Är det så enkelt?
I morgon går jag in på min sjätte vecka med LCHF och det som fascinerar mig mest, är att jag kan motstå godis och sötsaker. Javisst känner jag jag ett sug ibland, men jag har inte låtit mig förledas hittills och jag har ändå både gått förbi godisställen i affären och åkt förbi stans största och bästa godisaffär utan att gå in.
När jag varit med i VV eller ätit GI så har alltid de två första veckorna gått kanon, men sen har godissuget tagit överhand, ibland bara för en dag och ibland så har det stoppat vid det…
Men ni som ätit LCHF länge…känner ni aldrig suget? Eller kommer mitt sug stanna på den nivån som den är idag?
Självfallet förstår jag att det hänger ihop med huruvida jag hur mycket kolhydrater jag äter och jag försöker hålla mig under 5%/dag.
Kul att det går bra! Visst är det skönt att slippa suget! Jag brukar klara mig bäst när jag är strikt och äter mindre än 5 gram kolhydrater och ser till att äta mycket fett. Men en gång i månaden (när det är indianer på torget som nå´n skrev detta eminenta forum
) så kommer suget tillbaka, och då är det bara att sätta i sig litet äggmjölk eller något annat med mycket fett så går det över.,..
"It´s not today que le ciel me tombera sur la tete"
Visst är det härligt! Jag känner aldrig någonsin sug nuförtiden, däremot kan jag äta något sockrigt av andra orsaker.
Godis har blivit OINTRESSANT, helt enkelt, precis som jag är totalt ointresserad av…ähm…ostron.
Efter två år säger jag så här: Det händer att jag känner ett sug. Ibland är det ett mentalt sug ("jag vill också äta goda kakor!"), ibland kanske mer vanligt ("vore gott med en efterrätt nu…"). Men det är aldrig i närheten av ett klättra-på-väggarna-sug, och det är inte svårt att låta bli att äta något alls, eller att ta något annat; en smörklick,en bit ost, lite överbliven omelett…
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
Problemet när suget kommer är väl i så fall att man inte är hemma och snabbt kan trycka i sig något fett…
Eller menar ni att det skulle räcka att trycka i sig en klick smör t ex…så försvinner suget? Det är alltså läge att alltid ha en liten portionsförpackning med bregott i fickan?
Vi känner knappt av någon sug nuförtiden 
vilket bidrar till ett lättsammare och gladare liv, måste jag säga. Jag blev sugen på någon efterrätt igår (fredag) och vispade lite grädde med hallon och björnbär; åt 1/2 dl och blev jättenöjd!
Ett naturligt liv tror jag att LC är, faktiskt. Ute på landet i många länder i Latinamerika äter ingen godis, efterrätter eller sånt! Och de mår bra… 
.
(vi har ätit LC sedan början av december 08)
#4: Ja, det är ju svårare när man är på språng. För mig brukar suget för det mesta sätta in på kvällstid framför TV:n och då är det ju enklare. Men litet småförpackningar bregott är ju aldrig fel!
Det har hänt att jag släpat runt på kokta ägg och en tub majonäs…. :-)
"It´s not today que le ciel me tombera sur la tete"
#0, Visst är det så enkelt. Underhåller man inte sötsuget så försvinner det.
En anledning till att man blir sugen på något sött är på grund av en varierande blodsockerkurva. När blodsockret blir lägre än vanligt så blir man sugen på något som kan öka blodsockret. Med LCHF så håller sig blodsockret jämnt, och vi slipper sötsuget.
Det mest troliga tllfället att trilla dit är enligt min erfarenhet om man är hungrig och har tillgång till något sött. När man är mätt så brukar man inte vara sugen på något alls. Om du är orolig för att trilla dit så se till att äta dig mätt på något fett innan du t.ex. åker och handlar.
Hej
Jag har ätit LCHF i ett år, jämfört med VV är det betydligt lättare att avstå sötsaker mm, Och blir jag sugen äter jag tex lite vispad grädde eller Brieost sedan försvinner suget för mej. När jag var VV drömde jag om bakverk och mat, då var jag ganska fixerad av bakverk och mat, läste mycket recept.
Eller ha en ölkorv i fickan/väskan helt enkelt.
Antagligen är det så enkelt att det är det fallande blodsockret som är största boven vid sötsug!
Om nu kroppen är van att ha glukos som främsta bränsle så är iallafall jag inte förvånad om reaktionen på ett fallande blodsocker blir en längtan efter att fylla på med föda som smakar sött!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Jag håller med tidigare inlägg.
För mig var det så med VV att jag var i princip fixerad vid mat; man var tvungen att planera långt innan vad man skulle göra, så maten hann bli klar innan man blev alltför hungrig. Sen åt man och var tvungen att börja planera mellammålet, för att orka fixa nästa mål mat… Hungrig jämt. Alltid sugen.
Med LCHF är det mycket lugnare. Jag äter när jag är hungrig, tills jag är ohungrig. OM jag skulle drabbas av något sug tar jag en bit ost/korv/mörk choklad och sen var det över.
Suget efter sötsaker har (nästan) helt försvunnit. Ibland kan min näsa "lura" mig att jag är sugen på bröd, fast egentligen smakar det inte ens gott.
"Warum soll man es einfach machen, wenn man es so schön komplizieren kann"
Tyskt ordspråk
Den största hälsovinsten är just det stabila humöret och att slippa suget efter nästa söta att stoppa i munnen. Visst kan jag ibland längta efter vissa saker men jag vet att det inte smakar som det gjorde förut.
Det är framför tv på helgerna som är tillfällen när det lilla extra saknas, men hallon o grädde är ju räddaren många gånger.Men i helgen har vi ätit några färska jordgubbar som jag tyckte var mycket söta men övriga familjen inte tyckte smakade något alls, tyder på att mina smaklökar är förändrade.
Det bli annars mörk choklad och jordnötter i mindre mängd.
Starta ny diskussion