D-vitaminbristen på vintern bidrar nog starkt till problemet..

Har en arbetskamrat som "sovit" sig genom vintermånaderna så länge jag har känt honom (även på jobbet ).

Han säger sig inte alls vara trött nu sen han börjat peta i sig ett par holistics-kapslar om dan ..

Vårdepressionen då, varför sägs det inget om den?

Låter rimligt. Och uppmuntrande att det är de här månaderna som vi är predisponerade för att bränna fett. DET tar jag till mig. Nu ska här brännas!

#2 För att den antagligen bara beror på brist på d-vitamin.

Vintern är oftast ganska ljus tack vare snön.

Snö??? Vilken snö??? Det ända snön gjorde här i sörmland förra vintern var att lysa med sin frånvaro!

H. Thea

… tror du att det finns mer snö i Göteborg? ;)

Och det hjälper inte om det är ljust (och inte mörkt och molnigt en månad i sträck som förra året) eftersom det krävs en rejäl dos solstrålning direkt på huden för att bilda d-vitamin. Melatoninet, däremot, minskar när ljus kommer in i ögonen.

Aniara4,

Gäller melatoninet enbart specifika frekvenser?

#7: Nej, inte i dagsläget iaf. ;)

H. Thea

#2 Den på sommaren då? Jag mår alltid sämst på våren/sommaren. Det är nu, när mörkret kommer, som livet leker! Kan det vara d-vitaminbrist då också?

Flikkan77: Det kommer nog en liknande artikel i vår, när det är aktuellt, måste ju fylla tidningar och "nyheter" med ngt varje årstid!

#12 Det skrivs mycket mer om höst-och vinterdepp. Att vara deprimerad av sommaren får man liksom inte vara. Knappt mina läkare vill ta det till sig. Får se om jag får hjälp här till sommaren. Kanske finns nått man kan äta som gör mig glad!

Får och får. Jag gissar på att de vanliga säsongsrelaterade depressionerna enklare kan förklaras som brist på solljus vilket leder till brist på melatonin och D-vitamin.  Sommardepp skulle kunna vara att man har för höga förväntningar på sig själv och vad man skall uppnå. Därav mindre forskning på det området.

# eller att alla reservlager av d-vitamin o annat man levt på tagit slut precis lagom till våren, man har fått överdos av mörker o kyla..osv

säger en som inte gillar höst o vinter…

flikkan77: har du provar Rosenrot (Arctic root) . Den hjälper mig genom många jobbiga dagar!!!

Jag har hört om andra som får vår och sommardepressioner, och tänker så här: att kanske är det en försenad konsekvens av just mörkret och D-vitaminet?

Kanske min kropp reagerar mycket fortfare än din, flikkan77? Jag kanske har större brist på D-vitamin än du?

Eller så har det med andra psykologiska beteenden att göra, det är ju fullt möjligt också. Det kan ligga mycket i det undermedvetna.

Jag påbörjade min självmedicinering med 50'000 IE D3 igår. Nog en bra grej.

flikkan77:

Jag håller med dig! Jag mår mycket sämre på vår/sommar. Det är som att värmen tar slut på mig totalt. Blir som en slapp zombie, både i huvud och kropp, och mår nästan illa av värme. Jag trivs bäst när det är lite småkallt. Men jag gillar inte när det är fööör kallt Sådär en 7-10 plusgrader är optimalt!

Det är lite lustigt nästan.

#9 Såvitt jag förstår räcker det med att gå ut någon halvtimme mitt på dagen på vintern för att melatoninet ska minska (melatonin gör oss sömniga, dagsljus dämpar det) eller rentav sitta intill fönstret på jobbet. En dagsljuslampa kan också funka, eller om man blir riktigt illa däran ljusterapi förstås. Man bör utsätta sig för ljuset tidigt på dagen för att inte sabba dygnsrytmen, framemot kvällen vill man ju att melatoninet ska öka igen så att man kan sova.

D-vitamin vet jag mindre om, men som jag har uppfattat det är det så att huden bildar d-vitamin vid direkt solstrålning av en viss intensitet, och att vi på vintern inte får tillräckligt dels eftersom vi är påklädda och dels för att solljuset är för svagt även om vi skulle springa nakna i snön. Har man fått tillräckligt med sol på sommaren kan man möjligen leva på lagret i några månader, men det är stor risk att det inte räcker.

#11 Om depressionen beror på d-vitaminbrist är det fullständigt logiskt att det är som värst på våren, när förrådet tagit slut över vintern och man inte börjat sola än. Och jag tycker man hör talas om vårdepression varje vår, inte minst i kvällstidningarna (därmed inte sagt att man får någon djup och genomtänkt information…).

Men tänk om det är så att vi är biologiskt anpassade för ett mer dämpat liv under vintern? Vi är ju trots allt också en del av naturen, och alla organismer har sina strategier att klara kylan och mörkret. Kanske borde semestern vara under mörkaste december då vi skulle kunna kura under täcket hela dan eller sitta framför en brasa och vara lite slappa? Varför måste vi alltid vara så glada och pigga Det där med att gå i ide kanske fortfarande finns kvar som ett litet minne nånstans i vårt DNA? Åtminstone i mitt …

Nu menar jag förstås inte dom som lider av Depression - då räcker det tyvärr inte med att gå i ide.

Vad jag menar är att acceptera kroppens svar på årstiderna och inte förvänta att vi ska vara opåverkade. Och visst är D-vitamin livsviktigt och melatoninet styr sömnen och vi behöver ljus,etc, men utöver detta: "let it be", kanske?

#16 Har inte vågat testa så mycket med alternativa saker, äter en hel del mediciner som jag inte vet hur de skulle påverkas. Men tack för tipset, skulle ju kunna fråga min läkare om det nästa gång jag träffar henne.

