Jag känner mig också lite tveksam på olika sätt. Har prövat kosten i ca fyra månader, en normal variant. Inte jättestrikt - håller mig för det mesta kring högst 40 g kolhydrater om dagen.

Jag har gått upp lite i vikt, ville helst gå ner ca 5 kilo. (Har annars lätt att gå ner på "vanlig" kost när jag försöker.)

Jag är precis lika trött som innan kostomläggningen - om inte mer.

Jag har nyligen börjat få mystiska symtom: värk i leder och muskler (?) som flyttar sig, huvudvärk mm samt svaghet i armar och ben. Visserligen tror jag inte att LCHF är orsaken - jag har haft svagheten och huvudvärken tidigare var för sig under två perioder. Men varför kommer detta nu när inflammationer borde hämmas av kosten?

Jag har fått lite gropar i låren - något jag aldrig haft tidigare.

Positivt: mjukare hud och lugnare mage

Det är så svårt att tro att man äter hälsosamt när man inte mår bra. Inte ett dugg bättre än förut. Även om vi människor är olika så är vi ju tydligen genetiskt ändå väldigt lika och borde må bra på "en naturlig kost". Mina tankar börjar vandra åt mer vegetariskt igen, med färggranna grönsaker och frukt. Så jag blir pigg. Eller är det för mycket griskött som gör mig trött? Vad ska man tro?

Varför fungerar inte en naturlig kost för alla?

Birma: jag har också fått nya matvanor som jag inte tänker ge upp. Det är förstås positivt.

Vi är olika och reagerar olika. Det finns människor som inte svarar på det fantastiska sättet man gärna vill på LCHF och det finns de som blir sämre av LCHF medan de allra flesta mår bättre och vissa går ner i vikt av LCHF. Att behålla de positiva bitar man lärt sig och sedan utforma en egen variant som fungerar för just er är väl jättebra :)

Jag har oxå ätit LCHF och slutat, jag har dock lärt mig viktiga saker av kosten även om den inte fungerar i sin renaste form för mig.

#2: Det stämmer nog, som du säger, att man får utforma en egen variant så man mår bra. (Om det nu finns en sån för mig :-)

Jag kan inte låta bli att undra över de olika fakta som anges om t ex blodsocker, insulin och dess inverkan på människors fettinlagring. Hur kan den sanningen inte stämma för alla? Varför är det så många som inte går ner i vikt, trots att man undviker kolhydrater?

Suck! Det är bara så frustrerande att aldrig må riktigt, riktigt bra. Man tror att man äntligen hittat det rätta sättet att äta - så är det inte det ändå.

birma:

Ska du återvända till kolhydratrik kost är kanske inte det bästa att fortfarande välja feta produkter och äta mycket fett. Det kommer att sätta sig.

#1

Om du äter väldigt mycket griskött, prova att variera med lax och oxkött några dagar i veckan. Alternativt börja med omega-3 kapslar.

Levde också uteslutande på griskött i början av min LCHF övergång. Kände ungefär som du gör nu. I tråden grisfett kan du läsa lite mer om det. Det har tydligen något att göra med att omega-3 kvoten blir fel. Vart fall så har det blivit bättre sedan jag lade till oxkött, lax och mer grönsaker till min kost. Har också laggt till omega-3 kapslar som komplement.

#3 personligen tror jag inte en sekund på att det fungerar likadant för alla. Då skulle vi ju inte ha skillnader i vikt på människor utan alla skulle lägga på sig eller tappa lika mycket i förhållande till kostintag. Det ser ju verkligen inte ut så och när man gjort tester där människor fått äta exakt lika under perioder går ju vissa upp massor och andra inget alls. Just därför tror jag man måste hitta sin egen variant oavsett hur den ser ut. Jag är dock helt med på att både raffinerat socker och vetemjöl (särskilt vetemjöl) och ännu mer lightprodukter och margariner är skadligt för kroppen.

Man får ju oxå komma ihåg att det finns en majoritet av människor som äter kolhydratbaserat, typ tallriksmodellen, utan att bli sjuka och eller överviktiga. Så länge man är mycket sparsam med intaget på just snabba "dåliga" kolhydrater tror jag att man kan äta kolhydratbaserat om man vill. Förutsatt att man är frisk förstås!

Visst kan det vara så att kosten inte är optimal för alla.

Att hitta sina egna nivåer har varit en av grundtankarna bakom kosten ända från början.

För en del med väldigt stressade kroppar kan det också ta tid, kanske ett halvår eller mer innan kroppen blir så trygg att den är villig att släppa på reserverna

Innan man ger upp kosten för gott tycker jag att man kan reflektera över några saker i alla fall..

En vanlig stoppkloss är för mycket mjölkprodukter som en del är väldigt känsliga för.

