Var olydig mot mig själv och köpte ett par supersnygga mycket användbara "kostymbyxor", trots att jag inte har råd egentligen. Det blir till att trolla för att de få kronorna jag har kvar ska räcka tills nästa "lön".

Men oj, de är snygga och passar till ALLT i min gaderob. Det var kris på byxfronten nämligen, antingen växer byxor nåt rent otroligt i dessa dagar, eller också har min ända krympt ordentligt.

Äh, ibland får man prioritera lite. Man måste ju ha ett par snygga byxor! Själv var jag farligt nära att köpa en toksnygg yllekjol för ett fyrsiffrigt belopp häromdagen, men jag hejdade mig vid tanken på att jag kanske inte skulle kunna ha den så länge.

Men kunde du inte sy om något av de för stora paren? Du kan väl sånt…?

Trevligt att du startat "eget". Kommer läsa även om jag alltid inte kommenterar.

Grattis till din nya kropp. Visst är det roligare handla kläder nu och det är därför man ibland handlar även om plånboken inte riktigt tillåter det. Jag har haft sådana perioder från och till.

Lycka till i fortsättningen.

Hej! Det är alltid kul att läsa om andra:)

Va kul att du gått ner såpass mycket….för mig går det seeeeggt!

Men skam den som ger sig!!!!!!

Byxor kan man aldrig ha för många av… ungefär som med alla andra kläder faktiskt.

Hej alla! Tack för era kommentarer.

Problemet pengar-kläder är stort - jag börjar få ont om allt mellan himmel och jord i klädväg. Ytterkläder, strumpor och inte minst underkläder.

Vissa av mina trosor "hänger" - ser inte klokt ut!! Minns från min barndom att min lillasyster kallade mammas trosor för segel (vi är en seglarfamilj) då de hängde på tork efter tvätt. Mina liknar mycket slaka segel - när jag har dem på mig alltså!!

Aniara - FYRSIFFRIGT!! Jisses! Du får slå till när du krympt lite till.. Jo, jag kan sy, men de byxor jag har de är redan insydda flera gånger. Det fungerar bara inte längre. Fnissar när jag tänker på hur det ser ut… hänger både fram och bak och har liksom tappat formen…

Mervi - Tack för det, snälla du.. 

nettisgansn - Jag tycker själv att 19 kg låter jättemkt. Och det har gått väldigt segt för mig med. Har lite svårt att fatta faktiskt.. Men - tålamod är en dygd, vet du!!

Flikkan - visst är det så med kläder.. det finns mkt fint.  För övrigt grunnar jag på vad jag ska kontra med nu efter att du kallat mig "gammal tant" i din tråd.. Hm…

#6 När sanningen sägs kan det vara svårt att kontra med något.

#7 Och det där gjorde mig inte direkt mildare till sinnes…

Var även och handlade mat idag. Skulle bl a ha kokosfett och mandel (gissa vad jag hade på gång??).

Både mandel och kokosfett var dock SLUT. På båda våra stora livsmedelshak! Folk laddar för fullt inför advent-jul redan nu, tydligen.

Så här sitter jag utan det-där-jag-hade-på-gång..  Så istället ska jag festa på hallon och grädde med hackad mörk choklad på. Och en kaffe-grädde-drink med stroh-rom i, senare ikväll.

Det låter mums!!!!

Hälsar en "bra mycket äldre tant"

Va roligt att läsa att du gått ner i vikt så mycket . Lät gott me lite smaskigt ikväll, vi tog bara en liten bit mörk choklad… Vi orkade inte mera efter den goda middagen.

Grattis igen till viktnedgången… Det är sååå skoj att köpa nya kläder och få känna sig snygg…

Ha de gott.

Tack för det, damer!

Smuttar på allt gottet. Min "ärvda" flaska med stroh-rom är nu tom, det var bara en liten liten slurk kvar. Jag har "beställt" en ny. Den kommer räcka i en liten evighet, med min försiktiga konsumtion..

Sedan jag skrev ovan har jag hunnit sy om ett av mina gamla "tält" (stor tunika, typ), till en mer slimmad lång skjorta. Blev snyggt och ytterst användbart. Lite hippieaktig, med strimmigt crepat tyg i tusen färger, mest lila, rost (!). Passar säkert vissa dagars humör, men kanske inte de där nya kostymbyxorna! Istället kan den funka till min gamla älskade kjol.

Duktiga lilla jag, när jag kommer mig för..

visst är det roligt när man kan fått nått som inte passar att bli antingen något annat eller tills det passar?

har också sytt om x.antal byxor.. fast igår lade jag faktiskt undan 2 par som det inte ens är lönt att försöka med längre.. 

grattis till viktnedgången och lycka till i fortsättningen.
(grädde + hallon+ lite riven choklad e aldrig fel heller)

Har mätt mig med måttband idag. Har haft en benägenhet att bara jmf med förra måttet, d v s det för några veckor sedan, och då verkar det ju vara så himla lite man krymper…

Men idag jämförde jag med måtten från 1 mars.

Jag har krympt:

Överarm: 3 cm

Midja: 8 cm

Höft: 8 cm

Ända: 10 cm

Lår: 7 cm

Antal kilon: 9

Jämförde detta med måttabellen i en Burda symöstertidning och hjälp - jag verkar vara helt normal!! Ligger på storlek 40-42.

Det har tagit tid, men det är ju helt fantastiskt, egentligen!! Har ju "vetat" att det hänt saker, men sista dagarna har slanten verkligen ramlat ner… (skillnaden mellan att veta och att fatta!?)

Det är SÅ kul!

Igår sydde jag även om (in) ett par rätt så "hippa" jeans som jag hittat på second hand i september, men som redan är för stora. Grå, lågmidjade med blixtlåsfickor.. Blev huvva bra!!

Jag har väldigt många fina tyger på lager, har jag upptäckt.. Och en del symönster.. Har material till:

- Festkläder (siden, festtaft, mönstrat, olika färger..)

- Ytterrock (rutig ylle)

- Flera skjortor, blusar, kavajer

- Kjol- och byxtyg

Har siktat in mig på att sy ett par tre topar. En vit blus, en skjort-tröja i lila sammet och en dräktjacka. Velar nåt hemskt om huruvida dräktjackan ska sys i mossgrön manchester eller i ett grovt vävt svart lite glansigt tyg (som ändå är fluffigt/mjukt).

Oooo va sugen jag blir på att sy jag oxå… Har aldrig tid!!! Grattis till resultaten!

GRATTIS!!! Vad kul :)

Ska bli kul att höra vad det blir i din nya garderob

Trevligt med egen tråd, KK!

Och jag håller med om att det är kul att gå på shopping i sin egen garderob ibland. En del saker ska man nog inte ta på sig igen , men en manchesterkjol blir sällan ute…

Jag rensade min garderob för ett par månader sen från alla kläder jag inte rymdes i längre… Skickade 12 kg kläder till min kompis i södra sverige. Hon blev överlycklig. De va roligt att kunna skänka till nån som kan ärva min gamla storlek. Speciellt när hon har så dålig ekonomi för att köpa nya själv.

Nu har jag bara kläder jag ryms i. Fick massor av plats i garderoberna… .

Alltså, du verkar ju bra på att sy. Om jag skickar en vante till dig så kan du väl laga den. Det är bara en maska som är på rymmen. Kan väl egentligen göra det själv men det är så tråååååkigt!

Dessutom har väl gamla tanter som du inte så mycket att göra ändå.

Så duktig du är som kan sy. Jag kan inte det, har inte tålamod.

Jättegrattis till framstegen!

Oj vad roligt med alla kommentarer!

greensis - Tack!

Mervi - Jo, jag kan, men jag är o-van. Har inte sytt så mkt på senare år och då tappar man ju lite av snitsen. "Den rätta knycken", som Tjorven sa… Har endel motorikproblem, så nu måste även jag ha tålamod..

Flikkan - då måste du ju skicka med maskan som är på rymmen. Och hur skulle det gå till? Dessutom har jag inte tid med din vante - fullt upp med att hitta på elakheter om dig…

Pitetjej - Lyckliga din kompis! Och du med, förresten. Jag blir tokig när det är för fullt i garderoberna!

Maia - Jo, min kjol är bra, en sån där allroundmodell, lång lätt utsvängd nedtill och knäppning fram hela vägen. Passar när man ska vara halv-snygg, vilket man ju ofta vill. 

nettisgansn - tänk om jag inte hade haft förlorat en digitalkamera i en bodelning tidigare i år - då hade jag kunnat samla ihop typ "varje veckas" alster och lägga ut en bild..

sandrina - Så, sätt igång. Strunta i disken!

Nu ska jag steka ett kilo kyckling och äta med cr.fr och hackad lök. Fast inte hela kilot på en gång, förstås.

Hungig sömmerska.

Ingen har tid med min vante. Jo, att hitta den där förbaskade maskan som är på rymmet är ju ett problem. Så länge jag inte rör vanten så ser jag den det är sen det blir svårt. Ska se om jag kan utrusta mig med nål och tråd imorgon och sätta fast den en gång för alla!

Blev kycklingen bra? I hur stora bitar steker du din kyckling?

Kycklingen blev fin.. Skar ner den i småbitar - typ 1x1x3 cm och fräste. Hällde över hemmagjord buljong och lät småkoka tills det var genomklart.

Kycklingfilé var det. Ibland skivar jag den och steker skivor. Olika hur jag ids.. Tycker kycklingfile är extremt trist som helstekt. Om man inte preppar med t ex ost i och bacon runtom..

Till vanten: Ta en virknål och virka dig upp genom hela vanten tills den är där den ska vara. Sen fäst..

Flikkan ta med vanten vet ja…… så jagar vi maskan …..

Har kris i min ekonomi (byxköpet..). Har 400 kr som måste räcka till allt jag behöver till den 20:e. Så nu gäller snål-budget och vad kan man äta då?

- bacon och ägg

- keso med rökt makrill

- kycklingklubbor

Har någon nåt förslag…?

P.S. Har sytt en blus nu, nästan färdig. O-van som jag är, så har jag sytt fel ett par gånger och fått sprätta. Grrr.. så sur jag blir på mig själv. Men som sagt, nu är det snart färdigt. Mkt användbar sak!

Nästa projekt: dräktjackan. Ska sy den i en lite mer ledig modell och ändra kragen till en huva. Spännande att se ifall jag går iland med det..

