Jag ersätter allt "förbjudet" med annat bättre saker, just nu är det mycket Italienskt o Spanskt som gäller! Ostar, luftorkade skinkor, korvar, oliver o sånt!! 

Det e dessutom så dyrt så det blir ingen risk att man överäter det!

Föresten.. jag åt alldrig det där förbjudna skräpet förut heller

Förr var det nog mer räksmörgåsar o laxdito o sånt som gällde som lyx!

Det blir ju av förklarliga skäl inga smörgåsar längre.. fast jag har även testat att äta allt det goda direkt på assietten.. det funkar det med!

Jag tycker man unnar sig saker varje dag, jag! Goda köttbitar, lax, majonäs, rikligt med smör… mmm!

Det händer att jag äter sån där skit som jag brukade älska, glass och marabous mjölkchoklad…. men då kallar jag det knappast att unna mig. Då kallar jag det att falla i gamla hjulspår och måste snabbt ut ur det där träsket igen!

Japp. Jag unnar mig en god måltid mat, 3 gånger om dagen, 7 dagar i veckan! 

Nej, det gör jag nog inte. Inte utifrån vad jag förstått ligger utanför lchf-ramarna. Ramarna är iofs tänjbara, men försöker hålla mig innanför bäst det går. 

Unnar mig inte medvetet sådana saker som exempelvis i den form du beskriver, med regelbundna planerade lördagsavsteg. Däremot så blir det så ändå ibland, med avsteg, exempelvis i vissa sociala sammanhang, då kan man äta lite annat. Men försöker då att på en skala 1-10 hålla mig i nedre delen av avstegsskalan.

Många tänker väl att maten är så god som den är, så det behövs inget annat. Det är den ju. Men förstås att det finns annat utanför också som tilltalar. Däremot inte så svårt att avstå egentligen.

Finns inget förbjudet för mig, jag äter vad jag vill. Men jag vill inte äta sötsaker och kolhydrater så det undviker jag. Däremot unnar jag mig god mat varje dag

Inte så smart att ha en godisdag, då detta rubbar kroppen rätt mycket, den blir förvirrad och pendlar mellan fettdrift och kolhydratdrift; ketos kommer ur balans.

Brukar göra nöt eller kycklingfärsbiffar och lägga in dem i kylen. Sedan tar jag till frukosten eller när sötsuget slår till. De är himmelska tillsammans med en avokado !

Varannan vecka blir det lite godispåse ala lösgodis. Det sitter kvar som att göra något extra festligt en kväll, så det unnar jag mig. Körde varje vecka ett tag men det var för lite tid som blev riktigt lchf mellan varje då.

Annars är ju hemgjord glass något jag skall försöka konvertera till 100%. Det är ju verkligen festligt om något. Provar lite olika recept för att hitta vad som ger bäst resultat - dvs max njutning under längst tid utan att gå i kolhydratdrift(frukt i glassen är lite jag provar med). Chokladglass är ju himmelskt om jag hittar ett bra recept eller får ihop ett eget.

För tillfället unnar jag mig hemmagjord gräddglass. Bättre näringsvärden och lägre/samma E% kolhydrater än/som svensk korv med ca 5g kolhydrater.

Jag unnar mig ost, ovanjordsgrönsaker, grädde, smör och kött! Jag skriver helt och hållet under på det som Margareta skriver till Elisabet R. Att jag skulle "unna" mig t.ex. en kexchoklad skulle vara lika idiotiskt som att "unna" sig en tjock råglimpmacka om man är glutenintolerant.

Håller med Raphanus till 100%. Parallellen kan också göras med en alkoholist som unnar sig att dricka lite grand ibland. Det fungerar inte. Bland sådant som jag inte äter varje dag, sådant som får bli lite festligare finns lite mascarpone blandat med grädde och några bär. Eller lite nötter. Detta ger inte sockersug men det kanske skulle kunna kallas att jag "unnar mig" något, men inte så som #0 avser, tror jag?

Svårt det där… Jag tillhör inte "LCHF-talibanerna" på något vis, jag petar säkert i mig alldeles för mycket (<60) kolhydrater per dag och är inte tillräckligt petig med tillsatser för att få kvala in i den ligan, men jag tror (numera) i alla fall inte på att ha särskilda "unna sig"-dagar. Problemet med dem är att man på förhand bestämt sig för att äta något som man egentligen kanske inte är sugen på då.

Jag tackar gärna ja till en bit tårta eller dylikt om jag blir bjuden och är sugen på det då, det unnar jag mig, men jag köper inget sånt själv.

Jag har provat att "unna mej" med ex den där chokladkakan och hallon och grädde.

Tyvärr klarar inte jag sånt, mitt enorma sötsug väcks till liv av sånt och jag ångrar mej djupt att jag trodde att jag skulle få "unna mej"

Jag unnar mej hellre en tillvaro med ren low carb och inget sötsug, det är värt mer.

