Vad kul att ha dig här!

Jag håller med Marylojs!

Tackar Och, Pasi, du borde ju faktiskt känna igen mig från annat håll - jag har samma namn här som där.

greensis - Hmmmm, kommer inte på!?
Paleodiet?

Nej, lagkh. Jag undertecknar med mitt riktiga namn, men jag har inte lyckats/velat ta bort greensis som tag ute i kanten.

Ja just det

Vardagsträning: har lånat in en sådan där "kontorsgungstol" från kundtjänsten. Jag inbillar mig att man tränar magmusklerna av att behöva hålla in magen, och massa småmuskler i ryggen av att gunga lite och hålla balansen.

Får se om jag får träningsvärk om några dagar.

Välkommen hit!

Welcome, Bien Venue, Välkommen!

#9 Åh, haben Sie Cabaret hier?!

Hej greensis!

Idag tog jag mig i kragen och beställde QCs t-shirt med texten "aerodynamically curvaceous" Jag kommar aldrig bli benigt tunn, med mindre än att jag satsar på Bergen-Belsen diet, men curvaceous ska jag väl kunna fixa.

Kul att se dig här! 

#12 Låter som ngt för mig också…var, när, hur…?

#14 Här är bilden och länken. Jag beställde den från hemsidan till serien Questionable Content (min Avatar är en av figurerna där - vi är jättelika). Aerodynamiskt kurvig tycker jag är en bra beskrivning av hur man blir på lchf-kost, snarare än smal & slank.

Hej

Från en annan nykomling!

Klart cool!

And now for something completely different

I tre veckor har jag dragits med en envis hosta. Till slut, när jag hostat av ett muskelfäste och kollegorna nekade gå in på rummet fick jag hostmedicin utskriven. Och visst hjälper den MEN varför ska det nödvändigtvis vara socker i eländet?? Tar jag full dagsdos får jag det till ca 21g/dag. Så lite mot min vilja har jag kompenserat med att äta semi-fakir. Mejeri: bara behållit grädde, creme fraiche och ost, och i mindre mängder. Minskat grönsakerna till ca 2-2,5 knytnävar per dag. Kämpat på att vänja mig vid svart kaffe eller med smör i. (Provade med kokosfett. Det ekologiska är slut och silverpaketet "ostekt" fick jag nässelutslag av) Och det har lyckats så pass att jag har kvar ketossmaken i munnen och stixar i alla fall låg nivå.  Ligger kanske på 40-50g, eftersom jag envisas med att hoppa över mitt-på-dagen dosen.

Jag har i alla fall lärt mig att jag fixar att äta fakir-nära under en period men att jag inte trivs med det och inte skulle hålla mig till det långsiktigt. Saknar dock inte frukten särskilt - den äter jag ju annars bara i samband med träning, och i det här läget får jag snällt vänta innan jag drar ut i spåret igen.

Insaxat från tråden "Intima förändringar med lchf-kost"  Det är lika bra att ta den här storyn på ett och samma ställe.

Jag hade sagt att jag misskött kosten senaste typ halvåret och att mellanblödningarna hade blivit värre under den perioden. det hade varit jobbigt enligt nedanstående specifikation…

Perspektiv på jobbigt: min pappa (född -42) dog juni 2006, blodförgiftning. Mormor dog i november 2006, min mamma (född -45) dog på 2 dagar i lunginflamation/KOL sista februari 2008. Det är fullt möjligt att det blivit värre de senaste 6-9 månaderna, när allt det praktiska efter de ackumulerade dödsbona skulle hanteras. Jag vet att jag började äta bröd mm igen är pressen blev som värst i höstas - och gick upp en 5-6kg på köpet.

Det finns mycket mycket mer detaljer, en börda efter en annan men jag är här, jag står upp och vardagen flyter på!

Skickar styrkekramar till dig greensis!

greensis - Usch, vad jobbigt!
Skickar en uppmuntrande kram.

Tack för styrkekramarna, men inser att jag skrev fel - min mamma dog 2007 - det är ett år sedan nu, och jag har styckat dras hus, tömt & sålt hus/tomt, bytt jobb, maken bytt jobb, hanterat utländska fastigheter, startat aktiebolag, fixat bostad åt brorsan (som bodde hemma), sålt bilar, smycken, fixat med sommarställen, hittat en skoter, upptäckt att brodern missat ge katten p-piller 2 gånger = 8 kattungar att placera, 3 livliga mindre barn, byggt om hela huset(el, vatten, värme, uppfart, tvättstuga)…. ja, det är mycket mera men ni får en bild av allt trassel

Någonstans i den här smeten har jag lyckats fortsätta att träna, sova (ibland) och äta rimligt lchf, även om jag hade en period i höstas där orken inte räckte till det också. När folk frågar brukar jag säga att "det är lite mycket."  Men det kunde vara värre. Det är faktiskt riktigt lugnt. I jämförelse alltså

O himmel greensis! Tycker det räcker så väl som jag hade det ett tag där. Pyss o kram!

