Wow, all lycka till!

Tackar.

Mitt största problem i det förflutna har varit att jag bagatelliserat mitt kolhydratberoende efter en tids avhållsamhet:

- En liten chokladbit ä inte farligt…

Och så sitter jag där igen med en veckas eller mer kolhydratsmissbrukande.

Välkommen tillbaka och lycka till!

#0 jag kollade på din profil.

Jag hoppas och tror att du kommer att klara det. Sikta inte för långt åt gången, försök att fixa IDAG, varje dag

Bertil

Lehane, precis så där har det varit för mig också, jag har unnat mig sånt som efter en tids ätande leder tillbaka till större fusk.

Numera vet jag att jag inte får äta 70% choklad, t.ex. utan måste hålla mig till 85% eller högre och sån choklad som är av BRA kvalitet, utan sötningsmedel.

Hallon kan jag inte äta flera kvällar i rad för då blir det mer sug, en gång i veckan är OK.

Det är sånt man lär sig efter flera år…det finns fortfarande mycket kvar att lära.

Och för oss med riktigt beroende så är det nog bäst att helt utesluta både mörk choklad och hallon.

Hej och välkommen tillbaka,

Jag är själv sockerabstinent, dag 32 och vet allt om farligt sug och fallgropar.

Det finns inga genvägar med "lite grann" ibland äter jag för att andra förväntar sig det, med problem med hetsätning och ångest som följd.

En dag i taget så klarar vi det tillsammans här på sajten,håller tummarna för dig!

#4 Det är så jag tänker nu. En dag i taget o då frestelser uppstår - försöka se vad som blir konsekvensen i det långa loppet av att falla för en kortsiktig njutning.

#5 Visst är det så. Man måste bli lyhörd inför sig själv. Just nu är jag helt absolutist till allt sött även bär, frukt, vissa grönsaker, mjölk o framförallt choklad. Är även försiktig med grädde o creme fraiche. Hårt vispad grädde kan ge mig sötsug… Kanske bara placebo, men jag tar det säkra före det osäkra…

#6 Grattis! Visst är det härligt att vara fri. Men samtidigt är det så konstigt att man hela tiden måste förklara o försvara varför man inte äter eller dricker vissa saker…

Tack för alla vänliga kommentarer! Känner mig väldigt välkommen!!

20081129 Vikt 101,8 Sammanlagt -9,2 Sedan nystarten!

Grattis! Superbra jobbat, jag är jatteglad för din skull!!!

Jag var försiktig med allt som var "för gott" även om det var tillåtet i början för jag ville inte riskera att överäta ens bra livsmedel. Min drivkraft har varit att hitat tillbaka till ett normal förhållande till mat och det har fungerat!

(-51kg sedan början 2007 och inte ett enda återfall, hurra!)

#9 Din historia är fantastisk och en stor inspiration för mej… Tack för all pepp!

Hej John/Lehane. Jag svarar på #0 och säger: Jag heter Maia och är också kolhydratberoende. Ren sedan februari i år. Minus 24 kilo så långt.

Det är en stor sak att inse hur läget är. Att sedan kämpa mot ett samhälle där det är socker i allt och där de flesta läkare säger att sockerberoende inte finns är hårt. Tur att vi kan stötta varandra här.

Och stort grattis till den goda inledningen!

#11 Tack. Det är därför jag sökt mig hit igen. Att man kan dela upplevelser med andra och känna att man inte är ensam.

Många säger att alkohol har blivit ett socialt accepterat smörjningsmedel, men socker/kolhydrater är det ännu mer.

Tack för stödet o att du delade lite av din historia.

#0 Lehane, välkommen tillbaka och du ska veta att du fick mig att tänka till.

Jag har haft besök av min dotter och mitt barnbarn de sista dagarna. Och på något sätt skyllt på henne att jag lagar lite annurlunda mat när hon är hos mig. Det har resulterat i att jag känner mig mer och mer hungrig.

Det fungerar inte och nu när jag läste om din beslutsamhet peppade du mig verkligen…*ler*

Tillbaka till verkligheten och bort från allt som triggar i gång mitt sug.