En annan vanlig orsak är att man försöker hitta ett mellanläge och kanske äter grovt bröd och fullkornsprodukter.

Det behövs inte så många skivor innan fettförbränningen upphör

För dom med IBS-problem kan det då bli värre eftersom fibrerna kan vara en grundorsak till problemen.

Som sista åtgärd för att ta reda på vad som är fel kan man äta väldigt strikt ett par veckor (fakir) .

Blir det resultat då har man en grund och kan gradvis plocka in mat för att se vad som hämmar nedgången

Reagerar man inte positivt på det (vilket nog inte är många) tycker jag nog man har vänt på de flesta stenar..

Även om man väljer ett annat sätt att äta, men har med sig tanken på att naturligt fett inte är farligt och att man bör undvika starkt blodsockerstegrande mat så har man gjort mycket för att behålla sin hälsa länge ..

Jag reagerade inte positivt på fakir, gick istället upp i vikt…

Jag instämmer med dig dufva!

Jag tror att vi är några stycken som reagerar annorlunda på kosten och det är sannolikt något lite galet i våra kroppar :) Så vi får ju försöka hitta sätt att äta som fungerar för just vår kemi.

Birma, kamrat på vägen !

Tio månader här för mig, och fortfarande relativt strikt lchf. Avsikten är att fortsätta så tills önskad vikt infunnit sig, även om jag just nu verkar jag sitta och vila på ett trappsteg … Ska sparka igång igen på något sätt.

Mina sammantagna erfarenheter  med lchf är positiva. Jag kommer att fortsätta med en inte fullt så strikt variant sedan, när vikten är okej.

Men jag har  fått vissa hälsoproblem som jag är lite funderande inför. Framför allt hjärtproblem (arytmi och takykardi) vilket jag aldrig tidigare haft. Och så förstoppningen, som jag haft med mig hela livet men som är värre än någonsin.

Dock: lchf som bas har blivit självklart självklart för mig, och så blir det lite personlig anpassning. Smör och vispgrädde även i fortsättningen. Lightprodukter, never again.

Aldrig mer heller konstgjorda sötsaker! (Sega gröna pengar, kilovis, no,no!)
Pasta och andra artificiella kolhydratlivsmedel klarar jag mig utan.

Men jag kommer att äta mer frukt och grönsaker än jag gjort hittills med denna kost. Och jag kommer att återgå till demivegetarianmaten.

Lycka till med att hitta rätt, du också!

Jag har fått tillbaka mina ätstörningar sedan jag började med LCHF (3 månader sedan).

Ätstörningar som jag inte har haft på över 6 år.

Det blir fullständigt kaos i huvudet av alla förbud.

Från att ha varit matglad, och ätit allt, ändå varit smal så har jag inte längre någon aptit och går på svältkost hela tiden.

Om jag någon gång äter fel, typ pasta (ÄLSKAR pasta) eller något annat så totalfrossar jag efteråt. Allt eller inget typ.

I början var jag jättenöjd, skönt att vara mätt och framförallt underbart att slippa blodsockersvängarna.

Men det känns som om jag får tänka om och köra LCHF-light.

(Då menar jag inte light-produkter, sådana har aldrig kommit in i mitt hus och kommer aldrig att göra)

Lycka till Birma, hoppas du hittar Din variant!

#4: Jag har läst lite om griskött i trådarna och tänker nog minska på det. Men griskött är ju billigare än nötkött och hur ska man ha råd? Jag äter mycket fisk redan (lax mest)+ Omega-3-tillskott. Även ganska mycket grönsaker.

#6: Mjölkprodukter borde jag nog pröva att utesluta. Men det blir så svårt - det är en ganska stor del av kosten. Det är det som gör att det blir gott.

 #7: Oj, gick du upp på fakir? Det borde man ju inte göra om "experterna" har rätt om det där med insulinet och fettinlagringen. Intressant!

Mitt hår trillar av i stora mängder dessutom. När ska de sluta?

Hoppas du skriver igen Birma, och berättar om hur allt går.

Min sambo sa så här häromdagen;
Vissa som röker får lungcancer av det, andra får det inte. Vissa dör om de ramlar ned från 6:e våningen,andra gör det inte. Vissa blir tjocka när de äter fett/socker osv, andra blir det inte. Vissa går ner och mår bra av VV väktarna, andra gör det inte.
Varför skulle det vara anorlunda med LCHF?

I en undersökning jag läste kom de fram till att smala konsekvent hade ett TSH (sköldkörtelstimulerande hormon) på 0,5-1,0, och de tjockare ett högre värde, vilket indikerar att ämnesomsättningen inte fungerar som den skall.  (jag hade själv 3,1 för två veckor sedan).

Den perfekta människan i hormoniell balans som lever på animalisk föda blir inte tjock eller får sjukdomar.

Birma, kamrat på vägen !

