Välkommen hit Shiraz. Det är mycket starkt att du delar med dig av ditt liv här, och att du tar i tu med dina problem. Jag har ochså ätstörning med överätande och sockerberoende, jag spyr inte därför har jag en stor övervikt. Denna kost som vi äter här har hjälpt mig, har inte längre denna stora behov att hetsäta så jag tror att den kan hjälpa dig med. Men jag tror att det som är mycket viktigt är att din familj får veta om din bullemi, först och främst din man så han kan hjälpa dig och stödja dig,  denna sjukdom är ju allvarlig och du behöver all hjälp du kan få, det är du värd.  Hoppas att du kommer att må bra snart   Mvh Trulte

Hej och välkommen!

Kul att du delar med dig av ditt liv och jag hoppas och tror att du kommer att trivas med lchf

Jag har länge varit väldigt sötsugen och tänkte innan att den här kosten kommer jag nog inte klara av, men det är så enkelt! Tillslut försvinner suget efter sötsaker och livet blir något mer än att bara gå och tänka på mat. Det är då min upplevelse.

Jag håller tummarna för att du ska lyckas ta dig ifrån bulimin och hitta balansen med LCHF!

Hej Shiraz! Och välkommen med ditt första inlägg!
Jag känner starkt med dig! Och - jag tycker du är oerhört stark! Jag vill och hoppas att du ska förstå att jag tycker detta inlägg är så starkt gjort av dig !
(Jag har själv inte bulimi, men emellanåt undrar jag om jag inte är ett gränsfall…)

Detta är ett (av dina) första steg för dig på din rätta väg. Du har säkert tagit flera första steg och provat dig fram. Men jag tror - tror! jag vet ju ingenting - att du har varit väldigt ensam i din kamp mot dina problem. När du nu öppnar dig lite i detta forum, så upplever jag det som att du tagit ännu ett steg - och det är ett stort steg framåt! Du "lämnar ut dig själv" för andra människor - inte bara inför människor som har liknande problem som du själv och inte heller bara inför människor som ska hjälpa dig på ett proffessionellt plan. Jag är alldeles övertygad om att du vet att du "bör" öppna upp och "lämna ut dig själv" under ditt arbete med dig själv och söka stöd på alla håll och kanter. Och det låter ju lätt. Men jag tror faktiskt att du har tagit ett "ytterligare" steg nu! GRATTIS!!!

Du känner att LCHF kan vara en bra hjälp för dig. Fortsätt att ta den hjälpen! Alla vägar och alla kontakter som kan stötta en är värda att ta! Och DU ÄR VÄRD att TA DEN STÖTTNINGEN!

Om och när du faller ner i tvivel och 'despair' - bemöda dig om att fortfarande "hålla fast" vid människor som du känner är ett ärligt stöd! Du kommer helt säkert att få stöd betr "mathållningen" men även stöd av annat slag. Jag har "slukat" KiF-inlägg här under drygt två veckor nu (iofs inte lång tid…)  och ser ett oerhört stöd från medlemmarna - långt över mina förväntningar!!! Detta är det första forum jag stött på där tonen är så enormt stöttande, rådande och peppande och KÄRVÄNLIGT!!! Ta till vara på det! Oavsett hur du tänker om andra och dig själv, ta till vara på det!

Denna din första tråd kanske bör flyttas till "Medlemmar" och att du sedan fortsätter att skriva ner dina frågor och tankar, framsteg och baksteg, undringar och frågor under samma tråd - så får du allt samlat. Och på det sättet får du ett "samlat stöd" från KiF och samtidigt får du dina tankar samlade - för dig själv. Kanske kan du fråga någon av medhjälparna att flytta tråden till "Medlemmar" om du tycker den tanken är "rätt".

Stanna kvar här på KiF och ge dig själv den chansen!!! Du har såååå många med dig här!

Hej och välkommen! Jag känner så väl igen mig… "har skött det jävligt snyggt" jooo, det har jag också, ingen vet hur jag har haft det, ingen har misstänkt att jag kräkts osv. osv. Men grattis till att ha hittat detta med LCHF, för mig har det varit räddningen. Visst har jag haft ett och annat återfall, men jämfört med hur det var tidigare är det bara en fis i rymden… så länge jag håller mig till den här kosten klarar jag mig och mår bra! Så lycka till! Håll ut ett tag så lönar det sig tusenfaldt!!!

Välkommen hit!

För det första- om du tror att du kommer få förståelse från din familj, så är det ett viktigt steg mot tillfrisknande att du berättar öppet för dem om hur läget är. Du behöver få känna att du klarar att vara ärlig mot dig själv, och du kommer få en lättare resa om du får deras förståelse och stöd. Om det är tufft att sitta bredvid familjen när det står godis, chips mm på bordet så kan du resa dig och gå iväg, avlägsna dig därifrån om det behövs. Och har du då berättat så behöver du inte förklara eller hitta på en ursäkt. Sådana åtgärder kan behövas första tiden, och även ibland även efter lång tids avhållsamhet. Speciellt för kvinnor verkar hormoner ibland vara en bov i det hela, åtminstone är det så för mig med jämna mellanrum.

För det andra- du skrev "Vill bli av med det våldsamma begär som river o sliter i mig om att ständigt vara på jakt efter något att äta…"

Jag känner igen mig i varje stavelse! Jag har aldrig haft bulemi i bemärkelsen att jag kräkts, men den där jakten, sockerklådan, den är jag väldigt bekant med. Att alltid känna sig otillfredsställd, och på jakt efter det ultimata att äta som kan stilla ens inre. Efter knappa två veckor på LCHF så flöt en bred flod av lugn in i mig och det var som om hela mitt jag drog en djup, lättad suck. Den känslan var obeskrivlig, rent av andlig.

