Kolhydrater

Hejsan allihopa!

Jag heter Satu och är 42 år. Jag bor i ett litet samhälle i Västmanland och jag försörjer mig som min egen.

Jag är inne på min andra viktresa, som jag tänkt skulle bli min sista. Åtminstone så är det lätt och nära till hands att återta de nya vanorna. Nämnas bör också att innan jag började gå upp mycket i vikt tyckte jag inte att min vikt var något att yvas om på fester och så, men folk har alltid haft åsikter om min vikt! Varför?

Det hela började när jag pluggade för högre studier, från strl 42-44 till 50-52 på ca. 1,5 år. Någonstans mitt i studierna så skulle vi gifta oss, jag och sambon, och jag tyckte att jag nu äntligen skulle ta itu med mitt överflöd.

Vägde in mig hos viktväktarna i första veckan efter påsken 1996; 91,5 kg! Ve och fasa! Men 10 kilo hann jag ta bort innan vi skulle gifta oss 3 månader senare. Och till hösten var så gott som all övervikt borta...-27 kg. För att behålla min nya vikt började jag till och med jobba på viktväktarna vintern -99, efter att ha varit guldmedlem ca 1 år.

När så morsan kilade vidare tappade jag fotfästet. Jag i princip lovade mig själv att jag skulle bli fet och ingen kan påstå att jag inte håller mina löften. Jag hade lyckats, utöver förväntan, att även lägga till ytterligare 10 kg.

Den vikten höll jag i ett par tre år eller så, tills jag blev gravid (lyckliga jag!).  Jag drog på mig ytterligare 10-15 kg i samband med detta. Jag försökte med viktväktarna men när det efter en månad inte hade hänt nåt med min vikt så la jag av.

I den vevan när morsan slängde in handduken fick jag genom Oprah nys om alternativa viktminskningsmetoder till lågkaloridiet och förlorade genast förtroendet eller snarare intresset för viktväktarna.

När jag nu varit mamma i nära 4 år har jag haft samma vikt nästan 3 år; 122,5 kg. Phu.

Men när jag väl hittat hit (ca 15 september 2007) la jag om kosten så fort jag kunde och har ätit såhär alltsedan dess, förutom något avsteg under julen och så.  Jag mår hur bra som helst nuförtiden. Magen märker jag knappt av, inget muller, varken inom eller utom, bara lugnt och skönt.

Jag har alltid haft finnig, blemmig, hy. Numera är huden ofattbart mycket bättre. Min rosacea, som gett mig illande röda, blåsfyllda fläckar, ibland flera år i sträck, läker ihop mycket snabbare nu än förr. Det  tar någon vecka numera. Men utan dem ser huden frisk ut, numera.

Jag fick herpes munsår i samband med att min mor gick bort och de har jag haft stort besvär av då de varit seglivade och smärtsamma. Numera läker de ut på 3-4 dagar! 

Dessutom har jag till dags dato blivit av med 11 kg! Jag trodde att jag var körd när det gäller min vikt. Men jag tänker absolut fortsätta tills allt är borta.

Tack alla ni som är aktiva här i forumet så att man har något att gå till när man behöver peppning eller bra tips på olika saker som har med LCHF att göra. Allt känns med ens mycket lättare att genomföra.

Kram

Satu

zittzatt