Vilken underbar historia! Fram till vaskuliten, som förstås inte är att leka med. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att du inte kan få den mat du behöver för att hålla blodtrycket nere. Önskar att någon kunde komma till dig med bättre mat, eller att de kunde ge dig specialkost. Hoppas att du får komma hem snart!

Tänker på dej och krya på dej. Hoppas du snart får komma hem

Har du berättat vad du äter? Kräv mat du tål! Jag vet att det inte är så lätt men det kan vara värt ett försök i alla fall.

Krya på dig!

Trevlig historia!

Kräv en kost du kan äta, eller skaffa din egen mat….det skulle jag gjort.
Kortison höjer inte bara blodsocker och insulin utan även blodtrycket. Kanske din sjukdom skulle gå tillbaka mha d-vitamin!?

Tack för goda - tänkvärda - råd!

Krya på dig!

Tack för era svar

#3 Jag har sagt vad min kost består av och fått gehör för det på avd men lunch och middag kommer från Sodexo, Märsta. Och det är därför jag säger att den är inte den allra bästa.

Det jag ville förmedla var egentligen hälsovinster med LCHF. Jag menar när jag tidigare åt min sockerstinna tallriksmodell enligt livsmedelsverkets rekommentadioner gick jag ständigt med uppblåst mage, gasig och flera toabesök dagligen i tron att det var så det skulle vara. Att vi var skapta på det sättet. Att det var en normalt tillstånd för alla människor.

Men i och med kostbyte försvann den uppblåsta magen och jag reflekterade egentligen inte över att jag gjorde bara toabesök varannan, var tredje dag. Och helt gasfri.

Det är nu på sjukhuset som jag upplever skillnaden och förstår varför.

jag har varit medlem på kif sedan november 2007 och har inte skrivit så mycket själv, men fått otroligt bra råd genom att läsa i trådarna vad alla skriver. Det är därför jag vill berätta min historia och om mina hälsovinster med LCHF, Främst hälsovinster såsom lägre Blodtryck, bättre mage och att vikten sedan minskat med tiden är ju bara positivt…

Min sjukdomshistoria är en annan sak och utan medicinering med kortison är kanske livshotande. Jag tror att jag kommer att klara biverkningar såsom högt blodsocker bättre nu med nuvarande LCHF kost än med tidigare höga kolhydratintag.

#4 Ja, där är kanske en förklaring till det ökade trycket. Jag läste även på nätet att PAN som sjukdomen förkortas ger även högt Blodtryck och har påverkan på njurar. Eller rättare sagt kan spridas till alla kärl i kroppens organ.

Jag får ju nu ta kortison en tid framöver, vilket jag accepterar och försöka med kostens hjälp må så bra jag kan.

Jag blir utskriven i morgon och tillbaka till vardagen, med egen mat och så…Skönt

Skall även börja jobba på tisdag och då är jag mitt gamla vanliga jag igen…*ler*

#7 Ja, vad skönt att du får komma hem och äta riktig mat och vara vanlig igen. Det är alltid lika härligt.

Tack för din berättelse! Tankvärda ord. Jag önskar dej snabbt tillfrisknande.

Hoppas att någon tar till sig mina ord vad jag skrev medans jag var inlagd på sjukhuset…jag menar med med min försämrade mage efter ett par dagar med vanlig "traditionell" mat.

Jag trodde att jag gått upp en massa i vikt på dessa 14 dagar i och med minuppblåsta mage.

men vet ni…när jag kom hem var vågen på samma som innan…jag hade helt enkelt stannat i viktnedgång.

Efter bara två- tre dagar hemma med min kost var allt återställt igen, ingen upplåst mage och inga besvärande gaser, och när jag vägde mig i morse 7 dagar efter hemkomst hade jag gått ner 2,5 kg. Ja, jag vet att det kan vara vätska som kroppen binder…men jag går på starka vätskedrivande…och tro inte det…

I morse hade jag med mig spenat gjord på djupfryst spenat med smält smör och vitlök, laxbitar och kokt ägg till frukost (jag kan inte äta innan jag går till jobbet) en jobbarkompis såg vad jag åt till morgonfikat…och frågade mig med ett leende…är det din frukost?..Hon är insatt och har sett hur jag bara på 7 månader gått ner 23 kg…och jag svarade nöjt…Mmm gott och nyttigt…

Hoppas att alla har det bra

Vad kul att du är på fötter igen och mår bra och får äta den mat du vill. Hoppas du får en fortsatt trevlig dag.