Tio månader här för mig, och fortfarande relativt strikt lchf. Avsikten är att fortsätta så tills önskad vikt infunnit sig, även om jag just nu verkar jag sitta och vila på ett trappsteg … Ska sparka igång igen på något sätt.

Mina sammantagna erfarenheter  med lchf är positiva. Jag kommer att fortsätta med en inte fullt så strikt variant sedan, när vikten är okej.

Men jag har  fått vissa hälsoproblem som jag är lite funderande inför. Framför allt hjärtproblem (arytmi och takykardi) vilket jag aldrig tidigare haft. Och så förstoppningen, som jag haft med mig hela livet men som är värre än någonsin.

Dock: lchf som bas har blivit självklart självklart för mig, och så blir det lite personlig anpassning. Smör och vispgrädde även i fortsättningen. Lightprodukter, never again.

Aldrig mer heller konstgjorda sötsaker! (Sega gröna pengar, kilovis, no,no!)
Pasta och andra artificiella kolhydratlivsmedel klarar jag mig utan.

Men jag kommer att äta mer frukt och grönsaker än jag gjort hittills med denna kost. Och jag kommer att återgå till demivegetarianmaten.

Lycka till med att hitta rätt, du också!

#11 Trötthet, värk i leder och muskler, huvudvärk, svaghet i musklerna, trilskande mage, torr hud och håravfall, det du beskriver är alla symptom på hypotyreos. Kolla här om du har fler symptom som stämmer in på dig…

#12 instämmer tillfullo!!! Detta är helt självklart för mig.

#15 jag har/hade 42 av dessa 66 symptom innan jag började med levaxin. Nu är ju flera av dem samma eller liknande men när jag läste den listan första gången satte jag nästan i halsen över att så många av mina olika små problem fanns på samma lista!

#15: Det dumma är att mina symptom stämmer in även på MS, Borrelia, fibromyalgi och förmodligen även på candida och en hel hög med andra sjukdomar som jag läst om på internet. (Jag googlar mycket och är dessutom lite hypokondriskt lagd så på mig stämmer många sjukdomar in - särskilt cancer . Samtidigt med tidigare nämnda symptom har jag också fått stora blåmärken utan vidare - då "förstod jag ju" att jag hade leukemi. Men sen hittade jag gamla trådar här där folk beskriver att de fått fler blåmärken med LCHF - så då var jag botad igen. Puh!) 

Jättetorr hud har jag aldrig haft - bara "normaltorr" och nu med LCHF är den mjuk och fin. Håravfallet började i samband med LCHF så det hade jag inte innan. Dessutom är det en hel del symptom som inte stämmer in. Men är hypotyreos en så vanlig sjukdom som det verkar här på sajten? Eller framkallar LCHF denna sjukdom? (Jag antar att det inte är så men ibland undrar jag…)

#18  Får du lätt blåmärken ska du kolla upp det direkt. Det har jag sagt till andra också, det tvivlar jag STARKT på att det har med LCHF att göra - men det kan vara allvarliga saker, så kolla upp det!

Jag gick i flera år med det innan jag kollade upp det, och det visade sig vara ITP, att blodplättarna går sönder, men som sagt var, det kan vara allvarliga saker.

Jag kan nästan inte få blåmärken alls (ytterst ovanligt) trots att jag inte är "överförsiktig"….så jag tror inte det är en typisk LCHF-åkomma. Fast i min studie finns bara en deltagare och han hotar att hoppa av försöken (jag alltså).

#19: Oj, nu blir jag lite skraj igen… Fast jag har bara fått först ett större blåmärke och sen när det precis gått bort så fick jag ett större och ett mindre till. Det är allt, hittills. Kan ju vara en tillfällighet. (Fast det var alldeles nyss och de två sista är inte borta än - jag ska hålla koll och kommer det fler söker jag läkare.)

#20: Nej, kanske att din studie inte är så där jätte-tillförlitlig.  Jag sökte på blåmärke här på sajten och hittade flera inlägg om just det. Kanske är det så att med den här kosten blir det mer omega 3 och att det är orsaken i kombination med att man har lite lättare att få blåmärken i allmänhet. När jag förr jobbade på ett ställe där jag lyfte och "brôtade" mycket, hade jag jämt blåmärken. Fast då fanns det visserligen anledning till det. Men ändå. Jag minns också att när jag hade småbarn och de sov i min säng och jag inte kunde vända mig tillräckligt ofta, så fick jag ett par gånger stora blåmärken på höfterna. Och det är flera år sen nu, och jag lever än. Så jag känner mig inte jätteorolig just nu.

#21 Skitdålig tillförlitlighet! Dessutom sprang deltagaren iväg då hammaren blottades. Skall smyga fram den vid nåt mörkt tillfälle. *Muahaha*

Lägre omega 6, högre inatg av omega 3 eller någon annan mekanism kan säkert ge högre blödningsbenägenhet.