Du klarar av detta! Räta på ryggen, var stolt över att du tar tag i din situation och sök stöd av din familj! Lycka till!

Sitter här med tårarna som rullar ner för mina kinder… Det är verkligen underbart att efter 14 år fått öppna sig och berätta hur det verkligen är! INGEN har ju vetat! Att få så mkt värmande o vänliga ord betyder ngt så oerhört!

Jag känner inte er men att bara få skriva ner det och sen få respons från andra människor som går igenom samma helvete… Ja jag kan inte sätta ord på det=-) Underbart!

Är ännu inte redo att berätta för min man om detta… Vi har haft så mycket motgångar o problem den senaste tiden att jag inte vill utsätta honom för detta oxå…

Att överhuvudtaget skriva om detta på ett stort forum är ett enormt steg isig för mig och med tiden kanske jag klarar av att öppna mig även för min man och kanske tom mina vänner…

Kan ju iaf berätta att jag stog emot frestelserna här ikväll o jag hoppas att det går lika bra imorgon när vi ska på kalas…

Har inte heller berättat för släkten att jag börjat med lchf eftersom jag vet hur deras reaktioner blir… Jag har ju som sagt varken övervikt eller diabetes så det är sååå svårt att få folk att förstå varför jag valt den här vägen. Försöker förklara att jag har ett enormt sockerbehov som jag har svårt att kontrollera men de som aldrig varit i den sitsen har nog väldigt svårt att förstå hur det är! Sen är det ju ingen som ser hur mycket godis o mat som jag verkligen har stoppat i mig.

Skulle gärna flytta den här tråden till medlemmar som jag fick förslag på utav Andina men jag vet inte riktigt hur jag bär mig åt… Kanske någon som har lust att hjälpa mig?

Tack ännu en gång till er som svarat mig, ni skulle bara ana vad era ord betyder för mig! Känner mig lite starkare och lite mer övertygad om att jag nog ska kunna klara detta!

KRAM

Använd denna tråd som "din egen medlemstråd" tills vidare.
Vill du att någon ska flytta den till "medlemmar" så kontaktar du medarbetare så småningom (klicka på "Om sajten" i huvudet) och ber dem flytta över tråden till Medlemmar - och kanske, om du tycker så, ber dem ändra "titeln" till "Shiraz' egen tråd" el dyl.

Berätta för din familj, berätta för släkten - när du känner att det är dags! Du kommer att veta när du tycker att det är rätt och när du känner att nu vill jag berätta! Ditt inre "säger till"!
Till dess, och även efteråt, njut av det stöd du får här - och ta tillvara på stöd, tips och råd och inspiration du får här - det finns tonvis! Du kommer att göra som många av oss; sluka trådar, inlägg, information, inspiration, råd, tips osv.

Du har tagit ett stort steg i o m att du klivit in här på KiF och berättat om dina känslor. Kom ihåg - det är ett stort steg!!! I rätt riktning! Sträck på dig!
Ett steg i taget. Familj, släkt och vänner - det kommer när det är dags! Eller hur? Ta det i den takt och på det vis du känner är rätt för dig!

Dina känsloreaktioner visar att du är på rätt väg!
Grattis!!! Och Välkommen!!! Och Njut av de steg du tar nu!!!

Massor av Styrkekramar!

P.S. Grattis för kvällens Bravad! :)

"Kan ju iaf berätta att jag stog emot frestelserna här ikväll o jag hoppas att det går lika bra imorgon när vi ska på kalas…"

Härligt, verkligen bra gjort! Ett tips inför kalaset är att du grundar med en rejäl, fet och proteinrik måltid med betoning på "fet". Om kalaset innebär mat så brukar man kunna maskera sitt kostval med grönsaker… Genast så blir det man har på tallriken mer accepterat. Om det propsas på kakor och tårta och avböjande inte tas väl emot, så dräm till med att du har ett skov med candida just nu, så du kan inte äta socker eftersom det göder jästsvamparna.

PS: Jag flyttar din tråd till "Medlemmar".

Ett tillägg: har du läst boken "Sockerbomben" av Bitten Jonsson? Om inte, så är det ett mycket gott tips att du skaffar den och läser!

Vad starkt av dig att berätta, det är inte lätt - jag vet. Hemlighöll min bulimi under nästan tio år men har till slut berättat för en vän och min pojkvän. Ta det i din egen takt om/när du känner dig redo att tala om dina ätproblem.

Själv tycker javg att LCHF fungerar mycket bra mot hetsätning. Dock kan det vara svårt inledningsvis att reglera maten så det varken blir för mycket eller för lite. Jag har börjat med att sitta still (läsa, surfa, sms:a, prata i telefon, titta på tv etc) efter varje måltid för att förhindra eventuell lust att kräkas upp maten.

Vad beträffar andras kommentarer om vad man äter känner jag igen mig. När man är ätstörd är det ännu värre att behöva försvara sig. Man kan säga att man har magproblem och att mjöl och socker gör det värre. En annan sak man kan dra till med är att man vill vara mer hälsosam och äta riktig mat. som f.d rökare säger jag ibland att sötsaker triggar mitt röksug. Egentligen ska man inte behöva säga någonting, men det är ibland svårt på kalas och dylikt samt att du är smal och andra säkert vill att du ska äta av det som bjuds.

