Tack för att du delar med dig av din personliga historia, Margareta! Jag känner på många sätt igen mig och hoppas intensivt att jag en dag spontant kommer att känna samma "jag älskar den här kosten". På ett plan "älskar" jag den redan, eftersom jag mår så bra, men som jag skriver om i "dömd…"-tråden () så är det en bit kvar till de kulinariska upplevelserna…

Men att få vara här på forumet och diskutera fram o tillbaka öppnar sannerligen mot en framtida befrielse!

Jag känner mig befriad till LCHF på livstid - men dömd till en väldigt strikt variant, åtminstone till dess jag blivit av med det mesta av min övervikt. Enl Kwasnievski skulle jag kunna äta 28-36 g Kh per dag, enl Lutz 72 g. Men eftersom "käringfläsk" sitter hårdare än yngre kvinnors och framför allt mäns övervikt måste jag vara mer restriktiv än så om jag vill gå ner. (Det är inte mitt påhitt, "alla" är överens om att det är svårare för äldre kvinnor att gå ner i vikt.)

Men när jag är slank som en vidja igen, då skall jag äta ett äpple om dagen!

#2 gammelmor, vad äter du?

AnnK

Jag äter som de flesta andra här, oftast ägg i någon form till frukost, ibland bacon eller sidfläsk till. Till lunch och middag kött eller fisk med lite "tillåtna" grönsaker. Är jag väldigt sugen på kvällen sätter jag i mig en halv avocado. Tillåtna synder är 2 små glas vin var 14:e dag. Utan vinet skulle jag nog ha kunnat äta åtminstone ett halvt äpple ibland. Men vi prioriterar hela tiden - inte sant?

Och jag rasar inte i vikt, idag -0,5 kg efter 22 dagars stillestånd.

Jag känner att denna kost passar mig. Konstigt nog så saknar jag inte kolhydraterna, det trodde jag i början att jag skulle göra det.

Jag saknar inte frukten, den gav mig gaser och buller i magen.

Ibland så äter jag inte ens grönsaker till maten. På jobbet måste jag för det skulle annars blir för mycket snack. De har snackat nog om min mat och vikt så nu vill jag inte mer.

Det jag saknar ibland är yoghurten och jag äter den emellanåt. Det är absolut det som hindrar min viktnedgång men jag bara måste äta den då och då.

Jag förstår dig bättre efter din berättelse Margareta, alla gånger som du försökte tala om för folk hur bra LC var och du fick bara skit för det.

Det är bra att läsa din berättelse, jag tror att många känner igen sig eller kommer att känna igen sig när de väl kommit lite längre.

Jag håller med dig att denna kost har befriat oss från mycket elände och gjort oss friskare.

Tänk va bra att vi har internet annars hade vi inte kommit i kontakt med detta.

Tack, Margareta, för din berättelse. Jag känner så väl igen mig - bortsett från att jag aldrig varit Viktväktare. Det var min syster…

Även jag känner mig befriad på livstid. Jag saknar inte kolhydraterna det minsta - och även om jag skulle göra det: vad vore alternativet, jo att bli sjuk och gå upp i vikt. Det är som du skrev för några dagar sedan att alternativet att äta "som vanligt" finns inte. Jag är bara så glad att min man surfade runt och hittade Skaldemans hemsida.

När jag äntligen insett att det var kolhydraterna som var problemet hittade jag en mailinglista som var till stor glädje. Där fanns många kloka människor som delade sina erfarenheter

Maria Tauson, fanns med på listan och hon är här….
Hon var mitt stora föredöme att våga släppa kolhydraterna "utan att dö", jag läste på hennes hemsida i ett par år innan jag lyckades bryta behovet av kolhydrater själv.
Problemet var bara att varje gång jag försökte gick jag inte ner i vikt och då trodde jag ändå inte att detta var rätt.

Sten Sture fanns med på listan och han fick mig att våga öka fetthalten och nästan nolla kolhydraterna. Det var innan hans bok kom ut. Det var så småningom genombrottet, men det tog tid, flera månader, av strikt LCHF innan det fungerade. Mina fettmängder var troligen för små och mina proteinmängder för stora. Tack Sten Sture   för ditt enorma tålamod med oss alla….

