Jag är minst lika petig. Och jag stör mig lite när folk skriver "doft" om vad som uppenbarligen inte alls är någon särskilt behaglig lukt. Bajs doftar inte, det luktar. (Möjligen kan en hund vara av en annan uppfattning.)

Jag håller med!

Lite humor nyss på Sportradion: "Vi börjar med den första fulla omgången av årets Elitserie" *hick*

Jag hör ofta folk som blandar ihop risk och chans, vilket jag tycker är rätt störande.

Maken och jag funderar på att starta "Kållered Språk Polis" (Ja, just det!) och klaga på alla fel överallt. Det där med risk vs. chans/möjlighet är verkligen en klassiker. Och doft vs. lukt. Håller med. Usch! 

Det finns så många underbara uttrycksmöjligheter och nyanser i språket som vi bara förlorar med sådana utbyten. Ett annat exempel är det underbara ordet tillbringa. Hör här vad fint det låter:
"Jag tillbringade sommaren i Frankrike" eller
"Jag tillbringade en vecka med att bygga en rosenspaljé".

Ett sådant fascinerande ord med undertoner av att någon ger dig en gåva, något bringas till dig.

Byt nu ut ordet tillbringade mot det översättningslånade tråkordet spenderade som genljuder av utlägg och kronor och ören. Jag spenderade en vecka med att bygga en rosenspaljé. Va? Usch, igen!

Men det är inget att göra något åt. Språket lever och förändras.

Dagens bästa sär- och ihopskrivning på skylt i Kållered:

Kålleredsfrisör       Salong 

"På grund av" (= negativt) Används ofta numera.

"Tack vare" (= positivt)

Båda kan lätt ersättas med "för att" (=neutralt)

Jag tycker ord är roliga och intressanta. *ler*

En bra tråd!

*väntar med spänning på fler ord*

Något jag funderat länge på är ordet spannmål. I radio, TV och tidningar används ordet i bestämd form som spannmålet.

Spannmål är ju samlingsnamnet för i allmänhet havre, vete, korn och råg! Jag har aldrig hört spannmålsodlare tala om spannmålet! Däremot talar de om "spannmålen!"

I bestämd form säger de: havren, rågen, vetet och kornet.

Eller "spannmålen blev bra i år"

Vad säger språkpolisen?

Jag som inte skulle se skillnad på de olika spannmålen skulle nog hävda att spannmålet låter som ett enda strå eller korn av något av ovanstående. Jag tror inte att man ska böja till det utan istället säga t.ex. "spannmålsskörden blev bra i år"

Spannmålet - är det den dialekt som spannar i glesbygden talar?  

Inte för att jag vill vara särskilt petig, men ibland blir det ju välidigt mycket fel. Syftningsfel är väldigt vanliga. Det trycks massvis med språkfel i tidningsartiklar. Ofta rätt roliga fel, men kommer inte på nåt just nu…

Vidare ger användningen av ordet "men" en finfin miskreditering till det man just sade. Det är inte alltid lätt att tänka på, men .. eller äh. Vänta nu.

Det är inte alltid lätt att tänka på, så man får vara uppmärksam!

Här kommer en till medlem av Språk-gestapo! 

Vad säger ni om: "ju mer ju bättre"? *ryser*

För att inte tala om det särskrivningsträsk i vilket vårt språk är på väg att upplösas. Ok, så farligt kanske det inte är med tanke på språkutveckling mm. Jag har alltid försökt lära ungarna att man får göra fel - bara man vet att det är fel. Då beror det på ens val och inte på ren okunnighet.

När dottern bloggar om korrekt språk är det inte utan att fadershjärtat bultar stolt och taktfast en stund…

Men håll med om att "en brun hårig sjuk sköterska" inte alls avser vare sig färgen på hennes hår eller är en korrekt yrkesbeskrivning.

Jag har jobbat med det skrivna ordet i 25 år (trycksaksframställning) så det kan nog klassas som yrkesskada.

Jag stör mig ganska mycket på särskrivningar och risk/chans. Nåt annat jag stör mig på är användandet av "liksom" i slutet på meningar. Det är ett uttryck för jämförelse, på samma sätt som "eftersom", men nåt de jämför med tas sällan upp.