Tänk på dig själv! Om du är "snäll" mot andra genom att äta deras tårta, nekar du dig själv välmående, då tårtan kanske genererar i en hetsätningattack.

Jag hejar på dig, även om det kan komma bakslag så fortsätt! Du får gärna PM:a mig om du vill prata mer privat om bulimin.

Välkommen hit och tack för din berättelse! Jag började med LCHF trots att jag alltid har varit smal (p.g.a. den klassiska svältoträna-dieten ) och ingen dokumenterad sjukdom. Efter en vecka så mådde jag så mycket bättre med fett och ingen i hela världen kan få mig att börja med kolhydrater igen. För mig är sanningen att kolhydrater är roten till allt det onda.

Folk kommer att ifrågasätta ditt kostval, men du gör ju det här för din egen skull och ingen annans. Eller hur?

Välkommen hit! Jättebra att du tagit tag i detta och berättar här. Det finns många som har /Har haft det som du och de kan berätta hur det gjort och stötta dig. Jag har inte haft bulimi men jag har alltid överätit av allt med socker i. Är alltså sockerberoende. För mig är LCHF det enda alternativet.

Önskar dig lycka till och grattis för att tog är på gång.

Jättegrattis! :) (Även om du inte är botad än, naturligtvis).

Sen hoppas jag att det kommer att hjälpa att det här inte längre är en stor hemlighet som tynger ner dig. Det måste ta enorma mängder energi att dölja något från sina närmastehela tiden.

Och jag hoppas att det lättat lite att berätta för oss här på KiF också, även om vi bara är ett gäng ansiktslösa elektroniska existenser! :P

Ville bara säga lycka till!! Jag hoppas verkligen att du kommer att trivas med den här maten och att du kan fortsätta din väg mot ett friskt matbeteende. Ge dig själv tid och som andra har skrivit så stå på dig!! Du ska må bra, om en tårtbit kan få dig att falla tillbaka i träsket så avstå, det enda man gör när man går med på att äta något som någon annan vill äta är att ge dom mindre dåligt samvete (oftast), och det är det inte värt. Tänk själviskt ett tag och jag lovar att dina nära kommer tycka om dig mer när du är glad och nöjd :)

Stor KRAM /Negar

Väkommen Shiraz! :-)

Jag kan verkligen relatera till det du skriver. Jag är inne på mitt trettionde år och och lidit av bulimi sen jag var 14 år. Det är ett rent helvete som man blir väldigt duktig på att gömma för sina nära och kära. Sedan jag började med LCHF för ca ett år sedan har jag blivit bättre och bättre på att inte ramla tillbaka i hetsätningattacker. Det har verkligen hjälpt mig och jag känner mig idag på väg mot att bli helt frisk!

Hoppas verkligen att du kommer känna likadant och att du kan hålla kvar vid din nya LCHF stil!

Massor med lycka till kramar!

Hur går det för dig Shiraz?

Ja, Shiraz, vi är många med dig nu! Hör av dig igen när du kan?

Är sååå jäkla stolt över mig själv!!!! Hela helgen har bestått av en jäkla massa frestelser men jag har lyckats stå emot Det har varit godis i massor samt kalas på lördagen. Som tur var hade värdinnan kycklingvingar o kycklingkebab som plockmat så då var det inte sååå svårt att stå emot min favvistårta som serverades…

Röker därimot dubbelt så mycket nu bara för att avleda mina tankar på att äta men jag känner att det får bli ett senare problem…

Tycker det är svårt att veta hur mycket mat man kan äta… Vill ju för mitt liv inte gå upp i vikt för jag är faktiskt helnöjd med hur jag ser ut idag… Har inte märkt av nån direkt viktuppgång sedan jag började  4/1. Vad jag tycker att jag märker är att jag lixom blivit "fastare" på ngt sätt 

Fick ju ett Wii Fit när jag fyllde år o försöker köra nån halvtimma om dagen om jag inte kommer ut på nån promenad så det kan väl vara så att jag minsann har blivit med muskler

Känner mig väldigt energilös o muskelsvag men hoppas på att det kanske ska gå över snart… Är ju idag 8 dagar sedan mitt maraton avsteg så jag brottas nog med en del abstinens fortf. Hoppas att sötsuget ger med sig snart oxå för det är verkligen tärande!

Har hittat ett gott lakritste från Friggs som räddar mig på kvällarna, det är ju dock ganska sött i smaken så jag undrar hur bra det egentligen är att dricka?

Nä nu måste jag slita mig härifrån (skitsvårt!) o gå med min dotter till skolan och på en kort prommis o sen ska jag hem o äta stekt ägg med skinka o majonäs Smaskens!

Tack till er alla som skriver i min tråd! Det är verkligen sporrande!

Ha en UNDERBAR dag!

Bra! :D

Muskelsvagheten är ett övergångsbesvär som kommer att försvinna. Jag har gått upp minst 2 kg sedan jag började med lchf, MEN jag är fortfarande lika smal. Det betyder att jag har ökat min muskelmassa och det utan att träna nämnvärt. Känner också att kroppen är fastare och vågen har jag slutat använda eftersom den inte säger något om min hälsa.

Ät när du är hungrig och ät dig ohungrig. Mättnaden kommer efter ca 30 min. I början kan det bli så att du äter mycket och ofta för att din kropp vill och behöver. Efterhand hittar din kropp rätt balans. För min del tog det ett par månader och sedan kom en mindre svacka som jag klarade mig ur. Mata sötsuget med fett så ger det sig så småningom.

