Varning: Känsliga läsare, veganer, vegetarianer och allmänna kött-hatare bör undvika detta…  ;)

Jag kollade på Oprah idag. 

Programmet var angående ett lagförslag i Kalifornien som gick ut på att djur skulle kunna röra sig/ligga/flaxa med vingarna utan att slå i burvägg och/eller ett annat djur.

En reporter hade varit på olika djurfarmar.

Först ut var höns/äggfarm. 
De frigående lyckliga hönsen släpptes ut i det fria varje dag vid kl 13, flaxade omkring, badade sandbad och såg allmänt glada ut.

På en "vanlig" äggfabrik, som jag skulle vilja kalla det, stod 6 hönor i samma lilla bur hela sin levnad dvs 2 år. De hade varsitt utrymme som var som 2/3 A4. Det luktade tydligen skunk och hönorna var täckta av avföring.

Debatten mellan ägarna: han med "fabriken" tyckte så klart att hans höns hade det jättebra… För tänk de stackars hönsen som gick ute, det kunde ju komma en PRÄRIEVARG och äta upp dem!!!!!!

Sen var det dags för grisarna. 
Vidrig "grisindustri"!!!!!!!! De dräktiga grisarna stod i små bås. 
Ägaren tyckte de hade det jättebekvämt, för grisen var 1,80 lång och båset var ju hela 2 meter, så de kunde ligga ned utan att slå vare sig rumpa eller nos… Jag tror inte båset var med än 50 cm brett, på sidorna rörde grisen buren med både rygg och ben när den låg ned. Jag vet inte hur många hundra suggor som stod här. I 112 dagar (tror jag ) som de var dräktiga. När de skulle föda fick de komma in i ett annat rum, där ploppade det ut grisar hur ofta som helst.

Sedan var det ju snart dags för suggan att producera nya små kultingar, och alltså hamnade hon snart i båset igen.

Det var bra, för suggor kan vara aggressiva mot varandra berättade gris-industribonden…

Sedan var det "den goda grisbondens" tur. Han hade glada lyckliga ute-grisar som fick ekollon att äta. Kultingarna hoppade omkring och såg lyckliga ut. Inga suggor var sura och aggressiva.

Den ägaren sa att han aldrig skulle kunna ha grisuppfödning på något annat sätt, för det skulle inte skänka honom någon glädje! :)

Med något som liknade skadeglädje kunde jag konstatera att den goda grisbonden var smärt och smidig medans den onde dito var riktigt överviktig. Det är väl bara att anta att de åt mat från sin egen farm/intdustri…?  ;)

Sen var det en vidrig film om kalvuppfödning från 2002. Utmärglade (eller utmattade i varje fall) stod fastkedjade (!) i mini-bås. Fullt med avföring runt svansen, många låg ned. De var i båset i 16 veckor, då de skulle slaktas. De flesta var då så svaga att de låg ned, och fick släpas ut. De hade aldrig gått, så de kunde inte heller gå sträckan till slakten…

Motsatsen: ett ungt par med gräsuppfödda djur som bara vistades ute, de hade inga byggnader alls. De åkte och kollade dem varje dag. Som stor kontrast fick man här se de små ljuvliga kalvarna hoppa omkring och leka (nästan som Ferdinand), vara med sin mamma, dricka hennes mjölk så det skvätte runt hela mulen. Helt underbart att se!!!

Min slutsats: Självklart vill man äta kött från lyckliga djur!
De som har goda uppfödare får naturlig mat, får röra sig fritt och naturligt.

De som står i bur/bås mår ju inte bra. De får oftast ett annat foder, och jag undrar hur mycket kortisol och andra stresshormoner de måste utsöndra som säkert finns kvar i det kött de ger?

Ute-kossorna behövde heller ingen antibiotika, som tydligen bås-kossorna fick.

Kände bara att jag ville skriva av mig det här…..

Jag kommer aldrig med klaga på att "riktig" mat är dyrare.

Man får vad man betalar för, vill man ha industri-kött så kan man få det billigare, men det finns en stooor anledning till att det är billigare också. 

Frågan är om det är vär