Eeehhh. Jag har tyg och ett bra mönster sedan i somras. men jag kommer inte igån med sömnaden. Min gamla symaskin är så tung att lyfta upp och ner och jag har ingen stans att ställa den, när jag behöver den. Det brukar bli köksbordet. och där står den inte bra. vi är 3 personer i hushållet.

Vad kul att du kommit igång att sy. Du kommer ju att få massor av nya snygga kläder av dina tyglager. Ofta mår man bra av kreativiteten också, och känner sig nöjd med sig själv när man åstadkommit något. Önskar att jag också kunde…

Billig mat är ju stekt fläsk. Köpte ett paket för 17-20 kr som räckte till tre måltider. Ägg mosade med smör är gott. Äggmjölk, äggröra, ja mycket ägg blir det ju….. Kanske kosta på sig lite coleslow som tillbehör, blir mycket mat av ett litet vitkålshuud, en burk cf och en klick majjo.

Tycker att du gjorde ett bra val! Det är mycket roligare att köpa kläder än mat.

anki1 - Förstår hur du menar det där med plats. Hos mig står symaskinen framme på köksbordet, eller på golvet strax bredvid. Men jag bor ju ensam och har stort kök. Men om du tycker det är roligt att sy, så kanske du borde ordna en vrå…

glitterfisk - Du har rätt om kreativiteten. Det känns himla bra att "skapa". Du kan lära dig sy - eller också är du redan duktig på nåt annat. Tack för ditt stöd till mig om byxköpet och för tipsen om billig mat.

Mina återstående 400 kr ska också räcka till ett läkarbesök, 150 kr.

Helt OT - igen! (alltså inte LCHF..)

Ikväll har jag och en kompis försökt erinra oss hur man flirtar. Det var ju alltså ett tag sen, men en gång i tiden var jag rätt bra på det.

Jag har nämligen blivit flirtad med idag - fast jag liksom fattade det inte förräns efteråt…

Tänk om det ligger nåt i det Flikkan skriver - att jag är en gammal tant.. Oh - fasa!

kaisakavat: Hmm, och var har jag lagt mina virknålar då? Flyttade i juli och jag saknar lite saker sen dess. Har några lådor som inte är uppackat och det som är uppackat har jag glömt var jag la det.

Min mormor flirtade jämt så du ska nog också klara av det. I fall du nu inte blivit så gammal att du dessutom glömmer saker. Typ le och att inte gnälla på folk.

jobi: Då ska jag se till att packa ner vanten när vi kommer!

Flikkan - virknål. Om du bor i närheten av någon Kupan/Rödakorsetbutik, så kan du säkert få tag på en.. Där finns ofta sånt, nästan gratis.

Vill ju inte köpa en ny virknål när jag vet att jag har flera stycken! Ja, jag vet att jag kan vara envis, men jag vill ha mina virknålar som är bra och vet vad de gör och inte nån ny man måste lära upp.

Ett förslag på lite mat. Om man får tag på billig köttfärs så kan man göra en slags omelett. Jag brukar då bryna köttfärsen, ca 500 g och krydda. Ibland tillsätter jag lite bacon som oxå får brynas me köttfärsen. Sen knäcker jag i ca 4 ägg och en liten skvätt grädde och låter allt puttra i stekpannan. Brukar röra om då å då så allt stelnar. De brukar räcka att äta av flera gånger. Inte så dumt tycker jag iaf.

Flikkan - jo det förstås - vilknålar är verkligen trilska att uppfostra! Och ju fler man har - ju mer jobb.

Pitetjej - det låter helt ok. Brukar göra omeletter med lite av varje i och idag köpte jag lite fläskfärs, faktiskt. Tack!

Idag har jag ätit dåligt. Är arg på allt möjligt, mest Becel och på vår lokaltidning, så jag har bl a ägnat mig åt argt skrivande.

Å så syr jag lite..  Har på mig det senaste alstret, blusen!

kaisakavat: Det är sommed hammare. När jag var liten och snickrade med morfar så lånade jag hans hammare och nu ärvde jag den när han dog. Attans vilken bra hammare! Morfar var snickare så den hammaren är fostrad på bästa sätt. Missar knappt en spik!

Såg minsann att du är på hugget mot Becel och lokaltidningen. Så det verkar ju vara bett kvar i den gamla tanten. DU är duktig du!! Fast det är lite kul för innan jag kom med i "lchf-sekten" så hade jag trott att du var tokig!

flikkan!! Jag ÄR tokig!  Det ena behöver inteutesluta det andra..

Och bett - jodå - om jag bara retar upp mig tillräckligt så då j-ar!

Problemet är att när jag taggar upp och gör sånt här, då reagerar "min sjukdom" genast och knuffar ner mig i en enorm trötthet. Kroppen värker och jag får hjärtklappning av att ta på mig en strumpa…

Att diskutera med Becel på plats är svårt för mig av samma skäl (sjukdomen), då hjärnan ofta black-outar i engagerande lägen.. Mycket trist.. Det innebär inte att jag alltid backar dock, jag tycker det är viktigt och roligt att ge mig in i fighten! Och får jag bara upp trådänden ur nystanet, då är jag en jäkel på att argumentera!

Kaisakavat: Känner igen det där problemet lite grann. Jag tappar lätt tråden nästan vad jag än pratar om. Vissa dagar är det värre än andra. Ibland tappar jag bort mig mitt i en mening och blir alldeles tyst och minns inte vad jag sa. Fast jag får ju ingen trötthet eller så, det måste kännas jobbigt. Att vilja vara taggad och argumetera också lägger hjärnan av!

Du kanske skulle ha en virknål? Kan vara lättare att hitta en trådända i ett nystan då. Liksom fiska lite… och om inte annat så kan du säkert hota med den.

flikkan - Kanske du har en bra idé där - när huvvet blir pannkakssmet så kör man mantrat: "Tänk dig en virknål"..

I morse när jag steg upp och passerade hallspegeln, tyckte jag att jag såg något smalare ut över höfterna. Det vore bra, jag är "onödigt kurvig" fortfarande. Stor skillnad mln midja och höft. Vägde mig och mkt riktigt - det är neråt mer än ett halvt kilo.

Avvaktar dock så det inte är nåt "tillfälligt". Jag åt ju inte mkt igår, men jag åt. Kanske är det så att jag äter lite onödigt mkt i vanliga fall, det är därför det går trögt nedåt. Har inte orkat koncentrera mig på att registrera i minmat trots mina ambitioner. Så jag hoftar och då vet jag att det blir lite för mkt fett för mitt tänkta 90/90/10.

Men - Mina lår har börjat krympa också - ÄNTLIGEN!! Fast de har ju krympt innan också.. Det är dock här det återstår endel..

En av mina viktiga strategier nu, är ju att skaffa mig en arbetspraktikplats. Och igår kom jag på att jag gärna skulle vilja ha praktik på den tidning jag just nu håller på att starta krig emot..

Så - jag går alltså dit och presenterar mig och visar upp min skrivna insändare som arbetsprov och "merit"!?? "Titta vad jag kan!"

Bra upplägg?!

Oj så gott!!

Har just mumsat i mig fläskkarré med egenhändigt komponerad variant av coleslaw. Den blev superb. Såhär gjorde jag:

Vitkål, fänkål, purjolök, strimlas och hackas fint. Mest vitkål, minst purjo i mängd..

Creme fraisch och majonnäs i proportionerna 4:1 kanske,  svartpeppar, salt och limesaft.

Rör ihop!

Kaisakavat, Vilken bra idé att skicka en insändare om Becels turné. Becel ska komma till Norrköping i helgen och jag skrev ett mail till Norrköpings Tidningars tips-mottagning att jag gärna skulle vilja se en artikel som grundar sig på lite mer vetenskapliga rön om kolesterol och så lassade jag på ett gäng länkar. Jag har inte fått något svar, men om inget händer så kanske jag skickar texten som en insändare. Tack för tipset!

#45 Bravo!

Kaisakavat: Jag tror inte man ska förakta den mentala styrkan i en virknål, så glöm nu inte det nästa gång det knyter sig för dig. Om inte annat så kommer du att börja skratta och då kanske allt blir bra ändå!

Kul att du krymper! Men vet du, man får inte slarva med maten!

Jag har nästan krympt i två byxor. Bara lite på magen som saknas, i alla fall om jag vill kunna andas när jag har dem på mig. Coleslaw har jag tänkt att göra någon dag. Men just nu är det slut på c.f hemma och ingen purjo eller fänkål heller (för det lät gott att ha i det)… har faktiskt ingen kål heller. Coleslaw på bara majonnäs är nog inte samma sak…

flikkan - vad är det nu du har hört? Vad är det för en övernitisk galning, som säger att man inte får slarva med maten??!

Du kommer i två byxor (snart) - inte illa, utökning av garderob i praktiken..

Jag har börjat klippa tyg till ett plagg som blir en korsning mellan huvtröja och dräktjacka, i snygg-tyg. Alltså - som en liten hint om att det du skrev ovan om jag being crazy skulle alltså mkt väl kunna stämma..  Egen design - tror faktiskt det blir snyggt. Svart, glansigt tyg med struktur.

#48 Kaisakavat-

jag önskar att jag kunde sy annat än kläder till hunden..
det lät ju galet snyggt med huvtröja/träktjacka i ett..

lycka till.. visa gärna upp alsterna så man får lite inspiration.. =)

Om du kan sy kläder till hunden så kan du nog sy kläder till dig själv. Det finns mönster, väldigt lätta sådana, bra att börja med.

Projektet huvtröja-dräktjacka har jag fått lägga på hyllan. Det svarta tyget hade flera vävfel..  Men den kommer bli av när jag listat ut vilket tyg jag ska ha istället..

Det blir nog  en elegant dräktjacka utan huva, så länge.. mörk mossgrönt "fusksiden" med broderade slingor i samma färg. Krage, slag och ärmlinningar (uppvik) i svart.

Idag är det officiellt - jag har förlorat ännu ett kilo. 

Väger nu 70 (kommatvå, kanske).

Caena: Sy kläder till hunden är ju supersvårt! Har testat men det blir bara helt galet hur jag än gör, jag kan med nöd och näppe sy ett kuddfodral (det blev fem centimeter för litet åt alla håll) . Tror säkert du kan sy kläder till dig själv!

