Så - vi inför Alla Människors dag i kalendern! Ingen dum tanke!

/människa

Tack! Blev lite oroad när jag läste rubriken, trodde att du uppfattade kvinnodagen på samma sätt som många andra, att man som man ska ge en blomma till sina närstående kvinnor.

Tror kvinnodagen istället är ett tillfälle för oss kvinnor att tänka igenom vår egen situation och agera mot våra egna mål.

Jag föredrar också att bli betraktad som en människa, eller individ, framför kvinna, eller hälsing, eller närsynt, eller tjockis, eller…

#0 Jag kan tänka mig skilda toaletter också.

En liten jämlikhet som kunde införas är att kvinnor borde ha rätt att gå ner i vikt lika bra som de flesta män.

#3 instämmer!!

Människor är väl bra. Men ska man hårddra det så kan man ju undra varför sammanslagningen av könen ska heta just "män"-niskor….

Min bästa väninna har födelsedag 8:e mars. Men eftersom hon slutade fylla år för flera år sedan så brukar hon i stället bjuda på tårta på Internationella Kvinnodagen. *skrattar*

Ler…… hade glömt att det är en av mina dagar….Har även namnsdag, födelsedag, morsdag och mina barn glömmer mig inte på julafton…..

#5 Och men-s (Hahahaha! Nej, jag skojar!)

Om det kan vara någon tröst så är objektsformen av han, dvs. honom, en gammal feminin kasusform hon-om.

#3 Varför skillda toaletter? Det är ju alltid kö till damtoan så det skulle väl bli bättre med unisex?

#5 Humaner är kanske bättre änn män i skor?

#9 Jag har uppfattningen att det känns mer bekvämt för alla parter att pissoarer hålls i en-gender-toaletter . Annars är det OK med gemensamt.

#2 PS. ovetande om den stundande dagens krav på blommor (int. kvinnodagen) handlade jag igår hem två buketter härliga tulpaner.

Jag hade ifs själv tänkt njuta av dom oxå

Haha - på Globen skyltar de om en del av herrarnas till damernas när det tex är HorseShow-veckan.

Känns lite skumt med pissoar på damernas som det blir då.

#9 Hu-man-er var inte heller klockrent… tyvärr.

#8 Är det därför man pratar om men-sproblem????

#10 Det går utmärkt bra att pissa på (i) en vanlig toa.

#13 Tänkte inte på det, jag såg bara det engelska ordet för människor

#5 men ordet "människa" är femininum på svenska. Människan - hon. Lite märkligt med tanke på att det heter man på engelska, l'homme på franska…

#14 Ja, och jag har hört att killar också klarar att kissa sittande…

Kanske varelser kan vara nåt. Eller.. nja, det kanske är för likt varulvar.

Personer? Nja, det blev lite väl mycket kanslisvenska.

Levande? Det är vi ju alla, åtminstone så länge vi lever….

Det här var minsann inte lätt!

Folk?

Alla människors dag till skillnad från alla andra dagar som är… djurens?

#19 Folkingar?

Tja, bara vi slipper konstruktioner som "kvinniskor" tycker jag inte det spelar så stor roll vad vi kallar grupper av individer av släktet Homo sapiens sapiens.

Det enda ställe jag (hittills) har upplevt att man verkligen firat den internationella kvinnodagen, var i Lettland för ett år sedan. Där fick alla kvinnliga gäster på en restaurang varsin ros och en liten present, medan männen fick ta emot notan… Gentilt!

Eller kanske individer?

Nu ser jag att Babz precis använde det ordet!

Jag hade en gång för länge sedan - 70-80-talet någon gång - en brevvän i Sovjetunionen, långt borta i Sibirien. Hon skickade alltid gratulationskort till mig den 8 mars. Jag förstod aldrig detta. Inte heller på nittiotalet, när kvinnorna fick en ros i personalmatsalen på  mitt jobb. Det var inte så jag tänkte mig kvinnodagen.

PÅ 70- talet var man ute och demonstrerade och hytte med nävarna. Inget dj-a grattis kvinnor.

