Tjoho, idag får jag väl fira stort. Det är två år sedan jag bestämde mig för att testa LCHF i någon eller några månader.

Jag som ALDRIG varit intresserad av att lägga om kosten… jag tycker alldeles för mycket om KÖTT för att göra det… och är man reumatiker "ska" man ju vara vegetarian….

Nåväl, det var min kära pappa, här kallad Timmermannen som började läsa och läsa och LÄSA, först om kokosfett via reklam, sedan om SSS osv. Han var eld och lågor.

Min stackars mor var helt anti och jag var alldeles normal och mitt emellan och kunde medla… :)

Ju mer jag läste ju mer förbannad blev jag över att ha blivit lurad i alla år.

Idag är det för mig så SJÄLVKLART att det som inte är tillverkat i fabrik är bra mat och tvärt om.

VARFÖR skulle det vara farligt att äta det man kan få från djur?

Jag tror att bröd och frukt skulle gå bra, om det är något jag odlar själv. Inte besprutat, inte fraktat tvärs över hela jordklotet, inte finmalet till pulver (mjöl alltså). Nu kan jag inte odla själv, alltså skippar jag det.

Jag har alltid haft dåligt samvete över att jag inte tycker om frukt. Hehe, skönt att slippa det!!!!!!!

Och hur mår vi? Mina föräldrar, 65+ är smala och fina och friska. Pappa har blivit av med sina hemska blodsockersvängningar. Mamma med sin konstiga kramp i bröstet. De är aldrig sjuka och förkylda.

Jag är ju kleningen, reumatikern. Jag klarar mig inte utan mina hemska mediciner, och de ger mig svåra infektioner som biverkningar. Men jag vågar inte tänka på hur jag hade mått om jag inte hade ätit så här. Jag kanske inte hade mått alls..! Socker och stärkelse hade ju garanterat gjort det hela än värre.
Det ser jag på mina reumatikerkompisar som envisas med sitt godis, sin läsk och får diabetes typ-2 på köpet.

Så det som från början var tänkt som en månads experiment har idag blivit en livsstil jag aldrig kommer att släppa!

LCHF Forever!