samvete. Jag tycker det är mer man får äta än man inte får äta. För mig tog det 3 dagar med LCHF för att må illa av dofterna från lösgodiset, jag som inte kunde gå förbi tidigare utan att köpa en påse. Och jag dricker vin varje helg, det blir ett glas till maten mer tycke rjag inte är gott, men skulle jag vilja ha mer skulle jag dricka det. Chips däremot är fullt med transfetter och sådant kommer inte i min mun LCHF eller inte.

Gullan988:

Kan jag bara få ge ett tips…?

Jag gillar också att dricka lite vin och mumsa ibland. Rött vin är faktiskt rätt OK ibland på denna kost; även torrt, vitt vin.

Till vinet brukar jag mumsa på Scans små ölkorvar (finns i små påsar) som är supergoda! Även fläsksvålar tycker jag är gott. Dippa små bitar blomkål och gurka i en god, fet dip är inte helt fel.

Allt detta känns väldigt mycket "mysmat" tycker jag; minst lika bra som chips.

Som jag uppfattat LCHF så är det inte en bra metod för att gå ner några enstaka kilon. LCHF anses verka viktnormaliserande, så om du tycker du behöver gå ner 5 kg kanske kroppen inte alls håller med.

Om man prompt vill bli av med nån halvosynlig volang runt magen tror jag inte LCHF är den effektivaste metoden.

Om man däremot siktar på att leva hälsosamt är det den bästa vägen att gå. Har man stor övervikt är viktnedgång i princip ofrånkomlig om man håller sig inom ramarna för vad som räknas som LCHF.

Ni som varit med ett tag får rätta mej om jag har fel, men det är så jag uppfattat det på den tid jag varit med här.

För mig blir det ölkorv, fläsksvålar eller någon ost i stället för godis, funkar för mig i alla fall.

Är man sugen på nåt lite "extra" en kväll så kan jag ta lite värmda bär, t.ex. björnbär, i lite vispgrädde.

Mina möjliga avsteg i framtiden kommer nog mer bestå i en välhumlad öl lite då och då.

#122 Jo, det är väl ungefär som du säger; men visst finns det redan smala personer som har gått ner ett par trivselkilon även på denna kost; tror dock att det oftast är i kombination med kaloribegränsning (vilket iofs inte är så jobbigt på denna kost som på andra - fett och protein ger bra mättnad även på mindre mängd).

#124

Jag räknar mig till de "smala" normalviktiga som trimmat några trivselkg.

Enligt BMI så låg jag på 25-26 innan jag startade med LCHF och nu ligger jag på en BMI på ca 23 men trivs och mår bäst om jag ligger runt 21-22 i BMI. Har rätt tunn benstomme och problem med leder och muskler så några få kg extra gör rätt mkt för min ohälsa.

//Suss

#0

Ja, jag fuskar nån gång i veckan minst. Fast jag räknar det inte som fusk, utan det ingår i den nivå jag lagt mig på.

Som ung, frisk, vältränad och normalviktig ser jag ingen anledning till att hålla mig så himla strikt som de flesta andra här inne verkar göra. Varken Annika D eller Doc rekommenderar heller att man ska göra det, utan att det är bättre att hålla sig till något mellanting mellan LCHF och GI. De kolhydrater jag får i mig kommer till vardags från främst grönsaker och mejeriprodukter, men även en mindre mängd fiberrikt bröd (Fiber +, Finn Crisp etc.). Och när jag "unnar mig" något så blir det oftast i form av godis, en kaka eller bakelse, eller popcorn till en film. Utan att detta orsakar några problem för mig varken viktmässigt eller för hälsan (humöret, sötsug, magproblem t.ex., trots att jag hade alla dessa tre före LCHF).

Min livsstil funkar utmärkt för mig och jag går gärna in här på KiF och läser, men tyvärr inte lika ofta nu längre eftersom jag ofta bara känner mig fel och dålig och som att jag inte är välkommen för att jag faktiskt funkar bäst med lite mer än 0,0 % kolhydrater. Jag försökte ett tag vara helt strikt, för alla säger ju att man måste vara det, men det resulterade bara i viktångest, tappad livsgnista och närmast någon form av/förstadium till ortorexi. Utan att jag mådde ett dugg bättre varken fysiskt eller psykiskt, bara sämre. Man måste ju få leva också! Och det gör jag alldeles utmärkt nu när jag funnit min balans. Som sagt är det tråkigt att tonen här inne ibland är så hätsk, och jag blir ledsen när jag läser alla rigida kommentarer du fått till svar på din fråga.

