Är det inte så att melatoninnivån sjunker av dagsljus?

Ja, somliga säger ju att det är själva avsaknaden av dagsljus som gör att man kan bli deprimerad på vintern, om det sen orsakar eller orsakas av melatonin eller vitamin D, det vete gudarna…

Ingen aning hur det hänger ihop med d-vitamin, men för mig räckte det med tillräckligt med ljus för att hålla mig frisk - dvs vara noggrann med att vistas utomhus under höst och vinter.

Så påklädd som man är på vintern, får man knappast i sig några mängder med d-vitamin…

(Edit:) Däremot är det viktigt att ögonen tar emot ljus, för regleringen av melatonin, som är hjärnans sömnmedel.

Att vara lite trött och hängig är inte riktigt samma sak som att ha vinterdepression (SAD = seasonal affective disorder), men kan definitivt vara förstadiet.

Jag tror på en kombination av d-vitamin och ljus!

# 1: Jo, så är det nog allt. En av detta hormons uppgifter är att få oss sömniga…

Tror dock inte att man ska göra just denna koppling: dagsljus - låg produktion av melatonin. (I så fall skulle vi nog inte vår sinnesstämning vara bättre på sommarhalvåret…) Fast det var väl inte så du menade heller!?

Tillskott av melantonin har ju bevisligen en positiv effekt på både sömn och sinnesstämning… (Gissar att man nog kan lita på de studier som visar det…)

Hm.. Jag trodde att melatonin reglerade sömnen enbart.  Kanske finns någon käck växelvärkan med serotonin?

"Att vara lite trött och hängig är inte riktigt samma sak som att ha vinterdepression (SAD = seasonal affective disorder), men kan definitivt vara förstadiet."

Säkert inte inom den etablerade s.k. vetenskapen… Fast vad vet de… Rankar du landets invånare från 1 till 9000000 efter hur mycket var och ens sinnesstämning påverkas under året, så blir det givetvis inte plötsligt något jätteglapp mellan två personer… Tror att vi verkligen måste våga lita på vårt egna sunda förnuft lite mer… Inte personligt menat Clajo, naturligtvis! Det är bara jag som har ett behov att få uttrycka vad JAG känner… Har verkligen ett stort behov av att få sticka ut hakan! :-)

• När vi "VET" att våra hormoner påverkar varandra så väldigt mycket,
• när huden är det organ (vårt största) som framförallt är det som har till uppgift att fånga upp solens strålar (och av hudens talgkörtlar) producera D-vitamin (knappast särskilt effektivt kanske att tallkottskörteln själv fångar upp sitt behov av solstrålar genom t.ex. en liten ledning från ögonen, om det skulle kunna funka att hudens stora solstrålsinfångningsapparat samtidigt som det förser hela kroppen i övrigt?, även kunde förse lilla talgkottskörteln),
• och när folk de fakto blir så mycket piggare och gladare av D-vitamin,

… finns det då inte skäl att tro det jag tror!?

Jag skrev lite om D-vitamin och depression härom veckan, för den intresserade.

Tack Doc!

Är det inte fantastiskt att den härskande vetenskapen INTE RIKTIGT VET om D-vitamin påverkar sinnestämningen!?

När det är så tydligt att depressioner och allmänt lägre sinnesstämningar gör sig så mycket mer påminda vintertid i vår del av världen (men inte hos traditionellt levande inuiter), hur kommer det sig då att man inte sedan lång, lång tid, ordentligt forskat om vad detta beror på. Ja, och huruvida just om D-VITAMIN skulle kunna ha en avgörande betydelse här, borde väl naturligtvis vara det FÖRSTA som man började undersöka, och utreda varenda tvivel runt!?

Ja, naturligtvis är väl en viktig förklaring att det inte kunnat gå att ta patent på D-vitamin… Ja, fast ändå, så borde väl studier under årens lopp på detta område kommit att göras i rätt riklig omfattning ÄNDÅ!? Tydligen så HAR det - men att dessa av någon anledning kommit att slå fast att det är FARLIGT med för MYCKET D-vitamin, liksom att RDI visat sig ha satts alldeles för lågt!?

Det är naturligtvis inte något särskilt objektivt av mig som bara blint förlita mig på de rön som nu säger att D-vitaminets farlighet i för stora doser var en myt och att D-vitaminets RDI tidigare verkligen satts för lågt (det råder väl knappast konsensum om det där än…), och kanske lite övermaga att ta dessa senare rön som intäkt för att vi verkligen har att göra med någonting väldigt suspekt här (också)… Dock har man ju de erfarenheter man har… Instinktivt känner jag att de senare rönen är korrekta. Det säger ju sunda förnuftet att det är…

När det redan har visat sig att den härskande vetenskapen på punkt, efter punkt efter punkt på de vitalaste områden (och när det gäller något så betydelsefullt som människors hälsa) har kommit fram till felaktiga slutssatser, så GÅR DET förstås inte att göra annat än att misstänka att rönen om D-vitaminets farlighet i för stora doser och RDI:n som satts utifrån detta (liksom alla andra rön på hälsoområdet som visat sig vara myter) är föremål för omedvetna och oskyldiga misstag. (Jag må på ett sätt vara respektlös mot forskarvärlden inom medicinen Doc - men jag tror ju inte att vi har att göra med dumhuvuden som forskar. Naturligtvis beskyller jag inte forskarkåren som helhet för ohederlighet heller, utan det är ju förstås systemet med att forskning till största del bekostas av olika "ekonomiska" intressen, med allt vad detta innebär…) Sådana här misstag ska väl inte kunna göras!? Ja, och i varje fall inte på område, efter område efter område… Det är väl en sak om det inte forskas så mycket på ett område för att det inte finns någon profit att hämta. Detta är väl lite medvetet fusk detta också, men förstås inte riktigt på samma sätt som i de fall man ändå genom GENOMFÖRD forskning kommit att slå FAST saker och ting, som visar sig helt felaktiga… HUR kunde man komma fram till att D-vitamin kunde vara farligt vid en viss mängd, och hur kom man fram till att dagens RDI var lämpligt!? HUR!? (Inte förgrymmad på dig förstås Doc! :-))

Nu har det säkert inte forskats så mycket om melatoninets betydelse för sinnesstämningen heller (går väl inte att ta patent på detta hormon heller!?). Fast om nu också de senare prs studier som visar att även melatonin har stor betydelse för folks sinnesstämningar, är det då inte troligt att det är D-vitaminets påverkan på melatoninproduktionen som är "grejen"!? Se mitt resonemang ovan. Svara på måndag på ARBETStid Doc! :-)

Nu är ju inte wiki världens helt tillfärlitliga källa då'rå, men i alla fall. Melatonin och serotonin är samma hormon, i princip. Så ja, mikaelj, det är en växelverkan mellan melatonin och serotonin som det hela handlar om =) http://sv.wikipedia.org/wiki/Melatonin; http://en.wikipedia.org/wiki/Melatonin (den engelska sidan är väl kanske en aning *underdrift* utförligare… ;o)

Melatonin bildas av serotonin som bildas av tryptofan.