Tack än en gång för att du fick mig att vakna.

Bra jobbar Lehane!

De som klarar av kolhydrater utan hälsoförluster har nog ingen aning om vad det innebär att vara kolhydratjunkie …

patrik

#13 Kul att man kan vara inspiration till andra. Det är ju det som är det svåra - hur får man inbitna kolhydratsätare att acceptera att man inte tål kolhydrater o inte vill bli sjuk?

Ett ex är min svärmor: hon bakar o fixar alltid dem underbaraste rätter o njuter o gläds åt att se andra uppskatta dessa.

Under den senaste tiden har jag konsekvent avstått från alla sötsaker o ibland även om maten om den är kolhydratsstinn.

Detta gör min svärmor sårad o ledsen o kanske även sur, att hon dessutom inte förstår svenska fullt gör det ännu svårare för henne att begripa att jag inte menar ngt personligt mot henne.

Tack för din historia!

#14 Exakt. Min kära sambo är en sådan person…Än så länge. Hon måste nästan kämpa för att inte gå ner i vikt - trots att hon gärna snackar om kvällarna o äter 3-4 skogshuggarportioner om dagen. Men hon har ju sett hur jag reagearar, fysiskt o psykiskt, och anser att mitt kolhydratberoende är både livsfarligt för min hälsa o vådligt för vår relation.

#16 Det är riktigt synd att det inte finns en medicinsk benämning på vårat problem (än) för visst är många av oss kolhydratsintoleranta! Vi mår ju minst lika dåligt  av kolhydrater som dem som är laktosintoleranta oxch tvingas i mjölk…

Jag förstår att det är en svårt sitation med din svärmor men kan inte din partner prata med henne så att hon verkligen förstår ditt problem och inte göra det till sitt? Kanske kan hon finna nöje i att hinna nya vägar för att kunna ge dig en fantastisk måltid? Jag tycker själv att det har blivit väldigt mycket rolkigare med mat själv nu när jag har lagt mycket av det gamla invanda rätterna åt sidan och hela tiden upptäcker nya smakkombinationer!

Om ni bjuder henne på några middagar hemma hos er så får hon kanske upp ögonen för att det går att laga fantastisk mat även utan kolhydrater som bas!?

Jag läste din historia i din presentation, Lehane! Det är läskigt varje gång man läser om folk som fungerar precis som en själv. Man har olika ytor och olika liv, men där står man på Pressbyrån. Eller stod.

En sak som gjort att jag klarat mig så bra under det här snart året är att jag haft stöd från forumet här och att min familj har accepterat detta. Det kan vara bra att ha en egen tråd och hålla fart i den, hålla en slags rapportplikt. 

Har du förresten varit inne på Beroenden.ifokus?

Hälsningar,

Maia

#17 Man märker ju en gradvis förändring, att stackars svärmor långsamt accepterar det hela. Min sambo har tydligt förklarat på finska vad min kost innebär och berättat om Dahlqvist, SSS m fl. Tids nog ska nog helt acceptera det hela, hon ser ju att jag går ner i vikt…

#18 Visst är det skrämmande! Och ännu mera obehagligt kan det bli när man märker att olika sorters missbruk o beroenden är så lika i sitt uttryck - oavsett om det är mat, sex, shopping eller droger man är beroende av.

Jag tror starkt på det att använda sig av detta forum som ett slags AA där man regelbundet dyker upp o rapporterar o delar med sig av sina framgångar o bakslag.

Tack alla för allt stöd!!

Hur har dagen varit, Lehane?

20081209  100,8  -10,2 kg!! Har bmi 31,1 nu (startade på 34,3!

Ska skaffa ett måttband och dokumentera framgångarna mer noggrant.

#20 Dagen hade varit jättebra. Men tyvärr var jga bortrest o saknade möjlighet att logga in (eftersom jag glömt min kod men har den sparad i hemmadatorn)…

Så bra för dug blir lite avis killar verkar ha det lättare att släppa av sig kilon.

Det är klart bra att hänga här det är klart inspirerande o stöttande

Hejja Hejja !!!

