Hetsätning har minskat för egen del. Men jag ska inte sticka under stol med att under dåliga dagar kan en hel del ost, grädde, polarbröd slinka ner. Chokladmousse och keso med mascarpone kan jag också äta sjuka mängder av.

Skillnaden är att efter ett sådant hetsätningstillfälle (med kräkningar för min del) avslutas sessionen. På kh-kost kunde jag fortsätta äta/spy hela dagen, men med lchf är jag för mätt för att fortsätta. Så hetsätningstillfällena har minskat och sessionerna är betydligt kortare, men de är inte helt försvunna än - men jag jobbar på det!

Jo, jag tror att hetsätare klarar LCHF bättre. Man kanske inte ORKAR att SLEVA i sig bearnaisesås, för man hinner bli mätt och nöjd innan.

Av egen erfarenhet känner jag till det. För suget finns inte där efter "något" att stoppa i munnen.

Innan åt jag ALLT jag kom över! Även sånt som jag egentligen inte tycker om.

Jag har även - för många år sen - lidit av bulimi. Vilket tedde sig som hetsätning först och sen kräktes man.

Innan åt jag även på natten, men det har jag slutat med sen jag började med min äggdeff.

// Shintaida

Jag kan bara tala om min erfarenhet, och den är att jag har inte haft en enda "matångest"-attack sedan jag började med LCHF i juni förra året.

Jag har dragits med BED (hetsätning utan kompensation) sedan ungefär 20 år tillbaka och haft återkommande och täta perioder där jag under en och samma sittning ätit typ två pizzor, 1½ liter glass, 1½ liter läsk och en stor påse ostbågar.
Blev friskare och mindre benägen till detta när jag blev sambo men fick ofta återfall när jag var ensam hemma, eller har smygätit hamburgare, kakor och godis i bilen på väg hem vare sig jag egentligen varit hungrig eller ej ; bara det där stora s*u*g*e*t som skrek. Ångest för att jag åt, och åt för att jag hade ångest över att jag ätit…

Nu… Äter jag när jag behöver, avstår utan större svårighet från det kolhydratstinna. Väljer mina avsteg ibland, men hoppar direkt tillbaka till LCHF (inga tankar som förr "eftersom jag ändå har förstört den här dagen kan jag likagärna äta lite till"). Är inte hela tiden fokuserad på saker att äta. Så skönt!

Hej, jag kan bara hålla med er alla ovan. Sedan jag börjat med LCHF har jag bara haft en hetsätning på ca 5 veckor. Förr var det flera gånger i veckan. Trodde att min hetsätning bara berodde på psykiska orsaker, och det gör det väll ochså men inte så mycket. Jag tror att det beror mest på en obalans i kroppen som uppstår när vi äter fel mat. Mat som vi inte är skapta till att äta. Så jag kan bara säga att jag har aldrig känt mig så "frisk" som jag gör nu.

Jag kan tyvärr inte helt hålla med er.

Förut brukade jag hetsäta säkert 5 dagar i veckan, och svälta mig de resterande. Nu är det mycket bättre. Men: jag trodde jag hade slutat hetsäta, då jag klarat mig utan det i en hel månad (rekordtid). Nu är jag dock inne i en period återfall… Jag hetsäter, fast LCHF-mat. Och visst går det. Bara man är så "hetsig" att man äter tills det känns som om magen ska spricka och lite till. Detta beror nog dock snarare på mitt sätt att tänka än att jag faktiskt har något större sug. Jag lyckas aldrig få ur mitt "dämpa känslor med mat"-tänk.

Så länge jag sköter min LCHFkost är det helt omöjligt för mig att hetsäta. Jag äter mindre än en tredjedel så mycket kalorier när jag äter LCHF - och är nöjd och glad, lugnare och mer harmonisk - än när jag äter min gamla vanliga kolhydratrika kost.

Tyvärr räcker detta inte för att jag ska hålla mig på spåret utan faller ner i hetsätningsträsket ändå. Jag antar jag behöver någon form av psykologisk hjälp för att klara ut detta men är tveksam om det finns någon bra metod. Har också funderat på om (och jag vet att detta är som att svära i kyrkan härinne…) jag ska be om en gastric bypass operation för att få en extra "krycka" att luta mig mot i min strävan till ett bättre liv.

Det är väl så att vi är olika, även på detta område. Har ätit LCHF i tre månader nu och förvånats just över hur mitt hetsätande har drastiskt minskat, hur jag faktiskt inte tänkter på mat och äta på samma sätt längre. Har tagit några små åtefall, men inte kommit i närheten av hur det brukade vara, och framförallt har de gått att stoppa.