Kaisakavat: Du låter ruskigt duktig på att sy! Symaskiner går bara sönder när jag använder dem. En gång så lyckades jag trassla sönder 2½ maskin på en timme. Den ½ maskinen bröt jag bara nålen på tre gånger så det räknas knappt.

Grattis till att ha tappat ett kilo till! Duktigt!!

Jag beundrar dig Kajsakavat. Att lyckas gå ner i vikt, hålla en linje. Jag hoppas att du finner något bra arbete eller praktik så du kommer ut bland andra människor.Själv är jag till 75 % övertygad om lchf kostens förträfflighet, men trillar dit flera gånger i veckan. Jag lider inte av min övervikt, egentligen, trots ett komplicerat benbrott i våras, som gör det mödosammare att röra mig. Det är mest mitt tvångsmässia ätande ,som är det besvärliga. Häromkvällen smällde jag i mig 1 kg vindruvor. Gick sedan ut med hunden. Efter en tid med lchf kost ville min kropp mycket snabbt bli av med alltihop. Har fuskat mycket tyvärr och inte lyckats gå ner alls.

helvete - Det är lite "både ock" när du skriver det där med att du beundrar mig.    Fast jag tror att jag förstår vad du menar - Visst är jag stolt, men mest tacksam och glad.

För mig har det nog varit rätt enkelt. Det har gått långsamt men jag har inte några problem med att hålla kosten. Inget sötsug att slåss mot, bor med bara mig själv så jag frestas sällan och behöver inte laga mat till andra. När jag på goda grunder tagit ställning för detta, då får folk säga vad de vill. Så för mig är detta inte svårt.

Läste i din presentation för en tid sedan och kommer ihåg att du har det lite trassligt, mycket att tampas med. Inte konstigt att det blir svårt. Jag har också haft det lite j-t, har en kronisk sjukdom och tills ganska nyligen en samborelation som inte fungerade. Trots att vi egentligen "gjort slut" så bodde vi tillsammans, för här råder lägenhetsbrist. Bläää.

LCHF har hjälpt mig, för jag blev starkare mentalt och fysiskt och allt blev då enklare. Kunde ta beslut och hålla mig till det, från att ha varit velig och kännt mig osäker. Har inte längre lika ont i kroppen och tål ansträngningar bättre.

Hoppas verkligen att du ska hitta "spåret" du också. Kan bli så himla mycket bättre..   Var snäll med dig själv - snäll på riktigt, långsiktigt!

kaisakavat..

tja det e nog fortfarande stor skillnad på att sy till hunden och sy till mig själv.. sy till hunden har jag gjort i över 3 år nu faktiskt och det blir fortfrande fel.. men sant, det ska nog gå att sy till mig också bara det finns lätta mönster.. har ju sytt ett par byxor, även om det blev en hel del improvisationer i linningen..

lycka till med den nya jackan då.. trist att inte få dit huvan bara.. men brodyrmönstret låter ju snyggt iaf!

# 55 Caena Jo, tack.. Har tillfälligt kommit av mig med syet. Men - allt ligger framme - KAOS! Tas tag i snart igen. Ska ut på krogen på lördag och då vore det ju kul med nåt nytt snyggt…

Har avrundat kvällen med att läsa tråden Julmat. Tror jag dööööör av längtan efter allt detta goda. Hungrig blev jag, men har inget färdigt i kylen.

Hm.. Några ostbitar innan zzzz…

Sitter i min lya och är små-ynklig av ett särskilt skäl. Ska till läkare imorgon med min "långtidssjukdom", den som drabbade mig för typ 8 år sen.

Ny läkare igen. Tjatigt att behöva beätta från början om och om igen. Fast det är jättebra i alla fall, den förra läkaren var inte mkt att hänga i julgranen..

Jag är inte rätt diagnosticerad, har diagnosen "återkommande depressioner, vilket de tidigare har medgivit är en sorts "skräpdiagnos" (!), för att de inte vet vad jag lider av och hittills har de inte utrett, heller. Det enda de konstaterat är att jag inte verkar lida av Depression. Jo, det är sant!!

Så imorgon bitti ska jag för sjuttielfte gången försöka få en doktor intresserad av alla mina mystiska symptom, varav många har blivit bättre med LCHF, men ändå finns kvar.

Det märkliga är hur bra man vet vad man ska säga MELLAN läkarbesöken och sedan hur inte-bra jag vet det just nu, alltså kvällen före…

Men - det ska nog gå bra - skärpning KaisaKavat!!

Dessutom har jag snart sytt färdigt min extremsnygga fest-jacka som jag ska ha på mig i helgen på galej.

Den blir så fin!

#58 Du får nog börja lägga in lite bilder på dina sydda alster.:-)

kajsakavat# du har sån otrolig energi och utstrålning. jag läser gärna allt som du skriver. du fixar både festjackan och läkarbesöket. säj som det är, du är läkare gör mej frisk. min doktor kunde inte det. men här har jag hittat svar på mina frågor. lycka till.

Lycka till med läkarbesöket! Den här gången är det för kort tid, men RME har informationsmaterial man kan beställa för att ge till sin läkare. Det finns också filer att skriva ut, om man inte bryr sig om att få dem på fint papper i färgtryck. Nackdelen är att läkare inte brukar ta patienter som kommer med utskrifter från internet på allvar. "Cyberkondriker" kallas man då.

RME:s hemsida

Nu har jag brukat våld på mig själv och vaknat till väckarklockans mördande vedervärdiga ljud. Det är en del av sjukdomstillstådet, att efter nattens sömn/vila känna sig totalt "överkörd"..

Men jag har faktiskt sovit - tack för det LCHF - trots denna morgons drabbning med den s k vården.

#59 Pasi - Jo, jag skulle kunna göra det - men förlorade kamera i bodelning för en tid sen. Tänker vara extrem-snäll fram till jul - så mina barn känner sig tvingade att ge mig en i julklapp…  ..de "små" välartade gullena!

#60 bertina - Tack för dina fina ord. Kul formulering: Du är läkare, gör mig frisk. Den snor jag!

#61 Aniara - Tack för det! Har redan spanat en del på RMEs sida ett antal gånger. Skrivit ut ett par av rapporterna och diagnoskriterierna. Får se om det "blir läge".

Går ju här och skrotar - skulle så gärna vilja aktivera mig mer, ut på en arbetsplats och göra nytta. Behöver lite mer input och sociala kontakter och VILL så himla mycket. Men sjukdomen håller mig ju delvis på mattan och det är också jobbigt att inte veta vad man lider av.

Jag vill att de utreder mina symptom. Har haft dem alla i typ 8-9 års tid, men hittills har läkare inte varit ett skvatt intresserade av dem:

-trötthet/energibrist (inte sömnig, utan i muskler och intellekt)

-värk- stelhets- och motorikproblem

- kognitiva besvär (blackouter, minnesproblem, tankefel)

- att alla sorters ansträngningar (även de roliga) gör mig helt sänkt med sjukdomsliknande känsla i kroppen

- en jättekonstig reaktion i blodkärlen som verkar svälla, med enorm smärta av varje pulsslag

- hjärtklappning

- sömnproblematik

- "termostatproblem"

- överkänslighet mot allt mellan himmel och jord; dofter, viss s k mat, mediciner, alkohol, ljud, ljus, värme, m m

- M fl symptom..

Symtomen följer varann, blir det ena värre, så blir det andra värre. Och tvärtom - blir det bättre så blir allt bättre.

Eländes,elände. En uppmuntran är kanske på plats.

Kasiakavat: Hoppas det går bra hos din läkare. Är själv på väg till min nya läkare. Har varit sjukskriven i så där 6-8 år tror jag, har tappat bort 1½ år ur minnet så jag vet liksom inget säkert.

Det är riktigt pissigt med nya läkare, ett tag när jag inte mådde alls bra så var standardsvaret: Det står i journalen. Och när de enivsades att jag skulle berätta med egna ord så sa jag att jag inte mindes. Vilket oftast var sant.

Usch nä! Tänk om man vore frisk och slapp allt tjafs…

Håller tummarna för dig!

Kram!

#63 Utbrändhet!

Kasiakavat: Igenom din symptomlista och vi är ganska lika. Frånsett att jag kan gå få maniska och deprimerade tillstånd. Just det där sömnig i muskler och intellekt känner jag igen. Vill göra saker men huvudet vägrar tänka och kroppen sammarbetar inte. Har ingen värk heller, mer än när jag fryser så det gör ont i lederna men det är en annan sak.

En kram till!

bigfatmama - Underbart, vilken bild! Och allt är INTE elendes elende. Väldigt mycket är väldigt bra också! Går inte ned för räkning så lätt!!

flikkan - Det är roligare att vara frisk och rik… 

Pasi - Jo, absolut.  Men varför i hela sjutton blir det inte bättre då nån gång!!??? (Otålig Kaisakavat = typ A-personlighet)

kasiakavat: Det där med rik skulle inte alls vara fel! Funderar på att ta patent på min "idé" för att bota sötsug så miljonerna kanske kan rulla in sen. Frågan är bara om maken ska ha hälften då, han var ju liksom delaktig.

Nu har jag träffat doktorn.   

De jag träffat förut har varit typ arroganta, ointresserade och nedlåtande. Denna nya verkar vara en fullkomligt normal människa som dessutom uppvisade stor iver att få göra sitt jobb. En ny och underlig upplevelse..

Dock envisades människan med att vilja tömma mig på blod - vette tysan hur många rör.. Så nu måste jag ladda in mat i stora lass!!

- Hon var positiv till mitt LCHFande och berömde mig överhuvudtaget för mina ansatser att göra mig själv så frisk som möjligt

- Beklagade å mina och svensk sjukvårds vägnar att jag har behövt ha det så här så länge

- Hon svamlade inte, eller avfärdade mig, tvärtom

- Fick - igen - fylla i snabb-testen om huruvida jag är deprimerad, med resultatet typ "lätt påverkad men ej nedstämd" - igen

- Hon lovade att närstudera ME, visste redan endel t o m, men var osäker på hur svenska Socialstyrelsen ställer sig när det gäller den sjukdomen/diagnosen, m m (hon e norsk). Upplevde att hon inte ville riskera att ställa till det för mig.

- Frågade mig om mina egna teorier (!)