// Kram jejjja

Hej lisslie - vilken historia du berättar. Tack för att vi får dela den!

Och härligt att du kunde återgå till "det verkliga livet" - d v s LCHF-livet igen. Och mår bättre.

Fortsätt att sköta om dig! Önskar att din sjukdom bara kunde ta och dra sin kos!

Hlsn Kaisakavat

Du sprider glädje - ha det bra!

 Tack, din historia kommer peppa mig att fortsätta, är man en notorisk bantare vill man ha resultat…………. jag ska inte ge upp.

Kram Luccy

Tack för alla underbara svar jag får.

Just nu äter jag en middag med en gryta på kyckling, CF 34 % och samabal olek. Broccoli och skirat smör. Underbart gott.

Jag mår efter omständigheterna bra. Fungerar bra på jobbet och känner att jag börjar få lite distans till min diagnos, som var väldigt tuff att få. Men som sagt det är en process med massor med tankar jag har gått igenom.

För att återgå till ämnet. Jag har fortfarande en lugn mage sedan jag blev utskriven från sjukhuset. Första veckan gick som sagt ner 2,5 kg, men har nu stått still den här veckan.

Det är helt ok…Jag känner mig ju så mycket lugnare…äter gott och njuter, utan dåligt samvete.

Min moster kommer till mig i helgen och då ska jag bjuda henne på god mat…*småler förnöjt*

Nu har det gått ytterligare en vecka.

Jag mår ganska bra, förutom en förkylning Magen mår bra, vågen står still…men midjemåttet ökat märkbart.

Jag äter ju en stor dos kortison och är glad att jag inte gått upp något. men en av biverkningarna med kortison är ju att blodsockret höjs och risk för diabetes typ2.

Min undran nu är att midjemåttet ökar oroväckande…ca 8 cm sedan innan jag blev inlagd för en månad sedan…från 97 till just idag 105.

Jag har märkt det på kläderna de senaste dagarna. jag som varit så glad att vågen stått på samma vikt den senaste veckan.

Det har alltså med bukfettma, blodsocker och insulinnivåer att göra…eller?

Vad tror ni?

Vad tror du om att det har med kortisonet att göra? Blir man inte svullen av det?

#18 Jo, men det känns inte som jag är svullen, utan mer som mer fett lagt sig på magen.

Vet ej, men jag känner mig inte uppvlåst som tidagare utan mer som att det har blivit en omfördelning av var fettet sitter…*ler*

Tänker på vad Sten Sture…SSS säger pm måttbandet istället för vågen…

Just nu är det tvärtom…större midjemått, men vågen står still…

Lite orolig att det är det första tecknet på viktuppgång av kortisonet…

Jag håller verkligen min låga kolhydratintag, som jag alltid har haft en känsla för. Jag menar jag har inte behövt mer en i början behövt haft kolla varje dag, utan det har flytit på.

Ska kanske börja använda "Min mat"  för att hålla koll på vad jag äter ett tag framöver…

Ibland får jag för mig att allt fett som ska lämna kroppen måste passera magen, den växer på sig ibland.

#19 Kortison har dessvärre den verkan - bryter ner kroppens proteinvävnad och bygger bukfetma.:-/

Ja, så fick du svar på det i #21. Du måste ju ta kortisonet för att bli bättre, eller hur. Jag är säker på att LCHF-kosten gör att du mår relativt bättre under tiden, eller vad tror du?

 Kämpa vidare o tänk på att cortison samlar vätska i din kropp

Kortison är inte att leka med!