Jag har funderat mycket kring varför. Vi i gruppen "icke kompensatoriskt överätande" dvs vi som inte kräks upp eller försöker träna för att kompensera det vi har ätit har ju oftast blivit bemötta med ett "ät mindre, (läs:tallriksmodellen) och motionera mer så blir det nog bra. Och försök komma på varför du vill äta, vad är det för svart hål du har… Så jag har försökt komma på varför både med och utan professionell hjälp.

Så döm om min förvåning när LCHF hjälpte… Exakt varför vet jag inte,  om det är så enkelt som en balansfråga eller ketoner eller insulin eller… teorier finns det ju, men jag är nog mest glad att det funkar för mig.

Därmed inte sagt att det funkar för alla, men jag tror nog att LCHF kan hjälpa till helt enkelt för att det är svårare att överäta när man inte äter kolhydrater, vilket kan hjälpa till att få en beteendeförändring om det är det som är problemet. Om det är kolhydraterna så får man nog inse att man får hålla sig borta från dem om man vill fortsätta att må bra.

#6 Förstår din tankegång, men kan man inte hetsäta även om man har liten magsäck? Det som händer är ju att det slår bakut och du spyr upp istället, antar jag? Beteendet ändras inte av en operation tyvärr, och jag är osäker på om det fungerar som en krycka.

#7 Jag har inte haft hetsätning, men helt klart hets i många andra avseenden. Det verkar som om många av oss är alltför känsliga för kolhydrater/blodsockersvängningar/insulinnivåer, hur det manifesterar sig finns det en hel del varianter på, en del hetsäter, en del krälar på golvet av ångest. Jag var alltid stressfylld, nära till ångest och fick hela tiden bita ihop och hejda mig. Det försvann direkt vid övergången till LCHF. Möjligen kan fettbrist ha spätt på problematiken att inte tåla kolhydratintag särskilt bra. Dock tror jag att boven är i kolhydraterna i sig för jag har märkt att visa saker får mig att spinna loss, på ett negativt sätt, även om det är lite av det.

#8 Vi reagerar alla olika, helt klart :) Skönt att du blev av med din ångest med LCHF.

Men är inte det spännande att vi verkar vara så många som löser något som anses vara psykologiskt med att ändra kosten…

Jag hade helt köpt att det var en psykologisk grund till min övervikt och hetsätande. Hade bestämt mig för att testa Lisbeth Stahres "övervikt beror på känslor"-program när jag fick för mig att testa LCHF istället. POFF - så försvann problemen… och jag sparade en slant

Tycker detta är spännande, hur en kost kan förändra ett kognitivt beteende, oavsett om det är hetsätning eller ångest eller något annat.

Hmm, borde vara ett ämne för en avhandling för någon psykolog… eller tar vi jobbet ifrån dem då:)

#9 Det borde defintivt undersökas. Det är en rätt allvarlig effekt kosten har på oss, långt mer än vad som känns rimligt så här i efterhand. Jag åt t.ex. "nyttigt" innan, mycket grönsaker, rotfrukter, frukt och bara rent kött. Och ändå var skillnaden så markant. LCHF är så långt mycket mer än att fixa övervikten, den mentala förändringen är så oehört stor att jag hade med glädje inte gått ner något i vikt, bara för att det är första gången jag vet hur det känns att vara människa på riktigt.

Jag kommer ihåg en tråd i höstas, där bl a kittun berättade om att hon blivit fri från sin bulimi med LCHF. Hon hade varit på en ätstörningsklinik, där målet var att man skulle lära sig "äta allt". När hon gjorde tvärtom blev hon frisk!

Härligt att höra att så många blivit bättre. Jag är en av er. När jag håller mig till LCHF har jag inget sug alls efter att överäta. Däremot kommer det tillbaka i perioder när jag släpper lite på "striktheten".

Det känns som att jag nu fungerar som alla andra som faktiskt kan tacka nej till mat och godis då de inte är sugna. Förut var jag, eller trodde mig vara sugen på allt hela tiden. Det är en fantastisk känsla att kunna känna mig nöjd och inte sugen!

Så fort jag går över till att äta en kost med mkt kolhydrater så blir jag orolig för jag lyssnar för mkt på mina hungersignaler som kanske hörs mer då (oavsett om det är verklig eller känslomässig hunger) och jag vill få tyst på dem snarast och springer och rycker i kylskåpsdörren.

Med fettkosten är det som att ha "kommit hem". Det blir ett helt annat lugn i hela organismen! Undantaget är om jag är för trött/slutkörd eller är sjuk - då vill jag speeda mig som jag gjorde förut för att bli pigg, glad och orka, men det är oftast en kamp som håller sig inuti skallen och som ej kommer till handling. Det blir ingen hetsätning nu för tiden  utan snarare som värst ett bett i vetebullen!