- Hon tog emot mina papper, en lista jag gjort där jag beskriver mina symtom ingående. Den gick vi igenom, punkt för punkt. Hon tog också emot mina ME-papper. Med intresse.

- Hon ska grundligare utreda sköldkörtelpåverkan (ofullständigt innan)

- Hon är inte stafettläkare eller nyutbildad och kommer troligen att finnas till mitt förfogande mer en en gång. Wow!

Hon hör av sig när provsvaren kommer, vilket kan ta ung 10 dagar. Uppmanade mig att höra av mig till henne ifall att jag har nåt på hjartat.

Tack och åter tack! För första gången sedan jag blev sjuk, så verkar jag ha "kommit över" en riktig läkare, inte nån j-a döing. Inte illa!

Gudars vad underbart för dig!! Det är så skönt när man träffar läkare som lyssnar på en och som man troligen kommer att träffa i alla fall två gånger. Är riktigt glad för dig.

Ska ut med hundarna nu och sen bär det av till min läkare. Är så attans nervös! Hoppas att hon inte tänker tömma mig på blod, jag bara svimmar och håller på då.

Flikkan - mysigt med "hundringar".. själv har jag ju en katt/hårboll.

Skulle gärna ha en Berner sennen hund, de är så fina. Men jag skull nog inte orka, så det skulle bli synd om den hunden.

Lycka till själv hos doktorn! Berätta sen!

Härligt att träffa en engagerad läkare! Jag har haft tur med läkare, mina vänner o bekanta är alltid förvånade över det. Har samma symtom som du, men fick en underlig diagnos av ett team som Fk anlitat: somatoformt smärtsyndrom. Har också "miistänkts" vara deprimerad, fått behandling( Cipramil o likn, men inte blivit bra). Jag tror snarare det är själva sjukdomen, syndromet som är orsaken till att man blir nedstämd. Och i mitt fall: höstmörkret!

Jag tor som Pasi, UTBRÄNDHET, i mitt fall. Och kanske även i ditt. Har varit sjukskriven i ca 8 år också, inte blivit bättre! Men jag är bättre i humöret, denna höst är ingen katastrof, kanske jag kan tacka D-vitaminet för det.

Lycka till med att träffa samma läkare igen och kanske få en diagnos, äntligen!

kaisakavat, fantastiskt hur du kan hålla humöret, skapandet och LCHF-andet uppe trots sjukdomen du beskriver! Du har min beundran.

Utbrändhet skulle det ju kunna vara… det är ju en ganska spretig diagnos och kan innefatta mycket. Har du nånting obearbetat som förr, någon händelse eller känslor som trycker på? Sånt sliter hårt på kroppen om det inte får komma ut annan väg.

Jaja, lycka till i ditt sökande, jag tror på att det löser sig! Stor kram!

Kanon att du fått träffa en bra läkare… Själv har jag haft turen att ha en bra läkare sen år 2000. Dom växer inte på träd.

Jag "pendlar" till min läkare som finns i Luleå där jag bodde tidigare.

Hoppas att du snart får en diagnos, själv har jag utmattningssyndrom och värkproblematik. Så jag ska vara hemma och kurera mig i ett år till. Sen ut i arbetslivet igen. Å göra vad vet jag inte.

Kul att höra om läkaren! Om du vill får du gärna pm:a namnet, kan vara bra om någon annan i samma område behöver tips. Själv är jag nästan beredd att pendla till Piteå för att få en bra husläkare!

Att hon är norsk kan faktiskt förklara saken, de har en helt annan situation där bl.a. beroende på att många unga på en plats som jag inte minns just nu insjuknade efter att de fått Giardia via dricksvattnet. Plus att en av dem var typ barn till någon minister… Hur som helst så FINNS det faktiskt ME-vård där, till skillnad från i Sverige, och medvetenheten är en helt annan.

Jag tror dessvärre INTE att det är utbrändhet, utan det låter verkligen som urtypisk ME. Jag antar att du redan har kollat de kanadensiska kriterierna.

Hörde nyligen om en patient som efter felbehandling här hemma satsade en massa pengar på att åka till prof. de Meirleir i Belgien, som upptäckte ett antal kroniska infektioner och annat tjafs som den svenska sjukvården helt missat. Han menar att många av oss går med kroniska tarminfektioner, bl.a.

Jag antar att din läkare redan vet att det är diagnoskod G93.3 som gäller och inget annat? Den är klassificerad på samma sätt av Socialstyrelsen, så det ska inte vara några problem. Bra om fler får rätt diagnoskod så att vi syns i statistiken!

kaisakavat - Ibland tar det tid inna en utbrändhet blir bra. Oftast behöver man nog få sömnen att fungera så bra som möjligt, minimera all stresspåverkan etc (vilket inte underlättas om man oroar sig för försäkringskassan el ekonomin etc) först innan man kan bli speciellt mycket bättre.

Men det hela kan ju även bero på nån liten tumör på binjuren eller hypofysen, men det är relativt ovanligt och inget du skall oroa dig för i onödan.

Låter som du hittat en bra läkare. Grattis!

Pasi - Inte för att jag nu oroar mig, blir mer nyfiken - hur upptäcks att man har tumör på binjurar eller hypofys? När man ligger på obduktionsbänken??

Förutom allt blod de stal av mig fick jag lämna urinprov. Som vanligt har jag lite bekymmer med att processa mkt info på en gång, så jag har intekoll på vad som ska kollas med det. Det lär visa sig dock.

Flikkan - Ni verkar ju vara gifta - du kallar honom maken - så då har han ändå rätt till hälften.. Vid en bodelning alltså.. Men så länge ni inte bodelar er kan du förstås lura´n på stålarna.. och mer betrakta honom som testperson, inte som affärspartner.. Alla "hjälpmedel" måste ju utprovas innan användning..

Ta nu inte mina juridiska råd på så stort allvar, jag är ju statsvetare, icke jurist.

Inte är jag heller speciellt duktig på att blåsa folk, är snarare "överärlig".

Men ändå..

Aniara4 - Bra/intressant allt du vet om ME. Synd att du ska behöva lida av det själv förstås..

De kanadensiska kriterierna har jag läst nån gång för några år sen, men minns att jag hade lite svårt att översätta vissa punkter - engelskt läkarspråk. Ska leta lite på RME. Skiljer de sig mkt från de svenska? Har för mig att det fanns lite mer detaljer i den.. men minns inte.

Ett av mina helskumma symptom - att blodkärl i t ex armar, handleder, händer och hals liksom sväller upp, blir kolsvarta och att varje pulsslag gör gallskrik-ont - är det nåt du känner igen??

#73 mammeli - Jag tror som du - att deppigheten i många fall är en följd av att livet går himla trögt.

Oftast är jag väldigt "stabil" i humöret, men när de taskiga perioderna är envisa, då krymper ju livet. Då kan jag bli ledsen på riktigt ett tag.

Brukar dock inte ha några problem med att komma igen. Ett par dagar brukar räcka, då känner jag att "hallå, inte är det så farligt, tänk så bra det är ändå". Och så kommer lusten tillbaka..

De gånger deppigheten dyker upp, så vekar den av någon mystisk anledning dyka upp en viss tid i månaden…

Hoppas du mår fortsatt bättre!!

Braille - Tack för dina fina ord.

Kikade på din presentation - fin inställning du har.

Pitetjej - bra att du har en bra läkare.

Piteå vc, där jag går, har haft en himla omsättning på personal. Skvallret säger att det har med ledningen på stället att göra. Jag vet inte. Det är dock ingen ursäkt..

Den sköterska som tidigare hade uppgiften att ringa upp när man kontaktar, hon var så j-a otrevlig att hon ofta fick folk att börja gråta. Ökänd. Jag har haft några duster med henne - ska inte nämna mitt extra "namn" på henne då jag försöker att vara "rumsren" här på forumet.  Hon är dock inte kvar - tack för det!!

#80 Kriterierna finns på sidan 8 i kortversionen av Kanada-rapporten. Hittar ingen översättning just nu, tyvärr, men jag vet att det finns. De kriterier man oftast använder för att ställa diagnos i Sverige är färre och mer vaga, så de får förmodligen med en mycket större grupp personer med diverse problem. De kanadensiska (eller egentligen nordamerikanska eller internationella), som används av en stor majoritet av experterna i USA, är mycket striktare och identifierar en sjukare grupp med mindre psykiatrisk comorbiditet.

Exakt det du beskriver med blodkärlen känner jag inte igen, men någon typ av cirkulationsstörning är mycket vanligt. Det där låter nästan som någon form av migrän - det finns ju ovanliga varianter som inte sitter i huvudet, som bukmigrän. En bekant till mig blev diagnosticerad med "chronic full body migraine", man kan bara tänka sig vilken smärta hon lever med!

Kaisakavat: Vovvar är bra när man mår dåligt, kan lägga mig i sängen med den ena och bara mysa. Sen är de ju bra på att pigga upp en med. Lillaskruttan på ett år är en busa och gammeltanten på 10 år hittar på knasigheter hon med, fast på ett värdigare sätt.

Jo, jag och maken är gifta och vi har ingen direkt plan på att flytta isär än så tja… jag får väl se hur det går med pengarna. Kan ju gömma dem i kudden. Sen ska bara patentverket gå med på det också. Tror du de är mutbara?

Träffade en underbar läkare. Hon ska tala om för försäkringskassan att jag troligen aldrig mer kommer att kunna jobba heltid, 50% är troligast. Urskönt! Slippa stressen av att tro att jag ska sparkas ut i arbetslivet med ett poff. Däremot så jag nog börja arbetsträna till våren lite lätt. Lite läskigt men det kan bli roligt.

Fick nya mediciner så jag blir pigg och andra så jag kan sova hela nätterna. Sova är bra!

Ikväll firar jag och maken att jag fått en bra läkare med falukorv i ugn och blomkålsmos och i kväll blir det grädde och chokladpudding. Det sista är inte så nyttigt men jag orkar inte åka och handla nått lchf:igt. Medvetet fusk som jag väljer själv får jag inte dåligt samvete av heller!

#78 Magnetröntgen och kontrastvätska.

Aniara - Tysen takk!! Jättebra. Där fick jag nåt att bita i! Kanske man skulle ge länken till aktuell doktor..?

