Ta det lungt, förklara hur kosten har hjälpt dig att må bättre och hur viktigt det är för dig. Det är det enda du behöver gå på, har du tagit blodprover eller har konkreta sjukdomsförändringar så kan du peka på det. Då behöver det inte bli en konflikt eftersom det handla rom dig och hur du reagerar på den andra kosten.

Slår det väl ut och det blir diskussion så kan du bygga på, tala om andra typer av hälsoförbättringar osv.

Men det går bra skall du se!

Ett sätt är att utgå ifrån att det du gör inte utgör en konflikt. Du går in i träffen med det självklara att LCHF är ett livsval som är respektabelt och accepterat. Att det inte finns en LCHF-garderob som vi ska behöva komma ut ur.

Du är ju i grunden trygg, eller hur? Se dig själv som trygg när du visualiserar hur det ska gå. Inte kommer de här rara människorna att attackera dig. Säkert har de läst om Annika Dalhqvist. De flesta kan relatera till att människor med diabetes blivit mer eller mindra besvärsfria och att läkaren som föreslog kosten var utsatt för följelse inom sitt yrke.

Lycka till!

Oj, så underbart kloka och söta ni är!

Tror jag är extra nojjig för att jag ska träffa så "duktiga" människor och att vi känt varann i ett tidigare liv - när jag också var så himla duktig.

Känner mig plötsligt som en alian, fast jag vet att det är skitfånigt… inte brukar jag reagera eller tänka på det här viset

Jag har med svettiga handflator och lite bultande hjärta stått beredd att argumentera och strida för min åsikt några gånger men då har de flesta sagt

-Jaha, du menar GI!

-jag har hört talas om stenålderskost men vet inte vad det innebär.

-Jaa typ, har jag svarat då eller

-Nähää.

Sen har jag börjat prata om något annat.

EN har sagt

- Men hjärnan behöver kolhydrater, annars blir man dum i huvet!!!

Då har jag svarat:

-Jag har också trott att det är så men efter att noggrant satt mig in i detta, så vill jag leva så här, för jag mår bra av det.

Blir det vidare diskussioner och frågor så försök leda in samtalet på något annat.

En variant om man inte vill sabba en bekantskap är att strikt köra med "det här fungerar för mig, hur andra gör är upp till dem." Man ler mycket och byter till något typ Och bilen går bra? eller Hemskt väder vi har haft, eller hur! Vad som helst, men det måste sluta med en fråga.

Upprepa ovanstående i olika variationer så länge det behövs tills omgivningen ger sig.

Den skarpare varianten (men fortfarande trevliga) av ovanstående är: "Enligt doktorns rekommendationer för min hälsa…" Sedan behöver man kanske inte specificera VILKEN doktor man pratar om, eller hur? 

Jag har kört med "om min astmaläkare inte har några invändningar behöver inte du ha det, heller." Och så snabb fråga om något oväsentligt. (I enstaka fall har jag nypt till med "Är DU behandlande läkare??!!)

"Nej, hjärnan behöver glukos, och det är det man har levern till -- för att förbränna fett och bilda glukos som ger näring åt kroppen.

Sedan finns det en till smart funktion i kroppen, nämligen hormonet insulin. Dess uppgift är att trycka in blodsockret (som fräter på blodkärlen) i fettcellerna när man ätit potatis, ris, pasta och sådant som får blodsockret att gå upp.

Tur att jag håller mig undan från allt som görs om till socker i magsäcken, så slipper jag hjärt-kärlsjukdomar!"

Utgå från att det inte blir nån konflikt. Inte kollar man så noga vad folk äter.Det är många som håller igen på bröd och potatis. Jag var lite nervös en gång och la upp lite potatis som jag sen lämnade kvar. Inga komentarer. Eller så säger jag bara: jag 'äter inte potatis . Ingen bryr sig. Men  vem vet. De kanske också äter lchf. Lycka till och ha det så trevligt.

De som tidigare var negativa och kom med klassiska fettskrämda argument har plötsligt tystnat. Dels för att de inte kan svara på mina frågor om hur de tror att kroppen fungerar och dels för att de ser hur mycket jag tappat i vikt och hur bra jag mår. Men en del av dem tittar fortfarande undrande när jag skippar bullen och istället tar en rejäl klick smör eller en deciliter grädde  i kaffet.