Men på jobbet, när jag jobbade, köpte 5 killar blommor till oss 95 kvinnor. Det var gulligt. En bukett och endast ett år.

Angående pissoarer och så..

Jag förstår att det är lättare att bara slanga fram den och pinka, men det ÄR bättre att tömma blåsan sittande även för karlar. Tömmer man inte blåsan ordentligt så är det lättare att få prostatacancer.

.. dessutom så är det ingen chans att man pinkar utanför då. >:D

Som kvinna måste man göra allt en man gör dubbelt så bra.

Men det är ju å andra sidan inte så svårt! 

#25 Utanför mitt fönster demonstrerades det i eftermiddags och tåget såg inte allt för kort ut… (bor i Sthlm).

#22 I Polen har jag upplevt samma sak, obligatoriska rosor och obligatoriskt restaurangbesök.

#26: Jag har andra medicinska själ till att sitta ned och pinka eftersom min doktor har sagt åt mig att jag inte får lyfta tungt…

Åh detta är ett intressant ämne. Det hotar att bli ett långt inlägg detta…

Jag är lite motvalls i den här tråden känner jag?

Tror att istället för att försöka utjämna skillnaderna mellan könen, hejda pojkarna på dagis när de sträcker sig efter bilar och stoppa dit en docka i barnvagn (ja, så illa kanske det inte är men den känslan får jag ibland…) och ge könen ett "det-epitet", så borde kvinnor känna sig stolta över att vara just kvinnor och inte rädas sitt kön. Och vice versa förstås, självklart ska samma sak gälla för män. Hylla skillnaderna istället för att vara rädda för dem!

Om en kvinna verkligen gillar bullbak, pelargoner och rosor så ska hon få göra det utan att anses fjollig, ålderdomlig, hjärntvättad av samhället, antifeminist blablabla. Samtidigt som möjligheten och rätten att välja att bli mekaniker, rallyförare etc ska vara lika naturligt för en kvinna som för en man. Som jag ser det så handlar feminism inte om att alla ska stöpas i samma form, utan om rätten till valmöjligheter och ett fördomsfritt synsätt på vad som är manligt/kvinnligt. Kvinnor måste få gilla att gilla att sy gardiner och plantera om blommor och inte heller bli hyllade som hjältar när de byter däck på bilen.

Mitt första barn var en son, och han fick dockor, mjukdjur, klossar och bilar bl.a när han var liten. När han kunde sitta upp så var det en bil han sträckte sig efter och körde brummande som en galning över golvet, och nej vi uppmuntrande honom inte omedvetet att leka med just en bil genom att få ett annat tonläge etc. Jag var nämligen medveten om just den biten, och tänkte speciellt på att inte leda honom åt något håll just för att han skulle ha valfriheten.

Bilar har ju inte funnits i alla tider, men däremot kanske ett medfött tekniskt "hur funkar detta" intresse i större utsträckning hos män? Det är bara en fundering och jag talar bara om generella likheter, inte individuella skillnader. Jag har sedan min dotter föddes gett henne bilar, garage, tågbanor mm och försökt leka med detta med henne- men intresset finns bara i några minuter sedan tröttnar hon.

Jag har medvetet köpt gula, bruna, gröna, orange och röda kläder till båda barnen, eftersom jag inte alls gillar att se dem stöpta i det rosa/blå facket, vilket också likriktar och är urtrist. Jag har klagat i affärer på dåligt utbud vad gäller färger, och klagat på deras dåliga passform för flickor.

Vad älskar dottern mer än allt annat nu, 3,5 år gammal? Jo, lila… Gärna med glitter, hästar eller katter. Dottern har ärvt sonens tröjor med Byggare Bob på, som han älskade att se på TV när han var mindre. Första gången hon skulle få på sig tröjan såg hon…Tja, lidande ut, är nog det enda rätta ordet.

Ett stort problem är att barnafödande och några månader borta från arbetet, inte anses som värdefulla egenskaper som kan användas även tillbaka på arbetsplatsen. (Och då menar jag för både mammor och pappor, ja föräldraledigheten alltså;) När faktum är att det inte finns mycket som omdanar människor till flexibla, kompromissande, samarbetande och tåliga Medarbetare som just barn!