Flikkan - Lycka till med p-verket och med kvällens firande.. Grattis till "bra läkare med falukorv"! 

Pasi - Det låter MYCKET bättre än obduktionsbordet.

kaisakavat: Nu är flikkan mätt! Har till och med fått lillasyster att äta blomkålsmos. Och hon tyckte om det. Börjar få fler och fler att äta som jag.

Kaisa. Läste i veckans Land om hypotyreos. I faktarutan står det en massa typiska symptom och jag kände att jag ville delge dig dem. Citerar hela rutan med text. Plus lite ur själva artikeln.

"Typiska symptom: Låg kropsstemperatur, kroniska trötthet, utmattning, sömnstörningar, viktuppgång på grund av minskad ämnesomsättning, svårt att gå ner i vikt, muskel- och ledvärk, ångest, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, försämrat minne, huvudvärk, stickningar och domningar, torr hud, torra slemhinnor, allergier, astma, menstruatoinsstörningar, infertilitetsproblem, aptitlöshet, förhöjda blodfetter, långsam hjärtrytm, förstoppning, orolig mage och svullnader (så kallad myxödem) särskilt i ansiktet runt ögonen och på överarmarna. Obehandlad hypotyeros kan bland annat leda till hjärt- och kärlsjukdom och diabetes.
Så får du hjälp: Ett blodprov upptäcker hypotyreos typ 1 men inte om du lider av den sk hypotyreos typ 2. Har du tydliga hypotyreossymptom och en konstant sänkt kropsstemperatur (under 36,7) bör du träffa läkare som har kunskap om hypotyreos typ 2. Utrustning för urinprov som skickas till laboratorium i London kan beställas via företaget Scandlab (08-754 55 39, www.scandlab.com). För att undvika egenkostnader kan du be din läkare skicka en remiss till Scandlab. Om din läkare inte har kunskap om hypotyreos typ 2 kan Scandlab hjälpa dig att förmedla en kontakt.

Mer information:
www.thyroid.se
www.drlowe.com
www.thyroid.about.com
www.type2hypothyroidism.com
Böcker om hypotyreos typ 2:
"Hypothyroidism type 2" av Mark Starr
"The great thyroid scandal and how to survive it" av Dr Barry Durrant Peatfield."

Hon som artikeln handlade om hade fått liknande diverse diagnoser som du fått av läkarna (kroniskt stresssyndrom, fick antidepressiva, sen fick hon diagnosen kroniska trötthetssyndrom) tills hon fick nys om sköldkörtelproblem. Hon fick prova levaxin men blev sämre av den och fick istället 'Armour thyroid' som är gjort av torkad svinsköldkörtel.

Felet verkar vara i Sverige att inga läkare (nå, 8 av 10 iaf) har nån kunskap om typ 2 utan bara typ 1, och eftersom det inte syns nåt på blodproverna så är du inte sjuk. Typ…
Det står också att den här typ 2'an är ungefär som diabetes typ 2. Kroppen kan inte tillgodogöra sig T3 och T4 hormonerna som finns i blodet (som insulinet för typ 2 diabetiker). Och det är för att hormonerna finns i blodet som man verkar frisk. Proverna för att kolla hypotyreos 2 är ett urinprov som ska samlas ihop under 24 timmar, för att få ett genomsnitt för ett dygn.

Ja, det blev lite långt, men det kanske är till nån liten hjälp i alla fall

blodtopp - Jättetack för info och engagemang från din sida. Intressant. Nu har jag det samlat här i min tråd, mkt prktiskt för mig.

Margareta startade en tråd för en tid sen om hypotyreos, som jag läst endel i. Började med en artikel som handlar om detta med typ 2 - om jag fattat det rätt…

Läkarbesöket idag gav att min sköldkörtel ska utredas grundligare. Än så länge INTE med dygnetrunturinprov, men tänkte fråga om det ifall vi inget hittar på de blodprover och ett urinprov som tagits.

Läkaren frågade mig om mina egna teorier och de jag föreslog som mest tänkbara förklaringar var just sköldkörtel, eller utmattningssjukdom, ev ME/CFS - kroniskt trötthetssyndrom.

Har varit på kvällspromenad - 15 minusgrader och snö. Fullkomligt underbart!!!

En till rolig grejj. Sköterskan på lab som stal mitt blod idag. Hon skrattade till när jag läste upp mitt p.nr för henne. Hon heter Maria (som jag) och är född exakt samma dag som jag i det fantastiska året 1965. Kul!

Det är helt suveränt att du fått en läkare som verkligen bryr sig också =) Hoppas verkligen att hon blir kvar länge! *håller tummar för det och för dig* =)

Märkligt hurdan effekt det får, att en läkare verkar lyssna och ta en på allvar. Har mått dåligt tidigare efter mina läkarbesök, men inte nu. Känner mig nyfiken på vad som komma skall. Ändå är ju inget klart än. Men det handlar om bemötandet, att slippa bli idiotförklarad och känna sig i underläge.

…Tänk den förra, som gjorde inget och sa: Tror inte vi kan komma så mkt längre.. Glodde skeptisk på mig.. (fnissar när jag tänker på vad han skulle  ha sagt om LCHF..)

…Tänk den förr-förra som blev personligen förolämpad och vansinnigt arg, när jag slutade ta medicinerna som gjorde mig svårt sjuk. Han hotade mig med att jag inte skulle få sjukskrivning om jag inte åt dem.

…Tänk han som hånskrattade när jag uttryckte bekymmer inför min ständiga viktuppgång. Han sa: Tror du att nån annan kan sköta bantningen åt dig?

* * * 

Idag hade jag inte lika jättesvårt att vakna. Skönt. Ska röja lite här, dammsuga upp tusen trådar och skräp från syprojektet. Sy i tre knappar i "blåsan".

Ska också och göra ischoklad - får ju gäster ikväll och ischoklad är det jag tänkte ta mig råd att bjuda på.. Snål..  Men jag bjuder ju på trevliga lilla mig, så så illa kan det ju inte vara..

Igår kväll var jag ju på promenad. Gick genom centrum och såg en skoaffär där fönstren var tapetserade med "Utförsäljning - allt ska bort". VARNING. Och jag som har skobrist - ruskigt frestande. Och jag MÅSTE passera idag, för jag måste handla lite mat.

Det måste ju närmast betraktas som oansvarigt om jag inte "passar på" att handla skor nu när det är så billigt, eller?

Tycker du ska passa på att köpa skor. Skor är viktigt! Sen är väl inte ischoklad dumt att bjuda på, supergott ju! Jag hade varit helt nöjd med det och trevliga lilla du.

Kom på en sak till som är jobbigt när man ska sy och ha sig. Det blir trådar överallt! … och nålar som försvinner och senare hittas när man kliver på dem.

Träffade en gynekolog som sa till mig att jag bara tror att jag har ont. Det sitter i huvudet! Jättekul att höra när jag äntligen tog mod till mig och träffade en. Ska snart ta mod till mig och träffa en annan. För ont har jag.

#93 Jag hade jättesvårt att vakna under många år, det kändes som att försöka vakna ur en narkos. Det har blivit markant bättre med täta B12-sprutor i megados (men det ska vara Mekobalamin, inte den vanliga Behepan). Om du vill kan jag leta upp information till läkaren. Det gäller att få dem att släppa tanken att B12 är nåt man ger till äldre med brist i blodet. Man kan rent hypotetiskt ta ryggmärgsprov och kolla brist på B12 alternativt överskott av homocystein, men eftersom det gör rätt ont är det enklare att ta några sprutor och se om det hjälper. Funkar det så har man hittat lite symtomlindring, funkar det inte så har det inga biverkningar förutom att man kan få lite finnar.

flikkan - Jag har i det närmaste vitt köksgolv, d v s jättelätt att hitta nålar innan man kliver på dem..

Och jo - Det kryllar av idioter… En sa till mig att jag inte har ont i armarna och motorikproblem, istället är det ångest jag har..  Finns hur många små anekdoter som helst.

Aniara - Jo, det är så det känns. Jag VILL vakna och stiga upp, men det är svårt. Har hört om Mekobalamin, tar upp det med doktorn sen, när beror på hur utredningen framskrider.

Tar väldigt gärna emot material, själv vet jag inte nog mkt än för att kunna sovra mellan det viktiga och det mindre viktiga om ME… Tack för det..

Och jag VILL INTE ta ryggmärgsprov - Huuuu! Tur att det inte behövs. Inte för att jag är nålrädd - men där - där går väl gränsen.  När de skulle op:a bort min livmoder för några år sen, då var det en nybörjare som skulle få öva att lägga ryggmärgsbedövning på mig. Som stack in nålen för långt, fick dra ut den igen, stack igen - för långt  - ut igen och sen rätt in i benet i ryggraden. Det gjorde nåt rent ruskigt ont. "Nu gör det alltså rätt ont", sa jag. Sen blev världen grön och jag mådde obeskrivligt våldsamt illa. Skojig erfarenhet!  

Sköterskan fräste åt mig - som om JAG gjort nåt fel, jag som inte ens spydde (och alltså inte heller på henne - synd)!! 

Och jag vet att detta är lindrigt jmf med ryggmärgsprov - mkt grövre nål då tror jag..

Kaisakavat: Ah, ångest i armarna, självklart! Jag får ångest i vänstra tummen när jag hugger ved. Den känner sig lite för nära yxan… Fast det kan jag ju förstå, är lätt lite klantig när det gäller sånt men än är alla fingrar kvar.

Lite kul det där med att känna sig som om man vaknar upp ur narkos när man vaknar. Så känner jag mig från mitt på dagen och tills jag ska lägga mig, det var en träffande beskrivning av Aniara. Fast jag kan inte sova utan hjälp för det…

Ryggmärgsprov låter riktigt otäckt. Kan man inte bli sövd om de skulle få för sig sånt? Jag är hysteriskt nålrädd och blir kallsvettig och yr bara jag hämtar ut p-sprutan på apotket.

Har alltid med mig kameran, utan dom sista fyra veckorna p.g.a att jag kan bara använda en hand.

Om min egen målande beskrivning av ryggmärgsbedövning..

Det gör alltså inte ont alls i vanliga fall, om de inte råkar vara ovana och sticka fel.  Innan den andra "benträffen" gick det riktigt bra.. Och nybörjare är vi ju alla i början - så allt är förlåtet. 

