Välkommen!
Jag tycker ditt första inlägg blev galant bra.
För att inte trilla dit är det bra att hänga på detta forum…det ger ett bra stöd som gör att man inte trillar dit så lätt, tycker iallafall jag.

Välkommen!

Om du vet med dig i vilka situationer du alltför lätt kan motivera dig till att käka socker, försök mota undan dem. Se till att alltid ha en utväg i att du har egna prylar i kylen/frysen på jobbet om du har den möjligheten. Eller bunkra upp hemma och se till att alltid ta med dig något extra utöver matlådan som du kan äta istället för bjudkakan.

Tack!!

Ja, jag ska nog försöka hänga här lite oftare. Tråkigare kan man ju ha!

Välkommen säger jag också.

Ja, det är en smart idé att ha en egen tråd och göra sig redovisningsskyldig för sig själv och forumet… ;-)

Välkommen ! Hoppas du ska trivas här hos oss !

#2: Tack!

Klokt sagt! Det gäller väl att tänka efter före. Jag skulle faktiskt kunna äta ett kokt ägg till kaffet. Tidigare har jag försökt att inte dra uppmärksamheten till min mat. Jag är en omvänd vegan/vegetarian, och efter femton år av lunchrumsdiskussioner kring vad just jag har i matlådan så vill jag helst inte att andra ska prata om det. Och lchf känns tillräckligt "onormalt" för att jag ska vilja behålla det i garderoben :) Lösningen kanske är att äta det helt öppet, och bara stänga öronen när folk börjar kommentera. (Det låter som om jag pratar om knark eller porr eller nåt. Herregud, det är bara mat.)

#4 & 5: Tack! Jag trivs redan.

Smart! Jo, igår kväll åt jag en oförsvarlig mängd glass (min favorit, choklad) trots att jag vet att jag mår pyton efteråt. Och mycket riktigt: Jag sov uselt. Men imorse var jag duktig och åt bacon, ägg och majonäs. Nu ska jag skynda mig hem och fixa middag..

Välkommen hit!

Något som hjälper mig är att börja dagen med en bra, rejäl frukost. Blir frukosten dålig/för lite så följer gärna resten av dagen i samma spår. Lycka till!

Välkommen hit och trevligt att du redan trivs.

Ett tips är att ha lite ost tillhands. Det är socialt accepterat som tilltugg och folk blir till och med lite avundsjuka när man kommer med ost.

Tack!

Jag har en fettskrämd kollega som också vill gå ner i vikt. Imorse tittade han väldigt skeptiskt på mina frukostägg med majonäs (jag äter frukost på jobbet, vi börjar så okristligt tidigt), så jag utmanade honom i en bantningstävling. Han antog utmaningen, och den som har gått ner mest till jul blir bjuden på lunch av förloraren. Jag måste vinna den här tävlingen, trots att jag då förmodligen kommer att bli  bjuden på typ ris som "belöning". Det känns som att jag har ett rejält ess i rockärmen, stackarn känner inte ens till att man kan äta fett!

Igår gjorde jag en rackarns god köttfärsgryta till middag och lunch idag: blandfärs, smör, lök, vitlök, ingefära, grön chili, gurkmeja, grädde, och så slängde jag i lite kokt brysselkål på slutet. Det blev snyggt också!

Oj - det är nästan att jag tycker lite synd om den stackaren som måste äta fettsnålt.

Om du får med honom på tåget så blir ni ju två som kan peppa varandra

#11: Men då kanske jag inte vinner tävlingen! Oj oj, jag är inne på fel spår nu känner jag, inte tänka egoistiskt. Du har nog rätt, jag kanske kan rädda oss båda från att äta ris i december :) Han är en bra kollega, jag vill att han ska må bra också.

Hej wooster!

Det där med att upprätthålla motivationen kan vara knepigt ibland. Vet inte hur länge du ätit LCHF som längst, ofta förminskas hornen på socker-djävulen ganska drastiskt efter ett tag.

För att hålla sig på banan kan man t ex:

-Planera bra, se till att ha svingod nyttig mat färdig i kylen hela tiden.

- Utse några tillåtna utsvävningar, men tänk på att dessa inte ska "sabotera" för dig. De ska vara LCHF de också, t ex hallon m grädde, eller liten chokladbit, eller lite gott vin.

- Sätta upp delmål och utfästa belöningar till dig själv (som inte heller havererar det hela) när dessa är uppfyllda. T ex biobesök efter en vecka, frissan efter en månad, ett vackert smycke, en bra bok (kanske en om LCHF)

- Be om stöd från omgivningen och se till att de förstår vilket sorts stöd just du behöver.

- "Umgås" med liktänkande t ex här på KiF

- Tänka igenom vilka de farligaste frestelserna/fallgroparna är. Då man sen har koll på dessa så kan man upprätta ett modrag för varje sån eventuellt kommande situation.

När det sedan går allt bättre och vikten börjar rasa (om det behövs) då brukar motivationen stärkas av bara farten.

Tja det var mina tips så här på en höft..

Hoppas det går bra för dig!

Hej kaisakavat!

Tack för de fina tipsen! Jag börjar inse att jag måste modifiera min något bohemiska livsstil och införa planering i vardagen, och inte bara som kuriosa nån gång ibland. Jag ska fundera ut lite bra belöningar som jag kan ge mig själv också.

Som längst (utan några avvikelser) har jag ätit lchf i exakt tre veckor. Det vanliga är att jag äter bra i ett par veckor, och då kommer jag i så bra form att jag tänker att nu kan jag slappna av och göra som jag brukar. Jag blir ju inte av med alla mina femton extrakilon på de två veckorna, men jag kommer till en punkt där jag tycker att jag är fantastisk ändå, för jag mår ju så bra (trots att jag fortfarande är överiktig). Vilket i och för sig känns positivt! (Det här är ett lyxproblem.)

wooster! Så bra att du tänker så positivt om dig själv!

