Många tenderar att göra det i början, sedan inser man att det är rätt enkelt.

För mycket mätande och vägande och räknande leder nog mest till ätstörningar…

Jag väger och mäter allt eftersom jag känner ett behov av att veta antal kolhydrater. Förmodligen kommer det att avta när jag är helt inkörd på kosten.

Jag väger och mäter i perioder. Framför allt eftersom det är lätt att halka ner och få i sig för lite fett. Men för det mesta gör jag det inte. Det är bra i början och som kontrollredskap ibland tycker jag.

I början använde jag mig av minmat. Nu tycker jag att jag har ett bra hum om vad och hur mycket jag ska äta. Sök i minmat på alfalfa, kanske du hittar det under groddar? Ibland får man leta för det heter inte alltid i slv´s lista såsom jag kallar varan.

Jag vägde och mätte första månaden sen slutade jag med det och lyssnar istället på vad min kropp säger åt mig, och jag går ner fortfarande. Det känns som ett härligt mirakel att kunna sluta räkna kalorier efter 15 års bantande. Jag är expert på att räkna kalorier.

Jag tycker faktiskt inte att det är särskilt besvärligt att registrera det jag äter, kanske beroende på att jag inte står och väger allting utan höftar på ett ungefär. Jag märker att när jag inte registrerar så är det lätt att det glider iväg och blir för lite av det ena eller för mycket av det andra, och innan jag vet ordet av så äter jag inte alls så bra som jag borde.

Idag kan jag t.ex. se att det blivit för lite mat i allmänhet och för lite protein i synnerhet, då får jag se till att ta mig en köttbit eller rentav lite proteinpulver innan jag går och lägger mig!

Aniara4,

Jag lyssnar på mina hungerskänslor istället.

Om jag ätit lite en dag men inte är hungrig så kommer jag säkerligen vara hungrigare nästa dag.  Kroppen sköter det alldeles utmärkt själv.

Jag läste kolhydrattabeller i början och lärde mig vad som innehöll under 3% kolhydrater där jag har min gräns.

#7 Det fungerar förstås alldeles utmärkt om man har fungerande hungerkänslor och inte har sabbat dem med ätstörningar och idiotbantande!

#9 :/ Hoppas du får ordning på det i sinom tid!

Kanske är det på sätt och vis en rest av ätstörningarna, fast jag har sublimerat dem från att sträva efter att äta så lite som möjligt till att sträva efter att äta så nära mina uppsatta mål som möjligt - och målen är då uppsatta efter vad erfarenheten har lärt mig att jag mår bra av. Jag vet t.ex. att jag blir grinig och otrevlig om jag äter mindre än ungefär 2000kcal om dagen, vare sig jag känt någon hunger eller inte, så därför måste jag passa på mig själv så att jag inte äter för lite. Jag vet också att det springer iväg med grädde och annat ibland, så det måste jag också hålla koll på.

Men visst, efter drygt ett år då jag registrerat kanske 1/3 av tiden sammanlagt vet jag ju ganska väl vad en bra matdag innehåller, och har ett hum om hur jag ligger till.

Men jag är väl lite kontrollig av mig och vill VETA!

Har man svårt att hitta korrekt näringsvärde i minmat rekommenderar jag

www.recepthjalpen.se  som man kan skriva in alla möjliga saker i.

Annars finns www.näringsämnen.se också

Alfalfagroddar innehåller 0,90g kolhydrater per 100g.

Idag har jag börjat väga all mat  nyinköpt matvåg för jag inser att min kropp snackar inte schysst med mig alltså. Sen tror jag ögonmåttet skevar o ev så ljuger jag även för mig själv.

Men jag kan erkänna direkt att jag kollar först innan jag äter nått hur det blir på min mat , ögontjäneri alltså………………lika bra o ta tjuren i hornen, jo jag har horn……………..

Sen ska den här kroppen läkas ut efter alla år av sabotage.

Kram till er alla

Luccy,

Så var det i början, men jag har spontant börjat äta mindre efter några månader.  Om jag äter med ögat numera börjar jag må illa, blir för mycket mat.  Å andra sidan kanske det inte funkar så för alla, förstås.

Jag har ätit LCHF snart två månader nu och börjat delvis strunta i mätningarna och räknandet där jag känner mig säker. Där jag inte känner mig riktigt säker mäter jag för säkerhets skull.

Jag känner efter också vad kroppen säger. Har märkt att ju mer fett jag har på tallriken desto fortare blir jag mätt och mättnaden håller sig också länge.

Mikalej jag lär mig ( inbillningen är stark i alla fall) men måste ännu sätta gränser. Jo vi är nog väldigt olika i det fallet.

Kram Luccy