Så jag inte skrämmer nån i onödan!

Flikkan - Att somna - det är nåt helt annat än att vakna. Att somna kan vara stört omöjligt. Numera - tack vare LCHF går det riktigt bra, men jag är ännu nojjig som ett arv från tiden då det inte alls funkade.

Mer konstigheter från den s k vården: Min diagnos har ju alltid varit "depresson", vad man nu än kan tycka om det i mitt fall.. Plötsligt såg jag i papper från FK att det också står ångestsyndrom.

Jag fick en chock! Kontaktade FK, de skyller ifrån sig. Läkare på aktuell avd svarar undvikande, d v s inte alls. Ingen kan förklara hur det ordet har hamnat i mina papper, ingen av mina läkare har nånsin gett mig den diagnosen. Troligen är det slarv, att nån skrivit in i fel journal. Men de vägrar ta bort det eller skriva in att det är fel. Vet du vad skälet är? De vill inte "stöta sig med den kollega som har skrivit det", att den ska inte behöva bli tillrättavisad, stackarn. Tjohej!!

Alltså det är det skälet DE har angett till mig. Inget jag hittat på.

bigfatmama - jättefint. Du är begåvad.

Kaisakavat: Vill ändå sova om de skulle få för sig att göra nått med min ryggmärg. Skulle vilja sova bara de ska ta blod, för att inte tala om när de ska sätta kanyl. Har så tunna och små blodkärl att de får använda barnnålar och få en kanyl att sitta utan att ta sönder mig är supersvårt. Sen slutar de ju varje gång man är på väg att svimma istället för att fortsätta och få klart det. Därför kan jag nästan svimma flera gånger om. Suck!

Båda somna och vakna kan vara svårt. Har haft lite maniska perioder då jag inte sovit mer än 3 timmar per dygn. Inget nyttigt alls men attans vad mycket jag fick gjort. Bakade bullar mitt i natten och sånt där. Det tråkiga är att alla andra sover.

I min journal står det att jag har bullimi, vilket jag aldrig har haft. Det är ingen som har lyckats ändra det fastän jag sagt till och jag fattar inte varitfrån de fått det. Men som patient så har man ju bara fel även om man har rätt. Fast igår så visade min nya läkare mig en bok om min nya medicin och i början på den boken stod det: Tänk på att patienten kan ha rätt! Klok bok och bra läkare som tyckte det var så kul att hon visade det.

Innan jag började med B12 ville jag i nästan varje ögonblick hellre sova. Så fort jag befann mig i sängen somnade jag som en stock - att byta lakan kunde ta flera dagar! Vet inte hur många gånger jag vaknat på morgonen med lakanet i handen! Eller med nattlinnet påträtt på huvudet och ena armen. Min sjukgymnastkompis hävdar också att det inte är normalt att ligga en hel natt i exakt samma ställning - särskilt inte en obekväm ställning…

Och som sagt, på morgonen kändes det inte som att vakna ur sömn, utan att försöka ta sig ur en narkos på ren viljestyrka - det GÅR inte! Det har hänt att jag lyckats häva mig ur sängen - och ner på golvet, och fortsatt sova där. Jag har somnat hundratals gånger på toa med huvudet lutat med handfatet.

Framåt eftermiddagen brukade jag fungera en stund (det är fortfarande min bästa tid), sen blev jag trött igen.

När jag tänker tillbaka fattar jag knappt hur det var. Så länge jag tar mina sprutor regelbundet vaknar jag nu direkt på morgonen, jag kanske är trött och inte vill gå upp, men jag kan om jag måste. Det är en helt otrolig skillnad.

Aniara4: Det där lät riktigt jobbigt! (fast jag kunde inte låtabli att skratta lite för det var lite roligt också.) Skönt att du hittade något som gör att du fungerar normalt. Att inte kunna vakna är jobbigt!

Fnissade lite åt att man inte ligger enhel natt i samma ställning. Jag är väldigt aktiv när jag sover och en gång lyckades jag både klä av min pyjamasen och krypa ner innuti påslakanet. Kan säga att det var trassligt att komma ur det så jag fattar inte hur jag kom i…

Hahah roliga beskrivningar på era sömnvanor!

Kaisakavat, har du fått alla dina papper från FK? Var det svårt? Och alla läkarjournaler? Jag funderar på att kolla mina papper, för jag tror det kan ha med att göra hur man blir bemött, vad det står i papprena! Om det är så verkar det som om de tycker synd om mig av ngn anledning, för de är alltid så snälla!

Jaha - så har man överlevt helgens festligheter, då. Helt enkelt störtkul att träffa vänner och surra och skratta. När vi kommer loss så "löser vi världsproblem" och utvecklar teorier av alla de möjliga arter. Säkert känner ni igen er.. Ojoj.

Mår bra idag, trots visst "intag" av alkohol. Lime, vodka. krossad is och sodavatten. Men jag är ruskigt hes. Spelar bra musik på stereon och när jag ska sjunga med så kommer det bara några hackiga kraxningar. 789´+++0987+67 (oj katten vill åxå skriva..)

Min sydda blåsa gjorde succe - fick faktiskt benämningen "världens snyggaste kavaj". Tycker inte jag själv då, är ju himla petnoga - yrkesstoltheten spökar.. Men visst är den fin. Flera av brudarna ville prova och beställde sedan egna varianter.. Slingrade mig ur dock..hehe.

Kul även ute på krogen - bra musik faktiskt, kul att dansa - kroppen funkar ju bättre nu med färre extrakilon. Stoppade så småningom kompis i taxi med "ny bekantskap" och knatade hem själv i ymnigt snöfall, härligt kallt. Krama katten, käka, dricka vatten och soova. 

Summa: trött, nöjd och glad

Livet är  -trots allt-  ganska trevligt!

Aniara - Som du har varit sjuk, stackars dig. Tror inte jag är alls så allvarligt drabbad som du är.

Känner dock igen det du beskriver. Byta sängkläder. Oj, så många gånger jag har sovit på eller bredvid högar med täcken och kuddar utan lakan direkt på bäddmadrass, frysit, varit för varm, haft ont och befunnit mig i ett sorts konstigt dubbelt tillstånd, delvis som nästan medvetslös och ändå vaken samtidigt. Mkt skumt och svårbeskrivet, egentligen.

Och det blev faktistk värre än så.  När den s k "vården" genom utpressning fick mig att äta antidepressiv medicin, lades på dessa "sömnbekymmer" de mest fruktansvärda mardrömmar. Det ena mer sjukt än det andra. Drömde väldigt ofta att jag hade ihjäl mina barn, på utstuderat känslokalla sätt. Drömde att världen gick under på fasansfulla sätt och att alla försök att ställa allt till rätta bara gjorde det hela värre. Kunde inte vakna ändå, trots att jag grät av fasa i sömnen.

Trots att jag var uppe om dagarna, så var jag ofta kvar i ett konstigt dvalliknande tillstånd och levde delvis i mardrömmarna även dagtid.

Detta var ren terror, tack för det svensk sjukvård! Jag var livrädd att jag skulle bli galen på riktigt. Gick omkring som en (skräckslagen) zombie och bara väntade - månad in, månad ut.. år in år ut.. på den utlovade förbättringen som aldrig kom. Men, min läkare tog ingen som helst hänsyn till dessa (och många andra) biverkningar av medicinen. Han blev jätteförbannad på mig när jag på eget bevåg satte ut dem.

För varje nedtrappning jag sen gjorde, så försvann mardrömmarna mer och mer, och med dem allehanda annat extra skit som medicinerna ställt till med. Kommer aldrig att äta såna preparat igen för uppenbarligen tål jag dem inte. Erfarenheten har skadat mig, den s k sjukvården har skadat mig. I tre år var det så där och minnet av det finns inpräntat i varenda fiber i mig. Just denna erfarenhet kunde jag väldigt gärna ha varit utan.

Oj, vad detta blev jobbigt.. sorry - kom att handla om elendes elende, var ju inte meningen först.  Men efter vad jag förstår är dylik överkänslighet mot mediciner ett mkt vanligt symptom på ME.. 

Vill verkligen inte framhålla att det på nåt sätt är extra synd om mig, tror inte jag är ensam om upplevelsen.. Tror många lider av biverkningar från allehanda medicinering, men att det inte kommer fram.

glitterfisk - Jo - Livet är trots allt väldigt ofta väldigt trevligt!  Tur det!

Ifall ni inte visste det, så kan man ha ett Norrbottniskt perspektiv på bantning.. Ur dialogen igår kväll mellan min lgh och krog:

Väninna1: "Vad fint att det snöar så mycket!"

Jag: "Jo, och det fastnar under klackarna, så man blir längre."

Väninna2: "Mitt BMI sjunker för varje steg!"

Kul att du hade en trevlig kväll. Elndes elände var med lite humor. Annars tycker jag att det är bra för min del att läsa om era problem, det gör att jag känner mig superfrisk och inte ska gnälla. Är lite ur led, läste dödsannonsen på en ung flicka som jag brukade köra på. Med rätt kost hade hon kanske levt längre, det får jag ju aldrig veta. Men jag kör på och gläds med er och läser alla nya och gamla trådar, och har samtidigt fått många goda skratt. Tack

Vill också få snö så bmi:t sjunker… Orättvist!

(fast om inte det går att ordna så går det bra med sommar och 25 grader varmt också, då struntar jag i allt vad bmi heter. Vill ha värme, är inte byggd för vinter och kallt.)

Förresten, mitt ischokladprojekt i helgen - det gick käpprätt åt skogs.. Hade tänkt göra ca 10 st med hela hallon i, 10 st med mintsmak och 10 med mandel.

Smälte cocosfettet. Upptäckte sen att någon hade norpat från chokladbestådet (86 %igt) såpass att det skulle bli lite snålt. Tog bort lite fett och lade i chokladen.

Började med att fylla hallonformarna till hälften, duttade i hallon och fyllde upp med smet. Fortsatte med mandelvarianten, men då hade chokladsmeten kallnat något och gick inte lika lätt att hälla ner i formarna. Det i kombi med min taskiga motorik, gjorde att rätt mkt av smeten hamnade på köksbänken… Att bli irriterad är inte en bra ide när man håller på med pilliga saker, varför jag klumpigt välte ett par tre formar..

