Länge sedan jag skrev något här men i dag kände jag att jag ville dela med mig av mina senaste erfarenheter då kanske min erfarenhet kan hjälpa någon annan.

Jag har gått ner ca 30 kg sedan febr 2003 med olika metoder allt från VV till LCHF. Sedan 2006 har jag i långa perioder ätit strikt LCHF varvat med stenålderskost och vikten har stabiliserat sig, mao jag har stoppat uppåtspiralen.

Jag pendlar 4 -5 kg upp och ner stadigt. Varje gång vikten går neråt igen så jublar jag och tror att nu så, nu är det på gång och jag är på rätt väg igen. Sen vänder det helt plötsligt igen och jag letar en mängd olika anledningar om varför.

Sjukvården har fått gjort sitt yttersta för att hitta orsaken och framförallt anledningen till mitt stillestånd ända från den dagen då äntligen den insnöade vården trodde på mig och insåg att jag faktiskt gjorde allt för att vikten skulle gå neråt.

Har i dag kvar drygt 20 kg innan jag går under tre siffrigt och jag tycker faktiskt att då jag är så "duktig" så skulle jag belönas med att vikten stadigt går neråt men jag får mina upp och ner gångar trots att jag gör som jag ska.

Äntligen efter flera år av våndor, misstro på mig själv och min förmåga att göra rätt så har experttisen äntligen hittat felet. - Jag är insulinresistent!

Att äta en lågkolhydratskost i dag är ett måste för att hålla insulinproduktionen nere även om den troligtvis alltid kommer att vara för hög till den dag då bukspottkörteln slutar producerar insulin och jag blir sprutdiabetiker.

Jag tillhör dem som alltid har rört sig mkt sedan jag började min viktresa för drygt fem år sedan. Men sedan en månad tillbaka då jag fick diagnosen så motionerar jag mer än tidigare då min första tanke blev - Kan jag inte gå ner i vikt så kan jag iaf motionera mig till en snygg kropp och på den vägen är det.

Jag äter min lågkolhydratskost som är mer en stenålderskost som innebär ett mkt lågt intag av stärkelserika kolhydrater. Alltid någon form av nyttigt fett tillsammans med mina proteiner och grönsaker samt använder mig av smör och grädde i min kokkonst utan att överdriva.

Så oavsett viktreduktion el inte så mår jag i dag trots mina överviktskilon bra pga av kosten och motion regelbundet. Min förhoppning är att jag slipper insulinsprutorna i slutänden.

Så kontentan av min viktresa är att med mindre stärkelser i kosten och mer motion så kan man få en välmående snygg kropp igen trots att man har den där åldern och sjukdomar som sätter krokben för en. Det är bara att kämpa på och framförallt att aldrig ge upp för till sist så har man lyckats knyta ihop alla lösa trådar och får den där hälsovinsten som man eftersträvar även om den inte alltid blir så som vi tänkt oss från början.

Lycka till alla kämpar där ute