Har en pojke som fick leukemi för 5,5 år sedan och därefter gick på behandling i 2 år. Behandling av barncancer innebär högre doser än för vuxna av alla cellgifter o allt annat, så min äldste son mådde verkligen pyton under denna tid. Sämst mådde han dock av kortison! Dexacortal gav honom så mycket biverkningar att vi var tvungna att byta till Prednisolon, som verkade vara lite "snällare". Trots det fick han kraftig torsk på tungan, sömnsvårigheter, krypningar i kroppen, hunger samt rejäla bilringar på magen! Han såg nästan lite rolig ut med sin vita tunga, sin mörka ringar under ögonen av sömnbristen, sina pinniga armar och ben och sin bollkropp. Tyvärr tror jag att han fortfarande är förgiftad av allt detta, eftersom han aldrig blivit smal igen. Nu äter han LCHF med mig för att vi ska se om hans kropp kan bli avgiftad med bl.a ett bättre immunförsvar som följd (han är t.ex förkyld stup i kvarten).

Jag tror verkligen på fettets läkande kraft , framförallt för en lever som fått gå på högvarv. Han har väldigt mycket leverfläckar efter sjukdomen, särskilt på ryggen. Än är det dock för tidigt för att dra några slutsatser.

Men som sagt, kortison är inte att leka med. Hade en gång en hanhund som gick på höga doser kortison och började kissa inne för att han samlade så mycket vätska - och då pratar vi litervis med kiss…

# 21 Visst är det väl så som jag befarar. Jag har ju bara ställt mig på vågen och varit glad. inte gått upp något. Men märkt senaste veckan att kavajerna och byxoran sitter stramare…

Tack snälla Pasi, att du bekräftar det jag misstänker och att jag känner mig helt säker på att det är just buken som förändras just nu. Tänk om jag dessutom ätit en hög andel kolhydrater, vad hade då hänt på dessa tre veckor jag ätit kortisonet.

# 22 Ja, jag har ju inget alternativ. Esller rättare sagt alternativet är inte roligt…

Precis som jag sa till Pasi, tänk om jag ätit en hög kohydratrik kost, hur hade det då varit. Håller med dig fullständigt att LCHF kosten gör det bästa möjliga för mig just nu…*ler*

# 24 Jag äter även låg dos av cellgifter, tillsammans med kortisonet och mitt immunförsvar är satt ur spel. fick i förra veckan en förkylning som gått direkt ner i lungorna, var idag hos doktor som satt in Amimox (penicillin).

Hoppas att din son mår bättre, och kommer att må ännu bättre på LCHF kosten. när du berättar om hans bukfettma som en biverkan på kortisonet så tror jag att du har rätt.

Och då är vi ju tillbaka till alla förespråkare för LCHF kosten. Att försöka hålla blodsockernivån konstant låg genom rätt kost. För vad gör kortisonet, jo höjer blodsockret och vad händer då…jo insulinnivån stiger. Och vad är insulin, jo en fettinlagrande hormon…

Allt hänger ihop…

#25 Inte nog med att kortison/kortisol ger högre insulin, fettcellerna i buken har extra receptorer för just kortisol vilket ger extra fettinlagring just där… samma effekt får man av vanlig insulinresistens då det ger svajigt blodsocker vilket i sin tur ökar kroppens nivå av kortisol.
Jag hoppas att du kan komma till rätta med sjukdomen på nåt annat sätt med tiden….trots allt verkar det väl vara en inflammatorisk autoimmun sjukdom…..d-vitamin (brist kan ge autoimmuna sjukdomar) eller kanske fiskolja!?:-S

# 26 Då är det ju inte konstigt att vi har denna bukfettma som vi har. Bukfettma är ju första tecknet på diabetes eller åtminstone insulinresistens läste jag någonstans.

Lite kaffe nu hade inte varit het fel…*ler*

Tack för din historia, Lissie. Den inspirerar mig till att verkligen hålla mig till lchf. Håller tummarna för att din PAN på något sätt lugnar sig så att du kan sänka doserna av kortison så småningom!

Jag håller också tummarna för dig!

Kaffe ja… De är gott de…

Tack för svaren och peppningen jag får från er…*ler*…blir glad

Idag varit på användarmöte på vårt ekonomisystem på jobbet.