#22:

Förresten Jennix: Är det här ITP något farligt? Tack för varningen förresten. Det är nog lätt att man, när man får konstiga symtom eller mår dåligt, kopplar det till omläggning av kosten. Man glömmer att man ju faktiskt kan bli sjuk av andra orsaker. Jättedumt egentligen!

#23 Får man diabetes så kopplar det sällan till allt spannmål man tryckt i sig de senaste 45 åren….men skulle man bryta benet så skyller man självklart på kostomläggningen förra månaden.

#23  Det beror på vilken grad det är. Min ITP är inte så allvarlig men jag måste hålla koll på mitt blod med jämna mellanrum för att se om antalet blodplättar blir mindre.

Efter att ha läst en del om Omega3 så undrar jag ju för mig själv om jag fått i mig mycket sånt när jag åt "vanlig" mat…men det måste inte vara det.

Man vet tydligen inte så mycket om ITP, min läkare visste inte så mycket iallafall. Dom vet inte varför man får det eller hur, ibland blir det sämre ibland bättre. Väldigt vagt…

Kolla upp det, tycker jag. I bästa fall är det inget alls, men man vet ju aldrig. Min dåvarande husläkare viftade bort blodprovet med att "maskinen säkert räknat fel". Det var först nåt år senare som det blev aktuellt igen, med en annan läkare som startade en utredning.

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1238

http://www.fbis.se/se/Default.aspx

#24: Bryta benet.. Ha, ha! Nästan så blir det. (Min mamma ramlade och fick ont i knät häromdagen - kan det ha något samband med min kostomläggning? )

"25: Att även denna sjukdom kunde höra ihop med något autoimmunt, det var lite intressant. Eftersom jag har andra symptom också. Jag känner lite att jag måste vänta med blåmärkena - om jag går till doktorn nu så tror han jag är hypokondrisk (viliket jag ju i och för sig är). Men mina andra symptom (svaghet, huvudvärk mm) har jag varit hos läkare för tidigare när de kommit, och man har inte hittat något fel. Det verkar som om de kommer i skov på något vis. Jag avvaktar ett tag.

Varmt tack för alla svaren. Mycket intressant och trevligt att läsa. Jo, då har jag nog hamnat i ett inte allt för gynnsamt mellanläge. Är inte riktigt tillbaka i kolhydratlandet, inte återgått till lightprodukter, inte margariner, inte sötsaker. Ej heller potatis, ris, pasta. Inte ännu i alla fall. Hållit kvar vid feta och så kallat naturliga produkter än så länge.

Inte bra det heller vad jag förstår av tråden, med mellanläge. Även tänkt mig mer och mer in i faktumet att lchf-kosten inte är till hjälp för alla, även att jag trodde det från början. Det skriver också några andra om i tråden. Det hjälper inte alla.

Men fakirdiet, eller totalt mjölkproduktförbud och sånt, det är oprövat som sagt. Verkar ligga långt borta ännu i min värld, dock figurerar det ofta i tankarna. Där gör det ingen nytta, om än det eventuellt skulle gjort det i praktiska verkligheten. Fast varför skulle man tro det egentligen. Man är nog lite bränd nu. Gick in i lchf:andet med liv, lust och larvigt naiv hoppfullhet. Känns dumt nu efter alla månader. Tur att man inte predikat "läran" för andra människor, för man är själv inget vidare bra exempel på att det fungerar som någon viktreglerare. Beträffande de extremare formerna av kosten, så är det nog inte enbart motivationen som brister för en fakir (eller fullt uteslutande av mjölkprodukter). Även tron på det brister nog, vis av förvärvad erfarenhet. Vill inte "bli lurad" igen typ.

Ett stort tack för era svar. Blev jätteglad över det. Motivationen (lchf) kommer och går just nu. Har något att stödja mig mot med hjälp av tråden och får se hur allt utvecklar sig.

En sak är säker i alla fall. Här får man alltid svar, uppmuntran, stöd, erfarenhetsutbyten, tankar och reaktioner. Tack snälla!

Ny lägesrapport: Fortfarande inte helt över i kolhydratlandet. Egentligen en rätt bra bit kvar mot hur man åt tidigare. Men köpte nyligen en burk Nyåkers pepparkakor och en flaska lättglögg i affären. Socker, socker. Tidigare skulle jag inte för ett ögonblick ens reflekterat över det som något "särskilt". Men sedan man blev medveten om lchf och började efterleva det ätesättet, så kändes det lite märkligt att lägga ner de två varorna i varukorgen. Så visst har lchf satt sin prägel och hänger väl i rätt stor motto ännu kvar i levnadssätt och sinnevärld. Annars hade man inte tänkt något särskilt om de där två varorna. Men nu fick de någon slags extra "dignitet" kring sig.