Återstående smet skulle bli med mintsmak. Öppnade flaskan med pepparmyntsolja. Råkar vara van vid flaskor som det bara droppar lite försiktigt ur, så jag vände flaskan uppockner och knyckte till med handleden samtidigt. Det blev mycket pepparmint i den smeten. TOTALT OÄTLIGT!

Summa: 13 chokladpraliner, varav 10 med hallon och 3 med mandel. Med alldeles för lite choklad i för att vara särskilt gott.

Kaisakavat: Jag tycker om dig fastän du är klumpig. Nu fick jag ju skratta med! Hade nästan varit roligt att vara en fluga på väggen och sett det där. Men 13 praliner är ju bättre än inga alls! Nästa gång får du ta hjälp av gästerna. Chokladen stelnar ju fort i frysen sen.

Min förra ischoklad hamnade inte heller bara i formarna utan ganska mycket på tallriken också. Men sen när allt stelnat så ramlade de ju inte av tallriken i alla fall, nackdelen är att papprena sitter kvar när man ska ta loss chokladen. Så nu har jag en tallrik med formar i kylskåpet för ischokladen har liksom tagit slut. Helmysko!

Ska vara smart och kolla hur mycket choklad jag har sen så jag kan göra mer ischoklad jag med. Med hackad mandel i och kardemumma, ska bara få mannen att sluta fila på handdukstorken först. Vet inte om det är nyttigt med kopparspån i maten… också lite lödtenn med, eller vad den nu är ihopsatt med.

Vet du var man kan köpa bittermandelarom? Har letat i några affärer men hittar det inte. Har letat efter rättika i fem olika affärer med, vill testa att göra gratäng. På Willys hade de en skylt till det men lådan var tom.

flikkan - Bittermandelarom - finns ju överallt ju! Vid baktillbehör - typ vid karamellfärg, marsipan, färdighackad mandel, hackade apelsinskal, m m.. Där finns även pepparmintaromen.

Kul att man roar.. 

13 praliner, sex gäster.. hm, betänk också att jag ju var tvungen att provsmaka ett par av dem innan gästerna kom. Det är ju inte nyttigt att dricka sprit utan att äta!!! Inte mkt till bjud-gott kvar alltså!

Hittade en liten kanna - tupperwaregrej - i ett köksskåp igår. Den blir bra att hälla smeten med nästa gång jag gör ischoklad. Jättebra pip. Måste bara inhandla mer choklad och se till att inte någon är framme och tar sig för stora friheter igen…

Ett par av mina sy-alster - lite halvdålig bild, men…

Just nu är jag lite sur när det gäller syendet. Vill göra ännu en blus, som den till höger med i färg.. Har inget tyg som passar…

Mitt skapande är tämligen luststyrt. Har många ideer, men saknar ofta rätt material.

Katt i favoritsovställning.

Obs de extremt söta tassarna, med vita tofsar mellan tårna.

Varför finns det inte i mina affärer då. Morr!! Karamellfärg har de i alla fall. Har en affär kvar att kolla sen får jag väl börja om från början med att leta igen. Pepparmint har jag alltid köpt på apoteket, ingen aning om varför.

Attans vad du är duktig på att sy! Kavajen är ju supersnygg. Vet hur det känns det där med att vilja göra nått men inte ha materialet, eller maskinen. Jag vill göra hopp hinder till mina kaniner men saknar både det ena och det andra. Också vill jag sy ett täckte till lillskruttan men där saknar jag kunskap, tyg, symaskin… och en hund som kan stå still så det går att ta mått.

Supersöt kissekatt du har! Vad heter den?

Kissekatten heter officiellt Julius Caesar, med förkortning Julle.

Jag kallar honom dock för många olika namn. "Katten" är vanligt, med ett speciellt tonfall/sätt att säga det. Andra vanliga namn är "Skottet" för att han gör så snabba rivstarter. Eftersom han själv säger "mao" (ibland mer määää) och inte mjau, så brukar jag kalla ibland honom Mao. 

Om somrarna har det ibland hänt att han fått heta "Äcklig massmördare" under dagarna närmast efter han dratt hem nåt smaskigt, icke färdigdödat byte.

Vad han fick heta när han satte klorna i min nya soffklädsel, det berättar jag inte..

I min ICA-affär, där jag var alldeles nyss, fanns det bittermandelarom men inte pepparmint. Det var ju det jag ville ha ju!

#116 Skitsnygga!

Haha, söta buskatter har många namn. Jag blev blixtförälskad i blusen till höger, supervacker! Vilken begåvning du är!

#113,114 Kan tipsa om att använda lite mer återvinningsbara formar när ni labbar med ischokladen. Iaf när ni bara skall glufsa inom familjen. Jag kör med små mini-formar från IKEA. De är lätta att hålla i och torka av om man spiller utanför.

Värm dem i handflatan när ni skall äta, så slinker de ur enkelt.

Kaisakavat: Har döpt en del kattar jag har haft efter bilar och sen stallnamnet där jag fått dem i från. Så jag har haft en Skoda Felicia Gull och en Lamborghini Miura Gelj, fast till vardags hette de Skoda och Murre. Nu har jag bara en bil, Tesla, och han heter bara det för stallet han kom från hade inget namn. De andra katterna heter vanliga namn Lily, Saga och Kissen. Sen har de ju alla de där smeknamnen också… särskilt de man inte säger högt. Just nu löper Kissen så hon är en Skrik Fia.

Aniara4: Tror det är så att affärer oftast inte har det man vill ha. Fattar inte hur de lyckas lista ut just vad jag vill ha bara… Att inte hitta bittermandel arom i massor med affärer är konstigt. Grön karamellfärg finn dock överallt.

MimLan: Är det dem som är fem centimeter? Då kan man äta ischoklad med sked! … eller är länken knasig… eller ser jag fel?

#124 Ja, precis.

1. Varför har jag inte läst din personliga tråd förut, när jag brukar försöka läsa dina vanliga inlägg?

2. Ångest, eller som i ditt fall, mardrömmar, är väl en sällsynt (?) biverkning av antidepressiv medicin. Reagerar man på det sättet så ska man ju absolut inte ta den medicinen.

3. Vad duktig du är på att sy. Plaggen är bland det absolut snyggaste jag sett, både om man jämför med andras sydda plagg och färdiga konfektionsplagg. Bra jobbat.

4. Hur har det gått med insändaren ang Becel? Har jag missat någon uppdatering på den fronten? Om du behöver kan du ju beväpna dig med rundstickor. "Använd rundstickor när du stickar på bussen eller tunnelbanan, så riskerar du inte att spetsa dina medpassagerare", hehe.

#126 Nu lägger jag mig i lite här… Ångest och mardrömmar tycker jag är ganska vanliga biverkningar av antidepp. Min nyaste medicin har bland annat som vanliga biverkningar bl.a. ångest och oro och bland mindre vanliga höjd självskaderisk- och själmordstankar.

Står i bipacksedeln att man genast ska uppsöka läkare eller kontakta sjukhus om man har tankar på att ta självmord. Lite otäckt med sådana mediciner, men när de hjälper är de bra!

Hade synrubbningar som biverkning på en medicin, det var spännande och gav en del blåmärken. Visste ju inte var dörrarna var eller om trottoarer och trappsteg kom i detta steget eller nästa. För att inte tala om hur mycket mjölk som hälldes ut när jag missade glaset.

Hej alla snälla!

Vad roligt att ni gillar mina alster.. Bilden har lite dålig färgåtergivning och så syns inte de snygga detaljerna så tydligt. Ändå får jag beröm, inte illa!!

Vill sy meeer…

Om de s k medicinerna:

Tredje dagen av medicinering fick jag panikångest. Nästa anfall kom dag 5, kvällen innan jag skulle åka på semester till USA. Hur kul var det?

Tog kontakt med den s k vården, men eftersom de ju trodde att jag led av svår Depression, så köpte de inte att det skulle vara en biverkning av medicinen. Det var enligt dem min sjukdom, att jag var rädd inför resan typ. Svammel.. Jag fick starka ångestdämpande piller, att använda så jag skulle kunna åka iväg. Den s k vården lovade och bedyrade att dessa skulle hjälpa mig, men de hjälpte inte ett smack!

Konstigt nog försvann detta lilla helvete när jag slutade med medicinerna. Ändå är mitt ursprungliga sjukdomstillstånd kvar. Hade de fel månne??

Hursomheslst - jag tog paus med pillrena (alla sorter) och drog iväg till USA, en härlig upplevelse. Började om igen med pillrena när jag kom hem - och helvetet började om. Jippeee!!

Det står uppräknat bland möjliga biverkningar i bipacksedlarna att de kan framkalla ångest. Många av sorterna. Många biverkningar… Otyg!!

P.S. Jag VET att många blir hjälpta av dem också…

Om insändaren till PT om deras Becel-promotion:

*Skratt..*

PT har skickat mail till mig två gånger. Fösta gången påstod de att de inte fått insändaren.. Andra gången att den var för lång, att jag måste redigera ner den..

Ids inte göra om den fler gånger. Lurar på annat sorts attack istället.   Eller - kanske ska jag försöka få arbetsträning på tidningen??

Den aktuella fotografen som skrev första artikeln, reklamen, var ute på krogen samtidigt med oss i lördags. Attans vad han glodde - såg lätt förskräckt ut. 

Jag = skräcken självt!! Huuuu.. 

Kläderna var ju jättefina !!
och kissen också så klart.. 
katterna här hemma e inte mina så de får självklart heta "katterna" med sina egna namn ibland.. sällan.. helst då de gör nått de inte får.. som försöka riva på stolen eller klättra i garderoben.. eller nått annat.. 

ha en underbar vecka!!

Jag tycker faktiskt det är otäckt med alla biverkningar som finns av medicinerna. Särskilt de där där det står "sluta ta medicinen och kontakta omgående läkare". Då blir man lite nervös, har dock bara råkat ut för något sånt en gång. Har ätit massor med olika mediciner just för att jag får biverkningar, speciellt de mycket sällsynta. Men jag behöver verkligen mina för att fungera normalt. Är dock inte det minsta förvånad över att det finns dem det inte fungerar alls på.

Tycker du ska få arbetsträning på tidningen. Tänk vad roligt! Då kan du smyga in egna artiklar utan att det märks förrän det är för sent. Eller skicka med bilagor… Coolt!

