Skönt att du har identifierat problemet, då är det ju löst!

:)

Klarar du grädde så kan du ta en liten slurk när du är som mest sötsugen.

Om det stoppar suget och inte triggar det vill säga…

Jag tror det är en anpassningsperiod, att komma över det där att man faktiskt inte behöver äta på något hela tiden.

Lycka till!

Precis så är det för mig med! Maken Har gärna några kakor mörk choklad i kylskåpsdörren och på nåt märkligt sätt krymper de de kvällar han inte är hemma… Har fått be honom att inte köpa hem svagare än 85%. för den kan jag bara inte låta bli.

Du är inte ensam om att känna så här Diran.

Det är för många ett beteende som går att jämföras med vilket annat beroende som helst. Så kanonbra att du har insett själv var din gräns går någonstans och vad som gör att du inte kan hålla den!

Keep up the good work!

Jag har tyvärr inte kommit ur anpassningsperioden än efter mer än ett år med LCHF, har kommit till min målvikt och då är det helt plötsligt nästan hopplöst att inte lockas av diverse godsaker som choklad, nötter etc. detta var inget problem under viktnedgången.

#2  Ja, grädde går helt okej, ibland har jag några blåbär i :)

#3 Hehehe, ja jag skyller alltid på katten när godsakerna krymper (vi har ingen katt)   ^^

#4  Nej, tyvärr är det väl fler med samma problem..
Och visst, det är bra att jag känner till problemet, dock så tråkigt att jag aldrig kan "unna mig" något gott :(

Men då gäller det bara att du hittar något gott som fungerar

hade jag inte vart gravid så hade jag inte sagt nej till en riktig rejäl ostbricka till exempel

Usch ja…jag kan sakna myset liksom. Att fika ute få äta en bulle, te x. Men jag vet ju att jag kommer äta upp alla bullar som finns om jag tar en.

Jag njuter då istället av att få dricka "riktigt kaffe" ibland istället och det njuter jag lika mycket av nu som jag tidigare gjorde av att ta den där fikan. Det behöver liksom inte vara något till För vänd på det…

Hur mådde man efter den där bullen? Kanske inte dirket men i efterhand så känner man att det var inte bra… kanske lite lätt magknip om inte annat så får man sug efter mer och mer och mer… Istället för att avstå och känna att man är mätt och nöjd ändå.

Man får njuta av sällskapet istället

Härligt att du kan se ditt ätbeteende utifrån. Det är ett stort steg.

Jag har haft samma problem hela livet. Kan inte bara ta en bit.

Nu försöker jag tänka på mitt sötsug som ett destruktivt betéende och då går det lättare. (lite kognitiv beteendeterapi i egen modell)

Jag tänker choklad bröd kanelbulle. Sedan börjar det rinna i munnen och suget är på. Då tänker jag på vad det gör med mig och varför jag är sugen. Oftast kommer jag fram till att jag har tråkigt och är understimulerad, vilket jag alltid tidigare botat med att äta eller ta en cigg.

Ciggen tar jag fortfarande men inte lika ofta och ätandet har jag bytt ut mot renoveringsprojekt och annat pyssel.

Så funkar det för mig, hoppas det kan fungeramed lite KBT för andra med.

Dirian

Jag ahr provat på GI ett flertal gånger. Det har gått super bra under de så kallade rivstarten. Men den får man bara hålla på med i 6 veckor och då skall man tillföra lite kolhydrater. Det har jag bara klarat 1 vecka sedan har mitt sötsug övervunnit mig. Jag har alltid ätit allt det tilllåtina, mörk choklad efterätter som är GI och nötter.

Det jag inte har fattat är att jag bara gjort det jobbigare för mig själv. Jag läste  på Annas blogg att hon valt bort ALLT sånt till en början för att bli av med beroendet och vips. Efter en jobbig start så började det gå av sig själv. Jag ahr ätit LCHF i 4 veckor nu och skippat alla extra saker helt. Och verkligen jag har inger godis sug. Det kan tillochmed finnas godis hemma och jag är INTE sugen.

Dettta skulle inte ha hänt för några veckor sedan så socker torsk som jag är.

Du skriver att det är tråkigt att jag aldrig kan "unna mig" något gott.
Tänk tvärt om. Jag tror det där orden unna oss är vår största fälla!

Unna dig att gå ner i vikt, bli av med söt suget och må såååå mycket bättre.

Bea - 5 kg och utan söt sug

#11   Jag kan förstå det! det verkar som de som gjort upp GI metoden inte själva har varit fast i sockerberoendet! :O

Jag vet att många skriver att sedan de börjat med LCHF så "unnar" de sig själva genom att INTE äta socker eftersom de ser det som gift.

Jag tror det handlar lite om att jag är så beroende att jag fortfarande ser socker och annat dåligt som belöningar eller liknande.. Det är nog det jag behöver komma ifrån också.