Just ja, glömde skriva att mitt "godis" numer är ost med smör i eller skina med smör i.

Himmelskt till en stooor kopp kaffe  :-)

skinka, ska det stå…

Jag unnar mig god mat och mörk choklad  och lite bär ibland inget annat.

Godis och annat skräp har jag slutat med för längesedan.

Efter att ha varit medlem i Viktklubb till och från sen 2003 tycker jag att denna maten är ett enda unnande hela dan. Vispgrädde i kaffet, härliga örtsmör på köttbiten, goda delikatessostar, turkisk yoghurt, 34% creme fraishe såser. Det kallat jag att unna sig. Men visst kan jag sakna det söta godiset. Det är jobbigt.

Nu har jag varit uppe i Värmland en vecka där åt jag varje morgon turkisk yoghurt med solrosfrön, linfrön, delade valnötter och sist men inte minst toppada jag med nyplockade smultron. Guuud vad gott det var!

Redan innan LCHF betydde mitt "unnande" att jag åt feta ostar, god salami eller någon dyrare maträtt som oxfilé eller skaldjur. Så där har ju unnande omvandlats till delar i en normal kost. Unnande för mig kan betyda att jag tänjer på min kolhydratbudget, som t.ex. när jag gjorde en röra på aubergine, paprika och smör eller att jag äter blåbär med grädde, eller smält choklad i vispgrädde med kanel och kardemumma en ruggig dag. När jag ändå hamnar under 20 gram KH om dagen trots sprängd kolhydratbudget har jag svårt att se varför jag skulle behöva gå till något "förbjudet" för att unna mig när jag äter så jäkla gott på tillåtna matvaror.

Direkt avsteg kan jag bara hitta ett tillfälle, när jag åt ett portionsbröd surdegsbröd. Men det var ett undantag och jag var nyfiken på hur det skulle kännas i kroppen. Så det ingår inte i unnande eller tänjningar på kolhydratbudgeten,

Som alla andra här unnar jag mig god mat. Sedan händer det att jag äter godis, fast det är bara korkat, för det är inte ens gott längre (förmodligen stressbeteende). Ingenting är ju förbjudet, jag får äta vad jag vill, men jag avstår från vissa saker (mesta tiden, då) för att de varken är goda eller nyttiga.

Chips är det största giftet för mig. Jag får ont i magen och blir hängig direkt.

Choklad blir det ibland men sällan. Det jag äter lite oftare typ en dag i veckan kanske är jordgubbar/blåbär/hallon.

Om jag syndar med något så är det socker hellre än kolhydrater. Socker kan man lättare motionera bort.

Socker är 100% kolhydrater…

Jag brukar ta en bit mörk choklad (79% kakao) då och då och även hemmagjord glass gjord på ägg, grädde och hallon.

Ost- och skinkrullar eller bara vispgrädde funkar kanon :)

Jag väljer mörk choklad eller "chokladmousse" som helt enkelt är vispad grädde med lite vaniljextrakt, kakaopulver och sötningsmedel (erytritol).

Att unna sig något är för mig att äta eller göra något jag VILL men kanske inte kan göra varje dag…

Som en dyr bit entrecôte eller äta ute, dyr ost osv. Ev. lite grädde med hallon eller blåbär.

Men unna sig, det ser jag som nåt man INTE gör en gång i veckan, då är det väl en vana mer?

Och varför unna sig nåt man mår dåligt av, det förstår jag inte… För mig är det rent beroende-beteende, att man måste ha nåt som kroppen egentligen inte behöver… Som socker.

Är inte så förtjust i choklad men får ibland sug efter lakrits el. ngn sur godisbit. brukar "fuska" med en 4-8 godisbitar i v. o det funkar Blir inte mer sugen för det snarare belåten!! För mej funkar det inte att sitta o äta kött el. liknande på kvällen om jag är sugen.

Cavaliers pistaschchoklad (3 bitarsförpackning 25 g) som bara ger 1,8 netcarbs.

Njae, jag äter det jag vill, men håller mig i princip alltid under 50 g kolhydrater per dag. Någon frossardag har jag inte känt behov av. Visst kan jag äta en tårtbit om jag är på kalas, men bara en smal bit. Och då struntar jag i kakorna.

På samma sätt kan jag ta en liten skvätt Bailey's någon gång, men det blir inte ens en matsked. Eller ett par godisar om någon bjuder. Det roliga är att jag känner mig nöjd med det där lilla. Jag längtar inte efter mer.

För mig är den värsta tankefällan "aldrig mer". Om jag skulle ha ambitionen att aldrig mer äta något sött alls, då skulle jag trilla dit igen omedelbart. Nu tänker jag istället "lite grann, ibland".