Bra, magma! Jag har svårt att känna att jag skulle gått i någon kvinnofälla bara för att det är jag som står för matlagningen hemma.
Men visst finns könsfördomarna. Eftersom jag är extremt bilrädd är det alltid jag som kör. Vi har faktiskt fått kommentarer på det, t ex tillfrågades maken om han inte var nykter eftersom han satt bredvid. Det har också spekulerats i om han mist körkortet.

Bra skrivet Magma…håller med dig….

Vi ska vara stolta för att vi är kvinnor….och ni män för att ni är män……

nobban7 -Helt otroligt, vilket folk det finns, man slutar aldrig att      förvånas 

Jag och min man kan få folk att se lite konfunderade ut när det kommer fram att det är han som sköter tvätt och städning hemma. Men det blir faktiskt bättre då. Tror någon glömde ge mig ett ordningssinne när jag tillverkades.

Sen är det nästan alltid jag som kör bilen med och de gånger vi lånar en bil så nog räcks nyckeln fram till honom. Tycker det är lite lustigt att det är så "förutbestämt" att mannen ska köra.

OK, jag kan inte låta bli att nappa, det här är en av mina käpphästar.

Jag tycker nämligen det känns enormt begränsande att säga att det finns två sorters människor, och du tillhör antingen den ena eller den andra sorten. Tillhör du typ A förväntas du ha vissa egenskaper, och tillhör du typ B förväntas du ha andra. Jag tycker dessutom inte att kvinnor är offer och därför behöver en särskild dag när de får lite rosor som plåster på såren. Istället tycker jag det är en förlust för ALLA människor, oavsett kön, som inte riktigt får utrymme att utveckla alla sina sidor och egenskaper.

Klart de kvinnor som vill laga mat och pyssla och mår bra av det, ska få göra det. Och de män som vill ska också få göra det. Och de som vill ska få slippa (i den mån man KAN slippa undan hushållssysslor, naturligtvis).

Jag är stolt över många saker. Jag är stolt över min intelligens, min humor, att jag lyckats styra upp min hälsa och gått ner 20 kilo, mitt engagemang och saker jag uppnått som verksam i min förening, texter jag skrivit, omtänksamma saker jag gjort för mina vänner… det finns hur mycket som helst! (Det finns också mycket jag inte är särskilt stolt över, men det behöver vi inte ta upp här.) Att jag däremot råkar ha blivit född med två x-kromosomer och en vagina känns inte som någon större prestation att vara just stolt över. Därmed inte sagt att jag skäms över det heller, eller önskar att det var på något annat sätt. Det är helt ok att vara i den här kroppen - särskilt nu när den börjar funka lite bättre. Jag vill bara inte att den ska definiera mig i alla möjliga sammanhang!

Måste berätta om en elevs synnerligen finurliga plädering på ett nationellt prov i svenska. Han hade nämligen löst problemet med män som trycker ner/nedvärderar kvinnor. Detta tyckte eleven var att klassificera som oönskad egenskap och borde därför behandlas som andra oönskade egenskaper under evolutionen. Vi ska alltså avla bort denna egenskap!

Han hade bara 5 minuter på sig att propagera för detta, så vi vet ännu inte hur man rent PRAKTISKT avlar bort en sådan egenskap. Jag är dock riktigt säker på att Kifarna är fulla av idéer

#35 Själv gör jag mitt bästa genom att jag garanterat aldrig tänker skaffa barn med någon som beter sig illa! Hoppas tillräckligt många följer mitt exempel.

Nyligen träffade jag en domare, som inte bara hade ett knivskarpt intellekt och uppenbart mycket hög IQ, utan som dessutom var klok (vilket inte nödvändigtvis följer med smart), tänkande och insiktsfull, driven och amtibiös, djupt samhällsengagerad och med schyssta värderingar. Precis en sån person som man vill ha till att förvalta rättssystemet, med andra ord. Hon råkar dessutom vara ung, söt och blond, och gilla att shoppa. Försök säga till henne att hon enbart bedöms utifrån sin kompetens, eller att hon självklart får den respekt hon förtjänar från 50-åriga manliga advokater.