Jag glömde ju just det tipset: "Pepp-talk till sig själv".

Ett litet högtidstal till dig själv, t ex varje kväll, i ungefär den här stilen:

"Jag är en fantastisk människa, som inte bara är ….. och ….. och ….., utan nu också har valt att satsa stenhårt på mig själv, min hälsa och därmed min framtid, på ett sätt som inte alla förstår eller förmår. Jag är helt enkelt en av de bästa bland de bästa…"

Fortsätt i denna stil, men förstås med egen utformning.

Och Du - tredje veckan är fallgropsvecka nummer 1 alla kategorier. Det är då många ramlar av pallen. Förlåt dig själv för gångna missar och

Ta nya tag!!

#15: Jag gillar det där med att "satsa stenhårt på mig själv, min hälsa och min framtid"! Det låter bra och är precis det jag vill göra.

Nu är jag inne på fjärde lchf-dagen den här omgången, och jag är fortfarande jättemotiverad. (Fattas bara, fyra dar är ju ingenting!) Två vattenkilon har försvunnit och jag studsar runt och känner mig lugn och pigg samtidigt, hur nu det är möjligt? Den absolut största fördelen för mig med den här kosten är just att känna mig lugn i kroppen. Det är så skönt att slippa styras av sockernivåer dagarna i ända (och nikotinet, jag har nyligen slutat).

Ibland undrar jag om jag äter för lite. Jag har för mig att Sten-Sture har skrivit nånstans att det inte är bra att gå hungrig, för då blir kroppen jäktad och börjar släppa ut kortisol (->fettinlagring). Min undran är: Hur hungrig kan man bli innan detta händer? Det går ju inte att mäta hunger :), men är det t.ex. dåligt att vänta mer än en timme med att äta efter att man först kände sig hungrig? Eller bör man äta på en gång? Kan man känna när kortisolet börjar forslas runt i kroppen? På sätt och vis gillar jag att känna mig lite hungrig, jag vet inte riktigt varför men så är det, och jag kan nog gå omkring med en ylande mage i flera timmar utan att störas av det.

Är det normalt??

#16 Det där med hunger och vänta med mat… tror det är individuellt, finns inget standardsvar. 

Ibland blir jag vrålhungrig och tror att oj, nu stupar jag. Men inte stupar jag, första attacken brukar lägga sig och jag kan komma på ett par timmar senare att oj, jag glömde äta. Mår ändå jättebra.

Men generellt sett tror jag det är bra att lyssna på kroppen. Ät när du känner hunger, om du inte är jätteutsvulten kommer du säkert bli mätt fortare och då reglerar det sig själft.

Viss regelbundenhet skadar nog inte heller. Alltså, tror inte man ska vänta alltför länge med mat även om man inte känner sig hungrig… Skaldeman skriver om nån gräns, minns inte riktigt hur många timmar, men kanske 5-6..  Över natten blir det förstås långa uppehåll, men det är ju helt som det ska.

Men som sagt - Prova dig fram!

Oj, 5-6 timmar låter väldigt lite tycker jag. Då kanske mina tio timmar mellan brunch och middag inte är helt hälsosamma!

I och för sig är det väl rimligt att kroppen inte kan ta hur lång tid som helst på sig att smälta maten, även om det är individuellt. När jag tänker efter så är det oftast efter ungefär 6 timmar som jag börjar bli hungrig.

Efter mitt förra inlägg var jag tvungen att rusa hem till tvättstugan (har f.n. inget internet hemma, arghh), och väl där började jag fundera mer på det där med hunger och kortisol. Jag kom fram till att jag blir lite hög på att vara hungrig; sinnena blir lite mer skärpta och allting blir lite tydligare. Det är det som jag gillar med hungern. Men sen kom jag också fram till att det skulle kunna vara kortisolet som ger den känslan, och om det är det så bör det ju undvikas om jag vill gå ner i vikt. Låter det här helt kocko?

Jag måste undersöka det här med kortisol!

Så, nu har jag besökt min vän Wikipedia, men blev inte mycket klokare för det. På svenska sidan om kortisol stod det för lite, och på den engelska för mycket och med konstiga ord (t.ex "suprachiasmatic nuclei - smaka på den!), så jag tänker inte ens försöka ta mig igenom den. Grekiska, esperanto och slovenska hjälper inte ett dugg, inte ens norska!

Det verkar vara så att kortvarig förhöjd halt av kortisol ger en annorlunda effekt än långvarig dito, men jag tyckte inte att det framgick vilka tidsperspektiv man menar. Snackar vi minuter eller år? Jag misstänker att man behöver grundläggande kunskaper om kemi och kroppen för att fatta det här..

Finns det någon kortisolexpert som kan rycka in?

Nu går jag och dricker vin med kamraterna, kommer tillbaka imorgon!

Märkligt, jag skrev ju ett inlägg här för en stund sen. Kan de bara försvinna så där?? Hursomhelst: (jag kommer inte ens ihåg vad jag skrev, så det var säkert inget viktigt:)

Jag har köpt kokosfett idag! Silverpaketet. Provade i kaffe, och det gick ju jättebra. Sedan tidigare har jag Parachute Coconut Oil hemma. Den är en gammal favorit från Indien som jag har haft att smörja in mig med, och den luktar väldigt mycket kokos. Det står på flaskan att man kan äta den så jag provade i te, och det var fullkomligt vedervärdigt! Nu har jag ingen användning alls för den, för med lchf behöver man ju aldrig smörja in huden.