Annat som kanske ligger lite utanför ämnet med ändå handlar om positiv omskrivelse för att sälja bättre är "livförsäkring" som inte alls försäkrar mot liv som t ex brandförsäkring mot brand osv. Men det säljer bättre än en dödsförsäkring, antar jag.

I text stör jag mig rätt mycket på när personer använder semikolon utan att veta hur detta ska användas. Jag ogillar även när meningar inleds med ordet och. Felaktigt användande av fler och mer, färre och mindre och de och dem tycker jag också är lite störigt. Jag kan dessutom tycka att det är aningens irriterande när någon använder två skiljetecken i rad, t.ex. två frågetecken eller två punkter, istället för en eller tre, om det inte gäller smstext eller mejl. Sen irriterar jag mig även på när folk flikar in med *ler*, *s*, *rodnar* och liknande. Det tycker jag nog är värst. Men för det mesta och egentligen spelar det väl ingen roll.

Det som retar mig mest är väderleksrapporterna, "det blir mellan fem till tio grader".

Avigsidan är en trevlig sida om man har känsla för vad som kan bli så fel (www.avigsidan.com)-

Hade en gång en lista med råd för språket, där varje råd direkt bröt mot det som stod där. Handlade raden om att man inte skulle använda för krångliga ord var det rådet snudd på obegripligt, handlade raden om att man inte skulle börja med "Men" så stod det "men börja inte en mening med …" Någon annan som har sett denna lista? Den var rolig, och användbar.

Effie; också känslig för språk, även om jag inte döljer alla regler

Min rysningsfavorit är översättningssmittnan från engelskan om han/sin - svenskan håller på att förlora en nyansskillnad som engelskan saknar.

He took his ball

kan bli

Han tog sin boll eller Han tog hans boll.

Särskilt när meningen börjar bli lite längre eller mer abstrakt blir det oftare hans/hennes även när det borde vara sin/sitt/sina.

Verbala emotikoner(böjs det så) accepterar jag på internetforum och chattar när det är relevant att få samtalspartnerns känsloläge snabb, vilket inte alltid märks i löpande kort text. Däremot aldrig i brev och sällan i e-post.

När gällande lag är till förfång för medborgaren heter det:
"Sån är lagen, och det är vad du har att rätta dig efter."

När samma lag är till förfång för makthavarna heter det:
"Dålig lagstiftning."

Förresten gjorde jag en liten ändring härförleden på den här sidan. Först stod det:

• Metoden har visat sig ha goda resultat speciellt för typ-2-diabetiker där också viktminskning observerats trots ett ökat fettintag,

och då tänkte jag först ändra till:

• Metoden har visat sig ha goda resultat speciellt för typ-2-diabetiker där också viktminskning observerats tack vare ett ökat fettintag,

men eftersom debatten kring textens neutralitet bitvis har varit så ilsken, bestämde jag mig till slut för:

• Metoden har visat sig ha goda resultat speciellt för typ-2-diabetiker där också viktminskning observerats efter ett ökat fettintag.

Jag tycker att man måste skilja på talat och skrivet språk. T ex om någon som blir intervjuad (på radion eller TV) väljer fel ord och säger "chans" där "risk" vore mer korrekt, så må det vara hänt. Det är mänskligt att fela, särskilt vid fritt tal.

På 30-talet, i radions barndom, när man skulle sända en debatt, så gjorde man som så att deltagarna först fick ha debatten, sedan skrevs replikerna ner, och sedan läste man strikt ur manus under själva sändningen. Detta bl a för att språket skulle bli korrekt. Men så vill vi väl inte ha det idag? Dvs slopa direktsändningar?

Däremot anser jag att man kan ställa större krav på en skriven text i ett seriöst sammanhang. När man skriver en text har man ju i regel mer tid för eftertanke, och kan rätta sådant som blev fel, innan texten går till tryck. Att be någon utomstående hjälpa till är inte heller fel, då det inte är så lätt att upptäcka sina egna språkliga fel.

När man skriver på ett forum som detta, måste man absolut sänka kraven på korrekt språk. Det är viktigare att folk vågar skriva, än att det blir korrekt. Huvudsaken vid all kommunikation är ju att andra förstår vad man vill ha sagt… korrekthet är inte något självändamål i detta sammanhang.