Jag bakade rabarberpaj förra veckan. Då åt jag en liten bit med mycket vispgrädde. Gott - och tillräckligt.

En gång på 4 månader har jag "unnat" mig en dammsugare (kaka/bakelse). Men det var definitivt inte värt det. Ytterligare en annan gång hängde inte hjärnan med då jag trodde att jag åt fläsksvålar, fast det visade sig vara chips. Nä, jag tror för min egen del att sån´t jag unnar mig är grädde med bär och dylikt. Choklad (70%) har jag provat, men det kickade i gång sötsuget något alldeles otroligt (mulade i mig hela chokladkaka på fem röda!) så det unviker jag helt och hållet numer! Men har inget behov av att käka "dumheter", finns så mycket gott att välja på inom ramen för LCHF.

Det är en svår sak det där med att unna sig. Förr när jag åt lågkalorimat och "visste" vad jag borde äta och inte borde äta hände det ändå ofta att jag slängde i mig en påse godis trots att jag visste att det inte var bra för mig. Nu har jag lättare att stå emot, men impulsen finns kvar. Därför tycker inte jag att motiveringen "det är inte att unna sig ifall det är dåligt för dig, så sluta" funkar. Har man ett inlärt beteende att godis är att unna sig så känns det alldeles säkert mysigt och speciellt att äta en påse, och det är väl det tankemönstret som måste brytas. Jag har själv svårt med det trots att jag är en true believer när det gäller LCHF. Jag tror att det finns två typer av sötsug. Det psykiska och det fysiska. Det fysiska är enkelt. Ät LCHF. Det psykiska är värre. Där måste man nog byta ut en ovana mot en annan. Jag försöker till exempel att sluta varje måltid med en kopp kaffe med vispgrädde. Det känns som att jag unnar mig något och det är en "avslutning" på måltiden. Vet inte om ni fattar hur jag menar, men så känns det. :)

När jag blir så där galet kvälls-sötsugen som jag kan bli slinker det ofta ner någon chokladpuddingblandning (på ren kakao och utan socker såklart) med ca 5 g kolhydrater per portion, men det är egentligen något jag försöker komma ifrån. Har bara inte kommit på vad jag ska byta ut till.

Som många andra så tycker jag att hela lchf går ut på att unna sig. Kolhydrater känns mer som ett straff. Jag blir lika glatt överraskad varje morgon som jag hugger in på min tonfisk/smör/ägg/mayo-frukost, hur något kan vara så gott (GOTT!) och nyttigt samtidigt. Det slår alla kolhydrater i världen!

#6 rubbar balansen.. kanske är det därför min vikt står stilla 2 dagar efter att jag ätit "förbjudet" innan det kommer igång igen?

Jag känner mig riktigt lyxig när jag tar grädde i kaffet. Så då känner jag mig alltså lyxig varje morgon!

#32 Så är det.

Håller med Jennix i #24. Det tog ett tag att lära sig att den där efterrätten visserligen smakade rätt gott, men inte så gott att det var värt att i en hel vecka efteråt vara konstant godissugen och grinig, ha huvudvärk, och vrister som fotbollar innan det äntligen släppte. Däremot unnar jag mig vid speciella tillfällen t.ex, en extra fin hängmörad biff som jag inte har råd att äta till vardags.

Jag ser det inte som att unna sig att fortsätta i gamla hjulspår. Ska man gå in för det här så måste det bli till hundra procent annars lär man snart hamna på ruta ett igen. Jag saknar inget godis alls. Däremot kan jag bli galen av att inte få äta frukt och vilka grönsaker jag vill då jag älskar sådant. Bara tanken på att aldrig mer få äta frukt gör mig ganska så upprörd faktiskt. Dessutom mår jag illa av mycket fett och tycker inte ens om det. Men, jag har försökt att gå ner i vikt på alla tänkbara sätt och lyckas aldrig. Det här är sista chansen att försöka på egen hand.

I Januari nästa år ska jag träffa en läkare för att få besked om jag får göra en gastric by pass operation. Det är något jag helst av allt vill slippa om det går att komma tillrätta med vikten på det här sättet. Jag har femtio kilo som ska bort och det kommer att bli kämpigt men jag ska försöka med den här kosten även om den inte tilltalar mig alls. Min man som är diabetiker tycker dock att det fungerar bra då hans blodsocker blivit lägre.

Jag hoppas med tiden att även jag ska må bättre och att illamåendet ska försvinna. Önskar er andra lycka till också oavsett vad anledningen är att ni befinner er här.

Kram från Flobi

Köpte en typ förbjuden 70%ig chokladkaka häromdagen, som jag tar pyttebitar av - en pyttebit per dag. Har tunt lite hårdare "hölje" och en ruggigt god cremig smet inuti. Stöööön…

Å så har jag ätit lite jordgubbar. Ojojojojoj så gott.