Igår åt jag: Köttfärsgryta med broccoli och kimchi till frunch, och kaffe så klart. Mellanmål: fyra ostskivor med skinka, och kaffe. Kalas: ett glas rödvin. Middag: rökt lax, isbergssallad, ett kokt ägg, majonäs, några gröna oliver, och lite mer kaffe.

Jag antar att rödvinet hör till kategorin "utsvävningar", men det är väldigt lite kolhydrater i ett glas, och jag dricker helst inte mer än så eftersom jag är så fördömt lättpåverkad!

#21 Om man öppnar en ny tråd när man just har skickat iväg det man skrivit i en annan tråd kan det skrivna försvinna. Man måste låta sidan laddas om helt när man skrivit något innan man klickar på en annan länk. Kanske var det det som hände dig?

kokosoljan: Du kan förstås laga mat med den kokosoljan som luktar kokos. Då blir det förstås kokossmak på maten, men det är ju trevligt om du t.ex. lagar mat med kokosmjölk.

Låter som en trevlig dag, med utsvävningar och allt!

Åhå! Det måste vara det som hände, jag hade bråttom nån annanstans efter inlägget minns jag..

Jo, det blev en trevlig dag :-). Och snart ska jag hem och stuva vitkål! Fick tips om det idag och skämdes lite, för jag trodde faktiskt att jag hade provat allt man kan göra av denna fantastiska grönsak (vitsak). Hur kunde jag missa att stuva den?? Hm, den kanske får bli kokosstuvad till och med, tack för kokostipset, Maia!

Det har pratats bantning på jobbet idag igen. Jag har klivit ut ur matgarderoben (skafferiet?) och pratar fett med dem som ännu är oupplysta. De två av kollegerna som himlade mest med ögonen när jag tog fram majonäsburken till frukost, råkar också vara de rundaste av oss, och dessutom krassligaste. Jag hoppas de låter sig omvändas så småningom. Min bantningsmedtävlare åt frallor med ost och marmelad. Hahaaaa, jag har segern som i en liten ask!

Hallå igen!

Nu har det gått en vecka sedan nystarten. Jag har blivit tre kilo lättare, jag har mått som en prins (ända tills imorse, återkommer till det), och jag får jättebra stöd och inspiration från KiF; tack!

I början av veckan åt jag väldigt lite mejeriprodukter, men sedan under helgen blev det mera ost, grädde, och igår kväll också crème fraiche. I morse, efter att ha sovit fyra (!) timmar mer än jag brukar, var jag stel som en stock (fick rulla ur sängen för att kunna komma upp alls), och det kändes som om mitt huvud var helt uppsvullet. Dessutom verkar hela kroppen ha fyllts med bly; varje tanke eller rörelse kräver en enorm kraftansträngning. Det är inte en förkylning. Så här har ganska många morgnar varit för mig sedan i vintras när jag först började gå upp så här dramatiskt i vikt. Jag undrar om det kanske var då i vintras som jag började äta mycket mejeriprodukter? Tidigare har jag undvikit dem eftersom jag har trott mig vara laktosintolerant. Med lchf har jag inte haft så mycket av de vanliga symptomen på laktosintolerans, så jag har glatt mumsat i mig jättemycket ost, grädde och cf. Samband?

Jag misstänker starkt att det är mejeriprodukterna som ställer till det för mig. Nu ska jag testa att utesluta dem ett tag, eller möjligtvis bara äta lite lite av dem. Jag ska fokusera på kött, fisk, ägg, smör, lite färgklicksgrönsaker och mycket kryddor. Chili t.ex., och ingefära och vitlök.

-4!

Två dar utan större mängder mejeriprodukter har gjort susen för måendet, precis som jag hoppades. Som en bieffekt har jag också gått ner ett kilo till på bara två dar. Hurra! Jag tror det är nån slags fakir jag håller på med, men det känns bara som att jag äter "vanlig" mat.

Mina smaklökar har förändrats:

Igår smakade mitt mellanmålsägg sött, och häromdagen när jag bjöds på 70%-choklad så var en liten bit alldeles för söt för att det skulle vara riktigt gott.

Vilken kanonstart du fått!

Mejerier ställer till det för många - så det är inte omöjligt.

Ja det går verkligen framåt!

Häromdan köpte jag hem en Lindts 85% chokladkaka som jag har gått och småknaprat på. Tills imorse: då försvann plötsligt halva chokladkakan direkt efter frukosten! Jag misstänker att den var lite för intressant för att det ska vara bra för mig. Det blir inga fler på ett tag, inte till vardags ialla fall. Jag har fem kilo kvar tills jag får tillåta mig något litet avsteg, och enligt mina beräkningar kommer det att sammanfalla med min födelsedag. Jag har med andra ord lite bråttom.

Roligt att läsa att det går så bra för dej

Har du provat att göra Coleslaw med "vitsaken" det är riktigt mumsigt !!

Ha en trevlig kväll!

Jag älskar coleslaw!! Det är en av mänsklighetens bästa uppfinningar.

Tack detsamma!

-4,5

Nu har jag läst på lite och jag tror att jag äter svältkost. Helt oplanerat alltså. När jag är ledig brukar det bli två mål per dag, eventuellt med ett litet mellanmål, t.ex ett ägg. När jag jobbar blir det 2,5 mål per dag. Jag verkar inte behöva mer, fast jag skulle nog kunna äta mer. Nu har jag varit väldigt frusen i några dar (hm, blev det inte höst för några dar sen också? Kanske behöver mer kläder snarare än mer mat :-), och torr om händerna och runt handlederna. Jag ska prova att äta lite mer ett tag och se vad som händer.

Annars känns det bra! Jag hade pms nyss, och blev inte alls så svullen och konstig som jag brukar bli. Och huden känns liksom tjockare, och friskare.