Grattis! Du har verkligen anledning att vara stolt.

Strålande! Jättegrattis! Vad skönt att höra ifrån dig igen - och att du är så "på G" gör ju inte saken sämre!

Varför inte belöna dig själv med en extra liten drink - äggmjölk förstås ?! :) (*skämtsamt*)

Jag tycker det är helt rätt tänk, när du säger att du får ta tag i rökandet senare. En sak i taget. Det kan ju också bli så, att allt efter som din kropp balanseras så kanske röksuget också lägger sig mer eller mindre automatiskt. Och i så fall blir det ju också lättare att ta itu med rökningen.
Jag är nikotinistoch tuggar nico-tuggummin sedan åratal . Jag har märkt (efter knappt 3 veckor) att nico-suget har dämpats avsevärt, redan. Men jag har också beslutat att fokusera på lchf i första hand och sedan på nikotinsuget.

Hoppas frukosten smakade!

Var stolt!

Välkommen hit Shiraz!

Det var verkligen gripande läsning i ditt första inlägg. Jag har aldrig haft någon diagnosticerad ätstörning, men har haft ett sockerberoende som var fruktansvärt. Det har försvunnit i stort sett helt med LCHF-kost. I och för sig märker jag, när jag gör avsteg, att sockermonstret lurar bakom knuten, men med den här maten går det att hålla i schack.

Jag önskar dig all framgång med ditt nya liv! Härligt att höra att det går så bra!

Vad otroligt roligt att höra att du och så många här har botat/lindrat sin hetsätning/bulemin etc. Jag känner igen mig så mycket i det ni skriver! Fast jag har gått från att ha ätit magert protein och grönsaker till att lägga till fett och ta bort sötningsmedel. Det har resulterat i tre extrakilon, som du skriver är det svårt att veta hur mkt man ska äta. Jag tror på att "stay cool" vänta på att kroppen ställer om sig till den nya maten.

Jättebra jobbat! Det kommer bli super!

Dom första veckorna är man väldigt sugen på socker om man ätit mkt sådant förrut, det kommer att gå över. Håll dig till LCHF för allt vad tygen håller o du kommer hitta din väg ut från Bullemi. Jag har slutat hetsäta helt!!!!! Får jag ett anfall som förr så lugnar det sig fort, efter lite nötter, lite grädde med något i kanske, en bit fet ost eller dylikt. Det är trotts allt fortfarande LCHF o ett stort framsteg.

En dag ska du så klart berätta för din familj, det kommer att styrka dig till att fortsätta må bra o äta bra. När det har gått kanske 2 månader så kommer du att se på alla kolhydrater som om dom var rent socker, inte tycka att det är nått värdigt att stoppa i munnen. Se till att du har tillåtet godis hemma, som mörk choklad, nötter, vispgrädde, ostar osv.

Att familjen sitter o stoppar i sig framför dig, skulle jag be dom sluta med i alla fall i början. Men då måste du ju berätta, så det kan bli lite marigt.

Önskar dig Lycka till!!!! Kram Luccy

Förresten, jag glömde ju fråga vad du tycker om ditt Wii Fit? ÄR det bra träning eller mest kul?

Härligt Shiraz, vad kul att höra att du haft flyt i helgen! Grattis!

Med tanke på din historia med ätstörningen, så kanske det är så att dina hunger/mättnadssignaler inte är som de ska? Så att du har svårt att veta när du är hungrig eller bara sugen? Om så är fallet så behöver du kanske mest se till att du äter en portion som ser lagom ut på tallriken tre ggr/dag, och om du blir hungrig däremellan så äter du någon form av mellanmål. Men om du inte har problem med att känna hunger/mättnad, så ska du bara se till att äta dig nöjd och låta känslan av det styra.

Fy vilken dag! Har varit såå jäkla sur o irriterad idag… Är konstant hungrig men tror ändå att jag äter normalportioner så egentligen så är det nog att alla mina tankar just nu kretsar omkring att få äta! Sen blir jag så förvirrad när man läser här inne för det verkar som att de flesta som äter enl. den här "metoden" inte alls klarar av att äta mejeriprodukter utan att det påverkar vikten negativt… Jag har därför i princip slutat använda feta mejeriprodukter i min matlagning nu men det blir ju sååå tråkigt eftersom jag älskar att göra grytor o gratänger!

Skulle verkligen inte klara av att gå upp i vikt just nu för då skulle allt falla o jag skulle snabbt vara tillbaka i mina gamla banor igen… Nu undviker jag ju att väga mig för jag tycker inte att vågen är något att förlita sig på så jag mäter mig istället och som det ser ut så har jag varken gått upp eller ner i vikt än så länge. Är noga med att äta mina 3 mål mat om dagen så jag svälter mig inte på något vis men jag är ju van att äta tills jag nästan spricker… Så hur mycket jag ska äta o som är normalt är väldigt svårt att veta tycker jag eftersom jag inte direkt känner någon mättnad förrän det är bom stopp!

Idag har jag iaf ätit så här:

Kasslerstroganoff m. ca 250 g kassler o liiite sås på grädde o CF, 3 buketter broccoli

1 kokospannkaka med 3 mosade hallon och 1 msk vispad grädde

2 kokta ägg med en klick smör, ca 10 g blåmögelost

3 stora koppar kaffe o lika mycket te.

Vad tror ni?

Är iaf stolt över att jag fixade mig kokospannkaka istället för att äta  våfflor tillsammans med man o barn! Smaksatte med kanel i smeten och det blev supersmarrigt!