Måste bara berätta om lunchen. Blev så glad. buffé med allt möjligt…plockade i hop en hel tallrik med LCHF mat…inlag mozzarella och inlagd oliver med fetaost…kallrökt lax…brieost…osv

Det uppskattar jag att det finns allt möjligt att välja på…

Dagen har varit helt underbar med massor information…Det är middag med dans och underhållning i kväll…men jag avstod…min förkylning tog ut sin rätt…åkte hem…Tråkigt tycker mina arbetskamrater, men de förstod att jag inte orkade…ska dit i morgon och känner att jag behöver tid för återhämtning…

Sitter här nu och äter Lax, smörstuvad spenat och ägg, (min favorätt)…*ler*…och tittar på Anna Skipper…lite förvånad att hon tar fram dåliga livsmedel…*ler*

Hon pratar om att vi inte ska vara rädda för fett…*ler*

Hoppas ni alla har det bra

Vill bara förtydliga vad jag menar med Anna Skipper…hon visar vilka livsmedel som inte är bra att äta på grund av alla tillsatser.

Nu har det gått en månad precis sedan jag började med kortisonet och jag har gått upp ca 4-5 kg (kanske 6 kg, vågade inte ställa mig på vågen) men känner på kläderna. Jag har dessutom haft ett otroligt sötsug.

Min dotter och mitt barnbarn är och hälsar på mig sedan i onsdags. De bor i Helsingborg (jag i sthlm). Vi har varit runt och hälsat på alla släktingar och det bjuds hej vilt på fikabröd överallt. Jag har lagat mat som jag egentligen inte brukar äta men på något sätt skyllt på att min dotter är här. Magen genast gasig och uppsvälld.

Men samtidigt är det bara att skylla ifrån mig att det är för min dotter är här. JAG har fått ett otroligt sötsug.

Kan det vara för att kortisonet har en biverkan för högre blodsocker och att det är därifrån jag blir så otroligt hungrig och sugen på mat hela tiden?

Jag ska träffa läkare nu på torsdag och tänker ta upp varför man inte tar prov på mitt blodsocker, eftersom förhöjt blodsocker kan vara en biverkan av högt intag av kortison.

Känner mig ibland som en hypokondriker…men är orolig…Husläkaren sa att jag bör påpeka att de bör ta dessa prover konternuerligt…allstå på mitt blodsocker.

En liten reflektion om vad som händer med mig just nu.

Hoppas någon kan komma med råd…när min hunger och sötsug sätter igång…vad göra?

Kram till er alla

Lisslie

Svårt :-/ kortison ger sötsug och hunger, vilka mekanismer som ligger bakom (insulin, energibrist!?) vet jag inte, men det spelar egentligen ingen roll. Det är ju resultatet som räknas.
Kortisonet höjer blodsockret samtidigt som det ger insulinresistens. Detta resulterar i högre insulin, med fettinlagring och ökade problem att plocka ut fettet ur depåerna. Kroppen får mao både problem med att bränna kolhydrater och fett.  Det bästa man kan göra i denna situation borde vara att minimera ytterligare blodsockerhöjning och äta en hyfsad mängd protein så att inte muskelnebrytningen blir så markant.
Önskar jag hade nåt "vettigt" råd, men tyvärr har jag inte det, men hoppas att du kan komma ifrån kortisonet på nåt sätt.

# 33 Visst är det så att jag är inne på rätt väg…*ler*…jag har ett extra sötsug/hunger pga kortisonet.

Det stärker ju hela teorin om LCHF kosten. Mitt bästa sätt är att helt enkelt vara hård mot mig själv i dessa ögonblick när suget sätter in.

Jag menar i normala fall när jag äter en LCHF kost så håller jag blodsockernivån på låga nivåer och har inte dessa sug som sätts in när blodsockret höjs och faller. Men med kortison så är det ungefär samma princip som jag äter mycket kolhydrater…om du förstår vad jag menar.

Jag får helt enkelt sätta in en strategi hur jag ska äta varje dag, (precis som jag måste göra med en hög kolhydrat/låg fett kost) gå hungrig och sugen och verkligen tänka på vad jag äter.

Det jag menar är normalt på en LCHF kost är jag ju mätt och belåten hela tiden utan att anstränga mig.