Det är såna saker som får mig att önska mig ett mindre könsfixerat samhälle som intresserar sig lite mer för individen och mindre för könstillhörigheten,

Och jag uppfostrar min son till att uppföra sig anständigt. Säger man något dumt till tjejerna måste man ringa och be om ursäkt efteråt. Jag accepterar inget sånt.

Han har heller aldrig fått kissa offentligt. Han kan gå på toalett som vi kvinnor. Det värsta jag vet är mödrar på badstranden som stolt ser sina gossebarn kissa rakt ut i gräset eller vattnet. Nej fy och usch. Tycker dessa kvinnor att det är lika mysigt när vuxna karlar gör det? Och det är ju dessa karlars mammor som lärt dem det, eller hur?

Som förskollärare ser jag dagligen pojkar som omsorgsfullt bäddar dockor i vagn och flickor som kör vilt med bilar och traktorer. Det är inte ens lite ovanligt.

Ändå hör jag ständigt från mina kolleger att "pojkar är ju pojkar, det kan vi inte ändra på" eller "vadå, ska vi TVINGA flickorna att leka med bilar, eller?"

Eh, nej, ni ska bara putsa era genusglasögon, för det är där problemet sitter! Tänker jag, fast jag säger det sällan. Ni ser bara det ni vill se.

Dock brukar småbarn lära sig rätt fort av föräldrar, äldre kompisar mm vad som förväntas av dem. Det räcker med att en förälder lite för roat, lite för entusiastiskt, säger till en liten kille med glitterhårband att "Oj, vad fin DU var då!" Den där lilla nyansen i rösten avslöjar tydligare än vi anar att det var kanske inte riktigt okej att ha ett glitterhårband…?

Så rättar barnen raskt in sig i ledet och skaffar sig korrekta intressen och attribut. Sorgligt, men kanske ofrånkomligt.

Bra skrivet Adur.

Jag är blivande lärare och har fått läsa en hel del om genusperspektiv och genusmedveten pedagogik. Den senaste boken var riktigt bra, som verkligen betonade att vi skulle stärka de egenskaper som respektive kön "går miste om". Det handlar inte om att ta bort någonting. Utan lägga till.

Och som Adur skriver om, det handlar till största delen om omgivningen.

Visst är det så. Barn gör inte som man säger, barn gör som man gör. Föräldrarnas och andra vuxnas beteenden "gnuggar" av sig på barnen. Om man är på en släktmiddag eller någon annan fest så är det alltid kvinnorna (i alla åldrar) som självmant reser sig upp, dukar av och går och diskar fast de oftast lagat maten, om det inte har grillats förstås!

Vi som är lite annorlunda, lite utanför den mallen som finns för kön…

Jag kan bara tala för mig själv, trots alla goda ord från alla som inte har fördomar, så har jag aldrig varit med om att jag har behandlats lika bra som en kille. Säger jag något har det inte samma värde som en man, även om jag har sagt det 5 minuter innan han har.

Och jag har absolut blivit annorlunda behandlad för att jag kanske inte passar in som "den perfekta kvinnan". Har man kort hår, gillar att ha byxor och inte så mycket gulligt på sig - då blir man snabbt klassificerad som lesbisk. Vilket inte är fel i sig men jag är ändå mer intresserad av män.

Jag har fått höra otaliga gånger att jag borde klä mig mer kvinnlig, att jag borde skaffa långt hår "för det gillar killar".

Samtidigt stör det mig att allt som ses som typiskt kvinnligt ändå ska ses som negativt: rosa, glitter, gulligt, vård, känslor - allt som en man skulle säga var "tjejigt" eller "sånt sysslar bara kärringar med".

Dels har vi alltså det som är traditionellt kvinnligt och som ses som negativt av många.Dels har vi en oförmåga att kunna acceptera att alla inte passar in perfekt i den könsmallen som finns.