Smileys och andra sätt att uttrycka känslor, t ex *S*, är enligt mig helt ok i ett forum, och i liknande sammanhang… det handlar om att språket har olika stilnivåer, och att det har utvecklats en särskild stil när det handlar om kommunikation på internet.

Jag tycker att det är lite kul med språkpöliser, som i sin iver att "språkpolisa" skjuter över målet… ;) Det är faktiskt rätt att säga antingen "ju mer, ju bättre" eller "ju mer, desto bättre". :D

Lars-Gunnar Andersson, som brukar svara på språkfrågor i "Vetenskapsradions Språket", brukar tala om inlärd ilska, då folk retar sig på andras (talade) språk. Och jag håller med. Skulle jag bli en lyckligare människa, eller få en lyckligare tillvaro, om resten av mänskligheten, eller åtminstone Sveriges befolkning, talade som jag vill? Knappast, retar jag mig på hur någon annan talar, så har jag förmodligen lärt mig att detta är något man ska reta upp sig på… ;)

Jag måste erkänna, att jag var sådan förr i tiden, dvs jag anmärkte och rättade andra, om dom råkade säga fel… sedan dess har jag studerat engelska och svenska på universitetsnivå, och det fick mig att lägga av med att "språkpolisa". Jag har lärt mig att jag inte blir gladare av att reta mig på sådant jag ändå inte kan ändra på, snarare tvärtom. Att folk pratar som dom gör, beror på att dom är människor…;)

Skrivna texter, som sagt, kan man ställa högre krav på, men man bör ta hänsyn tillsammanhanget och stilnivån när man bedömer texten… jag har medvetet använt smileys och flera skiljetecken på rad, eftersom jag gillar att använda den stilnivån när jag skriver på ett forum… :D

Jag tillhör också insatsstyrkan för bevarande av ett gott språkbruk. Det stör mig något så fruktansvärt när ord används felaktigt, att läsa annonser på Blocket kan få mig att gå i taket ibland; vuxna människor skriver annonser som nästan inte är läsbara!

På skolan är det jag som får göra den sista språkliga genomgången på rapportskrivningar för att kontrollera att inga felstavningar och felaktiga formuleringar finns med.

#11 Det där att försvaga sitt eget yttrande kallas inom samtalsanalys för hedges eller, på svenska då, häckar. Och det är egentligen samma sak som det Pasi pratar om i #13, när man säger liksom efter det man säger.

Det sägs att tjejer/kvinnor kör mer med häckar än män. Tycker ni att det är så?

#18 Haha! Klassisk politisk retorik, eller hur?

#20 Jag håller med om att vi inte på något sätt ska ta upp debatten om språkbruket här på forumet igen. Det är inte det som den här tråden handlar om och jag hoppas inte att tråden tar den vändningen.

Håller med! Retar mig extra då det är journalister som skriver fel. hallå! Lite borde de väl kunna om det svenska språket?!

Ett ord till som jag retar mig på är ordet knappt.

Exempelvis, det kom knappa 100 000 personer. (då det inte förväntas mer än runt det antalet. Nästan säger man då!

#20 Instämmer helt med tanken att skilja på vilket forum man uttrycker sig i! Vad som känns tröttsamt är väl när människor som borde veta/kunna bättre med tanke på deras yrke. Det ser oproffsigt ut när en journalist stavar fel.

Så det är inte i alla lägen språket måste vara korrekt, anser jag. Folk får prata och skriva hur dom vill privat. Huvudmålet med kommunikation är ju trots all att överföra ett budskap, och så länge det lyckas är ju allt finfint. I många fall kan man också använda språkligt felaktiga uttryck för att understryka en del av budskapet. Funktionen T9 i mobilen kan få mig att morra ibland. Jag använder ofta egenihopknypplade ord när jag messar.

En annan språkmiss (lån från engelskan?) man ofta reagerar på är apostrof-S i företagsnamn. Bengt's Byggvaror, typ.

Har ni tänkt på att våra politiker och affärsmän sällan fattar ett beslut idag. Numera tar man ett beslut. Mode eller värdeladdning?

Sen skall man kanske försöka låta bli att rätta folk när dom pratar. Det är ju ganska oartigt…

Sen finns det ju missar som beror på ren okunnighet.