Igår lyckades jag genomleva en sju timmar lång fika- och krogrunda, utan att trilla dit på några extra kolhydrater! Naturligtvis i goda vänners lag, och då behövs det ju inte så mycket alkohol för att ha kul

Scheisse!

Min mage krånglar, och imorse hade jag gått upp ett halvt kilo. Mitt motdrag är än så länge ett extra mål mat per dag, får se hur det känns om ett par dar. Annars känns det mest ganska håglöst. Det här är vecka tre, så rent statistiskt borde jag ge upp om några dar. Tänkte att jag skulle bryta den trenden.

Jag gjorde min första (LCHF) cole slaw för fem dagar sen och ikväll slinker det sista ner, och imorgon blir det till att handla hem mer vitkål.

Det är lätt att bli lite trött på allt när magen krånglar, men tänk på att detta är en stor omställning för kroppen, ge den tid.

Se till att du inte äter för lite, det kan ge illamående och få dej att frysa.

Våga vara en trendbrytare

Tack för peppingen, basta-ya!

Jag gick hem och gjorde en cole slaw efter att du påminde mig om den häromdan, rackarns vad gott det är!

Idag bråkar magen ännu mer än igår, det är en riktig misär faktiskt. I vanliga fall är den en rätt så hygglig mage, så jag var inte alls förberedd på det här. Men värst är att jag har blivit så j@#@a grinig! Så pass att jag försöker hålla mig hemma för mina medmänniskors skull. I två dagar nu har jag testat att äta lite mer mat, och jag trodde jag skulle få se nåt slags resultat ganska snabbt, men icke. I morgon ska jag banne mig äta hela dan! Eller hur var det nu? Jo, jag ska ge kroppen tid, inte stressa :-)

Tänk om det är vitkålen!!!

Eller har du ätit något annat som du inte brukar äta?

Jag vet inte vad bråkig mage betyder exakt (kanske du inte vill snacka skit, fniss) gaser, hård/lös eller värk, det finnns ju många olika remedier beroende på vad det är…

Du är inte den enda som ibland för skonar omgivningen…

Men idag är jag socialt acceptabel

Pepp på dej!!!

Den tanken slog mig också; tänk om det är vitkålen (!), men jag kom fram till att det nog inte var det. Om jag nu ska prata lite skit, så var det faktiskt bristen på det som var problemet. Det hände nästan ingenting på den fronten, och det lilla som kom hade en väldigt obehaglig konsistens och lukt. Nu är det tack och lov lite bättre. Jag äter mer nu, så kanske var det bara lite dålig fart på systemet.

Jag står stilla i vikt ett tag nu, men oroar mig inte över det. Jag vill hellre ha en bra mage och ett gott humör!

Hur går det för dig då, basta-ya? (Jag har inget internet hemma för närvarande så jag stjäl små datorstunder när tillfälle ges, och hinner ibland inte mer än att skriva i min egen tråd. Annars läser jag gärna andras trådar också, och det är ju så bra för inspirationen!)

#36

Jag har nu börjat äta kokos-fett, och försöker lite halvhjärtat drar ner lite på min älskade grädde. Min vikt står nog nästan still, ev. ner ett par hekton i veckan, och nu har jag mens så vikten har ökat (vätska).

Och jag trivs just nu så bra med maten så det gör inget. Det underlättar för mej att inte vara bosatt i Sverige, i tex Sthlm finns det mycket mer mat och godis som lockar mej än det finns här.

Min mage fungerade inte alls i början och när det väl kom ut känndes det som om en fotboll skulle ut.

Nu äter jag magnesium varje dag och det fungerar bra, puh!! har hört att kokosfettet ska hjälpa magen…ska äta lite och försöka utan magniesium nästa vecka.

Hoppas din mage fungerar bra nu, och ät inte för lite..

Visst är det konstigt att inte ha internet när man är van vid det…man märker hur beroende framkallande nätet är.

hoppas du har det bra

Magen är nu under kontroll! Ja visst är det gott med grädde, basta-ya! Och en gång i tiden tänkte jag att ett liv utan några hekto turkisk yoghurt om dan inte vore värt att leva , men jag har lärt mig till slut.

Aha, magnesium. Det verkar vara nåt som folk engagerar sig i här på KiF. Jag ska kolla upp det.

Nu är jag inne i vecka fyra (hurra hurra, har aldrig klarat mig så här länge med lchf förut). Under tredje veckan när jag enligt statistiken skulle ha gett upp och börjat tvångsäta mackor, kom jag på att jag ju kan röka (!) istället. (Den idén har jag fått många gånger tidigare i mitt liv.) Alltså rökte jag i fyra dagar, tills feber, hosta och grönt slem i halsen dök upp som ett brev på posten. Fascinerande nog håller jag mig ändå till lchf-mat; annars är ju sjukdom en legitim anledning att skämma bort sig själv och strunta i allt annat. Idag testar jag läkerol mot den hysteriska hostan, det ska bli intressant att se vad det ställer till med. Jag känner mig så till freds med lchf-mat nu så jag är inte orolig. I förrgår när jag var som mest febrig gick jag till ica för att köpa något att tröstäta. Jag gick förbi bullskåpet och brödhyllorna utan att ens tveka, och köpte i stället revben, bea, grädde och 85% choklad.

Vikten står stilla, men jag tänkte i första hand bli frisk. Jag har kommit på att jag måste äta fort för att hinna få i mig det jag ska äta utan att bli mätt. Jag är en långsam ätare, så med lchf-käk kan jag inte driva bort i en bok mitt i lunchen, för då hinner mättnadskänslorna dyka upp innan jag är klar. Tänk att man lär sig något varje dag

Jag vet inte riktigt varför, men jag sitter och tuggar på läkerol. Kanske för att man blir dum i huvudet av maltitolsirap, sorbitolsirap, acesulfam-K, gummi arabicum, lakritsextrakt, ammoniumklorid 6,1%, salt, mjölksyra, aromer, vegetabilisk olja och karnaubavax?