Men så länge det är uppenbart att kvinnor inte får samma lön för samma jobb så kan jag inte känna mig som annat än ett offer. Positivt affirmation i all ära men inte fan har kvinnor samma rättigheter som män, och är man inte ett offer då?

Jag får inte klä mig i fina kläder för då kan jag bli våldtagen. Har någon nånsin ifrågasatt vad en man har på sig när han går ut och dansar? Så länge man inte ser problemet kan man heller inte jobba på det. Om alla fortsätter att ignorera att det finns problem så finns dom kvar.

#41: Haha, för något år sedan fick min man och jag en "rolig" kommentar av min mans mormor. Vi var hos henne för hon fyllde år, och istället för att jag reste mig och hjälpte till att duka av så gjorde min man det. Jag satt involverad i ett samtal. Och oj vilka ovationer det blev, och han fick beröm för att han "hjälpte till" så mycket hemma med matlagningen, barnen, städning osv- men främst matlagningen.

Sedan vände hon sig till mig och sa, ja visst är han duktig som hjälper dig så mycket i hushållet? Och jag, som aldrig har vett att hålla truten, flinade och sa "Hjälper till? Han äter ju lika ofta som någon annan i hushållet, och har samma ansvar för att det ska komma fram och av från matbordet. Jag får aldrig beröm av någon för att jag städar och lagar mat".

"Jaja", sa hon då, "det är andra ordningar nu för tiden". Till saken hör att hon alltid tyckt att jag inte "tagit hand" om Mannen tillräckligt mycket, bakat bullar osv och helt enkelt inte varit den Hushållsande som hon alltid varit.

Om detta om varför man inte "behöver" känna sig stolt över medfödda egenskaper som sitt kön- varför inte? De som har medfödd talang för att skriva böcker, måla tavlor eller sjunga vackert, för dem är det legitimt att vara stolta? Det är som detta att det som svensk inte betraktas helt rumsrent att vara stolt över sitt land eller att man bor i detta land- huuu om man skulle bli betraktad som rasist. Vad nu det har med saken att göra!? 

På lite samma sätt känns detta med kön- för tänk om man faktiskt är stolt över att vara kvinna och att man faktiskt är född med en livmoder och en vagina att föda barn med, då kanske man riskerar att bli sedd som bakåtsträvare… När det faktiskt inte finns några hinder alls att ha dessa känslor både inför könstillhörighet och inför sina egna, personliga egenskaper, kunskaper, sociala och mentala kompetens, sina nära relationer, intelligens, högskolepoäng, skicklighet i bullbak osvosv.

Jag håller med Jennix när hon skriver att det inte borde finnas mallar för hur ett kön är utan att man bör vidga sina vyer och låta alla få ett erkännande utifrån sin egen individualitet.

Men då innebär inte det att det som alltid ansetts traditionellt kvinnligt/manligt går bort! För då innebär det ju snarare ett krympande av vyerna snarare än ett berikande..? Jag önskar mer valfrihet, en större öppenhet och mer lättillgängliga möjligheter för alla att vara individer- för de som vill vara likformiga och passa in i gamla mallar likväl som för de som idag ses som outsiders, original osv.

Jag håller inte med om ordspråket "alla föds som original men dör som kopior". Tror man det har man inte tittat djupt nog och bemödat sig om att se människan istället för ytan.

Det är bra skrivet av #41 #42 och #43.

Det har ju dessvärre blivit så att "manliga" attribut och egenskaper prioriteras högre. Fast man kanske inte ska säga dessvärre, men egenskaper som kopplas ihop med kvinnligt borde värderas lika högt.

I en kurslitteratur fanns det många tänkavärda citat. T.ex. så kan man fundera, skratta eller gråta åt det som sägs till någon som är tuff/modig: "Det är stake i dig"

Det måste gälla för kvinnor (och vissa män) åtminstone då och då…

#45 Precis min tanke

#45 och #46

Att det är stake i oss? Absolut =D

#45  Tja, inte för lesbiska kvinnor, skulle jag tro .

De finns ju i alla modeller och material…

…men jag skrev inte alla kvinnor heller.