Det har snackats på nyheterna om bukfetman. Det är den typen av fetma som är den farligaste. Det pratas om de som är rätt smala i övrigt, ex smala armar men med stort midjeomfång. Jag känner igen mig i den bilden. Många tycks bli smala eller normalviktiga bara genom att sluta eller radikalt minska på socker, kakor, godis, ris, potatis, pasta majs etc. För mig blev det inte så. Visserligen behöver man ju inte gå tillbaka till till kak- och godisätandet i den omfattning som var tidigare, men att som jag nu gjort under snart 1 års tid, i det närmaste helt uteslutit, det kanske är att överdriva. Speciellt som det inte hjälpte.

Ny lägesrapport/tankar. Det är konstigt vad LCHF satt spår i alla fall. Man kommer på sig själv, utan att det är särskilt medvetet. Trots att man inte gick ner ett enda gram under sitt flermånadsförsök så har det satt spår. Inte runt magen, men i huvudets medvetande. Det går nog inte säga att det var kort tid för försöket, inte heller att man saknade tålamod tror jag. Men trots att kosthållningen inte gav någon effekt på mig, är det fortfarande mycket med LCHF som gäller "märker jag". Så det har gjort större intryck än jag kunnat föreställa mig. Men däremot är man inte kvar i hela lchf-tänket längre.

Fortfarande köper jag inte godis, inte som jag gjorde innan, då var det ganska mycket. Det blir kanske 1-2 ggr i månaden nu, och om det blir - då är det typ minimerat till 5-10 lösgodisar och i den stilen. Konstigt. Godis är ju gott. Köpte mycket godis innan. Kakor är fortfarande också sällsynt. Allt sånt köpte jag tidigare, i princip vid varje inköpstillfälle. Kan mina månader med LCHF hunnit inplanterat sig som en ny vana?

Det går nog inte en dag utan att man tänker lite lchf, även om jag numera inte vet vad jag ska tro egentligen. Men extremformerna har jag övergett (det som i min uppfattningvärld är extremformer, för extrem-extrem är istället fakir). Jag utesluter inte helt potatis längre, men äter det sällan (sällan i betydelsen, äter ca 2 ggr i månaden). Idag tog jag fram påsen med fullkornsspaghetti. Det var hemskt länge sedan nu… men kokade upp lite grann till köttfärssåsen. Gott! Men inte supergott kanske…

Va trist att du inte gått ner med LCHF… Du kanske skulle köra en kortare svältperiod (VLCD-pulver) för att kolla om det händer nåt. Och sen försöka hålla vikten med LCHF. Eller det kanske är nåt du redan testat?

Många här på forumet är övertygade om att man förlorar en massa muskler och inte fett när man svälter sig. Men jag tappade själv en massa fett, sen kanske det "försvann" en del muskler också?? Men det går att bygga upp igen!

Jag tror tvärtom: att vi är byggda för att kunna lägga på oss en fettbuffert för att ta av under svältperioder. Men vi funkar nog lite olika…

Jag tror att det viktigaste att hålla sig undan är spannmål i alla former.

Svältperiod låter inte så mysigt.

#32 Inte mysigt men väldigt kortvarigt. Körde själv knappt tre veckor och gick ner ungefär 8 kg. Kan det vara värt.

Men du behöver nog LCHF för att "fastna" i din nya vikt - annars är man nog tillbaka där man började, plus ett par kilo till.

(Men obs när kag körde VLCD-kuren hade jag ingen aning om att LCHF existerade.)

#30
Jo, det blev en besvikelse. Trodde nästan att alla skulle svara på LCHF när jag först lärde mig om kosten, men har sedan förstått att så är det inte.

Det är inte utan än att jag flera gånger tänkt på pulvervarianten i den form du beskriver. Ett par veckor och sedan hålla vikten på LCHF. Det har varit nära flera gånger att man velat hoppa på det med pulver. Ibland varit ute på nätet och läst om metoderna. Cambridge, Allevo, Herbalife, Nutrilett och vad de heter alla.

Hm, fick ny funderare nu igen.

#31
Då tänker du kanske ur hälsosynpunkt främst (om man tror/vet att spannmål är dåligt), inte ur viktregleringsaspekt förmodar jag.

#3
Tankeväckande det här du skriver.

#Jag kan inte låta bli att undra över de olika fakta som anges om t ex blodsocker, insulin och dess inverkan på människors fettinlagring. Hur kan den sanningen inte stämma för alla? Varför är det så många som inte går ner i vikt, trots att man undviker kolhydrater?#

Läste för ett tag sedan på Annika Dahlqvists blogg om ett råttförsök där råttorna hade ett visst hormon i kroppen som flörhindrade viktnedgång. Detta hormon (som jag inte minns namnet på ) finns ävn hos människan och om det fungrar på samma sätt vet man inte, råttförsök är råttförsök.

men det kan vara något som spökar för Dig…..