Det hjälper inte mot hostan heller. Faktum är att jag verkar hosta mer med läkerol än utan.

Förkylningen är borta, och kaksuget likaså. Nu har jag hållit på i precis en månad. Första två veckorna gick jag ner 4,5 kilo, efter det har jag fått tillbaka ett halvt. Det verkar ändå gå bra tycker jag! Jag mår bra, jag behöver inte tänka på mat hela tiden, jag behöver inte släpa runt på matlådor hela dagarna eftersom jag bara behöver äta 2-3 gånger om dan. Nästa steg blir att äta mer fett, och gärna mer över huvud taget. Jag tror att jag behöver mer fett för att gå ner mer i vikt.

Hej Wooster,

jag kommer ihag en artikel i  ''Ma Bra'' for ett tag sedan;en diakon som ville ga ned i vikt men ocksa blev bjuden pa sa forskrackligt manga kakor och bullar av gamla,ensamma tanter! Hon tog till en ''nodlogn'' och sa att hon blivit Gluten allergiker, och da accepterades det mycket mer att hon sa nej. En ide?

lycka till med allt

Att säga att man är glutenintolerant är ju inte en helt dum idé.  Allergi kan vara lite väl, men att man inte tål det "så jättebra" kan ju få en del att inte servera massa trams till en. :-)

Tack för tipset, Karen! Jag får snart börja med det. I och för sig är jag glad att folk faktiskt vill fika med mig och jag vill inte vara en tråkig nej-sägare. En del av mina tanter är lite dementa, och då kan jag få förklara samma sak ganska många gånger i rad. Nån av mina kolleger föreslog att jag helt enkelt skulle säga "men jag åt ju precis en bulle", men jag tycker inte det känns riktigt bra att ljuga för en demenshandikappad människa på det sättet. Då kanske en liten vit lögn om gluten passar bättre!

fast då kommer dom ju dragande med glasstårta som de gjorde när jag låtsades vara glutenintolerant! ;-)

Mitt favoritknep när det gäller fika med kakor, bullar etc. är att ha med egna "kakor", dvs. ost i kuber eller en bit brie, salami i skivor eller kuber och oliver. Om man vill kan man sätta dem på tandpetare och när de andra tar en kaka så tar jag en tandpetare.

Det finns någon sorts gemenskap i att äta tillsammans men det går faktiskt att känna den även om man äter olika saker, speciellt om alla har något njutbart att äta. Det är i alla fall min erfarenhet.

Lycka till, ge inte upp!

Å nej! Jag skulle kunna döda för att få äta glasstårta utan att må dåligt av det!

#45: Tack för tipset! Jag kan testa att baka de där lchf-kexen som finns i nån tråd. Det lät väldigt gott, och ser kanske helt normalt ut? Fast mitt problem är egentligen inte att jag måste äta nåt tillsammans med andra. Att dela på en balja kaffe ger också gemenskap. Däremot tycker jag inte om att säga nej när någon bjuder mig på något. Det känns lite som att vägra ta emot en present, och så gör man ju inte..

Det enda raka är väl att jag berättar för alla jag träffar vad jag äter och inte äter. Jag får stå ut med att återigen vara "den där konstiga som man aldrig fattar vad hon äter". För några år sen var det veganskt och periodvis utan socker med citrusfruktsöverkänslighet, och det var tydligen svårt för vissa att hålla reda på. Det gäller att hänga med i svängarna om man vill umgås med mig!

Nu fem veckor med lchf, har stått stilla i tre veckor. Den senaste veckan var planen att äta mer mat, men av nån underlig anledning har jag inte lyckats särskilt bra med det. (?) Jag känner verkligen inte igen mig själv längre. Jag har alltid ätit mer än jag behöver, jag tycker ju om mat, för 17! Jag har i hemlighet föraktat de där spinkiga och klena typerna som tuggar i sig ett halvt salladsblad och sen stönar över hur mätta de blev och hur lite som faktiskt får plats i deras söta små pyttemagar. Nu håller jag på att bli en sån själv, och det vill jag verkligen inte. Varje gång jag äter måste jag göra det jättefort, annars hinner jag bli mätt innan jag fått i mig tillräckligt med mat. Det händer att jag hoppar över måltider, bara för att jag kan, och för att jag för tillfället håller på med nåt som jag inte vill ta en paus ifrån. I & för sig är det en både intressant och skön känsla att vara fri från det eviga behovet av att äta, eller bara tugga på nånting. Jag är verkligen fascinerad över att tillvaron kan se ut så här. Men nu räcker det, det var kul ett tag, och jag vill inte bli en sån där klen typ! Dessutom hindrar det förmodligen min viktnedgång. Jag har gjort lite översiktliga beräkningar av vad jag äter, och det är för lite, speciellt de dagar jag jobbar (hemtjänst, mycket cyklande, promenader och hushållsarbete).

(Jag har inte ens haft ägg hemma de senaste dagarna, de tog slut och det blev inte av att köpa fler för jag äter ändå knappt nånting, arghhhh!)

Idag har jag för övrigt tackat nej till: banan, pepparkakor, kanelbulle, skorpa, mariekex, citronmuffins.

Duktigt va!

Japp!

Ännu enklare kommer det bli när du inser att det där du blev bjuden på inte är mat! :)

Antingen ger min kropp tydligare signaler nu, eller så har jag blivit bättre på att lägga märke till dem. (Ni hör väl att jag tror att min kropp och jag är två skilda saker, det är nog den bristande kontakten som har gjort mig tjock. Insikt.)