nja att varken Annika eller doc rekommenderar att man är strikt, det är väl itne riktigt sant? Båda ger ju råd och tips till dem som har svårt att gå ner och de råden är väl utan undantag att minska på kolhydraterna ner till ett minimum? Dessutom tipsar ju tom Annika kalorireducering om man har svårt att gå ner så vae du fått det i från vet jag inte?Klarar man det pch går ner ändå är ju en HELT annan sak! Då behöver man förstås inte göra det…

Nej, jag menade att de inte rekommenderar det för oss som är friska, tränar och inte ska gå ner i vikt öht.

men jag tror inte att de rekommenderar att man ska äta chips eller godis varje vecka.

Om man ställer en fråga så borde man väl också vara beredd på att få svar. Och då också svar som kanske inte är helt i de banor man själv tänker. Frågeställninge TS gjorde var OM någon fler härinne syndade någon gång per vecka för att som TS sa, att hon tyckte det var så trist och tråkigt att inte unna sig något gott som chips och sötsaker.

Svaren har varierat och en hel del har väl inte precis sympatiserat att det är ok att äta sötsaker och chips, detta är dock inget specifikt för just LCHF, dvs att tycka att chips och sötsaker inte är hälsosamt och förenligt med god hälsa i längden utan det är ju faktiskt ett välkänt faktum att det inte ger någon fördel öht till kroppen att stoppa i sig sånt.

Att också tycka att det är trist att inte äta sötsaker/chips och kolhydratrik mat är inte heller något jag och många håller med om då iaf jag idag äter bra mycket mer varierat och gott än innan jag började med LCHF.

Att se motargumet och andra åsikter än de man själv har som "hätska toner" samt tycka att folk fördömer och att bli ledsen av att svaren inte "bara" är glada "hejarop" och grattis är ju väldigt tråkigt då en diskussion för att ge något måste innehålla sakliga och varierande argument både för och emot ett visst påstående.

//Suss

#130 Nej nu får vi ta och skärpa oss! Om vi inte ska framstå som aggressiva och fanatiska måste vi ta och bjuda till lite!

Alla som börjar med LCHF i år ska få äta vad de vill och garanteras det viktresultat man vill ha inom en månad, annars utgår en kompensation på 45.000 kronor! Se så mycket trevligare det blev! Nu lovar jag att folk kommer se mycket mer positivt på LCHF!

#131

Helt av samma åsikt som dig ;-)

Ska vi söka sponsring från OLW för att kunna betala ut alla kompensationer då?

Nej, självklart rekommenderar väl ingen att man ska äta godis och chips? Där är ju faktiskt i stort alla s.k. kostexperter, oavsett skola, överens (om man inte räknar Rössner med sina hallonbåtar då förstås…). Men jag menar att det är tråkigt att det många gånger här inne verkar som om man skulle gå upp 15 kg, få diabetes imorgon och dö i förtid för ett enda litet avsteg. (Ja ja, överdrivet, men för att visa vad jag menar.)

Och jag menar att jag har hittat en balans där jag håller nere kolhydraterna men ibland äter något onyttigt, utan att jag tror att dessa små felaktigheter automatiskt kommer göra mig jättesjuk, överviktig och kortlivad. Tyvärr är det väl en väldigt stor andel av medlemmarna här som vill gå ner i vikt (inte tyvärr att många vill gå ner i vikt, det är jättebra! Men tyvärr att andelen är så stor.), och då är ju läget ett helt annat. Samt att läget är ett helt annat om man är väldigt, väldigt insatt och noga med vad man äter, vill få ut max av sin träning etc. Men jag vill varken eller. Jag vill leva ett balanserat, långt och friskt liv, utan att stänga in mig i ett slags bur av förbud, "får inte", "kan inte" och trixande med medtagen mat, eget snacks etc., då det känns helt onödigt i min situation.

Tyvärr känner mig inte riktigt hemma på den här sajten på grund av det. Och det tycker jag är synd, eftersom jag tror att många som "bara vill äta lite bättre", men inte orkar vara jätteinsatta, kan bli bortskrämda av att så många är så himla strikta och duktiga och nästan ingen har en annat synsätt, att det går att vara annat än superstrikt. 

Det är väl alltid bättre att äta LCHF 80 % av sin tid än att inte äta det alls?

