hej!

 för min del handlar det mer om att jag tar med mig något första gången jag åker hem till en bekant. eller om man träffas väldigt sällan. Nära vänner har jag inte med mig något till. För min det är det inget krystat alls, jag tycker att det är trevligt både att ge och att få men jag uppskattar oerhört att både ge och få lite speciella presenter. blommor går oftast bort. att få något hemgjort är det bästa. även om det bara är en skål med hallon från egna landet…

Jag har också problem med det där. Är inte alls bra på att ha med mig något, men jobbar på att bli bättre eftersom det neutrala verkar vara att man gör så. Samtidigt blir jag själv skam till sägandes lite trött när krukväxter som jag aldrig kan få att överleva promenerar in i huset. Eller chokladkartonger som jag inte kan äta. Eller så.

Jag funderar på att göra tacokrydda utan glutamat och lägga i små trevliga burkar och ta med det om jag ska gå bort till folk. Det är både billigt och personligt och nyttigt.

Men det kommer nog aldrig att bli verklighet, för så Martha Steward är jag bara i mina drömmar. ;-)

Håller med - tar inte med något varje gång men första gången och om jag ska vara där i flera dagar. Brukar inte ta med mig en pryl utan en gåva till någon hjälporganisation.

SOS Barnbyar har t.ex. trevliga kort för 100 kr. Har köpt getter till fattiga familjer (200 kr), myggnät m.m.

Det brukar bli en flaska vin vid första besöket, sen brukar jag 'glömma bort' att ta med något.  Jag brukar säga "Hej här kommer jag/vi men jag har tyvärr inget med mej, hoppas det är ok?" och det är det såklart alltid. Med detta försöker jag bryta denna vanan, men vissa envisas ändå med att alltid ha med sej nåt.

Jag gillar verkligen inte när jag bjuder på middag och nån tar med sej en äppelpaj till efterrätt. Det som jag lagat då??? Och när man besökt varandra ett tjugotal gånger och de FORTFARANDE har med sej nåt varje gång … nä, gillar inte speciellt….

4#  nej DET är ju fruktansvärt!! jag håller helt med! är min mat så hemsk att dom måste ta med sig egen mat så kan dom väl stanna hemma och äta!

2# WOW! de är ju världens bästa present juh!!!

i övrigt vill jag tillägga att jag faktiskt blir glad över att mina vänner kommer till mig, så någon present är verkligen inte nödvändig men naturligtvis blir jag glad om någon tar med sig något genomtänkt!

Jag gillar både att ge och få presenter så jag tycker att det är en ganska roligt tradition att ha med sig något när man blir bortbjuden. men sedan beror det ju på hur ofta man träffas och hur stor tillställning det är.

#4 att ta med sig efterätt utan att man kommit överens om det tycker jag faktiskt är lite oförskämt. jag skulle nog ta illa upp trort jag.

jag tar ofta med mig något jag gjort själv, det brukar alltid uppskattas.

Med mig är det så att jag tycker det känns… Vet faktiskt inte hur man ska beskriva. Hittar inte några bra ord. Men jag känner mig obekväm (rätt starkt) med det här manéret. Känns dumt att ta emot grejer. Blir ju inte purken. Hur skulle det se ut. Glad blir man ju på ett sätt, samtidigt som det känns dumt och man tänker att det ändå är onödigt med presenter.

Känner mig ofta även dum att själv pracka på folk grejer som de kanske inte vill ha, men som de blir tvungna att ta emot och le vackert. "Men inte hade du väl behövt"… Man hör ju folk berätta ibland, när vederbörande inte är närvarande. Typ så här kanske:

- Och så hade hon med sig en xxx och det som är det värsta jag vet förstår du och… men jag tackade ju vänligt och sa att den var jättefin… och då förstår du så sa hon att hon skulle ge mig en till nästa gång hon kommer, för de gör sig bäst parvis och…

Med nära vänner händer det aldrig. Man frågar innan om man ska ta med nåt, men det är för att dela kostnaden isåfall. Men aldrig såna här "presenter"…

Det har gått lång tid sedan sist (tråden). Reflekterar fortfarande på fenomenet gå-bort-presenter, men till skillnad mot tidigare så glömmer jag det inte längre. Har funnit en gyllene medelväg. Köper ibland och inte ibland. Men glömmer inte längre att företeelsen finns. Har fortfarande lite svårt för att ta emot. Man blir ju glad samtidigt som man helst ändå inte vill ha något. Är lite av en antipresentmänniska, även i födelsedagssammanhang och liknande. Så därför är det lätt hänt att inte tänka så noga på sånt där.

