Det blir bättre !!   Ta det kallt, försök att anpassa dig till vad du klarar…

För mig gick det bättre om jag drack kaffe när det var som mest trögt i huvet….

håll ut, snart händer det…

Ja jag antar att det bara är att hålla ut. Har inte gått ner nåt mer av de två jag tappade första veckan, snarare gått upp ett av dom istället. Det känns också deppigt. Ska försöka gå ner till 5-10 g kh istället för 20 per dag och se om det tar fart igen.

Kanske är det en väldig psykisk påfrestning för dig att hålla denna kost, så du blir allmänt belastad, och därmed mer lättirriterat etc?

Försök att inte tänka på kosten, bara lev och ät mat för att du är hungrig. Det är väldigt lätt att börja tvångstänka på mat jämt och ständigt när man försöker följa en diet. Försök slå bort tankarna så fort de rör sig mot mat, såvida du inte håller på och äter dvs. spendera så lite tid du kan på forumet - det fungerar.

Nej precis det är lätt att bli lite besatt liksom. Alla pratar mycket om proportioner och kalorier och grejer, det var ju det jag tyckte det var skönt att SLIPPA. Ska försöka skita i kalorierna och bara hålla nere kolhydraterna till ett minimum.

Verkar vara rätt tänkt estrid, det blir bättre, snart!

Tack för pepp. Ska försöka.

Ååå suck. Idag är det värre än någonsin. Har läst på flera ställen att LCHF kost kan orsaka sänkta nivåer av serotonin i blodet. Nu funderar jag på att strunta i alltihopa det här faktiskt. Såhär kan man ju inte må. Jag kanske inte tål den här kosten helt enkelt?

Vet inte något om dig och du normalt känner av kroppens hormonsvängningar…själv är jag 47 år och det blir tydligare och tydligare att hormornerna tar stor plats ett par veckor varje månad och just då är det dessutom väldigt svårt att klara kosthållningen.

Se till att må bra men lura dig inte själv…man mår inte bra av att trösta sig med kaffebröd, godis, mackor vid tv:n etc…det vet vi sedan tidigare.

Jag började med att jaga sockret ur min kost…först allt synligt och sedan allt uppenbart..där rök godis och kaffebröd. Choklad fick det bli, men riktigt mörks sådan och en liten bit bara…I början behövde jag den där lilla biten vaje dag men idag går det rätt lång tid emellan gångerna.

Sedan åkte det mjuka brödet, all pasta osv osv…

Tänk på att vi är vanedjur och vanor tar lång tid att ändra…skruva hjulet lite lite i taget så hinner kroppen och skallen med…så fungerar jag i alla fall. EFter all år av hopplösa dieter, svält och konstiga pulver strävar jag numera efter sunt förnuft och balans..Jag ska ju inte äta när jag inte är hungrig och jag ska sluta när kroppen börjar känna mättnad…När inte kroppen fattar det får hjärnan hjälpa till eller om det nu är tvärtom…

Jag mår bra av av få äta lite grönsaker och då tar jag mina kolhydrater till det, en del har skippat det helt men det passar inte mig i nuläget.

Straffa dig inte själv men ställ samtidigt lite krav på dig själv och ge inte efter så fort det tar emot…för det gör det..om och om igen..

Så tänker jag….

Nej pms är det inte.. Jag följer programmet till punkt och pricka det enda avsteg jag gjort hittils är ett glas vin vid ett tillfälle. Inget godis eller kolhydrater i någon form.. jag är ganska hård med mig själv. Har dragit ner på kolhydraterna ytterligare de senaste två dagarna kanske det jag känner av?

Ge det någon dag till och välj sedan om du istället ska öka upp…det beror väl på hur du åt innan…sockersuget kan vara svårt att bemästra…det handlar nästan om avgiftning och man ska räkna med återfall och bakslag

Jag åt väldigt bra innan jag testade det här. En del kolhydrater troligtvis men absolut inte mycket från godis, vitt bröd och liknande. Så något sockersug är det nog inte. Har ingen övervikt enligt bmi men skulle vilja gå ner till 65 (är 1,73 lång) och väger 72.

Känns bitvis som om hela kroppen är i uppror. Ska ge det en vecka till.

Jag tycker du skall skriva ner hur du äter estrid - det är lättare att diskutera då.

Det finns flera skäl till att må som du beskriver. Ett är kolhydratabstinens - det behöver inte vara "sockersug", det är bara ett uttryck för kolhydratabstinens.

Om du skurit ner väldigt kraftigt på kort tid blir det abstinens och det är inte att leka med. Vi har lärt oss att det för den del kan ta flera månader att ställa om till fettdrift (med allehanda obehag under tiden), medan det går enkelt och smärtfritt dvs oftast snabbt för andra. Sen finns det hur många varianter som helst mellan dessa ändlägen.

Man vet inte vilken grupp man tillhör förrän man är igenom till fettdrift.

Okej. Jag kan beskriva ungefär hur jag äter.

Morgon antingen turkisk yoghurt och ägg eller ägg och bacon. Sen ett större mål mat på dagen. Oftast kött med sås, eller grönsaker - ex coleslaw eller nån gratinerad grönsak. Kvällen äter jag ost, dricker te och om jag är väldigt hungrig något mastigare. När jag har varit sötsugen har jag gjort ex smörbollar eller något annat ur receptfliken. Mitt kaloriintag är väl ca 2000, ibland mer.