"Det stod en grävskopa i korsningen" är ju ett praktexempel. (Skopan är egentligen själva "spaden" på en grävmaskin")

"Föraren i den kraschade bilen satt fastklämd och måste svetsas loss" är ett annat.

"Hissa ner" också…

#25 Jag har tagit bort funktionen T9… det blir mycket enklare att messa då..

Ja, visst är det oartigt att rätta andra när dom pratar. Jag skäms för att jag ha gjort så en gång i tiden, fast jag får väl skylla på att jag var ung och oerfaren.

#23/20 - Nej, språkstakeri kan lätt bli långdraget, men vad jag tror Maxiq vill uppmuntra till - och det är berättigat - är att vi ska vara vaksamma när det gäller små nyanser som "knappt", "nästan", "risk", "chans" och liknande. Förr eller senare hamnar någon av oss i en debatt med en indoktrinerad dietist/läkare/faster/kollega/besserwisser, till exempel om LCHF-kostens förträfflighet eller förkastlighet, och då kan det vara läge att veta vad man säger, och vad ens meningsmotståndare försöker övertyga en om.

Glöm inte, att om du minskar kolhydraterna och ökar fettet i din kost, riskerar du att drabbas av bättre hälsa.

Språkpolis anmäler sig till tjänstgöring!

Jag håller med odezza att det är skillnad på talat och skrivet språk, och att det är det skrivna språket som ska vara klart och korrekt, det talade kan man ha betydligt större överseende med.

Men…det finns ett talat uttryck som gör mig vansinnig: SJÄLV. Istället för ensam, alltså. När det dök upp för sisådär femton år sen blev jag mest generad och tyckte att det var pinsamt att vuxet folk talade dagisspråk, men numera hör man nästan aldrig ordet ENSAM. ALLA säger "Jag ska gå själv" "Jag bor själv" osv.

Är det för att ordet ensam är så eländigt? ENSAMMM, man hör den där sista sorgliga konsonanten eka i rummet, folk tittar betryckt bort, hon bor ENSAMMM. Istället bor man SJÄLV helt hurtigt med ekot av treåringens stolta KAN SÄLV!

(F ö, visst är det hopplöst med folk som pepprar sina inlägg med versaler…)

#29

#29 Ordet drabbad är just ett sådant överanvänt och därmed också försvagat ord idag. Suck! En kollega till mig funderade på att skriva en festskriftsartikel som byggde på hur drabbad används i dagens tidningsspråk.

Ordet chock är ett annat som dyker upp i rubrikerna. Och inom vår egen genre är det formeln: RASA I VIKT som gäller. Oavsett vilken ny bantningsmetod som presenteras (inklusive LCHF) så rasar  man  i vikt. Jo tack. Det är individuellt och det vet ju vi, men för alla som läser tidningen blir det till en utfästelse, ett löfte.

"Är du drabbad av bantningschocken? Rasar du inte i vikt?"

#20 Jag håller med….att vi "retar oss" är inlärt, en form av inlärda normer och mao inget som är viktigt för överlevnaden, utan bara ett sätt att hävda sig i förlängningen.
Jag skall sluta reta mig på andras språkbruk!

Jag tycker också det är en väldigt stor skillnad på hur man skriver på ett forum och på hur en journalist ska skriva…

Härinne stör jag mig knappt alls, om det inte är grova fel som gör att man missförstår.

I en tidning eller en bok eller på TV så SKA det vara rätt, anser jag!

Dicken, nu blir den okunniga väldigt nyfiken - VAD är det som görs med den stackars fastklämde föraren?

#29 - Åh! Äntligen nån som förstår mig! Äntligen! Det är så märkligt, att detta språkdrag, som inte har slagit rot någon annan stans i världen, har drabbat just svenskan! Ingen skulle få för sig att säga:

Hun var selv, da noen plutselig banket på døra.

She was self, when someone suddenly knocked at the door.

Sie war selbe, wann jemand plötzlich auf die Tür klopfte.

Elle était même, quand quelqu'un, tout d'un coup, frappa à la porte. 

??? ???? ????, ????? ???????? ???-?? ??????? ? ?????.

Hän oli itse, kun joku yhtäkkiä koputti ovelle.

…men lustigt nog säger många:

Hon var själv, när någon plötsligt knackade på dörren.