Nuförtiden när jag blir hungrig går det jättefort, från att inte alls vara hungrig eller tänka på mat så klämtar det plötsligt till i magen, och då vet jag att det är dags för mat. Fast jag måste inte äta på en gång, kan klara mig en halv dag till om jag måste. Men det är nog bra att äta hyfsat snart efter att man blivit hungrig. Kortisol och sånt.

Imorse satte kroppen igång ett diskret litet kramp, från en sekund till en annan, jag tittade i kalendern och mycket riktigt: idag är det dags. I vanliga fall skulle jag ha varit på dåligt humör en hel vecka i förväg, och fått kramp lite till och från, långt före dagen D. I och för sig har jag varit på dåligt humör, men inte på det där meningslösa pms-sättet, jag har haft anledning :-) Nu på eftermiddagen styrde min kropp mig till en affär och köpte choklad (85%). I vanliga fall skulle jag ha missbrukat kolhydrater i flera dagar nu, och varit väldigt svullen. Men det är jag inte!

Intressant det du skriver om att du och din kropp är två skilda saker. Det är faktiskt på samma sätt jag känner det. Att kroppen (min alltså!) motarbetar mig… Och som du säger; det är kanske en av orsakerna till att vi har blivit tjocka. Att vi inte känner vår egen kropp tillräckligt bra för att veta vad som är bra att äta och vad som fungerar dåligt.

Tack för att du skriver om dina tankar!

Kul att du vill läsa, MillisB

Jag har gått i terapi och tagit itu med bl.a anledningen till att jag inte vill(e) kännas vid min kropp. Det var väldigt värdefullt! Men minst lika värdefullt tycker jag det är att ha hittat lchf. Jag tror inte att jag hade kunnat urskilja några kroppsliga signaler om jag fortfarande led av kolhydrats-gaser, -sockersug, -oro, etc., oavsett hur kompis jag var med min kropp. Det räcker alltså inte att städa upp i psyket, enligt min teori. Vi måste äta naturlig mat i form av kött och fett också. Nu är vi lite mer sams, min kropp och jag, men vi har en bit kvar innan förhållandet är helt problemfritt. Jag har en tendens att straffa mig själv fysiskt när det kör ihop sig känslomässigt. Det skulle jag nog inte göra om jag inte hade lärt mig att "stänga av" mellan huvud och resten av kroppen. I mitt fall tror jag att det är på så sätt jag har ätit mig till övervikt, som ett litet straff för nånting.

Igår lyckades jag på sätt och vis äta mer, som ju var mitt nya mål. Dessvärre i form av en hel chokladkaka. (Fast 85% så "bara" 19 kh.)

Idag ska jag nog satsa på mat tror jag.

Imorse hade jag gått ner ett halvt kilo. Som ett litet tack för chokladkakan kanske? Jag förstår inte mycket av vad som händer i min kropp, men kul är det.

Jag håller på att utbilda mig lite i näringslära à la lchf. Bland annat har jag lärt mig att t.ex sej inte innehåller någonting alls som är användbart för mig och min kropp. Och det smakar inte mycket heller. Inte illa, bara inte så mycket, och det är torrt och innehåller nästan spår av fett. Visst, där finns några skrämda vitaminrester, men inte så mycket att det är nåt att räkna med. Varför säljs sej som livsmedel?? Man kan lika gärna tugga i sig sågspån och nerfallna höstlöv.

Jag ska gå och köpa en burk vitaminpiller nu. Det är det eller att börja äta lever..

Protein, och det fett som är där är garanterat jättehög del omega3.

Okej, det finns protein i sej, men det finns det i allt annat jag äter också, så det är inget försäljningsargument.

Hoppsan, jag hann inte se dig, mikaelj, innan jag skrev mitt tillägg.

Hur mycket omega-3 kan få plats i 0,9 gram fett per 100 gram sej? Är det tillräckligt mycket för att göra sig besväret att äta det, när man i stället kan välja lax eller nån annan fet fisk och få i sig en massa annat bra samtidigt?

#56 Variation? Vill jag ha vitfisk med äggsås förslår inte köttfärs.

Lax är säkert bättre.  Så om du kan välja, så är det såklart bättre att välja en fetare fisk. :-) (se till att den är rätt utfodrad bara)

#58:

Jag hade glömt bort vitfisk med äggsås! Vi fick det ofta i skolan på mellanstadiet och det var min favorit. Jag har inte ätit det sen dess tror jag. Tack för tipset, MimLan!

(Jag drömmer om näringstabeller på nätterna nuförtiden.)

Jag får ingen rätsida på det. Enligt alla tabeller jag tittar i så kan jag inte komma upp i Rdi för alla vitaminer och mineraler varje dag bara genom att äta mat, utom när det gäller C-vitamin och B12, och kanske nåt mer. (Om jag inte äter lever och blodpudding alltså, och jag blir lite illamående vid tanken. Gillar tyvärr inte inälvor.) Hur gjorde stenåldersmormor? Åt hon lever och drack blod varje dag? Räckte en lever till hela grottans befolkning när de hade fällt en ko? Eller åt hon kopiösa mängder mat varje dag? (7 kilo ärter till exempel)

Jag kan ju lösa det med piller, så det är inget praktiskt problem för mig. Det är ett logiskt problem: jag förstår inte hur det kan vara så. Och jag blir irriterad av att inte förstå! Beror det bara på utarmningen av jordarna där djurens och vår mat odlas?

Nån som vet?

#61 RDI är inte särskilt intressant, de siffrorna är för det mesta sprungna ur rena gissningar.