Jag har hållit på i 22 dagar idag. Första veckan var jag jättesjuk. Svettades floder och det luktade väldigt illa. Hade huvudvärk, hjärtklappning och mådde illa nästan hela tiden. Det släppte lite mer och mer och efter elva dagar gav det med sig. Men, känslomässigt är jag vrak titt som tätt. Det tror jag inte har med kosten att göra åtminstone inte för min del. Med tiden kanske man mår bättre rent psykiskt också. För att gå med så mycket övervikt som jag gör ger ett dåligt självförtroende. Man är nog extra skör och bräcklig när man mår som sämst rent fysiskt också. Nu mår jag bättre och man får nog räkna med lite berg och dalbana under viktresans gång. Huvudsaken är att man aldrig ger upp. Önskar dig stort lycka till. Om du behöver gråta så gör det. Det lättar att ge efter ibland. Gråten är också en säkerhetsventil. Man måste få lätta på trycket. Bättre att släppa ut känslorna än att stänga in dem även om det gör ont just då.

Sänder dig en stor och varm kram från Flobi

Jag tillhör "de tröga".

Min hjärna fattade galoppen efter ett par tre veckor, då flöt tankarna till och med bättre än förut.

Kroppen tog det tre månader för, och det var relativt jobbigt, läs gärna i min blogg perioden februari till april om du vil, för mer detaljerad beskrivning.

Sedan släppte det, och jag är väldigt glad för att jag höll ut. Kan inte tänka mig någon annan kost. Mår bättre på flera sätt och har till och med, efter mer än fem månader, börjat gå ner i vikt!

Lycka till!

Tack för uppmuntran. Ja det kan ju vara så att jag pga att jag känner mig fysiskt försvagad också har sämre motståndskraft mot melankolin. Det låter ju troligt. Jag har är på min 17:e dag nu och märker ingen förbättring. Men som sagt, jag ska ge det en vecka till.

När jag ville ge upp skrev jag att en månad ska jag i alla fall ge detta innan jag slutar. Nu känns det som om det går att fortsätta. Det svåra är att hitta variationer med maten då man är så ny på just det här sättet att äta. Tycker att det är så tråkigt att laga mat. Förr gillade jag att laga mat men inte nu. Har till och med svårt att äta något vettigt vissa dagar och då blir det mest vatten. Nu är det ju också så varmt att man tappar matlusten lite. Det är mest isvatten som lockar. Dock blir man både svag och matt om ingen mat kommer så man måste äta. Önskar att du får må bättre snart och att du inte ger upp. Tänk på hur du hade det innan du började här så kanske det går lättare att stå ut ett tag till. För mig känns det som om det här är sista tåget som går. Hoppar man inte på nu så finns det inget mer sedan.

Kram kram från Flobi

Hur länge har du hållt på nu då?

Fast jag mådde rätt bra innan. Nu mår jag katastrofalt, särskilt de senaste dagarna utan någon synbar anledning alls. Och så läser jag artiklar om att LCHF kan försvåra produktionen av serotonin och då blir man orolig såklart. Jag tror jag märker av moodswingsen tydligare just nu för att jag inte har så mkt för mig, har alldeles för tråkigt egentligen. Men såhär ledsen har jag inte varit på jättelänge. Detta började med kostomläggningen.

För mig kom motgångarna tredje veckan, kunde knappt gå, så trött var jag. Därför sur förstås också. Men femte veckan vände det, med besked. Har aldrig mått så bra som sen dess. Vikten började sjusteras efter tre månader. Det var värt varenda jobbig dag under de två veckorna.

För mig kom motgångarna tredje veckan, kunde knappt gå, så trött var jag. Därför sur förstås också. Men femte veckan vände det, med besked. Har aldrig mått så bra som sen dess. Vikten började sjusteras efter tre månader. Det var värt varenda jobbig dag under de två veckorna.

Hmm. Humöret har inte förändrats alls. Men vågen visar på -3 kg på två och en halv vecka så jag försöker nog hålla ut lite till trots allt.

Jag kan tipsa om Omega 3. Jag blev superdeppig efter 2-3 månader på LCHF och tar nu Omega 3, det hjälper direkt för mig. Kan vara värt att prova.

kram!

Jösses Estrid, minus tre kilo skulle i alla fall få mina mungipor att dras upp mycket. Det är ju jättebra. Varje kilo som försvinner kan man glädjas åt även om det känns tungt med andra saker. Det blir bättre med tiden om man får tro alla som hållit på länge med detta. Jag var jättesur några dagar och höll nästan på att lägga ner hela projektet. För jag ser det här som ett arbete som ska utföras. Har förstått att det kan ta flera månader för kroppen att anpassa sig innan det händer något drastiskt. Jag tänker i alla fall fortsätta hur sur jag än blir för nu ska kilona bort. Tycker att det är jättebra att du tänker hålla ut.

Kram från Flobi

Jag kan tipsa om Omega 3. Jag blev superdeppig efter 2-3 månader på LCHF och tar nu Omega 3, det hjälper direkt för mig. Kan vara värt att prova.

kram!

oj vad jag tjatar, inte meningen!

Ja omega3 kan ju vara en idé. Jag äter ju inte så mkt fisk (av dålig vana). Nån som testat Rosenrot?

Rosenrot funkade som rena "uppåttjacket" för mig när jag testade det för några år sen. Kände mig bara glad och pigg. Men jag fick hjärtklappning av det och min kollega som har högt Blodtryck sa att hennes läkare varnat henne för att rosenrot kan höja blodtrycket. Då blev jag lite skraj och slutade. Jag är kraftigt överviktig och även om jag har normalt Blodtryck nu så ville jag inte riskera något.

Jag är 26 år, inte överviktig och har lågt blodtryck….kanske skulle prova. Men det är dyrt….