Länk till DN.

Jag skulle tro att det beror på okunskap, för visste de bättre skulle de inte skriva på det sättet….

http://blogg.dn.se/blogg/etikettfragan

Vilken tur att det finns folk som vet hur man ska uppföra sig när DN:s expert tydligen inte vet det.

Så är skriver Jenny:

"När man är bortbjuden äter man det som bjuds. Man är ditbjuden för att ha en trevlig fest och göra värden glad inte för att nödvändigtvis få i sig den del av kaloriintaget man anser sig ska ha. Om man av olka orsaker inte anser sig kunna äta det man blir bjuden på ( och då måste jag säga att en allergi är något HELT ( och faktiskt också att man inte äter kött ( som ju ofta är ett moraliskt ställningstagande) annat än att man valt att äta , vad kallade du det… LCHF..? Amen kära nån.. ät det anser du ska hemma och smaka lite trevligt på det som bjuds. Att sitta och äta "sovel" som väl denna livsstil bla ( du äter väldigt mycket protein och fett = den dyrare delen av maten och äter inget at den billigare delen….)innebär är oerhört sårande för en del, man GÖR inte så bara för att man anser sig ha lust. Jag skulle personligen aldrig bjuda dig på middag igen om du svarade med att berätta om din "LCHF" och kräva specialkost.."

…här har vi Florias inlägg:

"Att folk väljer att kommentera just LCHF är väl bla för att det är en ganska ifrågasatt diet, det finns så mycket diametral forskning kring detta… tror det är svårt att komma undan det om man outar sitt val. LCHF är ju varken en sjukdom eller ett moraliskt ställningstagande utan just ett val o sånt får man nog räkna med att stå för i sociala sammanhang. Så sorry, frågeställare, du har nog bara två val, äta lite diskret av "allt" eller vara beredd att diskutera. eller så stannar du hemma och äter din LCHF."

Helt otroligt vilka kommentarer! Håller med matsmurfen, om de hade vetat bättre skulle de aldrig ha uttalat sig på samma vis.

…och Johanna säger så här.

"Som Magdalena ofta säger, man går inte på fest för att bli mätt. Som värdinna blir jag förolämpad om en gäst inte äter av maten jag bjuder på av diet skäl (för LCHF är en diet, man kan inte anföra religösa eller medicinska skäl till att inte äta potatis). Kommer någon som är vegitarian/vegan/muslim/allergisk så bjuder jag gladeligen på mat som även de kan äta men att rata mat som man bjuds bara för att man fått för sig att kolhydrater är dålig mat är oartigt och oförskämt. Det är som att säga att maten värdinnan bjuder på är dålig."

…Pernilla tar upp miljöaspekten:

"Det är väl bra stor skillnad på att äta LCHF och att t ex vara allergiker eller vegetarian, som många kommentatorer redan påpekat. Att vara vegan eller vegetarian kan jag gå med på att kalla en livsstil, och jag vet att många LCHF-anhängare även gärna vill kalla sin diet för livsstil. Varför inte bara kalla saker vid sina riktiga namn? LCHF är en omdebatterad diet vars långsiktiga konsekvenser det inte finns någon forskning på och vars hälsomässiga fördelar är omdiskuterade. Om man väljer att äta enligt kontroversiella dietföreskrifter får man nästan acceptera att andra frågar om det och tar upp ämnet till diskussion. I LCHF-kostens fall äter man ju tvärt emot alla råd för hur man kan minska växthusgasutsläppen och sin egen miljöpåverkan. Det handlar därmed inte bara om kost och att man lägger sig i vad någon annan äter, utan även hur denna påverkar miljön. LCHF-kost är en "livsstil" som vi som försöker tänka miljömässigt (även i kostsammanhang) får betala för i slutändan."

slutligen nilow:

"Om jag nu inte har en sjukdom som gör att jag mår dåligt, utan en slags födofobi man håller i vardagslag av viss mat så är detta beteende som frågeställaren beskriver när man är bortbjuden helt enkelt larvigt.dålig stil,strutsviktigt beteende,oartigt, m.m. kalla det vad du vill.
Det är förstås skillnad om jag är bortjbuden på mat var och varannan dag. Men att inte kunna göra avkall på sin egen påtvingade kostfilosofi någon gång när man är bjuden på mat är enbart inskrängt och vittnar om dålig uppfostran."