# 34 Han/hon bör väl kanske skäras lös istället för att svetsas [fast/ihop]..

Om jag har förstått det hela rätt, alltså…

Den stackars fastklämde föraren skärs loss eller klipps loss vilket är det vanligaste nuförtiden. Svetsar gör man när man bygger bilen, d.v.s. sätter ihop två eller flera metallbitar med varandra.

Det bästa syftningsfelet jag sett på länge är när Rössner och Marcus, m.fl. skulle försvara sig mot Kostdoktorns sakliga motanfall i Läkartidningen:

"Vi mäktar inte med att övertyga våra meningsmotståndare som, när de intellektuella argumenten tryter, hänvisar till vår korrupta bakgrund, vilken misstänkliggör våra vetenskapliga intentioner"

Snacka om att erkänna!

#35: Själv är ju bästa dräng men inte alltid bästa ord! ;-)

Det finns fler översättningsmissar att reta sig på (eller skratta åt):

formula

karaktär

Angående karaktär så måste jag ha missat när det slutade betyda god eller dålig karaktär (, som jag har när jag tar en chokladbit) till att betyda person, eller liknande.

Vi kan väl bilda en klubb, raphanus, som går runt och lyfter folk i öronen och väser "ensam, ensam, ENSAM" så fort de uttrycker sig som treåringar!

Även sin/hans hör till den kategorin, tycker jag.

Vad säger ni inom insatsstyrkan om dagens lunchbordsdiskussionsämne:

Heter ekorre /e:k-orre/ eller /äkorre/ (det här är ingen alls fonetisk skrift utan bara ett försök att vara begriplig) (kolon betyder i alla fall att vokalljudet är långt och ingen kolon att det är kort).

Och varför?

Och vad är "orre" i det här fallet?

Folk rusade mellan bordet och datorn och biblioteket (som smart nog ligger just vid fikabordet).

#0 Det kanske var en freudiansk felsägning av rektorn. 

Jag säger på finlandssvenka "ekkore"

#42: Ja, det var min första tanke parsley, men inte ens en rektor kan väl vara så elak? :-/

#41: Hemma på min gata i stan så säger jag Eck-orre men det är en b-toningsfråga…

# 26,34,36,37 Jag kan förstå journalisten lite ändå: Skär gör man med kniv. Klipper gör man med sax. I fallet med krockade bilar använder man nåt som har eld i sig, såna som svetsare använder. Om man har det för att sammanfoga eller dela på - ja, är man inte kunnig på området så blir det fel, och jag gissar att många som läser inte förstår felet heller (jag, t.ex.).

#25, 27. SMS utan T9 - varför det? Jag tycker det underlättar sååååå mycket. Men jag skriver väl ganska normala ord. (nu kom jag att tänka på något jag läste någonstans, om orden i ordlistan, och undran om hur de tänker som skapar dem…Testa "dubbelsäng". Finns inte. Testa den anatomiska märkligheten "dubbelfi**a" fast byt * mot t förstås. Är det någon som har en rimlig förklaring?)

Hälsningar från en språkpoliskollega!

Mitt favorithatobjekt är anglicismer. En gång hörde jag en högstadiekille i en radiointervju säga "..slutade upp i en trappuppgång", i stället för "..hamnade i en trappuppgång". Det tog en lång stund innan jag fattade vad han egentligen hade gjort i den där trappuppgången.

Över och ut.

Här kommer en till språkpolis, från Bergen…

Jag har irriterat mig en längre tid över folk som blandar ihop väntar och förväntar, röra och beröra, samt orörd och oberörd.

Väntar - förväntar: När man har hoppfulla tankar om en framtida händelse menar jag att man förväntar något, men om något kommer mer negativt ut ville jag föredra väntar.

När man pratar om natur så förväxlas väl orden orörd (natur som inte är påverkad av människans händer jfr SAOB: "övergående i bet.: som icke förändrats, oförändrad; i samma skick som förut; i ursprungligt skick; äv. om till- stånd l. skick: ursprunglig; förr särsk. i fråga om påvärkan av ett ämne på ett annat o. d., i sht för att beteckna att ett ämne icke under­gått en viss kemisk förändring") med oberörd (SAOB: beröra 3: icke omnämnd, icke avhandlad; vanl. i uttr. lämna (förr äv. låta) ngt (förr äv. om ngt) obe- rört, icke omnämna ngt, gå förbi ngt.) som jag tolkar mer som en sinnesstämning.