Och jag har tur - det triggar inte sötsuget, inte än i alla fall.

Bestämde mig egetligen för att inte unna mig något nu när jag precis är i nystartsmodus, ändå slinker det ner både det ena och det andra.

Så nu måste jag bli ännu duktigare att planera min matdag så att det inte finns sug efter sötsaker. Då faller jag pladask nämligen.

Jag tror att det SSS skriver i sin bok GI-noll, om att inte göra avsteg från kosten förrän man har gått ner hälften av det man önskar gå ner, är väldigt klokt. Då har man ju något att försvara, och kanske inte ens har sug efter vad det nu kan vara, eftersom man har klarat sig ändå. Men det tar tid att komma till den modusen i det egna huvudet, som oftare än vad som är nyttigt, springer iväg med sina egna tankar och sug…

Precis som många andra tycker jag att jag alltid unnar mig god mat, goda grönsaker, saknar inte de snabba kolhydraterna, stärkelsen. Jag har mer än 7 år med lågkolhydratkost och normalvikt. Det tog ca ett halvår att uppnå normalvikt. Det trodde jag aldrig skulle kunna gå, då för länge sedan.

Jag vet att jag skulle öka i vikt igen om jag återgick till att äta tallriksdieten med massor av kolhydrater. Det vill jag inte, jag vill känna mig frisk, må så bra det går.

#36 Flobi, klart Du kan lyckas med att gå ner i vikt med lågkolhydratmat, men som vid all förändring så krävs vilja. Det verkar som om Du har en "gratis" gaspedal i Din väg till livsförändring, Din Make, som behöver äta lågkolhydrat för sin diabetes. Han blir Ditt bästa stöd, han blir friskare, det blir Du också och så peppar Ni varandra.

En del av illamåendeproblematiken kan bero på att övre magmunnen kanske inte fungerar optimalt pga övervikten. Prova med Gaviscon efter måltid. Men om det är en slags reflux, så försvinner den när vikten går ner.

Jag måste säga att jag försöker styra över "unnandet" till något helt annat än mat. Sist jag stod i affären och sneglade på den där mörka chokladen, så unnade jag mig en fin och blank trädgårdstidning istället.

Jag "unnar mig" inte mat i trådstartarens mening, främst för att jag inte längre är intresserad av sötsaker och garanterat inte veckovis. Så det är rätt lätt att vara "stenhård" om man inte vill ha

Däremot gör jag planerade avsteg några gånger per år, tex på min födelsedag då jag åt 1 pralin(gott men inte fantastiskt), på midsommarafton åt jag 4 små färskpotatisar osv. Nästa högtid är typ julafton.

Kan inte annat än att hålla med de många som skrivit att lchf är att unna sig hela tiden. Jag äter det jag vill, när jag vill, och saknar inget.

Men det är nog så att jag har lättare än många för att "hålla mig på spåret" eftersom jag aldrig varit någon småätare och inte triggar något sötsug genom att äta till exempel bär. Det blir två eller tre måltidstillfällen per dag, inga mellanmål (tänker inte ens på det) och när jag äter bär eller en hemgjord ischoklad så är det bra med det, ingen längtan efter mer.

Jag har med andra ord sedan ett halvår, startase lchf i januari, börjat unna mig allt jag vill ha!!!

Glass hör sommaren till tycker jag så det blir det nog en i v iaf. Är den bara liten så går det bra, typ en kula el. en pinne. Annars mår jag illa. Svalkar gott o är lätt att köpa!

Vilket påminner mig om att jag borde fixa i ordning en sats parfaitpinnar så att jag har dem i frysen nu när det blir lite varmare igen. Det hjälper visserligen inte om man blir glassugen när man är ute på stan eller på stranden, men perfekt att ta en paus från jobbandet här hemma och ta en kopp kaffe och en parfaitpinne ute på gräsmattan!

#44 Tänkte fråga om receptet men upptäckte att du redan länkat till det  i tråden "Jag vill ha isglass!"

Har jag råd kolhydratmässigt så unnar jag mig isåfall turkisk yoghurt m. vaniljpulver, eller en Atkinsbar.

Nått gls vin ibland är inte dumt heller ;)

f

Förutom den goda maten blir det några hallon som finns på buskarna nu.

I sommar har det blivit mer mörk choklad, LCHF-kakor, jordnötter m.m som ändå är rätt bra ur LCHF synpunkt om man gämför med annat. men det känns inte riktigt braför det triggar igång sötsuget och jag får mer gaser i magen. Ibland har jag även tagit någon tugga av en kaka eller efterrätt. Godis,chips, bröd och sånt skulle jag nog ha väldigt svårt att stoppa i mig nu. Det skulle ta emot.