Usch vad jag klagar idag men det är bara en sån dag idag! Hoppas ni orkar med mig ändå=-)

#22 Tack för din omtanke, det värmer verkligen!  Ja det här med rökningen känner jag verkligen att jag inte orkar ta tag i just nu men jag hoppas o tror att jag kan klara det på sikt!

#23 Underbart att höra att man kan bli av med ett så starkt sockerbegär! Jag tror verkligen på den här kosten och det kan bli hur bra som helst bara jag får till det med hur mycket jag kan äta o så…

#25 Va skönt att höra att du är fri från din hetsätning! Ger ju en lite hopp om att det kanske kan gå vägen det här! Hur lång tid tog det för dig att bli frisk? Har du haft många "återfall" på vägen?

#26 Ang Wii Fit så är det väl helt ok träning men för mig som älskar att träna riktigt hårt så är det lite mesigt. det är inte så man blir supersvettig precis…

Men absolut bättre än ingen träning alls o just nu har jag inte råd att gå gymet så då får det duga;)

Hej Shiraz!
Vad skönt att vi får höra av dig igen! Vi är många som tänker på dig! Och vad jobbigt att du haft alla de trista känslorna! men du, det är helt normalt! Men också; det är ingen fara, var sur och grinig eller ledsen eller  varenue' som pågår inom dig, det är känslor som finns och ska bejakas, men låt de inte hindra dig! :)

Det är helt ok att du känner som du gjort idag! De flesta av oss har haft faser, ofta i början, annars lite senare, då vi känt precis som du!

Här är mina tankar om vad du skriver:
Jag - som iofs är newbie inom lchf - känner att du kanske inte ska fokusera så mycket på hur mycket du äter och av vad. Ät lite oftare - men inte stora portioner. För jag kan tro, att det kanske är för dig som det är för många av oss, att du inte ännu känner distinkt skillnad på hunger och "sug". Och din kropp behöver tid för att lära sig och förstå att det kommer att komma mat/energi så att den inte behöver kämpa, den behöver bli trygg med att den inte behöver kämpa för att behålla maten.

Så bjussa dig själv på att peta i dig en bit ost, korv eller nå't lite då och då. (Jag gillar idén med babybel-ostarna, istället för godis!) Men vänta sedan ca 20-30 min innan du äter igen - för jag har upptäckt att den hunger jag har känt (i princip baserad på kh-kost) är en helt annan än den lchf-kost ger!
Kolhydrat (Kh)-kost ger ett sug som vi (=jag) ofta tror är hunger (och som, i mitt fall åtminstone, känns i andra delar av kroppen än magen, egentligen) medan "riktig" hunger kommer från "magen". Och framför allt; mättnadskänslan kommer långt mycket senare, än det jag tidigare trodde var "mättnadskänsla". Känner jag inte efter 20-30 min att jag är "nöjt mätt" så petar jag i mig någonting till. Detta får gärna pågå dygnet runt för min del - huvudsaken är att jag lär mig att förstå min kropps signaler! Och - av det jag har lärt om lchf, så är det bättre att äta när kroppen signalerar hunger, tills de signalerna har "balanserats" och vi faktiskt kanske inte ens vill äta så ofta. Vilket faktiskt tycks vara fallet för det mesta, att våra 'hungerskänslor' balanseras efter hand och vi inte vill äta mer än vi behöver och inte så ofta.
Men jag har också upptäckt att om jag äter tillräckligt med fett, så "motar" jag också "suget"!!! Det märkte jag redan 2.a dagen!

Jag gick upp de första 2 veckorna! Men, mitt inre och mitt logiska sa' mig att lchf är ett sunt tänk! Så jag beslutade mig för att ge det en ärlig chans. Och ge mig en ärlig chans. Nu har jag gått ner den vikt jag gick upp de första veckorna (jag är inne på bara 4:e veckan…). Få se hur lång tid det tar för kroppen att justera sig neråt ytterligare…

Jag använder inte heller våg, men jag mäter mig inte heller. Jag vill inte 'fixera' mig vid vikt och siffror mer än nödvändigt - det bara håller kvar "fokus på mat". Så jag tycker det är toppen att du inte använder dig av vågen för mkt, men mitt förslag är också; var inte på måttbandet för ofta heller. Tänk dig hellre att du ska kolla en gång i veckan, varannan vecka, en gång i månaden eller nå't så'nt. För att se'n kunna släppa gradvis på (mått-)kontrollen.
Skulle jag fokusera på vikt och mått - ja, då skulle jag ha lagt av innan jag började, då skulle jag bli så fixerad och skapa så mkt inre stress…! Det skulle inte fungera, tvärtom, katastrof. Så - inga mått, inga vikter här i alla fall! Jag lär märka ändå om jag går ner eller upp eller står kvar och hur långa de olika 'faserna' är…

Jag har mått pottsork!!! Har redan haft alla omställningsbesvär man kan tänka sig, nästan. Men - jag har ändå vetat, att detta är en bra väg för mig. Så jag ger mig inte!

Jag har aldrig varit förtjust i grädde. Och är det inte nu heller. I början satsade jag mkt på grädde och ägg. Men var tvungen att utesluta grädde en hel del. Men jag tror jag kommer att kunna ta till mig grädde längre fram. Till dess får jag använda grädde lite här och där, men också satsa på ost (och mascarpone har jag förstått är en jättebra ersättning för bl a crème fraiche o grädde = 40-50% fett!) istället, Crême Fraiche och Gräddfil fungerar också ofta bra ist f grädde.
Du måste testa dig fram och ge dig tid, dag för dag, vecka för vecka tills du ser hur din kropp 'svarar' på NjutMaten som LCHF faktiskt erbjuder dig. Kanske är det så att din kropp mår alldeles utmärkt och går ner i vikt av grädde till slut?! Du kommer att hitta alternativ till dina grytor och gratänger i alla fall! Promise!