Röra och beröra tycker inte jag är samma sak, men de orden används om varandra med ungefär samma betydelse, att vidröra, något jag uppfattar blir fel.

Vad tycker ni andra?

#21 En gång såg jag en annons på Blocket om en talande papegoja skriven på dålig svenska.

# 43 Om det heter ek-orre eller eckorre är väl dialektalt?

#25 Någon statsvetare har vid tillfälle sagt att svenska politiker fattar beslut, i meningen att de förstår vad de bestämt. Vissa politiker kanske hört detta och undviker att vara beslutsfattare i fortsättningen.

#25, 48 "Här fattas ett beslut. Vem har tagit det?"

Jag hittade det där citatet någonstans, för länge sedan, 1970-talet kanske…redan då lade man märke till denna felaktighet.

En gör så gott en kan. De flesta gör nog så gott de kan och alla kan helt enkelt inte.

Jag arbetar i en grundskola och ser hur mycket som släpps igenom utan att bli rättat. Det skulle inte vara tänkbart medan jag gick i skolan. Pedagogiken bakom att hellre fria än fälla är att bevara skrivlusten.

Det fungerar - annars skulle inte alla dessa forum vara fullproppade med konstigheter.

Bra eller dåligt? Jag har ändrat mig och tycker det är bra. I början ansåg jag det förfärligt.

Det är bara elever med specialintresse för spåket som får till god svenska i skolan. Det är i minoritet och därför kommer språket att förändras. Kanske fortare framöver än det vi är vana vid.

Fy - man vågar knappt skriva i en sån häringa tråd - tänk om det blir fel?

Vad tycker ni då om att ingen på t ex TV (nyhetsuppläsare och programledare) kan uttala Sje-ljud rätt utan allt uttalas med Tje-ljud - "Tjära en kiva per portchon, vid tjön" (för f.n, det bör uttalas "Skära en skiva per portion, vid sjön"). En "tjuk" anglifiering pga all TV från USA?

Pasi… jag tvivlar på att det är engelskans inflytande i detta sammanhang… engelskan har inte tje-ljud. Dom har ett ske-ljud som i "sheep" (får) och ett ske-ljud med t-förslag, som i "cheap".

Svenskar tolkar det ofta som ett tje-ljud, då vi inte har engelskans ske-ljud med t-förslag i vårt språk…

Men jag kan inte komma på att jag har hört, eller reagerat på, att någon i svenskan har bytt ut ske-ljud mot tje-ljud… men jag tror att finlandssvenskan har ett tje-ljud med t-förslag istället för våra tje- och ske-ljud… så det kan kanske uppfattas så när en finlandssvensk talar.

Men våra ske-ljud är knepiga… när jag som 9-åring flyttade från Stockholm till Skellefteå, fick jag snabbt byta mina ske-ljud, som jag bildade långt bak i halsen, till ett främre ske-ljud…

När jag några år senare flyttade tillbaka till Stockholm, så var det bara att byta igen…

Det bakre ske-ljudet är lite knepigare, eftersom man inte använder det överallt. Då ske-ljudet stavas med "rs", som i försöka, så är det ett främre ske-ljud som gäller… andvänder man alltid ett främre ske-ljud, så blir det lika överallt, inte lika lätt att säga fel alltså… ;)

#51 Jeg er helt enig! Det er jo helt urimeligt at svenske sproget har dette mærkelige og utydelige udtale af sk!

Danskerne udtaler det jo netop tydeligt og klart: s udtales s og k udtales k: "S-k-ære en s-k-ive per portion".

Til lykke med jeres sprogreformer! Tal klarsprog! Tal dansk!

#53 Hehe… till och med danskarna själva börjar få problem med att urskilja vokalerna i danskan, då dom tenderar att slätas ut… Klarspråk???

#49 

#54 Jag har varit ett år i Dk nu och det första jag lärde mig var att de tycker att svenska är otydlig, just pga det här med sje-ljuden. Om vi kombinerar vårt uttal av vokaler och danskans av sje-ljud så får vi… italienska kanske? Det lär vara lättuttalat.