Det känns annurlunda nu.

Hej igen

Läste Lehanes tråd "Äntligen sockerfri" och blev så otroligt peppad.

Här ska jag inte skylla på någon annan utan verkligen satsa på att äta rätt och göra det bästa av situationen.

Läs hans tråd. Den är visar verkligen att det går om man bara har rätt inställning. *ler*

Ha alla en skön fortsatt söndag.

#36 Du behöver inte hänvisa någon till min tråd. Det räcker med att läsa din, du är verkligen en kämpe.

#37 Tack, men du fick mig att inse att skylla på kortison och sedan äta fikabröd och säga att kortisonet triggar igång mitt sug är att gömma sig bakom något.

Även om det kanske hänger ihop, det ena ger det andra…

Men det kan ju aldrig bli bättre att då stoppa i mig olika saker som jag vet triggar igång sötsuget.

Du fick mig att tänka till. Och jag har nu bestämt mig för att verkligen sköta om mig och inte skylla på alla möjliga saker, såsom att min dotter var på besök.

Hon ville verkligen prova min mat som jag pratat så mycket om, men jag envisades med att laga annan mat och det var för att jag faktiskt var sugen på det…Känns skönt att erkänna det för mig själv.

För det är ju bara jag som kan förändra mig själv…*ler*

Hej alla

Vill bara berätta…

Idag har jag fått den största ömhetsbetygelse någonsin…

Mitt barnbarn Emilie 2 år, träffar inte mormor ofta, bor i Helsingborg och varit och hälsat på mig i Sthlm. Från början väldigt blyg…men jag lät henne komma till mig när hon kände för det.

Idag när hon skulle åka hem frågade jag om jag fick en puss. Hon tog bort nappen och gav mig en puss på munnen och sedan två blöta pussar på varje kind…*ler*…det har hon bara gett sin mamma och pappa förut…Och nu mormor…snacka om ömhetsbetygelse…

Den lyckligaste mormor i världen.

Kram till er alla

Grattis både till pussar och insikt!

Idag den 1 december ställde jag mig på vågen. Bävade för det men visste ju att jag gått upp i vikt.

83.5 kg stannadde vågen på.

Inte så farligt som jag inbillat mig, men 3 kg upp.

Nu ska jag göra mig en god frukost med omelett och lite ost.

Sedan iväg till jobbet med nya friska tag.

Ha en bra dag alla

I dag har jag haft en ganska bra dag. Otroligt trött men ganska nöjd med min meny.

Frukost - äggomelett med ost

Lunch - spenat med massor av smör, lax och ägg (som sagt min favorätt)

Middag - ett litet tips…

Kyckling, chreme fraiche gil lök och sambal olek. tillsamans med det smörstekt broccoli och fina skivor vitlök.

Känner mig nöjd med dagen.

I morgon ska jag till neurolog, KS, för undersökning av mina domnade ben (min sjukdom)…hoppas på en del svar…*ler*

Jag har alltså gått upp ca 3 kg på en månad med den höga kortisondosen jag äter…och då också slarvat med maten…

Jag som har varit så säker på att jag kommer att påverkas så mycket av biverkningar av kortison…

Skall försöka rapportera hur det går för mig med hög dos kortison och immundämpande medel och dess biverkningar, tillsammans med LCHF kost.

Vem vet, kanske klarar den här perioden. Utan viktökning…

Blodtrycket är fortfarande högt sedan jag jag insjuknade…180/110 senast det mättes…nu insatt högre dos, samt en till blodtrycksmedicin…den 11/12 skall trycket tas igen hos husläkare…

Hej allesammans

Idag tänkte jag inte skriva så mycket om just LCHF och om min vikt, och sockerkontroll utan mer om hur man blir bemött av sjukvården.

Kanske är det fel forum men känner ändå att jag vill berätta.

Idag var på första återbesöket hos läkare efter jag blev utskriven från avd, hud, KS

Han som är ansvarig hade med sig underläkare från avd som skrev ut mig.