M a o - ät lite då och då, och fokusera på fett. Bjussa dig på att äta mellan måltider om kroppen säger så. Men vänta sedan 20-30 min och lyssna om din kropp fortfarande "vill ha mer". Är det så, ja men ok då, bjussa på lite till då… och vänta…  :)

Om det är så att du går upp i vikt lite grann, förstå att det är helt normalt. Du kommer att gå ner sedan. Men det behöver ju faktiskt inte bli så att du går upp heller.
Men - framför allt, fortsätt att skriva här i DIN TRÅD! Du kommer att finna ett stöd långt större än du tror! Och det stödet hjälper dig att ta dig framåt, steg för steg.
Och du har ju tagit dina första steg redan - och inte ska du vända tillbaka igen.

För vet du vad? Du är inte ensam!!!!

Många (Styrke-) Kramar!

Och förlåt att det blev ett kilometerlångt inlägg… Ibland bara forsar det ur mig.. :)

P.S.

"Vad tror ni?

Är iaf stolt över att jag fixade mig kokospannkaka istället för att äta  våfflor tillsammans med man o barn! "

Jag tycker att du ska vara både stolt och glad för dig själv!!! I fett-rika mängder!! Du visar dig själv att du vill och kan gå en väg som är bra för dig.

Alltså: Var stolt! Så mycket du bara kan och lite till!

Jag håller med Andina att det är viktigare att inte äta kolhydrater och inte börja köra för strikt i början. Om det skulle vara så att du inte kan använda tex. grädde i matlagningen då kan du börja titta på det sen  .

Jätteduktigt att hitta alternativ till våfflorna. Man kan göra våfflor av kokospannkaksdeg har jag för mig. Kokosplättarna är annars jättgoda och väldigt mättande.

Lycka till i fortsättningen också.

#28 Jag har inte haft problem med mjölkprodukter, så som du har hört tidigare: Vänta ett par månader med att börja dra ner på sådant.

Och lycka till!

Vill oxå säga välkommen hit!

otroligt modigt av dig att starta denna tråden, och här kan du definitivt få stöd och support som du skriver, vi är ju många med samma problem.

Jag har ätit LCHF sedan november -08 och det är en otrolig skillnad på hur jag mår. Visst, jag har hetsätit flera gånger sen julhelgen när jag åkte dit ordentligt med mitt gamla beteende, men det är ingetning  mot hur det varit innan genom åren.

Jag hittar "rätt" efter en attack mycket snabbare och har lättare att förstå att det inte går att bryta helt med mitt gamla beteende för det har pågått i 15 år, och det är svårt att reparera på 3 månader.

Du är jätte duktig som klarat helgen och dessa dagarna!

När jag har det värsta suget efter mig, försöker jag att ta en timme itaget & sen går jag och lägger mig kl 19 när barnen ska nattas

Jag tycker du är bra som berättar och hittar stöd,,bra ände att börja i..

Jag vill fråga en fråga ,,VAD är det som har triggat igång ditt ätstörande beteende från början ?

Jag tro du måste gå igenom de känslor som triggar igång ditt beteende ,,och ta lite i taget att bearbeta ..Inte lätt,,men för att det ska få ett slut måste du växa över ditt beteende och se skadan i det ..

Jag fick zoloft(depprimerad) och mitt sötsugs begär gick ner på noll!!!=mindre ätstörning!!!

 Och det är kolhydrater som triggar igång mitt system ,helt klart ..

Lchf verkar bra men jag är bara i början ..

mvh ringblomman

 Återfall har varit min starkaste gren under så många år så jag vet inte hur många det är ens. Men sedan början av okt 2008 har jag inte haft ett enda "sånt" anfall. Det var då jag började med LCHF o jag vet inte om jag är mera mätt eller om det beror på att kolhydraterna inte triggar.

Så klart blir jag sugen, som till mens tex. Men då räcker det med några nävar nötter, några bitar choklad mörk över 72%, grädde med lite kryddning/bär. Det är inte alls i närheten av vad jag kunde stoppa i mig förr o det jag äter nu när jag blir sugen är ju faktiskt LCHF. Så klart blir kolhydratmängden lite för hög för att vara omptimal, MEN det är ju ändå en stor seger för mig att ha kommit så här långt.

Jag tror du  måste äta mera fett, jag har kokos7vispgrädde i kaffet o te. Dricker gärna äggmjölk, kryddsmör eller naturellt smör på det mesta eller toppa med feta oster. Får du inte i dig fettet så kommer du inte upp i rätt procent.

Procenten är viktig!!!!

Långt ifrån alla har problem med mejeriprodukter! Jag har svårt för dem eftersom jag inte kan äta lagom av dem- min sockerklåda sätter igång om jag äter vispad grädde eller yoghurt, speciellt den feta på 10% av någon anledning. Däremot så fungerar grädde och creme fraiche bra i matlagningen, så där begränsar jag mig inte annat än att jag tar "normala portioner" av såsen.

När du håller på att avgifta dig från sockret och ska gå igenom eventuella abstinensproblem/omställningsproblem, så är vikten het klart sekundär tills du är ute på andra sidan- det är målet först och främst i början! Ät fett och protein när du är hungrig och när du är sugen/sockerhungrig.

