Normalviktig?
Jag har en fråga som jag tänkt på ett bra tag när jag läst på sidan. Hur många här är normalviktiga? Har ni blivit det av LCHF eller varit det innan också? Är det lättare att argumentera för saken som normalviktig? Om ni har blivit normalviktiga med LCHF hur låg tid tog det och hur mycket gick ni ner?
*nyfiken i en strut!*
Jag var normalviktig innan jag började. Ville se om man blev lika häftig som reklamen sade.
Jag är nog vad man kan kalla normalviktig nu. Vägde ungefär 29 kilo mer för ett år sedan. Och, ja, det är rätt lätt att argumentera för saken med den historien bakom sig, hehe. 
Tänker aldrig lämna detta vinnande koncept.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna
#1 Blev du häftig? 
#2 29 kilo på ett år? Det är helt godkänt!

Jag var normalviktig när jag började; fast med en vikt som stadigt ökade iofs. Men den viktuppgången stannade av och vände ner igen en aning.
Tror helt klart det är lättare att argumentera för sin sak som normalviktig. Det är lättare att lyfta fram alla andra hälsovinster och om någon säger något om att man äter mycket smör kan man alltid fråga "Påstår du att jag är tjock?". Å andra sidan undrar folk varför man "går på diet" när man inte är tjock…
Jag väntar på den dagen vikten börja rasa som andra berättat här på forumet. Fram tills dess kommer det fortsätta tjafsas om att typ "du som är fet verkligen borde ta det lugnt med fettet" . Och "tänk på kolesterolet"……..Jag vill vara ett levande bevis för att detta funkar. Ska på lördag på första middagen hos svärmor efter start med lchf, hoppas hon inte bjuder på wienerschnitzel………
Jag är normalviktig, 50 kg till 163 cm och det har jag varit i 2 år nu. Dessförinnan gick jag ner 13 kg på ca ett halvår med LCHF. Jag stannande på min nuvarande vikt utan att förändra mitt ätande.
Det verkar som om kolhydraterna inte påverkar vikten lika mycket sedan jag landade på min normalvikt. Däremot mår jag dåligt av dem. Jag blir svullen, trött och nedstämd av kolhydrater, så jag föredrar att hålla mig till LCHF för det mesta, för då mår jag toppen! 
Det är inte lättare att argumentera för LCHF när man är normalviktig tycker jag, därför att då säger folk bara saker i stil med att "du kan ju äta vad som helst utan att gå upp i vikt" Folk skyller då på att jag skulle ha bra gener. De lyssnar inte när jag förklarar att jag vägde mycket mer tidigare och att jag gick ner när jag valde bort kolisarna. Man kan bli trött för mindre!


Så länge jag håller igen på kolhdyraterna är jag normalviktig ! 
Gick ner 30 kg som jag inte vill ha tillbaka.
#3
Att du ens frågar!

Jag tycker inte att det är speciellt lätt att argumentera för LCHF när man är normalviktig. Folk himlar med ögonen och tycker man är hel skum när man säger att man väljer fett framför kolhydrater. Dessutom så känns det som att folk tar illa upp om man tackar nej till fikabröd. Helt otroligt egentligen för de har absolut ingenting med att göra avd jag äter eller väljer att inte äta! Konstigt att det kan störa vissa personer så mycket..

#10 Då ska du se när man fortfarande är fet:) Folk på jobbet tror man blivit tokig som sitter o proppar i mig ost till mellanmål och kött med fett till middag.:D
Det värsta är ju de som ska bjuda till varje pris och säger: Nu har du ju varit så duktig så en liten bulle kan du ju unna dig. Sen har de mage att bli förnärmade när man försöker förklara vad bulle ställer till med i(och runt) magen på en, precis som om det vore ett personligt påhopp mot deras kokkonst.
Jag är normalviktig.. Om jag bara vore 3 meter lång..