Det första de började med var att jag hade alldeles för högt antal vita blodkroppar i det senaste blodprovet. Jag frågade då om det inte kunde vara biverkningar från cellgiftsbehandlingen och då svarade de - OH, detj tvärtom…eftersom då borde antalet vita blodkroppar varit för lågt.

Dum som jag är säger jag att jag haft en förkylning och de frågade då vem som skött om den och jag svarade vårdcentralen som satt in en penicillninkur… Jag kan ju inte vara tyst och bara lyssna…

Vet ni vad de sa då…JO, då är det vårdcentralens skyldighet att följa upp det…Det höga antalet vita blodkroppar…

Undrar om jag har blivit obekväm för dem eftersom jag anklagar dem för att låtit mig gå i 7 månader innan de gjort en riktig utredning på mig.

Sjukvården idag är nischad…hud är hud…nervtrådar neurolog…hjärta hjärtsmottagning osv…ingen håller i helheten…tillbaka till vårdcentralen som inte har kunskap…

Frågade om det inte är reumologen som bör det totala ansvaret över en reumatisk sjukdom (autoimmun sjukdom) och frågade om de kunde skicka en remiss dit…svaret jag fick då är att det ansvarar vårdcentralen om…

Jag undrar om detta är parodi…

Är det någon av er som vet hur jag gör i detta? Vem vänder jag mig till…? Kan de vara rädda för att jag ifrågasätter för mycket och är det i så fall för att de nonchalerade remisser med misstanke vaskulit som de avfärdade under 7 månader…och att jag kan göra en anmälan…eller…med så tydliga tecken jag hade för just PAN…även om det är en väldigt ovanlig sjukdom

I morgon ska jag till vårdcentralen…*ler*

*suck* jag är glad att jag inte är sjuk

Lustigt, du skriver om sjukdom och elände och ändå har du en så positiv ton att man blir glad av att läsa. Tack för det och lycka till hos vårdcentralen.

#43 Tack snälla du för att du är så gullig mot mig. Ibland känner jag mig som en riktig gnäll kär….ing  

Jag försöker hålla mig lugn och pósitiv. Egentligen hade jag ju inte tänkt att min tråd skulle handla om min sjukdom utan om hur min mage hade blivit så mycket bättre sedan jag började med LCHF, samt mitt lägre Blodtryck och framför allt min viktnedgång.

Sedan kom iden att förmedla hur jag reagerar på den höga dosen kortison och dess biverkningar tillsammans med LCHF. Vilket jag nu efter sex veckor har en viktuppgång på ca 3 kg. Men märker på kläderna att jag fått mer fett runt buken än innan kortisonbehandlingen. Det känns som jag skulle gått upp ca 5-6 kg, men så är inte fallet. Fast en ökad fettinlagring buken…

Att magen hade blivit så mycket bättre reflekterade jag inte över förrens jag låg inlagd och den kosten jag åt då och att magen försämrades på bara några få dagar och hur den blev bättre efter några få dagar återigen på LCHF.

Ställde mig på vågen nu på morgonen, fast att jag sagt mig själv att jag inte ska väga mig för mycket, men just nu är det bra för jag ser på vågen att jag gått ner 4 hg sedan i måndags.

Ny vikt 83.1 kg. Det kan ju vara olika vätskebindningar, men det spelar ingen roll. Vågen står på lägre……inte på samma eller högre.

En av biverkningarna kortison är ju risk för högre blodsocker och insulinresistens. Nu kommer i alla fall vårdcentralen ta blodsockerprover på mig och det känns bra. Inte ett enda prov har tagits sedan jag blev utskriven från avd, KS

I dag är det fredag, vilket känns skönt. Skall handla inför helgens goda matlagning. Älskar att laga mat och att bjuda på den…till alla jag älskar.

Ha nu en riktig trevlig helg till er alla.

Hej! Ordet "patientombudsman" kommer upp i huvudet på mig. Här är en sida där det kanske finns lite information. 

http://www.karolinska.se/templates/Page.aspx?id=37725&epslanguage=SV

Man måste få skälla ur sig ibland. Bättre att skälla här än att gå och dra med det i huvudet, tycker jag!

Ha en god dag och en skön helg! Härligt att vikten i alla fall funderar på att vända nedåt!!!

