Har ingen vettig förklaring, men misstänker att den ligger utanför kosten….dvs beror troligast på att stressnivån varierat (läs kortisolnivån).
Om inte det beror på stress kanske detta är ett tecken på att du behöver ett något större intag av kolhydrater (tar emot att skriva detta ;-)), kanske beroende på att du äter för lite protein eller kanske att din lever har svårt att producera det glukos som din hjärna behöver, vilket höjer kortisolet något och på så sätt ökar vikten via mer vatten i kroppen. *Ren gissning*

Jag undrar lite hur du menar med inget extra fett?

Tack för ditt svar och dina funderingar Pasi!

Jag har själv funderat över detsamma faktiskt…..samt även över om det kan vara så för att frukt och grönsaker innehåller så mycket vatten, så kanske kissade jag ut det och lättade i vikt p.g.a. det.

Jag tror inte att resultatet hade blivit detsamma om jag använt mej av andra kolhydrater.

Hur som helst så mår jag BÄST av att äta den riktiga LCHF kosten och kommer inte att prova med några andra kolhydrater, det vågar jag inte p.g.a. av min åldersdiabetes och  min mage, som inte tål mjölk och bröd längre.

Jag äter oftast för mycket protein och det är jag väl medveten om att det är orsaken till att jag inte går ner i vikt. Jag har t.o.m. känt av obehag i mina njurar. Kolhydraterna är lätta att holla koll på däremot och fettet är inga problem, där har jag smör, grädde och min kära kokosolja att ta till:)

Jag har inte heller mer än några kilos övervikt och ska inte ha mer än 1.600 i energiintag/dag för att inte gå upp utan stå stilla i min vikt.

Ska följa ditt råd och öka på kolhydraterna lite och sänka proteinet så får jag också se om mitt "håll" över njurarna ger med sig.

För övrigt så dricker jag minst 2 liter vatten/dag utöver det jag dricker till maten…..dessutom så har jag semester och latar mej bara så stress kan det inte vara.

Evasch!

jag menar att jag inte åt extra fett utöver det som finns i lax och kött som jag åt under de två dagarna.

I vanliga fall så dricker jag cocosolja i te, använder rikligt med smör och grädde, det gjorde jag inte under de två dagarna.

Jag går själv bäst ner i vikt när jag äter mycket grönsaker och lagom med kött och fett. Om man tittar på AD kostråd så är det just det hon förespråkar och inte att man ska vräka på fett i varje hörn som går, utan helt enkelt välja fullfeta produkter ist för lättprodukter.

Så jag tycker det låter helt okej att du går ned, och med lite modifiering så kan du nog få ihop din kost så det passar din kropp bra med mättnadskänsla och ev. sötsug

#5

Tack! Jag ska noggrannare läsa AD:s kostråd, mycket bra förslag

Jag håller med om att grönsaker absolut ryms inom lchf! En frukt då och då som snask funkar säkert också bra för många.

Det känns som att lchf ofta likställs med Skaldemans fakir, alltså bara protein/fett och så lite kolhydrater som det bara är fysiskt möjligt. Så är det alltså inte.

Orsakerna till varför man väljer att äta lchf varierar, liksom upplägget. Vissa behöver verkligen undvika kolhydrater som pesten, medan andra kan vara rätt fria i sina matval.

Den gemensamma nämnaren är nog att vi använder frikostigt med naturliga fetter och undviker kolhydrater, särskilt de från spannmål och potatis.

Rent allmänt brukar en kost definieras som lågkolhydratkost om den innehåller som mest ca 100 g kolhydrater per dag, även om många (de flesta?) ligger långt under den gränsen.

#7

Detta låter mycket vettigt i mina öron.

Det håller nog också mycket bättre i det långa loppet. Jag fortsätter att unvika det som jag inte mår bra av, dvs "allt vitt" och som är skadligt för mitt blodsocker och min mage.

Har idag ökat på kolhydraterna igen och det känns mycket bra, förut har jag hållit mej till 20 gram, men kommer nu att sätta gränsen högre.

Tack för svar och tips!

Ett gott slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt 2009!

Hej! Jag gör ett liknande experiment som du Bonzar, och har samma erfarenhet: Jag går ner lite till i vikt. Min experimentförändring är mer grönsaker, någon frukt, mindre fett (dvs inget extra utöver fullfeta produkter och det som går åt till matlagning. Varför jag går ner i vikt? Jag tror att jag är så nära målet att mängden kalorier har betydelse. Detta är ett första experiment i ledet att normalisera mathållningen till något jag kan leva med resten av livet.

Jag är återigen hungrig som förr, dvs måste äta var tredje-fjärde timma och är vrålhungrig varje gång. Hungern beror tydligen på insulinet. Inte på psykologi och vanor, i så fall skulle hungern inte ha kommit tillbaks så snabbt.

#9

MYCKET intressant. Jag läste i din profil att vi varit med sedan september båda två och att jag håller med dej angående insulinet, det är utan tvekan det som är problemet med hungern.

Jag hade ju ätit tabletter i flera år p.g.a. att min insulintillförsel är för liten och för att jag åt alldeles fel, med för mycket kolhydrater.

Jag har nu sedan den 1/11 inte ätit någon medicin alls, då mitt socker håller sig lugnt och stilla.

Jag får alltså se upp med kolhydrterna och noga välja sådana som inte gör att mitt socker skenar för då måste jag ju ta till Metforminet igen och det vill jag inte.

Jag blir också hungrig om jag inte äter tillräckligt med fett, det har jag märkt och då  ökar jag gärna proteinet och blir det för mycket av protein, så är det ju inte heller bra.

Jag håller också på att försöka hitta en gyllene medelväg för att kunna fortsätta att må bra och kunna leva med en bra kost resten av mitt liv, så där har vi mycket gemensamt

Det är nog inte insulinet som ger hungern utan svajigt blodsocker. Insulinet i sig är ett mättande "hormon"….däremot när blodsockret vänder neråt från ett toppvärde så skapas hungerkänslor och detta verkar ofta inträffa innan blodsockret blir för lågt (av någon anledning).

Du har rätt Pasi, jag uttryckte mig slarvigt.

Gott nytt år, alla!