Jag är normalviktig, och jag hade kommit ner i normalvikt innan jag började med LCHF. Vägde ca 62-63 när jag började med LCHF, hade gått ner från ca 70 ett år tidigare. För tillfället ligger vikten på ca 60 kg (163 cm).
Och jag behöver inte argumentera, men jag får en del kommentarer när jag tar hälften tjock grädde i kaffet och skippar kakorna.
Oj, så snopen jag blir. Var helt övertygad att när man är normalviktig är det mycket enklare att argumentera för LCHF. (Har några kilon kvar).
Ska man dra slutsatsen att det ALDRIG är enkelt att argumentera för LCHF, vad man än väger? Det kan s a s alltid vändas emot en?
hoppas det blir lättare om/när jag blir normalviktig… nu är ju folk rätt skeptiska om man säger så… inte går jag ner heller så dom begriper ju absolut inte varför jag envisas… fast de tycker ju att jag borde gå UPP och att jag INTE gör det förvånar dom…

Jag är normalviktig. Man kan mycket väl äta LCHF av hälsoskäl.
Jag var normalviktig redan innan jag började. Jag äter sällan med folk som jag inte känner väldigt väl, och familjen har slutat ifrågasätta min mat eftersom jag inte alls har blivit smällfet av allt smör som de trodde att jag skulle bli. :)
#15 tror att folk i almmänhet har lättre att acceptera om man äter LCHF av andra hälsoskäl än specifikt för viktnedgång.
Förmodligen eftersom vi inte snålar med fettet
snarare tvärtom….viket ju annars används som ett mantra såfort det pratas om bantning.
http://www.winthers-skafferi.se/
Har varit lite "överviktig" men gått ner till normalvikt med VLCD-pulver + LCHF. Håller vikten ganska skapligt tack vare LCHF. Men många som ser mig tror nog att jag gått ner på LCHF-kosten - men det gör ju inget.
Och nog är det en stor fördel att vara normalviktig när man diskuterar LCHF. I min ålder (52) är det väldigt många som har "putmage", man har ofta ett automatiskt övertag i kostdebatter…

Det börjar bli svårt att få folk att tro på mig, eftersom jag gått upp 8 kilo, sedan jag började med LCHF. Några kilon kanske var av nytta men nu rullar de bara på, ett efter ett.
Förhoppningsvis får jag snart klarhet i om jag har problem med ämnesomsättningen.
Men en "kompis" som är emot LCHF, sade till mig i början:
-Men ät så där då, du kommer bli fet!
Jaha, ja tack jag är på god väg
Jag har precis kommit in på "normalt" BMI, om det nu är vad man ska gå efter. Har gått ner 10 kg på 10 månader.
Jag har alltid varit normalviktig och är inne på mitt 3:e (tror jag) år med LCHF. Famlijen är det inga problem med för de äter också LCHF! :oD
Klasskompisar och arbetskamrater däremot får jag höra en hel del av tyvärr. En gång var det en av mina arbetskamrater som nästan skrek åt mig att "Ta en potatis! Ta en potatis nudå!!" De var minsann undersköterskor så de visste hur man skulle äta. ;o)
Där var det tvärnit att försöka resonera. :oS
Ju längre tiden går desto lättare tycker jag det blir att argumentera för det! När människor slänger fram att man blir sjuk, korkad, tjock, trött, död e.t.c. så kan jag kontra med att "Verkar jag sjuk/korkad/tjock/död e.t.c. för jag har ätit så här i flera år och mår jättebra. Är jag odödlig? ;o)
Oftast så funkar det inte att börja förklara och resonera om kolhydrater, proteiner och hormonerna i kroppen för enligt min erfarenhet så är de flesta fruktansvärt dåligt pålästa. Synd…
Jag tackar för era svar. Jag hade väl en aning om att det kan gå åt andra hållet när man blivit normalviktig. Men det är ändå intressant att höra att det är många som inte ens varit tjocka som är inne på sidan. Skönt!