Endtyme: självklart är det bättre att förbättra sina matvanor än att inte förbättra alls. MEN ur viktsynpunkt är det en katastrof att öka fettintaget (som ju HF i LCHF betyder) samtidigt som man behåller ett högt kolhydratintag. Det bäddar för snabbare fettinlagring än vad lågfett/högkolhydrat-kost gör. Eftersom kolhydraterna fungerar insulinfrisättande och därmed fettinlagrande samtidigt som det finns mer energi att lagra in. Kombinationen fett och socker är verkligen det allra värsta man kan tänka sig ur hälsosynpunkt på grund av det.

det måste väl vara så att det är upp till var o en hur strikt man vill vara, o är beredd att ta konsekvenserna , det kan man ju läsa lite överallt , om hur dåligt en del mår om de får i sej nåt kolhydratrikt. Det finns ju snacks alternativ som e gooooda o lchf smarta. För övrigt så tycker jag att suget e borta.

Men jag tänker som så att det är viktigast att försöka "bota" fettskräcken, att börja äta nyttiga fetter och skippa skokrämen. Äter man rikligt med fett så kommer mättnadskänslorna och man kommer automatiskt att dra ner på bukfyllekolhydrater, när man helt enkelt inte är så förblånat hungrig längre. Så fungerar väl de allra flesta människor iaf, som inte har/haft ätstörningar, metabolt syndrom eller valfritt annat problem inom området?

Jo men det var lite det iaf jag ville få fram, att äter man LCHF och ändå känner att man varje vecka måste "synda" med kolhydratrik mat, chips och sötsaker så kommer ju inte LCHF att funka. Inte heller kroppen kommer att må bra av detta. Att dessutom tycka att det är tråkigt att inte "få" stoppa i sig detta samt dricka alkohol på fest, käka baugetter med sina vänner osv osv osv då ser iaf jag att det helt klart kommer att uppstå problem om man vill ge LCHF eller vilken kost som helst en vettig chans oavsett om det är viktnedgång eller ej man är ute efter.

//Suss

det vore lite enklare att ge råd om inte andra går emellan och tolkar det man skriver som allmängiltiga svar … nu har vi svarat ts och inte någon annan. Åtminstone är det det jag försöker göra… att sen inte de svaraen kan passa för alla är ju klart… man känner sig nästan schitzofren när andra kommer med motargument och pratar om helt andra saker och situationer

#134  Jag tycker det är en VÄLDIGT stor skillnad på att äta chips och att vara superstrikt. Superstrikt är ev. när man äter fakir. Att inte äta chips hör till sånt som vem som helst skulle skriva under på.

Jag tycker att det vore ett stort misstag om vi började tala om för folk att det är helt OK att äta chips och godis varje vecka. Sen vad folk gör, det är helt upp till dom.

Vi kan inte ändra vad LCHF är bara för att alla ska känna att det passar in på dom och jag tycker inte man ska göra kosten bredare bara för att folk vill ha sina "synder" godkända.

#138 Håller helt med, jag tror knappast man kan räkna med hälsovinster eller viktnedgång om man äter chips varje vecka och därför tycker jag inte man ska ge det som ett allmänt råd.

#139: Jag känner ungefär som du, Pennylane1…

Det står vem som helst fritt att ta till sig de råd man känner passar en själv, och som man vill ta till sig. Utan att för den delen behöva bli förbannad eller sur på råd som man inte vill anamma. Och då menar jag ingen specifik, för sådana åsikter om att det är så jobbigt att läsa här för "alla är så strikta/superduktiga/fanatiska" finns att läsa ganska ofta här på forumet. Varför anses inte det som dålig stil? Varför ska det vara mer accepterat att vilja äta sin frukt eller sina fiberrika bröd eller månadspizza än att inte vilja det?

Jag tror ingen här äter 0,0% kolhydrater, utan snarare så upprepas det i evinnerlighet att "alla måste hitta sin egen nivå", det står ju i var och varannat inlägg. Att inte äta chips och godis innebär inte detsamma som att vara strikt.

Jag kan inte förstå varför en del blir irriterade när andra medlemmar lägger ned tid och engagemang på att svara, ge tips, förslag och råd utifrån sin egen erfarenhet bara för att man inte vill följa dem, eller inte tycker att det de får höra passar dem?

Hoppa då över att följa dem, tacka för rådet men säg "nej tack"!

Varför kommer det inte att funka? Såvida man inte får sötsug och utökar sina "synderier" med tiden förstås. Men jag tror att t.ex. en semla i veckan och resten LCHF-kost inte är något "kroppen mår dåligt av", utan snarare att kroppen mår oändligt mycket bättre av detta än om det varit "nyttig" tallriksmodell med mängder av pasta och bröd och inget nyttigt fett, hela veckan igenom, utan att synda med semlan "för den innehåller ju en massa farlig grädde".