Det där var de korkade kommentarerna! Sen finns det förstås ett flertal vettiga och hänsynsfulla också!

Men att kalla LCHF en "födofobi"  och en "påtvingad kostfilosofi" - då har man missat en hel del…

Ja, herregud…

Man blir rädd när man läser…. inser att man kanske blir mobbad nu framöver då eller…hehe. Jag har gjort mitt val iallafall……en dag kanske detta blir accepterat precis som att vara vegitarian är

Tja… jag finner det rätt osannolikt att jag skulle hamna i en situation där jag blir bjuden på middag hos någon av de där personerna och det skulle bli besvärligt, eftersom de inte direkt framstår som några jag skulle välja att umgås med.

Nu har det tillkommit några positiva inlägg - KiF betyder en hel del…

Jag har ännu inte träffat någon som anser min "specialmat" som ett problem om de ska bjuda på något. Fattar inte hur folk kan vara så urbota dumma… Visst; jag KAN äta bröd och potatis, men det är inte värt det eftersom min mage med väääldigt stor sannorlikhet kommer att rasa (diaré modell värre!) Detta tycker jag kan jämställas med allergi faktiskt.

Även om man inte får en mage som rasar av potatis eller bröd så har man väl ändå ett fritt val vad man stoppar i sig, jag skulle aldrig ta illa upp om jag bjöd vänner på middag och de avstod någon del av middagen av någon anledning, oavsett vilken. Jag skulle ju snarare hoppas att de uppskattade det de faktiskt åt.

Det man inte vill äta pga allergi, diet, livsstil, religion eller bara för att man inte GILLAR det, det slipper man med glädje hos mig! Jag vill att mina gäster ska trivas!

Jag var bjuden på födelsedagskalas för några dagar sedan och HUNGRIG som jag var, så tog jag en hembakad bulle och en liiiten bit tårta. Det tog bara några minuter, så blossade mitt ansikte upp i purpur och huvudet kändes sprickfärdigt. Det tog nog 15 minuter innan det började klinga av. Jag tog det för en allergichock. Kan det ha varit det?  Jag hade ju inte ätit socker på ett tag. Kan socker vara såååå giftigt?

Jag tycker det är en väldig skillnad på att välja bort en viss sorts mat av moraliska skäl och att välja bort av hälsoskäl. Varför är moralen mycket finare än hälsan?

Vegetarianism är också ett val!!! Man är ju inte direkt allergisk mot kött (även om jag faktiskt trodde det under alla mina alldeles för många år som veg) utan väljer att avstå!

Jag anser mig själv vara allergisk mot kolhydrater, och säger det precis så till människor som jag äter tillsammans med. Jag blir alltid respekterad upplever jag. Jag får ju för sjutton hudutslag av kolhydrater! Det om nåt är väl allergi!?

Jag tycker att alla ni som är IBS-are och diabetiker också ska börja säga att ni är ALLERGISKA alternativt ÖVERKÄNSLIGA mot kolhydrater. Dålig mage får man ju av laktos o då är det ju ok, så dålig mage av kolisar är väl samma sak?! Diabetiker får ju för högt blodsocker och det borde därför räknas in i kategorin överkänslighet!? Viktuppgång är väl med samma logik också en slags överkänslighet…

Nä, fram för begreppen KOLHYDRATSALLERGI och KOLHYDRATSÖVERKÄNSLIGHET så slipper vi kanske fler frågor och dumma kommentarer!

#17 Min reaktion också, mamski, på att andra "koster" också är egna val, även om det är på andra grunder än hälsan.