Att du kanske tappar greppet någon gång då och då är nog inte så konstigt! Det kan nog ta ett tag att komma i rätt gängor igen. Jag tycker att du är stark! Kramis

Usch ja, sånt där tär på krafterna. Kanske är det för att du fortsatt träna och äta bra som du har klarat dig igenom allt relativt helskinnad. Styrkekramar!

#22 Ja greensis, du vet redan att jag tycker du är strong och klok. Kram på dig i alla fall.

Yes, jippii, hurra!!!

Efter tre veckors virusinfektion med brutalhosta kunde jag träna idag. Äntligen. Först 30minuter barnjympa med dottern och sedan löpbandet. Och fixade 7km i det tempo som jag hade tänkt springa milen på i augusti. Woo! Var tvungen att sluta där, dels för att pulsen sluta låta sig lockas ned, dels för att barnpassningen nästan var slut, men snacka om mersmak.

Jag vill springa, jag vill springa och sen vill jag springa lite också. Ljuset i tunneln är inte en gorilla med ficklampa.

Grattis! Vad härligt!

Tack, bluegoose. Ska inte du också ut i spåret? Med tanke på att jag tänkte låta dig agera "hare" i vårens evenemang

(Nej, nej, jag driver bara med dig!) Kram

#29 Tack för peppningen, det behövs… Har varit begravd i arbete och knappt gått utanför dörren. Nästa vecka bär det av upp till Luleå, då kanske det blir lite skid- eller sparkåkning i alla fall.

Jag Har Moffat En Renklämma!Jag som inte äter bröd. Men det finns förmildrande omständigheter, så jag skäller inte på mig själv. Lämnade blod i morse, och fikat i blodcentralens kyl är inte direkt lchf, även om det är rätt rena produkter, kött & grönsakspålägg.

Men i valet mellan att svimma innan jag kom till jobbet och äta en macka tog jag det senare. Den här gången hade jag dock varit förutseende och tryckt i mig två pannbiffar med bregott & en c-vitaminbrus till frukosten så blodgivningsyrseln var inte lika illa som vanligt.

Hade varit duktig igår och sprungit 2,5km före jobbet, men trots planering hanns det inte med att både träna och lämna blod nu på morgonen. Har dock lärt mig att avstå träning 3 dagar efter blodgivning - den gången jag körde hård intervallträning dagen efter trodde jag allvarligt att jag skulle få en hjärtattack och dö rakt ned på golvet på FriskisSvettis. Men det kommer en påskhelg med löpspår och spinningcyklar (Fy mig, inte dregla!) 

Matlådan är fylld med vitlöksspäckad lammstek, creme fraiche och gröna ärtor med smör. Det borde man återhämta sig på rätt raskt!

Sprang en timme igår och det kändes jättebra. Inte går det direkt fort, inte, men det går och det är viktigast. Astman mår jättebra och de där frestande linnebyxorna till sommaren går nog snart att knäppa Jag borde hängt på låset 06.30 i morse, men väckarklockan och jag var inte riktigt överens om den saken. Lite stel i sittmusklerna med det gick över på en timme med lite liniment. Torsdag är nästa gryningstid, ska försöka ta mig dit och köra en vända före jobbet, för då krockar det inte med småbarnsbevakningen.

För många år sedan hörde jag den här liknelsen: Muskler är snobbiga varelser som snabbt förbränner allt som kommer i deras väg "Sådana där vill vi inte ha i vår närhet!" medan fettceller är sociala typer som säger "Flytta in! Stanna kvar! Ju fler vi är desto trevligare!"  Visst är social kompetens viktigt, men måste man dra runt med den som en frälsarkant runt höfterna?

Greensis, du vet väl varför det är svårare att gå ner i vikt när man  blir äldre? Det är för att kroppen och fettet blivit så bra kompisar.

Raring, jag vet. Själv kör jag med teorin att mina lår och höfter använder fettet som snuttefilt. Undrar om det blir bättre om man sätter på sig fleecememelucker och sjunger godnattvisor? Eller man kanske ska sätta en liten nattlampa "where the sun don't shine" så att de små musklerna inte blir mörkrädda och kan lägga undan snuttefilen

Nämen füü! Lampa i brunögat? Det låter som något ur Cityakuten. Men det skadar ju inte att prova?…

Själv måste jag ha väldigt frusna tarmar eller nåt, för all värmeisoleringe sitter som en vacker liten badring.

