Jag tror det har med tidigare upplevelser att göra.

Sedan är mjöl precis samma sak som socker.  1 dl mjöl omvandlas till 1 dl druvsocker snabbare än kvickt.

All stärkelse är egentligen socker som inte smakar sött. Snacka om nedköp. ;)

Mer info på s27-28 i Jenny Reimers "Maten vi är gjorda för att äta"

Skillnaden vet jag inte egentligen. Men faktum är att jag triggar loss på spannmål mer än rent socker även jag. Det betyder inte att jag äter socker för det, vill ju inte ha flaxande blodsocker igen.

Och mtp hur begränsat med spannmål jag åt innan så vet jag att de negativa effekterna av annat socker finns ändå.

Detta håller jag med om till 100%. För mej som vant mej av med socker genom mina 4 år som diabetiker och Metforminätare, har nu sedan 3 månader fått avstå helt från allt vad mjöl heter.

Det har gått bra, MEN om jag någon gång längtar efter något så är det mjölmat även om jag aldrig i livet skulle vika från denna kost som nu gör att jag mår utmärkt.

Jag har fått så många bevis på att detta är rätt kost för mej och jag har sedan den 1/11 inte tagit mågra Metformintabletter alls. Jag trappade ner medicinen från 3 till 0 under två månader.

Mitt "långtidssocker" ligger ändå fin på 4,8 något högre än när jag åt Metformin, då låg det på 4,2 MEN det är rätt fantastiskt att det håller sig helt normalt UTAN medicin

Vikten har stått stilla hela tiden men det beror nog på min ringa övervikt och att jag isåfall måste sänka energiintaget till 1200 kalorier istället för nu när det är mellan 1400-1600/dag.

Vi får väl se om jag tycker att det är värt det lite längre fram i tiden.

Mjölmat nobbar jag helt och fullt. Dels för att jag är (var?) gräspollenallergiker delsf för att jag blir mackoman om jag sätter igång. Men eftersom jag inte är diabetiker och vill äta lite efterrätter så tillåter jag mig en mindre mängd socker. I form av mörk choklad och smör och gräddbaserade efterrätter. Inga stora mängder men lite glass, mörk chokladkaka på kokosbas, cheescake på nötbotten och liknande. Nästan alltid efter mat vilket innebär att jag slipper blodsockerhöjder och dalar. Är normalviktig och mår superbt.

Jag går igång som fan på socker, något mindre på mjöl. Allra mest sugen kan jag bli på kombinationen - äppelpaj, pannkaka med sylt och liknande. Smågodis har inte alls samma lockelse, och inte mackor heller.

Äter jag mjöl / spannmål så blir jag sjuk en vecka och får rejäl muskelvärk. Inte så lätt att bli sugen med den kunskapen i bakhuvudet.  Socker påverkar inte på samma sätt vad jag har märkt.

Det här har jag inte tänkt på innan men det ligger nått i det för mig med. De gånger jag har blivit bjuden på fika och inte kunnat tacka nej har jag blivit mer sötsugen efteråt än om jag knyckt en bit godis från maken. Blir inte triggad av choklad heller. Däremot har jag märkt att mandlar är lite luriga. Fast det vill jag inte erkänna för mig själv, mandlar och chokald är den perfekta blandningen.

Jag som var värsta mjölomanen (dvs mackor, fikabröd) innan lchf blir inte längre frestad alls av mjöl längre. Och beviset för det fick jag i söndags när jag var 'snäll' och åt lite av det fika som bjöds hemma hos min svärmormor. Visst var det supergott! Och jag skulle mycket väl kunnat smälla i mig allt själv. Men på nåt sätt åt jag bara pyttelite och fick inget sug alls av det efteråt. Förutom hungersug då, men det löste jag med massa mat istället =)

Men socker *suck* Jag kan fortfarande bli sugen på vanlig choklad (typ sån med fyllning, center och plopp etc…), och har nu märkt att jag blir triggad av mörk choklad också (86%). Så nu har jag dragit ner på den också, för säkerhets skull. För det är jobbigt med sug när man vet att man kan slippa.

Olika människor triggar och reagerar olika på olika saker: stärkelse, socker, spannmål, mjölkprodukter, nötter, sötningsmedel osv.

Själv kan jag äta spannmål utan att trigga på det men min mage/tarmar reagerar på vete, även glutenfria produkter.

Jag är som Aniara4 och Jennix - triggar på socker, mindre/ingen direktreaktion på mjöl.

Däremot verkar det finnas en maxmängd som jag klarar om man ser till en period på ett par veckor, då slår det direkt mot astman.

#3 Bonzar

Jag tycker inte du ska sänka ditt kaloriintag. Det är värdelöst att räkna kalorier. Många går ner med intag ända upp till 2500-3000 kalorier, andra är mätta och belåtna, pigga och friska vid 1300 kalorier. Det är nog att göra kroppen en otjänst att fixera sig vid att viktminskning och kaloriintag har med varann att göra ENBART. Vi fungerar helt enkelt olika. Om du vill fortsätta må bra så kan du experimentera med andel fett kontra kolhydrater samt vilken sorts kolhydrat du intar och inte minst så ska man kolla vilket indulinindex maten har. Använd minmat.se och lägg ut vad du äter på forum, så får du hjälp att analysera och får tips om ev förbättringar. Lycka till!

Tack Lizaohman!

Jag VET att du har rätt men det är inte kolhydraterna som jag har problem med, kan nästan klara mej utan, det är proteinet som jag har liggande för högt enligt min vikt…..fettskrämd är jag inte, där vräker jag påegentligen så bryr jag mej inte om vikten, huvudsaken är att jag får må bra

Tusen tack för ditt råd….ska laborera lite efter det.

Socker innehåller både fruktos och glukos. Mjöl innehåller enbart glukos. Hur detta faktum ställer till det hormonellt och/eller psykiskt finns det både enkla och svåra förklaringar till.

För min egen del så har jag blivit mycket känsligare för både sött och salt i mat, vilket gör att när jag nån gång äter något med socker i så upplever jag det verkligen som sött och därmed något som jag vet jag bör avstå. Saker med spannmål som bröd tex upplever jag inte alls som sött i munnen på samma vis och jag inbillar mig att det då är lättare att äta mer äån man tänkt sig och därmed få i sig mer kolhydrater.