Jag vill inte vara jättestrikt eftersom det funkar utmärkt att vara lite liberal ibland och jag mår utmärkt bra, oavsett avstegen eller inte. Självklart är det många som behöver vara strikta här, men jag vill att det ska finnas utrymme för oss andra också. Och jag vill inte känna att jag inte har rätt att uttala mig om nånting, "för jag är ju en såndär hemsk fuskare", vilket jag känt ibland (tidigare och på andra håll på sajten, inte här). Det heter ju som sagt LOW carb, inte NO carb.

suckar … känns inte som någon ide att skriva mer…

#142: Exakt, Low carb var det ju. Var har du läst att det finns folk här som äter No carb? Så länge man inte enbart tuggar protein och smör utan äter även ägg, så hamnar man genast över "no carb" gränsen. Och precis som du så äger även de som äter mycket få kolhydrater rätt att uttala sig…

Alla råd i den här tråden har riktat sig till den som startade tråden, Gullan988.

Hon undrade om hon skulle kunna gå ned sina 4-5 kilon om hon åt chips och godis varje vecka, inte om hon skulle kunna fortsätta må bra eller stå stilla i vikten eller om ditt upplägg att LCHF+semla är bättre än tallriksmodellen på heltid.

Det var helt enkelt inte frågeställningen.

Du formulerar dig som om hon frågade om hon kunde fortsätta må bra om hon gjorde avsteg varje helg, men hon ville ju veta om hon kunde gå ned i vikt. Starta gärna en ny tråd där du kan diskutera fördelarna som du upplever med en mer liberal LCHF, så kommer du säkert få många liberala LCHF:are att diskutera med. Vi har nämligen haft sådana trådar tidigare, som blivit mycket välbesökta.

Nej, jag lägger också ner denna diskussion, "en semla" i veckan var nog droppen… Socker och kolhydratbomb till max som inte tillför ett dugg glädje till kroppen/hälsan i slutänden utan enbart ger en vällust i socker, kolhydratkick och gottisfrossa och får blodsocker hissen att gå till skyarna. Men helt ok det också, men då fattar jag inte riktigt varför man lägger ner resten av veckan till att ge kroppen LCHF kost när man ändå kraschar den en gång per vecka med en semelbomb..??

Jag tror som jag skrivit tidigare att alla sorts koster kräver en kunskap om vad som sker i ens kropp, det är nog ett måste om man inte ska riskera ohälsa i långa loppet istället för hälsa som ändå måste vara det som fick en att testa från början så att säga.

//Suss

Endtyme: Äter du potatis, ris, eller pasta på vardagar eller helger? Eller när du unnar dig så unnar du dig bara godis eller semlor nån gång i veckan? Tränar du ofta? Du har inte gått upp i vikt av att äta så här då?, mått dåligt hade du ju iaf inte, många här verkar ju göra det av "snedstegen".

Var och en gör som hon själv behagar.

Visst får man synda! Men går man till en präst för att be om tillåtelse att synda? Prästen får tala om vilka konsekvenserna blir. Har man inte samma tro eller övertygelse spelar det ju ingen roll vad prästen säger och då kan man lika gärna låta bli att fråga vad som händer om man syndar.

De svar som getts i den här tråden handlar om "vanliga konsekvenser" vid synd/fusk/avvikelser från LCHF. Nej, alla reagerar inte likadant, men det finns folk som experimenterat med detta i många år och vill man ha råd är det dem man ska vända sig till.

Vill man inte ha råd gör man bäst i att inte be om dem. Folk svarar efter bästa förmåga, utifrån sin egen erfarenhet. Något annat kan man inte begära.

För min del får folk gärna vräka i sig kolhydrater av hjärtats lust! Är man nöjd med det så är ju allt bra! Man behöver inget godkännande från främlingar på ett forum för att äta som man känner för.

#146

Nej, potatis, pasta eller ris äter jag aldrig, eftersom jag ändå aldrig tyckt att det varit särskilt gott. Så när jag "syndar" (måste väl kalla det så, men enligt mina mått så är det helt enligt planen) väljer jag istället sånt jag tycker väääldigt mycket om. Om jag är ute på stan med en kompis och fikar kanske jag tar en gräddbakelse, eller äter popcorn en filmkväll. Eller en bit choklad som inte är mörk om det bjuds. Allt förstås förutsatt att det inte händer ofta och inte är några stora mängder. Kanske skulle det vara bättre ifall jag åt mina kolhydrater i form av ris, frukt eller grovt bröd, det vet jag inte, men nu är det detta jag väljer.