Jag ska verkligen köra superstrikt hedanefter och försöka att gå utan att äta ngt sött så länge att jag ändrar inställning till sockret.
Jag vill också kunna se socker som ett "gift" än så länge gör jag det inte, men hoppas att jag kommer kunna det snart och därför kunna stå emot suget desto länge.

Diran

Du har identifierat både problemet och lösningen

Därför kommer du att gå i land med lchf-projektet..

12# Lycka till Diran! Har samma problematik som du men hoppas att jag ska lyckas få ordning på den snart!

#13  Tack Kul att höra!

#12  Lycka till!!

Jag har unnat mig till fetma.

#16… Det var dagens kommentar!

Tänk vilken seger för dig, att du faktiskt kan se detta! Jag har läst många kommentarer genom åren, där folk "unnar sig" massor och kommer med bortförklaringar hit och dit, utan att se att dom faktiskt inte KAN sluta med det söta.Och man kan inte tvinga någon att se det heller, det måste komma ifrån en själv.

Du har tagit ett stort steg på vägen, att betrakta ditt ätande utifrån.

*skickar en kram*

Bra att du tog upp detta Diran, tror det är många som får sig aha- upplevelse och tankeställare av det du/ ni skrivit här. Det gäller även annat beroende, en alkoholist kan ju inte "unna" sig en whiskey, det vet man ju.

Keep up the good work :)

Så klok du är!

För mig tod det tid att hitta mitt sockermonster för den lymmeln var förklädd I brödburken bodde skrället…

Så när alla sädesslag var borta försvann suget så sakteliga.. äntligen..

/Fjällmor

Åh, jag känner så väl igen mig! Trots att det är "tillåtet" så triggar det en massa osunda ätbeteenden som man verkligen ångrar efteråt! Håller tummarna för att du lyckas hålla dig på banan!

#18 Tack så mkt!

Tack allihopa för att ni stöttar och är så posetiva.

Det kanske är ett steg i rätt riktning, dock handlar det nu om självdiciplinen att faktiskt hålla mig borta från skiten. :(

Uh… Vad man lurar sig själv alltså.

Igår åt jag lösgodis till bion, köpte godis för 11 kronor, så det var ju inte att jag hetsåt eller så, men jag blir så less på mig själv.
Jag tänkte när jag var riktgit strikt de 2 första månaderna att "jag kommer säkert få återfall en dag eller så, det är oundvikligt" 

Jag har haft återfall i 2 veckor nu..
Det är inte så att jag smäller i mig 2 mackor till frukost och äter potatis till maten osv.
Jag lagar min LCHF mat till frukost, lunch middag…
Men så smyger det in sig på ett sätt eller ett annat.
Jag körde fakir i 3 dagar, men det hjälpte inte..
Och nu har jag inte råd att äta fakirmat.

Jag har hopp inför nästa månad - då ska jag verkligen försöka ta mig råd att börja träna - träning hjälper mig bort från sockersuget.

Nya tag inför nya månaden.

Jag började äta oliver istället. Har alltid tyckt oliver är jätteäckligt och tycker inte om olivolja heller. Dessutom är det en helt "osöt" smak, mer åt det lite bittra hållet.

Om jag bara inte kan hålla mig så tar jag några oliver istället. Sen är det över!

Har man bara listat ut sina egna fällor och argument kan man medvetet lura sig själv. Å tänk vad lätt man går på det varenda gång!

#24 Oliver? Uuuh… Tror inte jag kan tvinga i mig oliver.
Men jag fattar poängen - att försöka hitta något man kan ta något av för att mota bort sötsuget…

Vi är många som kämpar mot sockermonstret! Det jag kan säga är väl bara: Håll ut! Det blir bättre, ju längre perioder du kan hålla dig i från dina "fällor", desto lättare kommer det att gå. Men skäll inte på dej för att du trillar dit, se det som en lärdom och ta nya tag!

Lycka till, Diran!

Diran, jag tror du är lite som jag. Det är bara allt eller inget som gäller. Mitt tipps är att se lite mindre svart och vitt på det. Slå inte för mkt på dej själv när du gör snesteg, då blir d mycket svårare att resa sig. jag kämpar mot at hetsäta och blev arg på mej själv när jag inte kunde stå emot. tyvär gjorde det inte saken bättre. Nu har jag taggat ner och peppar mej själv efter ett snesteg istället för att slå. Jag har insett att min önskan, att vakna upp en dag och sen aldrig mer hetsäta, aldrig kommer inträffa, det är inte realistiskt. Istället väljer jag att se alla framsteg jag trots allt gjort sedan jag började med lchf och då går det både lättare och livet blir roligare.

Var snäll mot dej själv och gör inte snedstegen för stora!