Det finns flera från listan som är här…
De får gärna ge sig till känna om de vill, annars slipper ni….
Jag blir lika glad varje gång ni skriver för mer samlad klokskap får man leta efter… Tänk så mycket ni lärt mig allihopa.

Det finns också folk här som jag värvat från andra ställen och jag blir lika glad när jag ser er… Det är så fantastiskt roligt med detta internet som håller oss samman oavsett var vi bor.

Sist och allra störst!
ALLA NI som jag INTE värvat hit och som har hittat alldeles själva…
När jag ser/läser ert engagemang blir jag riktigt rörd ibland.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att vi skulle passera 350 medlemmar redan efter 2 månader. Helt otroligt bra och roligt!!!

Nu krävs det att vi funderar och bygger på strukturen i våra arkiv så att vi hittar det vi söker och där måste vi alla hjälpas åt!!!

Skriv bra rubriker så att vi lätt finner det vi söker är mitt första tips!!!

Jag är också med på mailinglistan

*vink vink* MillaF, Du var dessutom en av de allra första medlemmarna här på sajten. Långt innan den ens var lanserad på riktigt. Det kändes så tryggt när Du så där direkt hängde på!!!

Jag är också befriad till LCHF på livstid. Det var egentligen först vid 40 som kilona började smyga på för att sedan bara dråsa in. Jag har försökt med "Äta för att vinna" ( precis tvärtom mot LCHF). Jag slutade med den och hoppade så småningom på viktväktarna. Slutade där också det var jobbigt att räkna points. Började med "Body for life" och gick ner 1 kilo i veckan sen fick jag en dunderförkylning och gick tillbaka till att äta efter eget huvud igen. På försommaren fick jag "Ät dig ner i vikt" i handen och sträckläste den. Det lät ju helt upp och ner. Ett par veckor senare läste jag "Fettskrämd". I midsomras bestämde jag mig för att försöka. Det gick ovanligt lätt från början. Jag saknar inte bröd eller frukt och grönt. Pasta, ris och potatis har jag inte varit så jättemycket för, men choklad och kakor. Sötsuget försvann helt efter 3-4 dagar. Äter kött och skaldjur, men inte fisk . Det var inte så svårt att vräka på fett heller. Det har blivit roligare att laga mat. Bacon och ägg är väldigt gott till frukost även till middag ibland. Jag kommer så småningom att lägg till lite mer ovanjordsgrönt när jag kommit i mål.                                                                  Det här är en väldigt trevlig sajt. Tack Margareta.

Tack EvaB och jätteroligt att du hittat hit!!!

Det kändes bra att läsa tråden om att vara dömd till LCHF på livstid och förstå att de finns de som känner samma ångest. Men det kändes även bra att läsa denna tråd och förstå att det är en fas man måste gå genom och att förhoppningsvis kommer man att fundera varför man kände som att man var dömd.

Jag tror att det är viktigt att ta upp båda sidorna. Det ger i alla fall mej styrkan att fortsätta när det ,så att säga, är "normalt" att känna så.

#12 artch, jätteinspirerande att du uppfattar det så! jag känner också att det är en stor styrka att kunna belysa och kommentera båda sidor. kul att alla våras (o)likheter/faser kompletterar varandra så bra.

#10 - Så du har också kört enligt "Body for Life" tidigare? Så lustigt, det gjorde jag med. Och fortfarande när jag tränar så använder jag det intervallträningsprogram som finns i den boken - otroligt effektivt och ökar konditionen enormt snabbt! Tyvärr är ju kondisen en färskvara, så den måste underhållas. Och jag har problem med mina fotleder, svårt att springa och hoppa men lätt att stuka sig kan man säga. Så jag är lite mer sporadisk i mitt tränande - vissa perioder måste jag ta det försiktigt och vågar knappt gå i obanad terräng (jag älskar annars att "orientera", dvs att ta mig fram i okänd skog enligt karta och kompass+gps).