#45 tack snälla Maia för omtanken. Har varit och läst länken och kanske borde jag delge dem mina synpunkter.

Nog om det. Jag vaknade lite lugnare i dag och känner att en långpromenad skulle vara skönt. Vädret är inte det bästa men kanske skönt med lite luft. Saknar promenaderna med mina hundar. Jag har placerat ut mina två westies, en hos uppfödaren och en hos ett pensionerat par. Jag jobbade alldeles för mycket för att det var bra för dem. Och mitt dåliga samvete för hundarna varje dag gjorde mig nästan tokig. I dag har de det jättebra. Men saknar dem oerhört spciellt våra skogspromenader

Just nu en kopp kaffe och äggen kokar på spisen.

I dag kommer jag göra en het höstgryta som ska puttra länge, ju längre desto godare, ätes med en klick Creme Fraiche som mildrar den heta smaken.

Vad skönt att du har det lite bättre! Höstgryta låter som en god lördagsmiddag!

Jag har inte skrivit på länge därför att jag inte mått bra.

Varit inne varje dag och läst och försökt ta till mig allt alla skriver. Men finner ingen glädje som jag gjorde förut.

Försökt att muntra upp andra i olika trådar. Men känner själv ingen framgång. Jag menar nu inte med kost och viktnedgång eller så som det skrivs mest om här just nu.

För att återge lite information så väger jag just nu nu 84.6 kg. Det är väl bra att jag inte gått upp ca 20-30 kg för kortisonmedicinering.

Ca 4,6 kg efter två månader med kortisonbehandling är väl egentligen bra. Men som jag sa tidigare att fettet omfördelat sig till buken, halsen och ansiktet. Det är det som märks just nu som bäst.

Det är egentligen ingent problem utan jag har fått återigen problem med värk i ben, och förlorar alltmer känsel i fötter och ben. Det som mest oroar mig är tryck, värk över baksida rygg, straxt under lungspetsar.

Har haft det i ca tre veckor. Därav har jag inte skrivit något här.

Jag låter som en hypokondriker och känner mig som en sådan. Men egentligen har jag en diagnos systematisk vaskulit och något är inte bra. Gråter i min ensamhet.

Ska berätta något roligt. I går kväll gick jag på toa och gjorde nummer två…Den var alldeles röd…HJÄLP JAG HAR BLOD I…

Har ätit röbetsallad i två dygn……

Försöker vara cool…men sitter ensam och mår inte bra.

Finns det någon här som vill uppmuntra mig…*gråter* 

Jag kommer att gå på konferensen den 24 januari i STHLM.

Jag är lika ledsen som jag låter. Vet ej hur jag ska förändra mitt beteende just nu och kommer inte att ens försöka låta gladare än vad jag är….

De jag glömde att skriva om är att jag kommer fortfarande fortsätta på denna livstil…jag menar LCHF…har inget att förlora eftersom jag har en autoimmun sjukdom…en sjukdom som är inflammtorisk i mina blodkärl… Jag tror fullt och fast på att hade jag inte ätit så här i ca ett år hade det varit ännu värre…

Det som gjort mitt liv svårt just nu är medicinering med kortocon och cellgifter som ger mig svåra biverkningar…men utan dem hade det varit värre…jag accepterar det.

´vet att det finns andra som har det värre än jag. Men det hjälper inte, jag är lika ledsen för det.

Mitt sockervärde just nu på fastande är ca 9.5. vad det nu betyder? min husläkare sa att det gjorde inget tills hon var tillbaka från semestern…

Hon sa att när jag slutar med kortisonet så försvinner det.  Mina funderingar är att blir man insulinresistent så betyder det att så förblir det. Eftersom jag varit överviktig de senaste åren så är jag knanske redan det utan mitt kortison. Hon tog även långtidsocker (vad nu det betyder) och sa över telefon att det var högt och att vi tar det när hon kommer tillbaks efter semestern.

Förlåt attt jag låter ledsen, men ltar inte längre på någon

Det låter som min rädsla är högt socker.

Det är det inte. utan jag är rädd för att min sjukdom har angripit andra organ i min kropp.

