Kolla en GI/GL-abell. Då får du veta hastigheten på höjningen åtminstone. Sedan beror det även på den totala mängden kolhydrater du äter.

Jo, jag vet, men en ungefärlig bedömning då?

En tallrik pasta eller 2 hg lösgodis….

Det beror på hur stor tallriken är!  Jag har ingen uppfattning alls om vad pasta väger, så du får väl väga den. Tänk på att näringsinnehåll för pasta m.m. ges för torrvikt.

Enligt mig är allt skit…

Jag hade valt potatisen. Där finns trots allt några små förskrämda c-vitaminer och en och annan fiber. Kanske nåt mer som kroppen  kan ha lite nytta av, mitt i allt elände med blodsockertopp, insulinpåslag och nytt sug.

Pasta fattar jag inte vad man ska ha till och i godis är det ju bara konstgjorda smakämnen, färgämnen och annat äckligt. Ingen nytta alls i kroppen alltså.

Jag tror också att du bör kolla på vad den högsta mängden kolhydrater man får i sig är, beroende på hur mycket kolhydrater det är i matvaran och hur mycket man äter.

Det är svårt att säga annars. Pasta har mycket mer kolhydrater än potatis per 100 gram (19g vs. 15g), men kollar man på energiprocenten så är det större delen av energin från potatis kolhydrater jämfört med pasta, eftersom pasta har mer än dubblet så mycket protein som potatis (4.4g vs. 1.9g). Så även där får man väl dra slutsatsen att man får kolla på mängden.

Sedan har godis oftast en massa e-nummer i sig, färgämnen osv. som jag inte hade viljat få i mig i alla fall. Det får man väl också ta hänsyn till när man säger att något är dåligt. Mycket godis består dessutom av stor del rent socker. Men att äta 10 gram godis kan såklart vara bättre än att äta 300g pasta ändå.

Enligt min åsikt är godis sämst, främst på grund av e-numren, och för att det är mer kolhydater per 100g. Men sedan äter man kanske inte samma mängd godis som man hade ätit av t.ex. pasta.

#4 Jag vet allt det där glitterfisk, och det är inte därför jag frågar. Jag är bara lite nyfiken på om det är nåt av dessa saker som helt klart är en värsting i sammanhanget.

# 5

Jag kan med glädje vara utan både pasta och potatis men godis är det värre med. Så det blir nog 10 gr godis för mig i stället för 300 gr pasta om jag ska välja bland dessa alternativ….

För mig är värstingen godis. för jag kan inte sluta. Har aldrig fallit för att äta en hel påse potatis, men en hel påse godis har gått åt oavsett hur stor den är.  Jag kan jämnställa godis och skogaholmslimpa- har svårt att sluta.

Förlåt! Jag menade inte att vara näsvis.

#9 Har du varit näsvis….! Simma lugnt glitterfisk!!

Jag tror inte man kan säga generellt. För en del är spannmål rena giftet medan det är sockret för en annan. ÄVen om kolhydratmängden är samma verkar vi hantera det olika.

Du får testa på dig själv om du absolut vill veta.

Det beror ju på om det är köpt godis med massor av E-nummer eller hemgjort godis.

Jag gillar inte köpt godis (möjligtvis dyra chokladpraliner) utan brukade koka egen kola på den tiden jag käkade kolisar. Smör,grädde,socker,sirap,kakao och en gnutta vaniljpulver (eko) innehöll min hemkokta kola :)

Jag tycker kombinationen fett/kolhydrater är värst. T.ex. pizza, paj, spagetti m. köttfärssås, mackor, glass o. dyl.

Om jag skulle fuska så skulle det vara något sött utan inblandning av stärkelse eller fett.

Jag tror när det är så kemiskt som möjligt. Ska jag fuska gör jag det hellre med något naturligt som frukt.

Annars tror jag potatis är nyttigare än pasta och spannmål, men det kanske är för att JAG mår bättre av potatis än av spannmål, majs o ris och sånt.

Och skulle jag göra hemmalagat godis skulle jag göra det med mycket fett, typ ischoklad - jag vet inte varför men för mig mår jag alltid bättre när det är fett godis än bara nåt sött. Kanske också för att jag bara orkar äta lite då…

Jag håller med Jennix i #14. Om jag skulle äta något med mer kolhydrater i det blir det inte stärkelse eller rent socker, utan snarast fruktsocker i bär eller frukt.

Lösgodis är dock rena drogen för mig.

Om nån tvingade mig välja mellan dina förslag skulle jag troligen klara potatis bäst för det har jag aldrig egentligen gillat.

Varför är det bara jag som verkar ha svårt för att låta bli godis här inne….Buhuhuu!!

Alla tips om att: ät mer fett så ska du se suget ger med sig osv stämmer inte på mig iallafall! Efter en fettrik god middag kommer som ett brev på posten alltid ett sötsug, why!! 

Jag vet allt för väl att det bara innehåller en massa skit men det hindrar ju inte sötsuget för det…..

Ha i mer protein, kanske? Kolhydrater är direktåterkoppling, protein aningen långsammare, fett superlångsamt.   Skiftar jag måltiden åt att vara mest fett tar det nästan en halvtimme från att jag börjar äta tills jag känner att jag är mätt, är det mer protein är det närmare en kvart.  Däremot är jag mätt längre på fett.

Jag tror du äter för lite mat, helt enkelt. :)

miagumman; underhåller du sötsuget…? Alltså; äter du godis/sötsaker ibland? Blir ju helt klart svårt att bli av med suget i så fall. Är det så; prova att stå ut, det brukar ge sig! Om du INTE äter sött och ändå har kvar suget tycker jag väldigt synd om dig, svårt att leva med att avstå tycker jag! (därför passar lchf mig mkt bra, jag blir inte sugen längre).