Men för att svara på din fråga. Jag brukar inte göra någon affär av min kost alls. Frågar någon så förklarar jag gärna men jag försöker att inte predika för mycket. Det är bättre att de blir nyfikna och ställer frågor.

Lycka till.

Det är sant att jag måste "avdramatisera" det hela. Vet inte vad som tar åt mig, att bli så nojig.. Det är väl det smått ihåliga självförtroendet, som tillhörande "samhällets s k b-lag", som spökar…

Fast jag tror nog det kommer bli frågor - vi pratar alltså om att äta lunch med en kommunal hälso- och därmed också "kostexpert"! "Fibrer och motion." "Fettsnålt och grönsaker."

Inser när jag läser era svar att visst, nog har jag argument på lager, så var sjutton svamlar jag om. Vi kommer få en JÄTTETREVLIG LUNCH!!  Viltskavsgryta! De andra kommer äta potatis och lingon, men jag - jag ska få en härlig grönsakswok. Kocken på restaurangen är nämligen min egen älskade dotter!!

Tack för all peppning! Gullepluttar!

Intressant tråd, jag håller tummarna! Väntar med spänning på att höra hur det gick….

#10: Samma här! Hoppas allt gick bra!

Hej igen - tänkte avlägga liten rapport…

Lunchen avlöpte MYCKET TREVLIGT. Mot slutet kom vi in på "maten" och det hela avlöpte ytterst sansat. Berättade om mina hälsovinster, inkl. 16 kg viktminskning totalt sett.

De frågade lite; "Dum i huvvet utan kh" kom upp, varpå jag "ödmjukt och pedagogiskt" svarade på det. "Alla har vi ju trott på det som sägs, men egentligen så funkar det såhär: …"

Kommentaren: Vad "tråkigt" att inte kunna äta det och det.. kom också upp, varpå jag svarade att det verkligen inte känns så, att jag trivs och att det fungerar jättebra. Att det går att skapa lchf-varianter av väldigt mycket…

Varpå hälsoexperten avrundade: "Ja, bara man själv tror på vad man håller på med!"

Grrrrrrrr…

Det var VÄLDIGT nära att jag kläckte ur mig: "Trodde, det gjorde jag för  länge sen, i kyrkan - men det gör jag inte längre. Jag VET att det här är rätt, för mig och för många för jag har verkligen satt mig in i det hela och har nu provat - i två omgångar dessutom!"

Men jag bet ihop. Tänkte att det kan jag ta nästa eller nästa gång vi ses! Ooo vad jag är duktig. Jag hann inte ens komma in på viktiga saker som insulinutsöndring, m m. Alla dessa gottiga argument HAR JAG KVAR!!!

Nu är den inledande svårigheten passerad, avdramatiserad.

Tack alla för hjälpen med att "hålla tråden" på ett bra sätt!

Vad härligt att du hade en trevlig lunch och att du inte behövde försvara dig… alltför mycket

Kul, skönt att det avlöpte väl!

Det gick ju bra!

Kul att höra att det gick bra…men du skulle klämt i med "religion-tro/vetenskap-faktiskt vetande"-grejen.

Härligt att det gick bra!

Här i Frankrike är det ingen som höjer på ögonbrynen ifall man väljer bort bröd, ris etc. På Buffalo Grill som är en restaurangkedja, kan man byta ut riset/pommesen mot haricot verts till sin blodiga biff ifall man vill äta lite mer "léger" som det står på menyn. Och de är rätt oljiga där de ligger på tallriken.

#18

Sweet!  Hur är det med annan typisk fransk mat, hur bra funkar det med att hålla ner kolhydratnivån?

#19

Det går väldigt bra! Utbudet här ser ut ungefär som i Sverige kan jag tänka. Men här finns fler härligt feta ostar, mer fågel, t ex anka och variationen på kyckling är mycket större (olika raser, uppfödd olika). Även utbudet av kött är större tycker jag nog, tex häst, mycket lamm och sen har vi alla dessa inälvor (som jag inte vågat mej på ännu!). Detta kött går väl att hitta i Sverige också, men här finns det i alla matbutiker. Bioprodukterna blir fler och fler hela tiden, som i Sverige också antar jag.

Svårtast är frukost på jobbet ifall jag inte hunnit med nåt hemma. Croissant, fruktyoghurt, juice, frukt är det som finns. Det finns Babybel också men det blir hiskeligt dyrt att köpa dessa. Dessa dagar blir det tyvärr en kaffe med mycket fetmjölk i samt en stackars Babybel.