Och varför är religion(fläsk, skaldjur, ko osv lite olika beroende på) eller moral (4-bent kött/allt animaliskt) en "finare" ursäkt än hälsoskäl? Snarare är det väl tvärtom - det ena är tyckmycket, det andra har en konkret grund.

Ja, precis, varför är det skillnad på religion och de val jag gjort? Jag kan ju säga att för min andlighet är det viktigast att jag mår bra, är inte det ett religiöst skäl?

Seriöst…vissa borde få ett rejält kok stryk! Klanka ner på folk som inte äter det som bjuds och kalla det ouppfostrat. Snacka om sten i glashus…!

Jag håller med om att det är trist om man bjuder folk på middag och det visar sig att de inte kan/vill äta det man bjuder på. Det är därför jag alltid frågar presumptiva middagsgäster om det finns något de inte äter. Och har de en gång berättat så kommer jag ihåg det sen. Tycker inte det är något större problem att se till så det finns något ätbart till alla, och tänka på kompisen som är laktosintolerant, veganen, den som är allergisk mot grönsaker, svampfobikern och mina judiska vänner. De flesta av mina vänner brukar i sin tur ringa mig i förväg och kolla hur menyn funkar. Utom veganen, men det vet jag om så då äter jag hemma innan och/eller tar med mig något jag kan äta. Umgås och ha trevligt kan vi ju göra ändå.

Lätt som en plätt!

Åh, regelnissar, så tråkiga de är.

Något som kan irritera folk rejält är när man inte äter efterrätt! Det är en riktig tabbe i vissa sällskap. Man förstör nämligen njutningen för de andra! Jag kan tydligen direkt påverka funktionen på deras smaklökar!

Kan man inte acceptera folk som skiter i de mest idiotiska sociala konventioner är man inte min vän särskilt länge.

För 40-50 år sedan var det en regel att röka på fester. "Alla" gjorde det. Man bjöd på cigg och rökfaten stod framme. Nu tittar vi väl nästan lite snett på den som smyger iväg och röker, tycker det är lite konstigt att en person inte har bättre koll, kan göra så mot sin kropp etc.

 Jag kan inte låta bli att klistra in ännu en kommentar, en klok sådan från Anna H:

"Alla problem är ju lösbara. Vi hade en midsommarfest en gång med bland annat två sikher (de äter inte kött, framförallt inte kokött av religiösa skäl, då kor är heligs i Indien), en muslim (som ju inte äter fläskkött och inte blandar kött med mjölk) och fyra laktosintoleranta med finskt respektive italienskt ursprung.
Vi löste detta genom att köra dotterns leksaksdjur i diskmaskinen och sedan ställa upp grisar på faten som innehöll fläskkött och kor på faten som innehöll kokött eller laktos. Ute hade vi tre grillar, en med kokött, en med fläskkött, en med fisk och grönsaker.
Alla var nöjda och glada och förtjusta över att alla önskemål tillmötesgicks. På en sådan buffé hade ingen märkt om någon valde att hoppa över potatisfatet.
På köpet fick vi intressanta diskussioner om bakgrunden till de olika matkulturerna och intoleranserna."

Det går alltså alldeles utmärkt att fixa en trevlig fest för alla!

 Det här var tydligen en intressant fråga för DN-läsarna, för kommentarerna har fortsatt att strömma in. Så här säger Leo:

"Alltså jag blir irriterad när jag läser svaret [han menar Magdalena Ribbings svar]. Om jag tycker en person har konstiga kostvanor så blir jag intresserad och frågar varför. Jag tycker det är ens rätt att få fråga vederbörande i princip vad som helst men det viktiga är sedan hur man reagerar på svaret. Om personen i fråga inte vill prata om saken så får man respektera det men man måste ju för sjutton gubbar få kommentera om man tycker något är underligt."