Jag inser att ingen egentligen förstår vad jag pratar om och det är ok.

Det jag vill säga är att kosten vi äter kan aldrig vara fel…

Fick reda på på hudkliniken att jag har b12brist…hur är det möjligt på denna kost. Jo att 12-fingertarmen inte kan ta upp just b-12…och då fortsatte de att jag behövde folsyra…kan de bero på att jag äter imundämpande medel som cellgifter?????

#49 Din kortisonberoende insulinresistens försvinner troligen helt så fort du slutar med kortisonen. Kommer du få sluta med kortison?
Det är även naturligt att man tappar inspiration, blir apatisk eller tom depressiv av kortison, så det är förståeligt att du inte kännt glädje i att skriva (även om detta kanske inte är huvudorsaken).
Jag tror också att ditt hälsotillstånd varit rejält mycket värre om du ätit "normalkost" senaste tiden. Alltid nåt positivt!

Kram!

lisslie,

du ska absolut inte känna dig som en hypokondriker… även om jag förstår hur du tänker, jag kan själv känna mig sådan ibland. Jag har själv lite knepiga problem som jag hoppas läkarna kan komma till rätta med framöver, även om det har tagit ett år innan det ens "nästan" börja hända något med vidare utredning. Och jag har nog inte ens problem i närheten av dina.

Ville mest bara säga att det är intressant att läsa din tråd, fortsätt och skriv, om inte annat så för din egen skull och berarbetning av det som händer.

Som jag sagt till en del andra; du måste själv ta ansvar för ditt eget liv och makten över maten som går in genom munnen. Man brukar säga att kunskap är makt, alltså måste man skaffa sig kunskap för att behålla makten över det som passerar in genom munnen. Se till att skaffa dig kunskap, och internet använder du ju redan, läs allt du kommer över. Med ökad kunskap kan du säkert också stå dig bra i kampen mot sjukvården, den sjukvård som borde vårda dig som är sjuk, men där man måste vara frisk för orka kämpa för att få hjälp.

Din tråd är på något sätt en källa till kunskap för alla dess läsare, intressant att läsa om kortison m.m och hur det påverkar kroppen. KiF handlar verkligen inte bara om uteslutna kolhydrater!

Hejsan!

Har läst upp mig på din tråd och det är verkligen starkt det du beskriver. Först den fantastiska hälsovinsten som du fick, men så nedslaget med sjukdomen som drabbade dig.

Har egentligen inga råd eller tips att ge dig, men vill ändå komma med mina styrkekramar. Du har visat att du är en kämpe som inte ger upp. Jag tror på att den kraften kan hjälpa dig nu också.

Stå på!

Det är faktiskt tillåtet att vara ledsen när man har motgångar. Lägg inte på dig ytterligare för det. Önskar att det fanns nåt jag kunde säga som fick dig att må bättre men hoppas att du känner att vi är många här som tänker på dig.

Har nu läst hela din tråd och tycker den är bra och informativ. Förstår hur du menar med hälsovinster som man inte känner utav för än de kommer tillbaka, har själv åkt dit regält nu under julheljen och fått tillbaka en massa krämpor som jag gläömt bort att jag hade innan LCHF.

Upplever dig absolut inte som hypokondrisk och skriv av dig här även när du är ledsen så att du blir av med dina känslor någonstans.

Du finns i mina tankar hoppas att du mår bättre snart!

Emea

Tack för alla svar och ni stöttar mig verkligen.

Jag läste igenom vad jag skrev när jag var ledsen och som sagt jag får lite distans till mig själv.

Det känns mycket bättre nu och ska försöka gå ut på en promenad. Ikväll ska jag på bio och se Australia.

Jag har de senaste dagarna frossat i skinka och röbetssallad (inte hemmagjord)

#51 jag har börjat trappa ner med 5 mg per två veckor. Träffar läkare i mitten av januari och får reda på mer då. Det känns skönt att börja trappa ur kortisonet.

Det är härligt väder i dag, solen skiner och det är väldigt vackert här på Ekerö.

Önskar alla en fortsatt skön söndag.

Kram