Dessutom, när man inte har en kost som är inflammatorisk (spannmål, omega6), så minskar behovet av antioxidanter (vitaminer). Utifrån det är RDI än mer missvisande.

Fokusera på att få i dig tillräckligt med näring. Äter du lite fet fisk så är torskleverolja/krillolja vettigt komplement. Bor du i norden är D-vitamin vettigt, oavsett kost. Får du kramp kan du ta magnesium ett slag. Har du inga problem i övrigt så finns det ingen anledning för dig att oroa dig över det.

Aha, det låter fullkomligt logiskt det där med Rdi, MimLan! Jag känner mig lugnare nu. Tack!

Jag har tänkt i liknande banor om råden att dricka en insjö om dan; om man inte äter socker, röker eller dricker alkohol så borde behovet av att dricka mycket vatten minska, eftersom man då inte torkar ut kroppen lika mycket som genomsnittsmänniskan. Både vatten- och vitaminrekommendationerna baseras ju rimligtvis på hur svennebanan mår nuförtiden.

(Jag har inte varit i närheten av en dator på några dar, därav det sena svaret. Var tvungen att rusa iväg till yogaskola efter mitt senaste inlägg..)

6 veckor nu, och igår trillade jag dit (eller snarare kastade mig huvudstupa) och åt en massa felaktiga saker. Av hänsyn till känsliga läsare går jag inte in på några detaljer ;-) Det var ett desperat försök att döva ångest, men se det hade jag inget för. En gång i tiden var socker min bästa vän, men den här gången var det inte alls gott, och ångesten blev värre. Idag har jag både ångest och "kolhydratbakfylla".

En observation som jag gjorde igår var riktigt intressant: Jag har ju börjat känna hunger och mättnad mycket tydligare nu med lchf-kosten, och jag har dragit slutsatsen att kolhydratkost mättar sämre. Men det som jag upptäckte på ett ganska otrevligt sätt igår var att hc-kost inte mättar alls! Jag satt och åt tråkiga saker i godan ro, när jag plötsligt kände att magsäcken var proppfull och jag mådde illa, men jag kände ändå inga mättnadskänslor!! Det är ju sjukt! Nu fattar jag verkligen varför jag ska hålla mig ifrån sån skit. Och med tanke på att jag större delen av mitt liv har ätit hc-mat så är det inte så konstigt att jag har haft problem med hunger- och mättnadskänslor. Fan!

Det kändes väldigt skönt att börja äta riktig mat igen idag. Ångesten är kvar (jag har en galen och aggressiv familjemedlem som jag egentligen skulle behöva bryta helt med, och en annan som försöker hindra mig att göra det) så jag har återgått till cigaretter i brist på annat. Inte så bra för halsen, men vad gör man?

#64 Det låter väldigt jobbigt det där med delar av din familj. Jag säger - våga bryta! Gör det en period i alla fall, för att markera att du inte tolererar detta agressiva beteende. Det är hemskt när släkt/familj tror att det kan bete sig hur som helst, eller uttnyttja en, bara för att man är just släkt/familj. Jag har själv brutit med delar av min familj - inte roligt alls - men det stärker att ta tillbaka makten. Strunta i din andra släkting som försöker stoppa dig, folk är så fega/mesiga ibland och tar så mycket skit.

Lycka till, hur du än väljer att göra!

Tack för ditt stöd, Will! Det värmer och stärker!

Sedan igår kväll ägnar jag mig åt Operation Uppmuntran. Inga kolhydrater är inblandade, och ganska lite tobak. Istället satsar jag på musik och älg! Jag har just mumsat i mig en älgburgare till mellanmål. Om en stund är det yogadags igen och de rekommenderar att man inte äter nånting timmarna innan. Jag har testat att bryta mot det både med hc-käk och med lchf, och kan konstatera att lchf inte är några större problem, fast jag äter aldrig särskilt stora mängder av det heller. Man blir ju så mätt på en gång. Kolhydrat"mat" däremot är definitivt ingen höjdare före yoga, man vill ju inte ligga där på mattan och rapa sig igenom ett pass :-)

Nu går det inte så bra för mig. Jag har en kladdkaksdag eftersom jag är för bakfull för att kunna röka, och nåt knark måste jag ha eftersom familjekrisen har utvecklats käpprätt åt h..e. Jag är den enda av oss som är intresserad av att ändra på gamla negativa mönster. Vi är en mycket dysfunktionell familj, men har av tradition alltid låtsats att allt är så bra, för vad skulle grannarna säga om det märks att det finns skavanker?? Jag har alltid varit den som kommit mest i kläm, och som anpassat mig mest för att hålla alla andra på gott humör, så jag har naturligtvis mest att vinna på en förändring. Nu har de andra fått det till att jag trakasserar dem, och de vill inte ha med mig att göra alls i fortsättningen. Märkligt nog känner jag mig mycket lugnare efter att jag har fått höra det. Det känns som att det är de signalerna de alltid har gett mig, men att de har låtsats något annat. Jag tror jag kommer att klara mig utan dem! (men helt säker är jag inte) …Oj, nu ska jag försöka få in ämnet kost och hälsa i det här också, det är ju det min tråd ska handla om… Socker kallas den matta som min familj sopar in problem under. Det har varit kakor till förbannelse, och jag är lika trött på kakor som jag är på oärliga och iskalla relationer. Mer fett och kärlek åt folket!

trakasserar du din familj? Hur menar de… Hoppas det ordnar upp sig… Men det är ju svårt om man inte kommunicerar? Svårt det där med relationer. Speciellt med de man är släkt med… Det är så lätt att tolka och tro saker…

Haha, ja tydligen är jag en ondsint person! Jag tror inte att de vet själva vad de menar. Jag vill att vi ska gå tillsammans till nån slags familjeterapeut, men mamma totalvägrar. Hon vill hellre aldrig mer se mig än gå med dit säger hon. (Hur kan man vara så rädd för något??) Hela den här helgen har varit helt sjuk, faktiskt det konstigaste jag varit med om. Och det märkligaste av allt är att jag tar det så bra (!). Plötsligt har jag ingen familj, och det jag mest går och tänker på är hur mycket energi jag kommer att kunna lägga på mig själv i fortsättningen, i stället för att släpa runt på en störd familj och försöka få den att fungera. Jag ska till psykologen imorgon, och hon brukar säga att jag ska lyssna på magkänslan. Min mage säger att jag mår bättre utan familjen än med den, så det här kanske kan vara början på något ganska bra ändå. Och jag har ju mina fantastiska vänner som är hundra gånger mer omtänksamma och lojala än familjen är.