#22 visst är det så. Troligen för att majoriteten av kvinnorna dels är evolutionärt bättre på att lagra och bevara sina fettlager och dels för att många kvinnor oftare har jojobantat sönder sin ämnesomsättning.

Tack för peppen! Just nu känns allt jättebra! Det enda tråkiga är alla släkt o vänner som försöker övertala en till att äta mat man blir sjuk av…

Hej John! Har själv en finsk mor (!) som gärna lagar god mat. Min tolkning är att det är hennes sätt att säga att hon älskar en och det är klart att det då känns sårande om någon inte tar emot maten/känslorna… Jag har dock berättat för henne att jag gärna äter grädde, smör, kött mm och - hon har faktiskt börjat leta efter mat som jag gillar! och hon tipsade mig om kalla fakta i söndags - dvs nu när hon vet hur hon ska göra mig glad så har hon hittat andra sätt!

Har själv gått ner från 90 till 84 kg sedan sommaren.. Det går lite långsammare men jag mår ju så bra Det är ett helt annat lugn i kroppen och själen…

#23 Så sorgligt att familjen inte vill stötta eller kanske inte vågar tror jag lite … jag har alltid varit kärring mot strömmen så jag har inte haft nått problem med alla som komenterat o dissat min kost o jag som jobbar i mataffär får höra ett o annat !!

säger bara att man får dra nytta av all fett man äter o gro lite "gås hud "så det bara rinner av en … det är ju bara att känna efter o mår man bra så kan det ju inte vara helt fel !!!

Det är bara att träna på't !

#24 Jo även svärmor börjar ju att långsamt anpassa maten när vi är där. Men hon vägrar t ex att göra såser utan mjöl osv… Men hennes mat är jättegod o hon är underbar på många andra sätt…

#25 Har hetat motvallskärring hela mitt liv (av pappa o mamma). Problemet nu är att min far o hans nya fru är högt renommerad läkare (kirurg) o sjuksköterska (pediatrik/distriktssjuksköteska) båda med stor erfarenhet av att läsa studier och arbeta med överviktiga och deras slutsatser ligger närmare Claude Marcus med anhang. Fick dock in flera poänger när jag visade en del av Kostdoktorns genomgångar och Ravnskovs sågningar av bl a den där finska studien på mentalsjukhus.

Dagens vikt: 101, 5… Alltså upp 0,7 kg sedan senaste vägning.

Kanske beror det på att jag ätit en del korv, salami och annan salt mat de senaste dagarna o dragit på mig lite vatten?

Nåväl. Jag har ändå totalt gått ner ca 9,5 kg! Imorgon börjar jag med midjemåttet också….

Salt kan vara ett gissel. Funderar på om man måste mota den maten med lite extra mycket vatten och lite svart te som helt enkelt driver vätska…

#28 Tack för tipset! Det ska jag prova…

Jag märker att det går lite upp och ner så att mäta midjan är jättebra!

Jo. Anledningen till att jag väger mig ofta beror just på det - att se hur min vikt kan fluktuera upp och helst ned…

Och att dessa viktfluktuationer kan bero en rad orsaker som inte har att göra min faktiska hälsa.

Målet är att ha en vikt som pendlar mellan 80-83 kg, beroende på årstid, dygnstid, mängd salt o kolhydrater mm.

Det känns som att du har bra koll ! Blir lite avis, jag  har slarvat med vägningen .. mycket eftersom jag vägt mig på morronen,  jag ofta hinner stoppa i mig nått innan jag ställt mig på vågen.

Jag ska bättra mig o jag kommer då väga mig var tredje dag för att hålla koll. detta vill jag forsätta med även då jag kommit ner i min rätta vikt mycket för att jag aldrig vill komma upp så mycket.

Det är bra att smart att ha en virkt med +-3kg jag tror att man ibland av olika anledningar åker upp o ner ..om vart annat.