#56 De uttalar väl även g som g och inte som j (i svenskan är det ju hipp som happ med det)? Och värst är ord som "gjort" och "gjuta" som måste använda sig av både g och j.
Skulle vara lättare om alla bokstäver uttalas som de borde eller stavningen anpassas till uttalet. Gillar med j - Jillar osv!

#57 stava alla sje-ljud med sj, kanske (i skolan lärde jag mig att man kunde stava sje-ljud på så där 20-25 olika sätt, fast då räknades udda varianter som västgöte och Växjö), som i norskan? Jag älskar stavningen av "dusj". Å andra sidan säger stavningen en del av ordets ursprung och släktskap med andra ord. Och även andra språk har olika uttal av g i olika sammanhang.

Och då kommer jag osökt att tänka på mina diskussioner med stockholmare. Heter det kex eller tjeks (uttalet alltså)? Och hur ska man stava då?

I finskan är väl så att det stavas som det låter? Därav de långa orden.

#59 Precis. Och det är väldigt svåruttalat för oss som inte är vana vid att det ska vara så enkelt…

#41 Apropå ekorrar så hörde jag någonstans att det tidigare hette ekorrn/ekorn även i obestämd form. En ekorrn, alltså.

Detta gillades inte av herrar myndighetspersoner som hade någon sorts språkutredande uppgift. Man ansåg att det hördes klart och tydligt att ekorrn måste vara talspråk av bestämd form och inget annat: Den där ekorr'n. Sådant slarv!

Därför beslutade man helt sonika på 1800-talet att det heter en ekorre i obestämd form. Annars vore det ju inte logiskt att det skulle pratas om ekorrn i bestämd form.

Så det instoppade e-et är enligt denna obekräftade historia enbart byråkratiskt och den lilla gynnaren på tallegren har egentligen ingenting alls med orrar att göra.

Mitt etymologiska Lexikon meddelar för övrigt att ekorre hette ekorne på fornsvenska, från tyskans Eichhorn. Och då är det ju lätt att tänka sig att det sista e-et var obetonat och föll bort i talspråk, med uttalet en ekorn som följd. Den formella bestämda formen var kanske den där ekornen, men folk sa nog oftast bara ekorn.

Om den där lilla söta, torra grejen som jag inte längre äter: Som norrlänning i själ och hjärta säger och stavar jag KEX! Sådeså!

Idag kom jag att tänka på ytterligare ett uttryckssätt som döljer en negativ/positiv attityd. Det heter in till stan, men ut på landet, precis som om det vore inne/rätt/positivt att bo i stan och ute/fel/negativt att bo på landet/i förorten. Hädanefter kommer jag, i ren protest att konsekvent skriva och säga "ut till Stockholm" och "in till Rinkeby"!

#63 men "in" och "ut" har väl inte med inne/ute att göra, på det sättet! Själv säger jag inte "in till Stockholm" utan "upp till Stockholm" och det är definitivt inget värde i ordet "upp".

Du fick mig att tänka på när jag en gång lyssnade på Theodor Kallifatides, en författare med känsla för språket. Han ställde frågan "varför säger man att man går ut i köket - köket är väl inomhus det också?"

#57 Ja, det gør. 

#63 Jag tycker att ut är förknippat med frihet.

Själv (men sällan ensam) åker jag NER till Stockholm. Men jag åker aldrig TILL utlandet.

Så här kan det låta från reportrar och journalister:

Kommunerna får mindre pengar till sin budget….. är det leksakspengar man pratar om?

Mina barn har uppfunnit ett nytt ord: mellans istället för medans.

Jag har hört att det går mindre elever i de kommunala skolorna nu för tiden. Är det småskolan de pratar om då?

#64 - Jo, visst, och man sitter ner på dagen, men man sitter uppe på natten.

Påminner mig om när jag ringde min gamla mor vid runt ½6 på morgonen på den tiden hon jobbade och jag orkade sitta uppe hela natten:

"Är du inte uppe än? Jag är uppe än!"

#70 - Jo, eller som i Harrisburg-monologen:

Sannolikheten för att det som hände i Harrisburg skulle kunna hända var så liten, att det som hände där egentligen inte kunde ha hänt när det hände. Men det är ju ändå viktigt att man varnar andra orter där det finns kärnkraftverk, så att det inte händer där också!