Nu har jag gjort ny ischoklad. Efter lördagens totala flopp, så tog jag i:

ca 50 g cocosfett

ca 30 g 86%ig choklad

ca 1,5 tsk limesaft

limeskal från drygt 1/2 lime, rivet på minirivjärn

Langade sist ner ett par st av de alldeles för starka mintgrunkorna från i lördags! Grovhackade hasselnötter i några.

DU STORE - SÅ GOTT!!

Och jag drällde bara lite den här gången.

Blev irriterad på lillasyster och gjorde som du, tappade motoriken. Skar mig i tummen när jag skulle sköra squash, välte en temugg (med te i givetvis), puttade ut säkert hälften av maten på spisen när jag stekte och sen välte jag skålen med maten i på bänken.

Tur att jag inte är rädd för lite smuts för jag puttade i maten igen. Är hyfsat irriterad på mig för att jag är så klumpig. Spillde korv på min nytvättade tröja med.

Men annars är jag glad.

Ska göra ny ischoklad idag jag med. Tror jag i alla fall, hade ju tänkt att göra det igår men hade full rulle med att rädda djur undan snön och kylan. Snöade in i kaninburarna så de blev alldeles vita och mössen vill inte bo i garaget så de fick flyttas in i tvättstugan och Lillskruttan till hund försvann en stund i snöstormen.

Läste att du hade mintgurkor i din ischoklad. Fattade inte alls och undrade var man hittar sådana och om det verkligen kan vara gott med gurkor i chokladen. Min ischoklad har jag 70% choklad i annars tycker jag det blir för beskt. Vilket är konstigt eftersom jag tycker om att äta den som den är.

Väldans vad jag skriver i din tråd! Är lite uppvarvad och då kan det bli så här, ska lugna ner mig så jag kan gå och måla listerna svarta i det som ska bli mitt hobbyrum. Dumt och det blir svart på fler ställen än det ska vara… typ på mig och mitt hår.

Idag är jag glad och lättad, trots huvudvärk och trötthet. Byggfirman min ena unge jobbar åt har fått in flera nya stora jobb, så ungen i fråga kommer att ha jobb även i fortsättningen. För närvarande bygger han hotell i Slagnäs utanför Arjeplog, åt biltestarna.

Släng dig i väggen finanskrisen! Hehe!!

Andra ungen är i Norge, kör liftsystem, snökanoner, scooter och pistmaskin - för fullt. Och åker skidor också, förstås!

De är så duktiga mina ungar - och så söööta. Suck.. (stolt mama)

Startade dagen med ischokladpralin och kaffe m grädde. Hm.. Inte mycket mat där inte, men jag var nästan död när jag steg upp..

Nu käller kött och kokt ägg. Gott!

Flikkan - du är så välkommen till min tråd - hvergang!

Om dina klumperier - kanske du också håller på att bli tant!!!???  Ska börja hålla utkik i det du skriver - efter tanttecken…

Blev lite filosofisk om våra djur och frågan döda och äta/begrava…

För mig finns inget dåligt i att käka upp dem, det är att bejaka naturens kretslopp och hindrar inte att man hyser respekt inför dem ändå.

Man kan ordna slakt och uppätande lite som en ritual om man vill. Extra fin dukning/stämning kring bordet. T ex. 

Egentligen skulle jag nog vilja lära mig mer om jakt och slakt och sånt.. Det skulle kunna höra till baskunskaperna, när vi nu är köttätare. Vem är jag att kalla katten "äcklig massmördare". Jo, en hycklare!!

Klart att katten är en äcklig massmördare. Tänk bara på vad den drar in. Söta små pippifåglar med fjädrar och allt, sorkar och möss. Inte sådant som du känner för att äta eller hur? Känner en del som håller på med kaniner. En del har inga problem med att äta upp sina gamla kaniner, bara de slipper slakta. Andra slaktar kaniner, men kan inte med att äta dem.

Kasiakavat: Tant? Jag? har ju inte ens fyllt 31 än… Ve och fasa! Dessutom tänker jag inte fylla 31 för 30 har varit ett bra år. Var 19 tills jag fyllde 30 så det ska nog gå bra det här. Skönt att dina barn har bra jobb! Inte lätt i dagens samhälle när folk avskedas till höger och vänster.

Jag skulle inte ha probelm med varken slakt eller styckning om jag visste lite mer om det. Möss kan jag nacka och var med när maken nackade kaninungar. Sen har jag haft så många djur under uppväxten så just avlivning har jag inte så svårt för. Jag kan gråta och tycka det är jobbigt med djuren jag känner men jag vill ändå vara där. Stora djur kan vara lite otäcka, svårt att veta åt vilket håll de faller. Vill inte ha 700 död häst på mig…

Sen är det nog just styckning jag vill veta mer om. Ska jag äta upp mina djur så ska det ske lite snyggt och inte bara hacka loss kött lite här och var.

För några år sedan red jag omkull i full galopp och rullade ett par varv med en 700 kgs häst. Stålbroddade hovar sparkade strax framför mittt ansikte och häststackaren rullade över mig hit och dit innan hon fick fotfäste och kunde resa sig. Jag såg sadelhornet - av stål - komma mot mig och precis hamna mellan min kropp och min arm, flera gånger.. Några cm till vänster och jag hade blitt mosad. 700 kg tryckt mot en yta stor som sadelhornets topp. Ojoj.

Det är ett närmast ett underverk att jag klarade mig. Huuu. Kunde  hoppa upp, gå efter hästen och rida vidare. Likblek chockad och svimfärdig, men ändå! 

Efteråt var jag svart-blå över hela kroppen i ett antal veckor och inte kände jag mig särskilt tuff… Men - jag fortsatte att rida. Man ska leka med döden för då vet man att man lever… eller?  

Några år tidigare ramlade jag av en annan häst och bröt armen. Doktorn föreslog att jag skulle börja med nån lite snällare sport, t ex kickboxning, rallycross eller fallskärmshoppning utan fallskärm. Just den doktorn hade nog humor.. 

Hästar är kul!

Hade ett snyggt hästhovsformat blåmärke mitt över bröstbenet en gång. Hästen var lite tjurigare än vad tyckte att han borde vara. Fast jag vann sen!

Gick omkull med en häst två dagar innan en tävling, fick en spricka i armen som var längsgående och ganska liten så den behövdes inte gipsas. Gissa vem som tävlad sen? Fast jag rev första hindret för jag kunde inte svänga vänster så bra. Men visst är det en spännande känsla när man ser den där stooora klumpen komma rullandes mot en när man ligger på marken. Vad gör man inte för adrenalinkicken? När jag jobbade på travet så fick jag rida de hästar som var för dumma för att köras, hade ett spännande jobbb!

#140 Citat: Några år tidigare ramlade jag av en annan häst och bröt armen. Doktorn föreslog att jag skulle börja med nån lite snällare sport, t ex kickboxning, rallycross eller fallskärmshoppning utan fallskärm. Just den doktorn hade nog humor..

jag höll på att garva ihjäl mig.. så tidigt på morgonen.. ojojoj.. jag tyckte han hade lite humor iaf.. tihi.. även om det inte var så där farligt…

..
ang slakt osv.. jag e uppvuxen med två stycken jägare till föräldrar.. ska till våren (har jag bestämt!) ta jägarexamen också..
var med i höstas på slakten, och det känns så naturligt, samtidigt som det var ganska bissart…. var dock inte med när de styckade upp själva ägen, ville inte förstöra då jag inte är van, men när det var bara köttbitar kvar så hjälpte jag till.. 
då bestämde jag mig.. jag ska .. om inte annat kan jag skippa att trycka på avtryckaren och bara vara med och stycka.. om själva dödandet inte faller mig ismaken.. men det gör ju köttet..

(oj, ursäkta längden!!)

Just nu håller jag på med en avancerad form av självplågeri. Är jättehungrig och har hållit på med middagsbestyr, men istället för att äta min formidabelt goda "pyttaktiga" gryta, bestämde jag mig för att göra gratäng på den. Står i ugnen nu och doftar..

Fräste:

1/2 paket bakon, finstrimlat

400 g blandfärs

hackad lök

Förvällde broccoli skuren i bitar, tills den blev nästan klar.

Kryddade med salt peppar och basilika.

Gojsade ner allt i ugnsform. Hällde på lite broccolivatten, 2 dl grädde och kanske 3 dl riven Boxholms gräslöksost. In i ugnen 225 grader.

Snart ska det ut ur ugnen och kommer då vara för hett för att äta.. Åååå vad det är syyyynd om miiiiig just nuuuu…

Mmm, göra mat i ugnen är ibland plågsamt! Det tar ofta lite tid och luktar otroligt gott under tiden. Som tur är blir man ju hungrig av doften och äter mer.

Men visst är det synd om dig! jag har precis genomlidit samma sak här men nu är jag mätt istället. Lagom mätt.

#142 Jag läste fel, trodde ni skulle stycka ägaren. 

#142 Jag läste fel, trodde ni skulle stycka ägaren. 

parsley - Finns dem som gjort det också..

Det är nog dags att göra en ny tråd, den här blev fort lång.. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så kul att "ha eget".

Tack alla ni som tittat in och gett mig respons!! Jätteroligt! Puss på er!!

Imorse när jag ställde mig på vågen hade jag gått UPP ett kilo. ¤%/&/)(#/&%¤%")? Troligen är det bara vatten, men jag är ändå störd över det. Skyller på ischoklad, större mängd grönsaker och möjligen några hekton på "den där tiden i månaden".

Såg också att jag behöver klippas - attans - det kanske är DÄRFÖR jag har gått upp i vikt - alltså att håret växter..  Men jag har inte råd att gå till frissan.. sånt är livet! Tur man har en s k bekväm frisyr (Obs! inte den på bilden t v).

Ont i huvudet också de senaste dagarna. Attans kolhydrater!! (Lågtryck med snöstorm som drar över här och som rent hypotetiskt skulle kunna ha med saken att göra - dem räknar jag bort, för jag gillar ju snön )

Summerar alltså på 71 kilo och fast besluten att inleda ett krig. Mot kolhydrater. De kan få finnas lite var som helst, men inte i min mat. Så det så!

Alltså - jag startar en ny tråd - troligen lika spretig ämnesmässigt som denna - och döper den föga förvånande till "Kaisakavat och LCHF-livet 2".

Häng gärna med dit!