Men blivit bättre på det nu, att komma ihåg. Det är nog den här trådens förtjänst med alla svaren. Det hela "satte sig" bättre efter att denna tråd blev till.

Om jag blir bortbjuden till goda vänner (som jag känner väl) på middag t.ex. så frågar jag alltid "ska jag ta med något?" vilket indikerar att jag ebjuder mig att bidra med t.ex. vin, snacks eller liknande. Presenter känns lite tramsigt om man känner varann.

Är det däremot första gången eller ytligt bekanta tar jag ofta med en krukväxt, en flaska vin, eller en trevlig kokbok kanske.

Tilläggas bör kanske att jag alltid haft med en blomma/krukväxt till mina svärföräldrar när jag och aktuell partner besökt dem… Alltid.

//C

Jag håller med TS, tycker också att jag känner mig obekväm när folk som kommer på besök har med sig present oberoende av vad det är.

när vi va hos svärmor i lördags så hade jag köpt 2st ljushållare med fjärilar på(hon älskar fjärilar) de ostade 20kr/st,men det är inte priset utan TANKEN bakom som är värdet!

Jag uppskattar varken tanken eller värdet, jag vill att man kommer till mig utan något för då känns det som att få träffas som är det viktigaste och jag gillar inte att känna mig skyldig att köpa något tillbaka när jag går på besök.

axelina - opps, där tror jag du satte huvudet på spiken!
Det är nog precis så jag känner!
Också den grejen om skuld, skyldighet. Man känner lite tacksamhetsskuld, även om givaren antagligen inte tänker så.

Skönast är, om folk kommer som de är :o)
Det är att träffas som är det viktigaste - håller helt med.
Men det hör visst lite till (vett och etikett) numera, att det är lämpligt med gå-bort-presenter.

Usch, hatar dessa snittblommor som bara skräpar och vissnar. För att inte tala om prylar om jag inte valt själv. Och så ska man få dåligt samvete för att man slänger något som man fått.

Nej, inga presenter, tack! Brukar inte ge några heller. En flaska vin om vi är bjudna på middag, kanske. Eller födelsedagskalas. Men inte bara för att träffas.

Min mamma har den där blomstervanan, det är ett evigt bytande av blommor hela tiden. Bättre att spara pengarna och så kan var och en köpa det de vill ha.

Jag uppskattar mer trevligt sällskap vid disken än en chokladask när vi har gäster.

Läste någonstans, tror det var i någon av Mia Törnbergs böcker, om en tjej som alltid skulle ha med sig presenter när hon skulle gå bort eller träffa någon. I hennes fall bottnade det i dålig självkänsla. Hon trodde inte att hon var värd någonting och folk ville inte träffa henne om hon inte hade någon present med sig.

Jag tycker det är jättesvårt att veta om man ska ha med sig något eller inte. Första gången man hälsar på hemma hos någon har jag lärt mig att man ska ta med något.

Tips! Ta med en ny oöppnad Öbergs kortlek (för er som gillar kortspel) Lovar att den kommer att bli uppskattad. Har varit med om så många kortspelskvällar med kommentaren "visst faan,,,skulle ha köpt en ny kortlek"

Jag tar nästan alltid med mig något när jag kommer hem till någon på middag, även när det är hos syskon och nära vänner. Oftast blir det en flaska vin, blommor eller vad som helst som jag tror att den personen gillar.

I min bekantskapskrets är det ofta samma personer som bjuder på middag, deras hem kanske är större eller så har de små barn och svårt att själva åka iväg. De står ju då för hela middagen. Då tycker jag att det känns fint att också kunna ge något till dem. Så klart ger man också sin vänskap, men den är ju ändå ömsesidig.

Sist jag själv bjöd på mat fick jag en bukett med blåbärsris. Den har fått gröna blad och blommar, jättefint och så tänker jag på den personen som gav mig den varje gång jag går in i köket och ser buketten.

En annan kompis är mycket tätare än jag och bjuder alltid på käket när vi äter ute. Jag brukar istället vara barnvakt eller något liknande. Känns bra att både ge och få, tycker jag.

Men håller med om att detta ändå känns som ett senare påfund. Minns inte att jag gav grejer förr. Tidigare hade jag också jättesvårt att ta emot saker från andra, om någon bjöd kunde jag börja protestera och vägra ta emot det. Fast jag har blivit mycket bättre på det nu. Minns att en kompis sa till mig för flera år sedan, att "jag köpte ju en kopp te till dig, för att jag hoppades på att du ska bli glad". Det brukar jag tänka på, när någon bjuder.