#37
Intressant att höra detta. Ibland är det synd att vi är olika konstruerade, som till exempel i det här sammanhanget. Det kan kanske vara något hormonrelaterat.

Ibland kan nog folk kan tänka saker som att "undrar om hon verkligen följer programmet". Det har jag gjort. Någon gång har man fått forumsfråga (eller antydan mer) "men har du någon övervikt då". Det har jag.

Det har inte varit ett särskilt svårt program att följa med LCHF, så inte minst därför var det lite tråkigt att det inte hjälpte.

Men så finns det en del oprövat kvar om man får för sig att hoppa på det. Pulverdiet är oprövat. Kan hända kroppen svarar på något sådant. Det mer klassiska finns också kvar, att minimera fett och äta magert kött och grönsaker och dricka mycket vatten. Ett par LCHF varianter av mer extrem sort finns kvar. Så om motivationen hade velat jobba upp sig och bli lika stark som den var för snart 1 år sedan, när jag började följa LCHF-kosten enligt Annika D:s modell så hade det varit bra. Kanhända man också är rädd att bli besviken igen.

Och ibland (nej ofta) tänker man på det med krympt magsäck. Inte att man skulle låta sig opereras, utan mer vad som är själva poängen med operationen. Och jag har inte förstått annat än att man automatiskt äter mindre bara. Lite och ofta och så går man ner i vikt. Det kanske inte är möjligt att hålla en sådan kosthållning, inte utan op. Vet inte men funderat över det där. Man tänker i sina positiva stunder att man borde klara att äta de små mängderna på ren vilja, men jag vet inte. I längden skulle det nog inte hålla kanske… funderingar till höger och vänster. Men så ska man ju inte äta för lite heller, då håller kroppen kvar fettdepåerna. Hm, man vet varken ut eller in ibland, äta mycket, äta lite.

Så det med möjligheten av hormoner som du nämner. Eller kanske andra kroppliga olikheter som gör att man svarar olika på en likadan kost.

Ja, även om vi är konstruerade på liknande sätt så sätter ju också livet sina spår. Stress kan hindra viktnedgång men också skador i din kropp som du samlat på dig. Eller så är det något du inte tål, typ mjölkprodukter. Eller så är det återigen nånting annat, omöjligt att veta…

Om det är en skada så känns det ju synd att sluta med LCHF eftersom det hälsomässigt verkar vara en väldigt bra kost. Samtidigt så måste du ju hitta vad som passar för dig! Kcalrestriktion, dvs. att inte äta så mycket som du säger, funkar ju för vissa…

#39
Ja, om det är en sanning att LCHF ger så mycket gott hälsomässigt (vilket jag ofta fortfarande tror på) så är det ju dumt att sluta med det, även om kosten inte givit något resultat på vikten. Om det är en sanning att LCHF har läkande egenskaper och att kolhydratbaserat har skadliga effekter, då är det antagligen så att något är skadat efter alla åren med kolhydratbaserat och däri inkluderat en hel del sötsaker. Det är väl förresten så att "allt" är socker i kolhydratrik mat, även sådant som inte smakar sött. Potatis är socker. Pasta är socker. Mjöl är socker. Ris är socker osv. Mycket socker har man därmed fått i sig genom åren… Och socker ska då förstår jag, vara skadligt. Också i den form som man stoppat i sig genom åren av sådant som inte smakar sött.

Som du säger, det kan vara något hinder. Kanske inte tål mjölk, grädde, fil, yoghurt, ost. Kankse inte tål sådant, åtminstone i den meningen att man inte går ner i vikt så länge det tillförs kroppen. Har under en period i somras kraftigt reducerat mejeriproduktintaget. Sedan fortsatt vara ganska restriktiv. Det hjälper inte. Inte kommit till en punkt när jag helt uteslutit dock. Finns det skuggan av en chans att det skulle göra skillnad tro? Tack för dina reflektioner och råd!

På något sätt tror jag fortfarande på lchf-resonemangen kopplat till god hälsa. Man har typ inte vågat överge kosten därför. Man är fortfarande ganska så lchf-aktig och kanske det så förbliver.

Jag tror inte att vi går ner på hösten/vintern. Djuren får tjockare päls och vi får tjockare fettlager. Att inte gå upp ser jag som en framgång, nedgången kommer förhoppningsvis till våren.

#40 Det finns dem som måste minska kraftigt på sitt kolhydratintag och även begränsa/ta bort mjölkprodukterna för att gå ned i vikt. Jag själv behöver hålla mig till max 5 g kolhydrater/dag och skippa allt vad grädde/ost heter, och viktminskningen går ändå trögt…

Sen måste ju var och en själv avgöra om man vill göra de förändringarna. Alla mår inte bra av äta så eller så kanske man inte trivs med det av andra skäl. Själv mår jag tack och lov alldeles ypperligt med en diet på enbart kött/fisk och smör.