 Linneas svar slår nästan rekord:

"Till Zombie mfl…
Suck, är varken lättsårad eller dum och jag kan inte låta bli att kommentera detta. Återigen: LFHC är ett medvetet val man gör som uppenbarligen får konsekvenser för det social livet ( annars skulle väl inte frågan dyka upp här) I gängse umgängesliv är detta en inte helt enkel fråga. Många, många många skulle inte acceptera att någon man bjudit hem äter sig mätt på kött och fett. Av massor av skäl. Du har då två alternativ som jag ser det: Stanna hemma och bilda sekt med dina likar inom LFCHrörelsen eller äta dig mätt hemma och läppja på ett glas vatten på festen. Båda fallen får konsekvenser för det sociala livet. Sorry, men man kan inte KRÄVA att folk genast accepterar ngt så kontroversiellt som LCHF… Det ligger för djupt i vår folksjäl att man äter mat på ett visst sätt och som det tidigare sagts så finns det ju dessutom starka miljöskäl till att inte äta på detta sätt. Båda väcker känslor- det kan du aldrig ändra!"

#26 "Det ligger för djupt i vår folksjäl att man äter mat på ett visst sätt …"

Hennes ursprungsgener kan inte sträcka sig längre bak än till 50-talet …

Kors! När man läser alla kommenater undrar man ju varför folk är så vansinnigt intoleranta? Det är väl alldeles självklart att var och en själv bestämmer vad han eller hon ska stoppa i munnen! Vilket skäl man än har för att välja bort viss mat borde ju respekteras av andra. Däremot tycker jag att det är helt OK att få frågor om sitt kostval och kunna diskutera detta på en nivå som baserar sig på respekt för varandras val i livet. Litet vanlig nyfikenhet kan ju dessutom få fler att ansluta sig till LCHF!

Bland mina väninnor som regelbundet träffas och äter middag hemma hos varandra har vi en person som är hyperallergisk för vitlök och en annan som inte tål citrusfrukter särskilt bra. Självklart ser vi då till att inte ha proppat maten full med vitlök eller citrus! Som LCHF:are tycker jag att det är lätta val för det mesta när man går bort, det enda som är svårt att hantera är ju röriga pastarätter eller lasagne eller så, men annars är det ju väldigt enkelt att bara välja bort ris, potatis eller bröd….

Det är tur att vi blir så toleranta och fina av allt smör vi äter, annars hade vi väl slutit oss samman i vår berömda sekt och dragit ut för att ta över stan och då vågar jag inte ens tänka på vad som skulle kunna hända med dem som … nej, jag vågar inte ens skriva vilka jag tänker på. 

Det ligger för djupt i vår folksjäl att man äter mat på ett visst sätt. Någon som vet vilken mat som dväljs i djupet av vår svenska folksjäl och hur man äter den?

Jo, jag vet att man ska äta sig mätt på potatis och bröd för det är billigt, men om jag ändå inte äter mer kött än någon annan, blir det inte ännu billigare då totalt sett?

Kan inte låta bli att återge en liten episod från släktens sedvanliga julkaffe.

Den bilburne kusinen: Nu har dom kommit på att kor är farliga för miljön också. För dom fiser. Nu kan vi snart inte dricka mjölk eller äta kött längre för det är farligt för miljön. Vad ska vi äta då?

Kusinen med besserwissertendenser (dvs jag):  Linser och bönor.

Den bilburne kusinen: Bönor?! Då blir det ju vi som fiser istället. Skulle det vara bättre?

Mja, det här med folksjälen…Det jag kommer ihåg från min egen uppväxt, på 50- och 60-talet, är att det mycket handlade om vilken mat som var BILLIG. Margarin var billigt, alltså åt man det det. Grädde var OCKSÅ billigt, alltså…

Gliringar om att man åt "bara sovel" och bredde knäckebrödet på fel sida - med margarin!- var rätt vanliga. 

Det här med näringsinnehåll hade nog folk i allmänhet dålig kläm på. Kyckling till söndagsmiddag var jättetjusigt…

Gud vad jag blev irriterad på vissa kommentarer, kunde inte låta bli att kommentera lite själv oxå. Suck!

Ehm det var jag som skrev frågan til Magdalena

Och oj vilken debatt det blivit!