Om jag skulle leva med ett konstant sötsug trots att jag inte åt kolhydrater skulle jag nog inte stå ut; skulle nog fixa mig något sött med tex. sukrin som ju inte påverkar blodsockret. Att leva med ett ständigt sug efter något man känner att man inte "får" skulle iaf JAG inte stå ut med. Mat ska vara glädje (tycker jag).

Vet inte om rådet är så lysande om du har problem med begränsat intag men annars kan en whisky efter maten fungera som efterrätt

#16  Det är inte bara du heller, var har du fått det ifrån?!

Det finns många här som har problem med att avstå från socker, det har inte med disciplin att göra - det KAN bli bättre med LCHF eftersom man tar bort en massa som triggar, men ett riktigt sockerberoende är inte säkert att det går över bara för att du äter LCHF. Det kan finnas annnat du måste jobba med för att bli bättre…

Försök att äta det minst sämsta, om du måste ta något - det funkar bättre i längden.

DVS får du sug, ät nåt som t.ex. hallon o grädde - det kanske håller ditt sug på plats. TYVÄRR kan det också förvärra suget eller hålla det kvar, det beror helt på hur du reagerar på det.

Jag äter betydligt mindre godis nu än förr,helt klart. Kan ta nåt fikabröd eller mörk choklad till kaffet ( inte varje dag ) samt godis ibland till helgen ,men absolut inte några jättemängder. Jag har varit "chokladoman" sen barnsben och jag formligen älskar smaken av det. Känner mig oxå "lyckligare" på nåt sätt efter jag ätit det, precis som det är nåt kroppen bara vill ha, suck! Jag skulle lätt kunna vräka i mig en alladinask under en kväll, no problems, men som tur är har jag aldrig "sjunkit så långt" utan jag kan ta några bitar och sen låta den vara.

Varför måste allt som är gott vara så j…a onyttigt jämt!

nobban7: Nämen huvva för whiskey! Men kanske ett glas rött vin….Hm kom just på att choklad och rödvin är ju supergott….Suck!

mikaelj: Jag tycker jag äter ordentligt. Ex:

Frukost: Bacon stekt i smör och  äggröra med grädde + kaffe med grädde + ett flatbröd med bregott och massor av fet ost.

Lunch: Kallrökt lax, avocado, majonäs och keso

Middag: Köttf.biffar gjord av köttfärs,grädde och gorgonzola och coleslaw till det. 

Mellanmål: Kaffe med flatbrödmacka, eller nötbrödmacka, med bregott och massor av ost

Det är väl tillräckligt nog!

#16 Miagumman, det är ju det jag menar: Jag fixar inte godis. Tack och lov är jag ren nu. Och därför skulle det aldrig falla mig in att "göra ett litet avsteg". Det är ju en drog. Det tog en månad av avgiftning, utan fikabröd och godis innan jag fixade att gå in helt för LCHF.

Jag känner mig inte mindre lycklig nu heller. Snarare tvärtom.

De första månaderna av lchf var jag jättestrikt men hade ändå ett sug kvar. Känner förståss att suget blir värre ju mer socker jag äter, men jag tror inte att jag nånsin kommer att bli helt "kak och choklad-fri" Skulle såklart gärna bli det, men jag tror det är så djupt rotat i mig, som en trygghet,belöning mm så det skulle bli helt oöverstigligt att bli "helt ren". Det är väl som en typ av nussefilt för vuxna eller vad jag ska likna det med, det är gott och gör mig glad och nöjd….Men som sagt var, så äter jag betydligt mindre av det söta nu mot förr och det måste jag ju se som nåt positivt i allafall….

#16  & #24 Precis lika här! 

Jag är tvungen att avstå helt från det som kickar igång mig annars är det kört, det VET jag men tänker aldrig riskera att bevisa min tes.

Jag trodde dock att det skulle bli rätt trist utan sockret, att inte få unna sig lite godis/en kaka lite någongång men det är som Maia skriver precis tvärt om. Så himla skönt!

Numera kan jag äta lite mörk choklad om jag vill utan att det triggar men det är så långt jag sträcker mig. Hmm, få se nu, jag kan nog lätt räkna tillfällena på handens fingrar under 2008. Inte mycket att bråka om alltså och jag saknar det inte däremellan!

#25 En stor del av det där suget sitter i tankarna. Jag tror att man måste komma över det mentalt… Låt oss säga att du vill sluta helt. Då får du se det i vitögat och ta det "sorgearbete" det innebär att lämna snuttefilten. För det är ju så det fungerar för en del av oss. Som om du släpper taget om en älskad vän.

Kanske måste du i så fall också tänka igenom vad godiset representerar för dig och hur du ska fylla den luckan. Någon skrev att det handlar om att maten och det känslomässiga ätandet är relaterat till att vi tillåter oss själva att ta plats, utrymme, finnas till. Att vi genom att äta visar att vi är värda att unna oss något. Godiset representerar ett värde som vi ger oss själva. 

- - -

Jag tycker verkligen att du är jätteduktig som kommit så långt! Och OM du nu skulle vilja komma bort från det helt så tror jag att du nu kommit så långt att det kan gå att ta tag i den problematik som finns på insidan också.

#27 Jo, Maia, det är nog så det är. Har så mycket runt omkring mig just nu så jag vet inte hur jag ska orka med och att ta upp kampen med sockersuget dessutom….och vill jag egentligen sluta helt med ex en bulle till kaffet osv….jag vet faktiskt inte …..men jag gör så gott jag kan just nu känns det som.

Tack för peppning i allafall!