Ibland kan man få extra hungerdagar. SSS har skrivit om det någonstans också. Det är väl bara kroppens sätt att säga till, tror man ska lyssna till det och äta lite extra (bra saker).

Din panering verkar ju inte ha varit så farlig, så ta det lugnt. :)

Jag har också haft sådana dagar. Det känns om det inte finns något botten. Normalt är jag inte hungrig, så det känns kontigt när man plötsligt måste bara ha något. Bra att ha tillåten mat hemma.

Jag hade garantera reagerat på paneringen trots att värdena på kolhydrater håller sig kring ett par % kolhydrater.

Jag äter ibland i en skolmatsal och det händer att jag tar ugnsbakad fisk där såsen är redd med maizena. Jag skrapar av såsen så det kan inte vara många gram jag får i mig och ändå blir reaktionen exakt som den du beskriver.

Det är möjligt att det var rivebrödet på fisken, men å andra sidan åt jag lite till under lunchen och kände då ingenting. Fast vid det laget hade jag fått i mig magkatarrmedicinen oxå.

Potatis och mjölbaserade livsmedel är detsamma som VÄRSTA krampen för mig. Jag får så ont i magen att det är obeskrivligt. Bra på ett vis och ledsamt på ett annat. Det känns som överkurs att jag vid minsta snedsteg ska vara tvungen att uppleva mig som en svärdslukare pga lite mjöl liksom, men jag förstår att det är undertryckta magsignaler som nu står i full blom och har bestämt sig för att sätta den här damen på plats.

Jag äter strikt mest hela tiden. Iaf i vardagslag och det jag med bitter erfarenhet provat mig fram till är att stärkelse är kört för all framtid för mig.

Kanske lika bra att få en så stark reaktion?

Då blir det lättare att tala om för omgivningen att det här tål jag inte.

Själv får jag i samma situation (lite o-bra sås på restaurang som jag försökt skrapa av) mest lite gaser och en minskad viktnedgång. Så jag märker det inte lika drastiskt som du, även om jag ogillar läget.

Då är det svårare att med kraft hävda att jag inte kan äta det.

Det är skönt med en fakirvecka, för då ställs jag inte ens inför problemet… :)