Hej!

Jag har hållit på med LCHF kost alltsedan den 5 Januari 2006. Min totala viktminskning sedan dess är väl inget att skryta med. Men jag har kunnat sluta helt med insulin vilket jag tycker har varit en stor vinst.

Jag började med att läsa Skaldemans bok"Ät dig ner i vikt". Jag tyckte att den verkade helt OK. Att även en av mina kusiner och hans fru är aktiva LC:are hjälpte också till.

Redan min första dag märkte jag att blodsockret sjönk ordentligt. Faktiskt så mycket att jag blev skakis och darrig. Det var bara att sluta ta insulinet. Nedtrappningen tog några dagar.

Vid en läkarkontroll var alla värden utom kolesterolvädet till min diabetes sköterskas belåtenhet. Kolesterolet fick dem nämligen att gå i taket. 12,7 var värdet. Jag har under åren som gått blivit mera säker på att ett högt kolesterol i sig inte är farligt. En läkare sa angående medicin mot detta, att om man vet att man ska få en infarkt om fem år so fördröjs den 1-2 veckor om man tar medicinen. Sedan kan man ju få andra otäcka biverkningar av medicinen. Tilläggas bör att jag tidigare åt Simvastatin mot kolesterolet men slutade med detta på eget bevåg när jag började med LCHF.

Under denna tid hade jag väldigt mörka tankar på gränsen mot självmordsliknande. Dessutom hade jag ont i ett knä som man inte kunde förklara. tankarnma och smärtan försvann med kostomlägget. Men det var ju många parametrar som ändrades så vad som låg bakom det hela är svårt att säga.

I Skaldemans bok läste jag något som som förvånade mig, då ska jag nog tillägga. Han hade fått frågan om man kunde gå tillbaka till kosten man hade innan man började sin viktminskning. Hans svar förvånade mig lite "Det vill du inte!". För mig har det numera blivit på det viset att LCHF mer är en livsstil än en metod för att gå ner i vikt. Om vikten stabiliseras på köpet så gör inte det något men det är inte det primära skälet till denna kosthållning.

Här kan ni se min viktkurva den är mätt varje torsdag sedan den 5 Januari 2006.