#17 Tja, jag har ju alltid varit lite efter. Men skämt åsido så kanske det ligger nått i den teorin. Jag kanske är ute så mycket nu på hösten att jag laddar upp mig och håller över vintern. Fast lite konstigt är det för jag är knappt ute på sommaren, ljust och otäckt då. Och visst kan det ligga psykologiska saker bakom med, precis som de som får ångest av julen så kanske jag får det av midsommar… eller nått…

Problemet är att man inte vet vad som är normalt och vad man vi är biologiskt anpassade för.

D-vitamintillskott och melatonin ger grundförutsättningar. När man sett till att kroppen har allt den behöver kan man se till hur man mår. Är det fortfarande sämre än vanligt, och man är säker på att man inte har någon hormoniell störning (t.ex PCO och hypothyreos) som påverkar humöret kan man sluta sig till att det ens tillstånd är som det borde vara.

#19 Åh! Det finns en som jag! Jag tycker visserligen om värmen, det är ljuset jag är känslig för. Temperaturen ute nu är dock ganska trevlig. Det går att klä sig tillräckligt varmt för att fortfarande kunna röra på sig. Sen tycker jag om när det kryper nedan för minus 10 med. Men runt nollan är jobbigt.

#20 Jag har fått ljusterapi två gånger och det fungerar inte alls på mig. Första gången blev jag inlagd efteråt och andra gången satt jag hemma och gjorde inget alls i en hel månad. Fast det är lite roligt med ljusterapi också. Man sitter där i ett helt vitt rum på vita stolar med vita filat på sig. Nästan så att det enda som saknas är någon sektledare av något slag. Spooky! 

… jag går fortfarande omkring i shorts, t-shirt och tunn vindjacka …

#21 Jag tycker nog också det känns lite "onaturligt" att man ska prestera minst lika mycket som annars under vintern. I det gamla bondelivet var ju arbetet som intensivast på sommaren, med höskörd osv, sen slaktade man på hösten och syltade och saftade och konserverade. När vintern kom var visthusen fyllda och man behövde bara gå upp en sväng på morgonen och mjölka korna, sen kunde man ta det rätt lugnt förutom ett par timmar mitt på dagen när man högg ved och hämtade vatten. Annars slösade man nog inte så mycket på fotogenlamporna under de mörka timmarna. Det låter som en mycket behagligare tillvaro.

Men vad vet jag, jag levde ju inte på den tiden!

#26  Nej det gjorde inte jag heller  och visst är det lätt att glömma hur svårt det måste ha varit många gånger. Och hur mörkt! Fast å andra sidan såg man ju stjärnorna lite bättre…

#23 Du har helt rätt, man måste så klart kolla det medicinska först.Det biologiska arvet är väl inte heller lika hos alla. Ville bara filosofera lite…

#25 Jag har långkalsonger under byxorna och tredubbla tröjor och mössa för att gå ut… också givetvis mina solglasögon så jag ser nått.

Flikkan77, här finns en till som du! Jag blir alltid deppig på sommaren, men i mitt fall beror det nog på värmen snarare än ljuset. Jag blir helt knäckt när det är över 25 grader, medan alla andra verkar tycka det är hur bra som helst

#26 Jo, man följde nog årstidsväxlingarna på ett annat sätt förr. Nu ska man helst göra mycket hela tiden istället. Jag levde ju inte heller på den tiden men jag tror det kanske hade varit nyttigt för många om man kunde följa årstiden på ett annat sätt. Sen har vi ju våran inre klocka med, den som gör att jag somnar senast klockan 22. Den är det inte heller lätt att följa. Nu ska man vara i tid överallt och hela tiden.

#27 För mig räckte det att flytta ut på landet för att få bättre stjärnhimmel. Att det kan vara sån skillnad! Hade velat lära mig stjärnbilder men det är ju inte streck mellan dem som det är i böckerna..

mikaelj: melatonin är inte bra i längden, tänkte bara säga det då många tror att dom kan ta det dag ut och dag in. Men allt har sin baksida. Men det är helt ok att ta nån gång ibland! lite offtopic sry

D-ribose,

Jag syftar på att gå ut i solen för att få kroppen att själv producera det. Skall tydligen vara frekvensoberoende.

Det enda hormon jag äter är D3.

Som sagt, dagsljus MINSKAR produktionen av melatonin. Så att man inte blir så sömnig.

Oops! Tack för förtydligandet.

Tillverkas det omvänt något hormon av solen, eller är det bara minskning av melatonin?

# 31  På vilket sätt är det inte bra att ta tillskott av melatonin  alltid/ofta? Vore bra att veta eftersom det är ngt som hjälpt mig med mina sömnproblem.

# 34 Har för mig att man behöver dagsljus som minskar melatoninhalten för att den ska kunna öka senare, att det ska bli en bra balans för att tallkottkörteln ska fungera optimalt.

#35 Ja, melatonin spelar en viktig roll för dygnsrytmen, det är viktigt att det sjunker på morgonen/dagen och ökar på kvällen. På sommaren är det lätt att få tillräckligt med ljus (fast en del som bor långt norrut kan få lite svårt att sova på sommarnätterna), men en mörk och molnig vinter är det lätt att tro att det är natt hela tiden, och då blir melatoninet konstant högt, eller kommer i ofas.

Själv funderar jag seriöst på att skaffa mig en dagsljuslampa att tända en stund på morgonen, kanske en sån där hypad ljusväckarklocka. Det gamla rådet att gå ut på lunchen funkar ju bara om det faktiskt är ljust på dagen!

D-vitamin kommer jag däremot att ta lite tillskott av eftersom det är stor skillnad mellan att låta dagsljus falla in i ögonen och att springa omkring halvnaken för att få solstrålning på huden!