Jag tränar 4-5 gånger i veckan (powerwalks, crosstrainer, löpning, styrkeövningar), väger 59 kilo till 174 cm och är ganska välmusklad om jag får säga det själv. ;-) Före LCHF vägde jag några kilo mer och kände mig mycket "degigare" i kroppen. Hade då problem med humörsvängningar, jag frös jämt, var hungrig jämt och hade ständiga magproblem. Allt detta har försvunnit med LCHF och återkommer inte under de mer kolhydratrika dagarna. Säkert skulle det göra det om jag gick upp i kh-mängd oftare/längre period dock.

Tycker det är synd att det är så mycket "allt eller inget" över stämningen här. Det har ju sagts att allt under 100 g kh/dag är LCHF. Som ett exempel (provocerande sånt, jag vet!) kan sägas att en vanlig Cloetta kexchoklad väger 55 g och innehåller 60 g kh/100 g. Detta gör 33 g kh för en kaka. Äter man i övrigt ren LCHF under dagen är det ändå fullt möjligt och inte särskilt svårt att hamna på en total under 100 g. Självklart ska man inte rekommendera alla att börja vräka i sig kexchoklad! Eller andra sötsaker. Men det är inte heller likställt med DÖDEN att fuska ibland om man i övrigt mår bra, ens sötsug inte triggas och man inte är ute efter en snabb viktminskning.

Och ursäkta att jag blivit ganska OT, jag blev bara trött på att läsa samma förmaningar hela tiden utan nån annan synvinkel och "motvikt". Nu har jag sagt mitt iaf, jag kommer fortsätta äta "min" LCHF, fortsätta må bra och ta del av debatten, men inte besöka denna sajt så ofta.

*stämplar "Icke Värdig" i min panna för säkerhets skull*

Endytime: Men hur mycket fett äter du då? Alltid gräddsåser, mycket smör och ost? En del hävdar ju här att det inte går att undvika en viktuppgång med både ett högre kolhydratintag och högt fettintag?

magma:

Tack! Jag ska hålla koll så att jag äter det jag behöver. Vissa dagar har det ju blivit mer kalorier, för att jag har varit mer hungrig. Så det är möjligt att det kommer att bli mer allt eftersom. Men det känns så fel att ge kroppen det den inte frågar efter… (dvs äta mer än hungern kräver)

Förresten, till alla andra. Jag vågade mig inte på smöret på ostskivan i kväll (osten var frånvarande och för övrigt låter det inte så gott). Jag tog en hårdbrödmacka med mycket bregott och en skinkskiva. Hårdbrödet innehöll ca 10 g kh. Så det hade jag råd med. Och jag mådde inte illa av det. Nästa vecka blir det nog hos mig, så då kan jag själv bestämma vad det ska bli för fika…

Jag har alltid trott att LCHF också står för -inga spannmål och då går ju allt bröd, kexchoklad, popcorn etc. bort, "fuskar" gör jag ändå med mörk cholklad och omega-6 fyllda jordnötter

#149 Varför tar du så illa upp av att de flesta svarar TS att hon troigtvis inte kommer att gå ner i vikt om hon fuskar varje vecka…? Det troliga för de flesta som vill gå ner i vikt är att de inte kommer att göra det om de fuskar så ofta.

Du säger ju själv att du inte ska gå ner i vikt; att man kan hålla vikten med fusk på helgen tror jag också om man är frisk och smal, men vill man gå ner, även om det bara är 5 kilo, tror jag att det är väldigt svårt med en sådan inställning.

Människor här svarar för att hjälpa (de allra flesta iaf) och varför då ljuga för att den som frågar kanske inte vill höra det riktiga svaret…? Det blir inte mycket till hjälp.

Alla äter som de vill, det är ju självklart!!! Vill du göra avsteg från LCHF på helgerna tror jag också att det är bättre än att äta kolhydratrikt och onyttigt hela tiden; du gör som DU vill! Det innebär inte att det är något som rekommenderas på ett lågkolhydratforum.

Jättebra att du mår bra av hur du äter tycker jag, fortsätt ät som DU vill, fortsätt hänga här också! Ingen ska behöva be om ursäkt för vad de äter; man utsätter ju inte någon annan för det man stoppar i den egna kroppen. Men råden här för den som vill gå ner i vikt kommer nog alltid att vara att avstå från regelbundna avsteg, och de råden ges med rätta.