#41: Att inte gå ner i vikt på hösten är nog ingenting som gäller generellt. Själv följde jag i flera år ett mönster där jag gick ner på hösten och upp på våren. Att jag gick ner på hösten berodde på att jobb/skola kom igång - och så även jag. Det hände helt enkelt mycket. Jag brukade inte gå upp över jul heller. Men på våren däremot - då kom de där extra kilona och höll i sig över sommaren.

Tack #41, 42, 43 för era inlägg. Det verkar vara en mängd orsaksvarianter till varför en viktnedgång inte inträffar för alla de som så önskar och behöver, med LCHF-kost.

Här är min dagens fundering. Läste på Pauluns blogg om isodieten. Då man är i ett läge att man inte vet riktigt vad man ska tro på så fastnade jag idag för detta lite grann, och undrade vad som är bäst. Vad som är sant egentligen. Han skriver att det är olämpligt att sänka kolhydrathalten lägre än 33%, att LCHF-kost kan ge hälsoproblem. Igår läste jag ett stycke ur boken Ät fet mat! Bli frisk och smal med LCHF på Optimal förlags sajt. Där skriver Litsfeldt så trovärdigt om LCHF att jag blev inspirerad igen. Men så läser jag Paulun idag.

ISO-dieten stämmer ju bara om du äter för lite energi, dvs svält.  Annars blir det helt sanslösa mängder protein man måste äta för att hålla ett vettigt energiintag, sisådär 2500 kcal för mig som man.

Om du ska läsa något att bli övertygad av, läs då Gary Taubes' bok Good Calories, Bad Calories. 30 sidor referenser.

Sedan har du ingen anledning att läsa om vad Paulun säger. Inte för att du har det nu heller, han måste ju ljuga för att få fortsätta sälja sitt spannmål (musli, bröd, etc.)

Tack mikaelj. Men jag är lite överallt och läser, Pauluns GI, paleolitisk kost, LCHF, pulverdieter osv. Fast äter fortsatt LCHF-nära, som en slags grund.

Dagsläget: Har aldrig, aldrig vägt så mycket som nu. Liten chock att ställa sig på vågen, som visade 73,6 kg. Har aldrig hänt tidigare. Men jag märker det också utan att stå på vågen, värsta magomfånget. Visserligen ätit julmat (även av sådant som inte är lchf) nu under jul- och nyårshelgen, men mycket mer restriktivt jämfört med tidigare år, både i volym liksom i kolhydratsväg. Det är antagligen som någon skrivit ovantill, det är inte bra med ett ben i vardera lägret (det var #4 ser jag nu - bra skrivet Skowne).

När jag för 1 år sedan fortfarande åt kolhydratbaserat och mycket sötsaker, då vägde jag aldrig så mycket som nu. Kanske för att man samtidigt åt fettsnålt då. Detta var en ny erfarenhet på vågen. Få se vad man ska hitta på nu då.

Min man Går inte ner... jättemycket med LCHF - inte alls som jag som faktiskt kan bli riktigt smal på den dieten. Jag har funderat en del över det och jag har faktiskt svaret mitt framför näsan. Han kan äta (minst) 3 ggr så mycket av maten jämfört med mig. Jag blir proppmätt ganska fort av fet mat. Dessutom var jag normalviktig även på kolhydrat maten, fick dock träna ganska mycket.

Att våra magar reagerar olika på hur mycket fett och protein som vi faktiskt äter kan säkert spela in. Sedan har ju alla olika ämnesomsättning. Jag jobbade tidigare inom läkemedelsindustrin och det var fashinerande vilken spridning det fanns på tex magtömningshastigheten (vilket ibland mättes i kliniska studier) på friska frivilliga män som trots allt var givna EXAKT samma kost. Så nej, även om generna är desamma så är vi väldigt individuella på alla sätt och vis.

Du får bara hitta något som fungerar för dig - själv tycker jag bara att det är väldigt trist att svälta sig eller jobba som en tok för att hålla vikten (och hälsan).

#47 mariath
Man blir mer och mer klar över hur olika en likadan LCHF-kost kan slå på olika personer, åtminstone i viktminskningshänseende. I allmänt hälsohänseende vet jag däremot inte riktigt. Tycker inte man hör något där precis. Men när det gäller vikten har man förstått att det är hemskt olika. Intressant det du skriver.