Matmässigt så har jag verkligen saknat min lchf-mat under de här två dagarna som jag har ätit "annat". Imorgon går jag tillbaka till normal mat igen. Jag är så glad att jag äntligen vet hur jag ska göra för att må bra!

Åh, vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg! Håller tummarna för dig! Tiden läker alla sår brukar ju vissa säga. De kanske behöver tid att fundera - din familj, och kommer fram till att det du sagt inte är så dumt? Man får ju hoppas…

Man kan ju inte välja sin familj. Har en syster som jag inte blir klok på. Mitt sätt att hantera det har varit att låta det vara… Istället för att önska att hon vore annorlunda, så får hon vara den hon är och visst har jag sörjt att hon inte är snällare mot mig. Men jag kan ju inte förändra henne. Har försökt att ta hand om de som är schysta mot mig istället. Ger mig mer energi och jag mår bättre… Verkar som jag är inne på samma spår som du…

Hoppas det funkar bra att komma tillbaka till lchf-kosten också.

Tack!!

Det är ju som du säger; man kan inte ändra på någon annan människa. Och det där om att vara mer med folk som är sjyssta mot en: mitt i prick! Det är det jag börjar fatta nu. Jag har haft vanföreställningen att familjemedlemmar "ska" hålla ihop och vara snälla och kärleksfulla mot varandra. I verkligheten är det ju inte alltid så, och det är väl bara att tugga i sig. Då finns det andra människor som faktiskt vill vara med mig, precis som jag är.

(Men man kan alltid hoppas att din syster och min mamma kommer på bättre tankar en vacker dag:-)

Frikopplar man att familjebanden är speciella bortom rim och reson, är det nog lättare att se till att omge sig med bra realtioner, av vilken sort som helst. Det kommer alltid att kosta för mycket att upprätthålla relationer som inte är konstruktiva.

Att det känns lättare nu tror jag kan bero på att det blev någon form av upplösning i det att krisen blev värre och orimlig att stå i, då får man ju på ett sätt en bekräftelse att man inte kan ta allt ansvar själv.

74: Så sant så!

Jag tänkte börja räkna på vad jag äter. I juni gjorde jag det, och det var väldigt intressant att få den överblicken över vad jag stoppade i mig. Då handlade det om att inte äta för mycket, men nu är jag mer bekymrad över att komma upp i tillräckligt många kalorier. Det är också dags att jag lär mig hur MinMat fungerar. Annars har jag en liten anteckningsbok där jag har skrivit in kh/protein/fett-innehåll i saker som jag brukar äta. Det tog ett tag att samla in den informationen, men nu är den guld värd! Jag har den med mig i väskan jämt och kan alltid kolla upp saker som jag undrar över. Det är också bra att under dagen kunna se hur jag ligger till med fettet och det andra.

Jag har inte räknat nånting alls än, men jag knatar vidare i alla fall. Familjen lyser med sin frånvaro, och jag hade inte väntat mig nåt annat heller. De kommer inte att plötsligt dyka upp och vara personlighetsförändrade till det bättre. Vännerna pysslar om mig, och tanterna på jobbet är lika gulliga som vanligt.

Gårdagens meny såg ut så här: tonfisksallad till frukost (tonfisk, majonäs, citron, lite rödlök); köttfärsgryta (blandfärs, smör, grädde, lök) med lite smörstekt vitkål till lunch; tre ostskivor, lite salami och en liten klementin (?, jag fick den och kom inte på nån bra anledning att inte äta den, den var god, 5 kh) till mellanmål; mera gryta, ost och salami till middag (hade inget annat hemma); två rutor mörk choklad (85%).

Jag har inte vägt eller mätt nånting, så mängder är svårt att säga nåt om. Ganska små portioner, och några muggar kaffe under dagen. Det är inte alltid jag äter mellanmål eller choklad.

Idag har jag ätit två ägg skramlade i en klick smör, ett halvt paket bacon, och en matsked bea. Om en stund blir det repris på grytan och vitkålen till lunch/middag.

Det känns hur nördigt som helst att skriva matdagbok här!

Jag måste skaffa ny dator nu; sitter nästan varje dag på skolan och driver runt på KiF, och man blir ju så lätt kvar länge (nu tre timmar till exempel, fast jag har gjort annat också). Om jag kunde göra det hemma i stället så kanske jag skulle hinna med att planera mina måltider och laga mat och sånt under tiden. Och jag har bara inte fått tummarna ur när det gäller datorköpet. Jag vet ungefär vad jag ska ha, och jag har pengarna, men jag har fått för mig att jag kommer att bli lurad av lömsk försäljare till att köpa nåt som inte gör det jag vill att den ska göra, eller nåt som gör alldeles för mycket och kostar därefter. Jag kanske bara ska kasta loss och köpa nåt; hur fel kan det egentligen bli?? Jag litar inte på datorer: de lever ett eget liv och de gör inte som jag vill.