Jag märkte efter ett tag att jag kände saltet mycket mycket mer då jag är den som lagar mat oftast så har jag klart uteslutit saltet o känner att då jag äter andras mat är den salt o man blir törstig i flera dagar efter .. jag dricker kaffe men det är inte lika vätskeutdrivande som svart te eller?

Eftersom jag inte är hungrig under mina första 2-3 timmar och kaffekokaren tar några minuter innan den är klar faller det sig naturligt för mej att väga (och fr o m imorgon) och mäta mig under tiden…

Sedan är jag så nyfiken. Varje liten förändring åt rätt håll är som en liten julklapp som jag inte kan bärga mig från att upptäcka!

Jag kommer in lite sent i din tråd, ville mest önska dig välkommen åter! Har precis läst din presentation, och vill tacka för att du delar med dig. Jag erkänner mig också till de kolhydratberoendes skara, och har ätit LCHF i snart 2,5 år- men har först nu för fem dagar sedan på allvar fått ett sådant "heureka-moment" som du skrev om.

Har du läst Sockerbomben"? Den är mig till hjälp, och kanske du skulle tycka detsamma.

Lycka till!

Ska genast kolla upp Sockerbomben. Är den skriven av Bitten Jonsson?

Tack för välkomnandet

20081212 Midja 102 Vikt 100,5 (-1) Totalt -10,5!!

En helt kilos viktnedgång sen igår! Troligen mest vatten, men det visar hur lite vikten antagligen säger om ens hälsa. Har därför börjat mäta midjan också!

Yihaa! Bravo!

Samtidigt kan det vara bra att väga sig och föra bok över det, om man inte deppar ihop över det.  Jag har lärt mig vad som händer med min kropp när jag får i mig diverse olika livsmedel genom att se vad som händer på vågen. Nyttiga lärdomar.

#35:Ja, det stämmer att det är Bitten som skrivit den.

20081215 Vikt 98,5 kg Totalt -12,5 kg

Två dygns magsjuka…uääh!! Säkert jämförbar med pulverdiet… Eller kanske inte…

Räknar kallt med att gå upp det mesta av denna kräksjukenedgång. Lätt fånget (??), lätt förgånget….

#39 Stackare där. Se till att dricka tillräckligt nu så att du får tillbaka vätskebalansen i kroppen!

#40 Jo. Det var (är) en pärs! Framförallt vad man skulle äta när spyattackerna lagt sej. Få lchf-godkända matvaror kändes lockande…

Åt små mängder turkisk yogurt sen igår och ska prova "riktig mat" idag.

Försöker dricka ordentligt!

Lycka till trots omständigheterna!

20081216 Vikt (+1) 99,5 kg Totalt -11,5 kg

Upp ett kg sedan igår… Kräksjuka är alltså ingen hälsosam och långsiktig "diet"…

#42 Tack. Det gick rätt så bra ändå…

#43 Lehane, du är inte ensam om att gilla vägning (#31), jag väger mig ca 4 ggr/dag och jag skriver in dagsnoteringen i väggalmanackan så jag kan lätt jämföra alla onsdagsvikter (eller torsdags-, lördags- o.s.v.) med varann. Jag har sett att just på onsdagar brukar jag toppa för att sedan ha min lägsta notering på lördagarna, iofs väger jag mig lite senare på just lördagarna

Den vikt jag anger är alltid min årsbästanotering, f.n. 88,2 fast jag idag vägde 88,4 efter att igår ha varit uppe på 88,9. Jag fluktuerar normalt på ca 1,2 kg över veckorna och går stadigt neråt med ca 1,5–2 kg/månad, nu ca 18 kg sedan 1 mars -08. Dessförinnan hade jag gått ner 12 kg på vanlig hålla-igen-på-maten-bantning. Mitt midjemått har gått från 120 cm till 93

#44 Ett fantastiskt resultatet! Verkligen inspirerande.

20081220 Vikt 100,3 kg Totalt -10,7 kg

#44 och #45 Jag blir så glad för er skull! Grattis till viktnedgången!

#46 Tack så mycket! Varje gång som tanken snuddar på att falla för en frestelse är det ganska skönt att tänka: "Vad är så gott att det är värt nästan elva kilo?"