Jag blev också mycket mycket förvånad över kommentarerna, ser inte det oförskämda i att hoppa över potatisen?

Nä jag ser inget oförskämt i att hoppa över sånt som gör mig sjuk. Lika lite som en fiskallergiker hoppar över fisken.

Och även om jag inte blir sjuk av en halv potatis så måste jag väl få lov att låta bli att äta den? Så länge som jag inte äter upp de andras mat, vill säga. Men det fanns ju de som tyckte att vill man inte äta allt, så ska man äta hemma, och bara dricka vatten på festen; förstår inte riktigt det.

På 1950-talet var margaringet baserat på skummjölk. Allt det nyttiga i mjölken fanns kvar, det var bara fettet som var lite annorlunda.

Vilken sida är rätt resp fel på knäckebrödet, förresten? Jag som inte brer på i onödan behöver lite hjälp i denna tvistefråga.

Det är en knäckfråga, till att börja med, och rätt sida torde vara som vi säger i Norrland: o-sidan, d.v.s. ingen sida alls för att det är ändå pålägget som är godast.

Jag säger helt enkelt att jag inte mår bra av kolhydrater, att jag kommit fram till att min mage inte tål det. 

Om någon börjar tjafsa om att man MÅSTE äta kolhydrater frågar jag varför jag måste äta mat som får mitt blodsocker att åka berg och dalbana, när jag har anlag för diabetes från båda håll i min familj.

#35 Tror att man med "fel" sida av brödet syftar till sidan med de små hålen eller fördjupningarna. Fettet smyger sig ju ner och gömmer sig i hålen och därför blir det automatiskt tjockare lager fett på den sidan  Jag som bara äter nån enstaka skiva flatbröd ibland vet inte vilken sida jag ska använda för att få till tjockast lager bregott! Båda kanske??

Maxiq…  Margarinet skulle bredas på undersidan. På ovansidan fanns ju hålen efter naggningen, där alldeles för mycket margarin kunde slinka in. Det låter som om det var fetträdsla då också, men det var det inte.

Det handlade också mycket om att allt skulle tas till vara, ätas upp. Den feta kanten på julskinkan, t ex…

Popruta, förresten, kul att du ställde frågan! För varje gång den där krångliga förkortningen dyker upp "i det allmänna" lär sig fler och fler vad den står för. Även om det fanns många trångsynta kommentarer fanns det ju också mycket hänsyn och sunt förnuft!

#40 Visst var det bra inlägg också! Jag gillade den som skrev nåt i stil med att det var självklart att han/hon som värd/värdinna tar reda på vad gästerna äter och tillgodoser det! Så är det ju för mig med, när jag t ex bjuder min släkting med fettskräck på mat (verkar obotligt, han är livrädd trots mina försök till förklaringar!). Då gör jag ofta något kött/fisk med sås vid sidan av så kan var och en välja vad man vill/inte vill ta av. Samme släkting hatar choklad. Inte ställer jag mig och gör en chokladstinn efterrätt när han kommer! För mig är det självklarheter att anpassa maten till mina gäster, inte tvärtom!

Jag har fått lära mig att knäckebrödet ska bredas på den slätaste sidan. Annars blir det för mycket smör (fast det är egentligen margarin som används) och det är slösaktigt.

När ska du börja äta normalt då? Nu när du gått ner i vikt kan du väl snart börja äta normalt? Då finns det väl ingen anledning att hålla på som du gör.

Det där med smöret på rätt sida av hårdbrödet är rätt kul; i min uppväxt (jag är född 1974) drog man på rejält med riktigt smör eller bregott på den "håliga" sidan så det blev riktigt mycket smör på brödet. Fast mina föräldrar är iofs födda på -20 och -30 talen, på den tiden de växte upp på bondgårdarna hade inte fettskrämdheten rotat sig än. Bara riktig grädde i såserna också… Dessutom nästan bara riktigt smör i mat och bak, för att min mamma säger att det är det enda som ger den riktiga smaken.