För att återgå till ämnet trodde jag att jag skulle sakna bröd, åtminstone knäcke-, och pasta. Men som alla andra redan sagt, det var bara som man trodde! Nu när det är äppelsäsong är jag fullt nöjd med att sniffa på ett äpple, fast ibland händer det att ett plommon eller två slinker ner. Säsongen är ändå så kort…

Jag har en vännina som började äta LCHF men snart gav upp för "att det var så tråkigt och hon inte hittade någon mat som passade". Det som jag tycker är bra med LCHF är ju att det är så enkelt! Visst, all färdiglagad mat går ju bort. Men det finns ju en massa "nya" råvaror man kan lyxa till sig med! Och om jag är på stan och inte har någon lunch med mig är det bara att slinka in på närmaste livsmedelsbutik och köpa något grillat! Godast är förstås revbensspjäll men kycklinglår är enklare att äta utan att kladda ner sig. Eller t.ex. min sommarfavorit: persiljesmör (grova skivor) inlindade i rostbiff (helst butikens egen utan druvsocker!).

Oj… jag hittade en gammal tråd jag skrivit själv… vad klok jag var, jag kunde skrivit exakt samma inlägg idag.

Vi har numer gäster betydligt oftare och de får äta "min mat", även om vi köper till bröd och ibland potatissallad eller ris eller nåt..

Idag har jag haft ett "samtal" med maken. Han berattade att han kanner sig ensam och inte njuter av maten, nar inte jag ocksa ater. Jag hoppade over lunchen och tog lite ost eftersom jag inte var hungrig. Det var i alla fall bra att han talade om hur han kanner, men jag fortsatter som vanligt!

Vad bra att du hittade den, mycket bra läsning för alla som kommit till sedan dess, och det är ganska många.

Härrligt Margareta att du har tagit initiativ här och att vi får läsa om din historia tills du fann LCHF!

Jag känner igen mig med mitt aktiva engagemang med viktväktarna.  Blodsockerfallen som min kropp fick med denna maten och vilka diskussioner min nuvarande man och jag har haft om min mat. Det var jobbigt och jag var så envis. Sen såg vi ett program på tv för kanske 2 år sedan där flera personer åt LCHF kost och de testades en längre tid med goda resultat och då tyckte jag ju att det var väl helt galet och farligt och osunt, jag som tänkte så sunt med vv-dieten!!  Jag hade nu efter den aktiva vv-tiden gått upp i vikt flera kg och mådde inte så bra.i magen ochbehövde äta ofta. Sen träffade jag en del personer som åt GI och hade gått ner i vikt och min körledare tipsade mig om GI så jag köpte boken men tyckte det var alldeles för krångligt och man skulle köpa massor med ingredienser och jag fick slänga mycket för det skulle vara nytt hela tiden. Dessutom blev det dyrt och jag fick inte någon viktminskning utan gick upp. Sen var det en körkompis som åt atkins och tipsade mig om en del sajter. På något vis kom jag in på fettskrämdsajten och sedan hit. Fastnade här för att jag tyckte det passade mig bäst.  

Började mera allvarligt med LCHF i okt. 07 och strikt vid nyår någon gång. Har blivit piggare och friskare och fått en lugn mage och mår bättre psykiskt och fysiskt. Sover lite bättre och vet att detta är verkligen min matlivsstil.  Då när jag började med LCHF opererade jag mit ena knä och fick en halvprotes. Hade jag inte ätit denna kosten hade jag säkert gått upp flera kg för jag kunde inte röra mig mycket på flera månader, vilket jag var van vid innan.

Sen har jag lärt mig ännu mera om kost och vitaminer och mineraler och hormoner här på sajten.

Tack Margareta för allt jobb du har lägger ner här. En till fin sak. Jag får nya vänner här. Idag träffade jag en LCHF-are och vi hade en fin eftermiddag. Kontakten kommer att fortsätta. 

Det var mycket och bra information för en nybörjare.

Vad bra!

upp igen =)