Ev. känningar du kan få är irritation, humörsvängningar, huvudvärk, ökad törst, du kissar ur dig en massa vätska några dagar, orkeslöshet/matthet. det som kan sitta i längst är orkeslösheten, för mig tog det tre veckor. MEN du kan också ha turen att slippa de flesta- eller alla- symtom!

Eftersom du tar bort kolhydraterna som energikälla från kroppen, så är det mkt viktigt att du ger den något annat istället- och då är det fett som gäller. Så om du inte vill använda så mkt grädde/cf, så se då till att du får i dig smör och/eller cocosfett istället!!

Ilskan är troligtvis övergångsbesvär :) Jag drabbades av det och skulle kunna skälla ut vem som helst som kom i min väg … Även helt okända människor på stan och i affärer. För mig höll det i sig en dag sedan försvann det.

Din berättelse var öppen och naken. Jag hoppas verkligen att du i denna kost kan komma ur ditt sockerberoende och ditt tvångsbeteende.

Så här i början skulle jag tipsa om att ta dej nåt kolhydratsnålt och fett om du känner suget. Se till att det finns innan suget sätter in. Kolla i recepten så kommer du nog att hitta nåt som du kan tänkas gilla och som inte triggar. Akta dej för sötningsmedel. De kan lätt lura fram sockerdjävulen.

Styrkekramar från lilla mej!

Hej allihop!

Dagen har varit ngt bättre men känner mig fortfarande väldigt lättirriterad vilket både man o barn får känna av…

Har beslutat mig för att fortsätta köra med grädde o Cf i maten o se hur det går för mig med det.

Fick ju frågan om vad som triggat igång min ätstörning i första hand och jag har verkligen funderat över det men kan inte komma på någon solklar anledning… Har haft det ganska jobbigt omkring mig under en väldans massa år och kanske har detta varit ett sätt att få ur sig det som gör så ont inuti…

Vet ju att på senare år har mat o godis varit både en tröst och ett sällskap de kvällar som jag varit trött o ledsen på livet (vilket tyvärr varit alldeles för många…)

Sen är det "enkla" anledningen att jag kan äta vad jag vill, hur mycket jag vill av allt utan att gå upp i vikt! Och det är ett stort problem för mig just nu för jag kan nästan känna att livet blir oerhört meningslöst om jag inte kan få fortsätta stoppa i mig allt som jag tycker är gott… Försöker dock vända mina tankar så gfort de kommer o tänka på hur mycket jag faktiskt vinner istället! Mina barn kommer förhoppningsvis ha en pigg o frisk mamma i många år framåt och det är ju faktiskt Oslagbart!

Stor KRAM till er alla som skriver o stöttar!

Hej!

Du är fantastiskt duktig och jag tror att du gör rätt i all behålla mjölkprodukterna i din kost. Du har inget behov av att gå ner i vikt bara att hålla viktkurvan konstant så då har du ett större utrymme för dem om de inte triggar till felätning, för mig håller de nöjdhetsgraden väldigt högt uppe. Vispad grädde får jag dock begränsa lite för mig själv.

Det är en storg sorg att säga adjö till allt som tidigare triggat till hetsätning. Jag var så besviken på mig själv för att jag låtit det gå så långt att det inte fanns någon annan utväg än att helt göra slut med sockret. Jag trodde faktiskt innan att mitt liv skulle bli lika beiget och innehållslöst som mat skulle bli. Det var dock innan jag började inse alla möjligheter som den här kosten faktiskt ger mig. Att kunna njuta av ett kryddsmör som får smälta över fisken helt utan förbehåll av det dåliga samvetet eller äta en liten chokladganach och sedan vara NÖJD är helt jäkla fantastiskt, jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna bli så bormal i mina relationer till mat igen. Jag är så oerhört tacksam att jag gav den här kosten en chans!

ha en fin dag!

/Anna

Jag behåller åxå grädde o CF tills jag mår lite stabilare, har insett att man kanske inte kan bygga Rom på en dag typ. Tålamod är nått jag måste införskaffa.

Jättebra att du kör på, hejjar på dig!!!!!!!

Hej!

Den här tråden är underbar att läsa! Tänk att så många med matproblem har blivit bra :)

Själv har mitt förhållande till mat blivit mkt bättre. Började med LCHF i nov (tror jag) och har sen dess haft kanske fem återfall då jag mofflat som en galning. Alla gångerna har det varit "bjudmat" som utlöst det. Så numera tackar jag klart nej till tårtan osv. Jag skåpäter fortfarande lite, med då ost istället för allt bröd som finns i frysen (varken jag eller killen äter faktiskt bröd längre, så det finns inga lömska bröd i frysen längre).

Är fortfarande rätt för att äta för mkt såklart, men försöker låta kroppen vänja sig i lugn och ro. Kan ju alltid gömma mig i vinterkläder nu ;)

Jag tycker att du gör ett jättebra jobb!!

#39 sättet du beskriver din sorg att inte få äta det du tycker om tycker jag visar så tydligt på ett beroende. Sockerberoendet är ju inte erkänt som beroende, men alla abstinenssymtom finns.

Har själv skåpätit socker i olika former. Gömt undan för jag skämts, men inte kunnat låta bli.

För var dag du motstår frestelserna kommer det att gå lättare. Och du verkar klara det fint! Du kommer att övervinna allt!