Har idag lyssnat på en föreläsning av Annika Dahlqvist från sept-08. Hittat den bland Länkar-Föredrag här på forumet. Det var en givande och intressant föreläsning, och lång (bra att den var lång). Det var nog en hel del jag inte hade riktig kläm på, men fick förtydligat nu. Att laxen man köper oftast är odlad det hade man nog iofs hört, men att den odlade består av bara omega 6 det visste jag inte. Jag antar att det var i förhållande till omega 3 Annica menade. Omega 6 ensamt är ohälsosamt/sjukdomsframkallande att äta. Sedan sa hon att de mejeriprodukter som kan uteslutas vid misslyckad viktminskning trots LCHF-kost är mjölk, filmjölk, yoghurt och i sista hand grädde. Det visste man kanske, för det rådet har ofta givits här på forumet. Att smör är ok visste man också, dock visste jag inte orsaken. Annica sa att smör inte innehåller socker, att det är det som är skillnaden. Själv har jag undrat hur det kan vara skillnad på grädde och smör eftersom smör är gjort av grädde. Det undrar jag fortfarande förstås. Det jag absolut inte visste var att inte heller hårdost innehåller socker, hon poängterade att det gällde hård-ost. Det var bra att höra. Trevligt att kunna ha hårdost kvar i alla fall.

PS. Jag är rätt mycket tillbaka i LCHF-svängen igen, även om den här tråden inte började så. Men just nu är jag det iaf. DS.

#49 Då hoppas vi att det går bättre denna sväng!
Odlad lax innehåller mer omega 6 och mindre omega 3 än vild, men det är fortfarande en bättre källa till omega 3 än att inte äta nån fisk alls (och innehåller betydligt mycket mindre omega 6 än t ex kyckling, fläskkött och ägg som normalt inte tillför något omega 3 över huvudtaget).

Ex Norskodlad fjordlax i SLVs databas
Omega 6 - 1,1g (varav en stor del GLA som anses nyttigt)
Omega 3 - 3,5g (räknar då bara EPA och DHA)

Tyvärr ökar användningen av sämre fiskfoder, som självklart ger sämre omegainnehåll än det i exemplet.

Hej

Här är lite spekulationer, grädde innhåller 3 g kollisar och 2 g protein och 38g fett på 100g grädde. Smör har ca ½g kollisar och ca ½ protein och 80 g fett på 100gram smör. När man gör smör av grädde blir det smör och kärnmjölk, Det mesta av proteinet och kolhydraterna stannar i kärnmjölken.

När man gör ost får man vassle som biprodukt,  även här stannar mjölksockret, genom att avfukta  vassle blir det messmör.

Kan tilläggas att den fettsyran som kallas 20:4 i databasen kan vara både AA som är en omega6-fettsyra….men lika gärna ETA som är en omega3. Jag valde att räkna den till omega 6 då det inte framgick vart den hörde.
Fettsyrorna för den intresserade.

#49 jag hittar inget under länkar  som heter föredrag??

Jodå Nu gjorde jag det…

Suttit och tittat på webbens tv-program Plus i fm. Med start 18 minuter in i programmet handlar det om frukost. Stor del kolhydrater rekommenderas. Gröt, flingor, bröd, fibrer, frukt och lågt fettintag.

LÄNK

Vem ska man tro på, tro på….

Tjejen i programmet verkar säker på sin sak. Hon vet. Sedan behöver ju tvunget inte "att veta" vara det rätta o bästa måhända. Fast vem vet.

Kolhydrater rekommenderas enbart på grund av att mättat fett anses farligt och ingenting annat.  Sedan tål människan en ganska stor mängd (kanske 40-50E% kolhydrater) om de inte är raffinerade, t.ex. mjöl, pasta, vitt ris, potatis, modern frukt.

Vilket gör att du får äta väldigt stora volymer kolhydrater för att bli mätt -- skippar du de raffinerade blir det bara diverse kolhydratsnåla grönsaker kvar. Spontant minskar du troligtvis kolhydratkonsumtionen till förmån för fetare källor som helt enkelt är mer effektivt att äta sig mätt på….

Har du däremot lyckats bli insulinresistent (det är förstås en gradvis skala) på grund av att du ätit dåliga kolhydrater hela livet behöver du skära ner mängden kolhydrater till en minimal nivå.

Läs på lite om hur de nuvarande kostråden kom till. (nyckelord: Ancel Keys, svälten i Afrika)

Kombination fullfett och kolhydrater/normalkost ökar vikten

#56 När jag skippade allt med socker i, så minskade jag i vikt. Light-produkter har jag aldrig gillat.

Det kanske inte är "normal"-kost, men mig veterligt förespråkar inte tallriksmodellen socker. (Och jag vet att kolhydrater omvandlas till socker, men jag menar allt tillsatt socker i mat.)

Lisabet,

"Högst N procent ska komma från socker" är samma sak som att säga att socker är OK.

Dessutom är det inte sååå stor skillnad på socker och vitt bröd. Faktum är att strösocker har lägre GI än bröd…