Ett godis, tilltugg etc som förekommer ofta i Latinamerika är chicharrones, fläsksvål som har stekts länge på måttlig värme så att den blir knaprig.

När jag gör chicharrones skär jag bort det översta lagret, ungefär två centimeter, ibland mer, från fläsket. Bäst resultat blir det om fläsket inte är rimmat, eftersom det blir alldeles för salt med rimmat fläsk.

Svålen med ett par centimeter fett skär jag i tärningar, och jag börjar med kall stekpanna utan fett. Svåltärningarna läggs i stekpannan och lite vatten hälls på, och så värmer man. När vattnet börjar sjuda börjar flottet dras ur tärningarna. Man kan ha lock på stekpannan i början för att spara vattnet, så att det kan koka och rinna tillbaka. Man fortsätter på bara lite högre värme efter att man har dragit ut det mesta av flottet, tills tärningarrna har blivit lagom brynta och knapriga - efter smak, ibland är chicharrones hårda och lite mörkare, ibland är de mjukare och bara lätt brynta.

Jag brukar föredra att ha låg värme hela tiden, men jag snittar ett kryss i varje tärning innan jag börjar steka dem, för att få dem mer jämnt genomstekta. 

Jättegott knapragodis att pilla i sig framför teven till exempel, om man nu tittar på den, i stället för de obligatoriska chipsen…

Och flottet steker jag så klart resten av fläsket i och gör sås på. Okra eller aubergine funkar för att ge konsistens åt såsen, och de innehåller inte tokmycket kolhydrater.