Hoppas att du kommer att finna styrkan att berätta för din man om hur du mått. Det kan säkert ge honom en aha-upplevelse om varför saker varit som dom varit.

Hej Shiraz,

jag har också haft bulimi i ca 13 år, dock inte lika regelbundet och intensivt. Detta är första gången jag berättar för någon. Vet inte heller varför jag började förutom att jag ju kunde äta hur mycket goda saker som helst utan att få i mig kalorierna.

Du får inte ge upp även om du går upp i vikt, det vore ju inte mer än normalt att du gick upp i vikt om du tidigare har fått i dig alldeles för lite kalorier. LCHF handlar ju om att kroppen ska stabilisera sig. Jag har gått upp några kilon och känner mig fetare än innan jag började. Detta har gjort att jag tänkt att "Lchf fungerar inte på mig" och så har det lett till en del återfall vilket ju gör att jag "bryter" mitt lchf ätande och då visar ju vågen definitivt inte mindre kg.

Det är otroligt vad bulimin kan styra en. Det är som att ha en ängel och en djävul på axlarna som diskuterar och så vinner djävulen fast ängeln hade flest goda argument. De senaste gångerna när jag hulkat över toalettstolen så har jag tänkt: tänk om de som känner mig visste vad jag gör när ingen ser. Tänk om de skulle se mig. Vad äcklig jag är, varför kan du inte bete dig som en normal människa - det här är ju sjukt!" Plus att det börjar synas mer och mer på mina tänder, jag är livrädd för att de ska bli ännu fulare och förstörda. Vågar inte gå till tandläkaren med risk för att han ska fråga nåt känsligt. Har du märkt något på dina tänder eller haft magproblem eller liknande?

Nu ska vi besegra det här dumma dumma beteendet! Vi förstör ju våra kroppar och lever inte livet så bra som vi skulle kunna!

Hej vemadelab. Det är mycket strongt att du öppnar dig och berättar om din bullimi, det är ju första steget till tillfriskning. Vad jobbigt det måste vara för dig att hålla på att spy, jag känner verkligen för dig. Jag har ju inte bulimi utan hetsätning men jag kan förstå hur det är. Det rådet jag kan ge dig är att du skall inte skämmas och tro att du är dålig på något sätt. Det är ju en sjukdom du har och du kan inte rå för det. Det är ju bra att du äter enligt LCHF för det är en bra kost vid olika ätstörningar. Men du borde få någon att prata med kanske en vän eller någon som du känner förtroende för, det är viktigt att du kommer ihåg att det är inte ditt fel och du har ingenting att skämmas över. Du är värd att få må bra.   Mvh Trulte

Jag tycker det är så starkt av er som nu vågar berätta om er bulimi! Själv har jag haft livslång ångest och har tröstat mej med mat, firat med mat, använt mat till allt möjligt utom att ge bränsle och näring till kroppen och vara nöjd med det.

Ibland känns det som om man/jag har ett bottenlöst hål och att maten ska fylla det med tröst, med mening. Jag är en feg sorts bekräftelsetorsk som vänder mej till mat för att känna mej ok istället för att ge mej själv mitt eget godkännande. Som om det var förbjudet att tycka om sig/mig själv precis som jag är, oavsett vad det står på vågen osv.

Jag förstår att det är superladdat att berätta en sån här sak och att det inte är något man ser fram emot att berätta. Man vill ju inte göra folk ledsna eller besvikna. Då lider man hellre i ensamhet och tysthet än att vara till besvär för andra.

Men jag tänker att du kanske kan göra det lättare för dej, ta det i myrsteg! Det måste vara plågsamt när resten av familjen äter godis och chips, så varför inte förbereda dej ordentligt och samla argument varför det är dåligt och samla till ett familjemöte. Då kanske ni kan diskutera och tillsammans komma fram till att sluta äta godis eller att åtminstone avsätta en bestämd tidpunkt (på en eller två timmar, tex lördag kväll) då godis äts.

Du skulle tex kunna säga att de pengar ni lägger på chips, läsk och godis istället läggs i en pott för en semesterresa! Om man ger en liten morot behöver det inte kännas som en jätteuppoffring!

Bjud istället på nåt gott som passar in i dieten, man behöver ju inte säga adjö till allt som är gott!

Och slutligen skulle jag önska att du kunde unna dej att tänka "jag ser fram emot att gå upp tre eller kanske fem kilo" så du säger emot den där skräcken för att gå upp i vikt. Det är ingen förlust, du är ingen dålig eller ful människa om du går upp i vikt. Om det är sant det som sägs så kommer du förmodligen gå ner dem igen när kroppen anpassat sig. Men ge dej själv lite frist! Unna dej att gå upp utan rädsla, ilska eller självförakt. Såna känslor och tankar är långt mer destruktiva än några extrakilon.

Lycka till! Jag kommer följa din väg så länge du vill dela med dej.

Shiraz, vi väntar på dig???

Hur går det för dig? Ups or Downs - du kan väl höra av dig?

PeppPepp!

Shiraz komsikomsi

*ropar på Shiraz* Vare sig det går bra eller dåligt så vill vi gärna höra hur det går för dig…

Shiraz  nu är jag nyfiken på hur du har det. Vill du roa dig med o läsa en gammal snart fd bullimikers nya liv så läs min blogg.

Tänker på dig. Kram Luccy

Hallå Shiraz! Nu var det en månad sedan du skrev, hur går det för dig? Hur hårt och djupt du än har ramlat, så har vi alla varit där på det ena eller andra sättet… Om du kan, så skriv några rader!