När jag passerade 28 var det som om allting satte sig, som grunden på ett gammalt hus. Vågen rörde sig inte ett kilo, men figurskurna klänning och kjolar passade plötsligt inte. Allt liksom sjönk en decimeter eller två. Och sedan dess insisterar benen på att de behöver extra isolering. Hmm, jag vet att man tilläggsisolerar gamla dragiga kåkar, men sånt värmeläckage borde det inte ha varit ??

Ännu en anledning att aldrig mer fylla år då… man är ju inte 20 längre (säger 25åringen).

Har hört samma kommentar om att allt sjunker av en småbarnsmamma jag känner också, om vad som hände med kroppen när lillan kom. "Allt är som förut, bara lite längre ner. "

Aaa, denna tråden hade jag inte sett

Ville bara sæga tack før att du jæmt svarat i mina trådar och varit så snæll och gett bra tips!

Mvh Tina

Tack så mycket, Tina  (Jag tror att smileysarna ska visa ett generat leende)

Ja, utbudet på smileysarna ær ju tyværr inte det bæsta

#35 Apropå nattlampa på olämpliga ställen och Cityakuten… 

Raring, din kommentar fick mig att minnas den här historien www.darwinawards.com/stupid/stupid2003-09.html Det värsta eller det bästa är att källan är en seriös medicinsk tidskrift… Det är inte snällt att ha så rå humor, men jag är barnsligt förtjust i The Darwin Awards, vars ledmotiv är "chlorinating the gene pool."

Vilken underbar site! Måste spara ett bokmärke.

Jag var på FriskisSvettis i morse före jobbet (::utrymme för andra att kommentera hur knepig jag är::)och jag kan rapportera att GI-metoden har nått F&S-funktionärerna men att när man pratar om "GI utan spannmål" eller "fortsätta med introduktionsfasen" då blir det plötsligt som att prata med en vägg. Ett direktcitat är "men jag blir så svag utan fullkornsris." Ja, vad säger man?

Å ena sidan kan man ju bli arg och irriterad för att ingen förstår, men mest blir jag glad att hela tänket med insulin och blodsocker åtminstone nått så långt. Jag brukar skoja hemma att när idrottsrörelsen svänger och när Allers presenterar kolhydratreducerade recept - då kan vi lägga ner, för då har vi lyckats.

Ibland har man lite för bråttom med sina ambitioner. Jag har - efter att förkylningen släppte-varit duktig och löptränat. Följdaktligen har mina rejäla lårmuskler blivit ännu rejälare. När jag ser mig i spegeln tänker jag mest Belgian Blue - muu på er alla! Problemet är att  låren fortfarande har kvar sitt späckisoleringstäcke, vilket gör att byxorna sitter tightare. Kris!

Samtidigt vet jag av erfarenhet att detta är otåligt gnäll. Det smakar konservburk i käften mest hela tiden, och ketos ihop med träning påverkar form och kurvatur rätt bra. Det kommer att bli bättre, det går snart att knäppa de nya sommarbyxorna jag köpte som ambitionsmål. Fast då är det inte bara låren, då måste höfterna smälta bort lite mera först. Kalva hela isblock som Antarktis och Grönland, snarare.

Men jag vill att det blir bättre nu på en gång. Eller som det gamla kortet på kattungen brevid guldfiskskålen: "Grant me patience, Lord, but hurry!"

 Lite tyck-synd-om-klagan! Vår älskade kaffebryggare pajade i morse. Den har varit en ömtålig maskin som varit på reparation två gånger på två år. Men jag saknar redan att trycka på en knapp och få en kopp på studs.

Min man har börjat surfa runt och leta efter en ersättare - och den här gången ska det vara ett känt märke så att man inte behöver anlita DHL för att skeppa iväg den om den kraschar igen.

Ogillar pulverkaffe och saknar delar till den reguljära bryggaren, så nu är jag tvärsur och väntar på att maken ska cykla och handla med 2-åringen så att jag får fritt fram att röja och snabbstäda utan hjälp (eller för att citera sonens favoritbok Jag kan hjälpa till med nästan allting!) Skrubba spill och kladd gör att man avreagerar sig lite. Och kan jag sticka ut och springa lite sen blir det ännu bättre.

MEN JAG SAKNAR MITT GODA MORGON KAFFE!

Det låter så roligt när du pratar om din två-åring.   Jag är ju vikarie på dagis, med barn från 1-6 på olika ställen och jag förstår precis hur jobbigt det kan vara.  

Tråkigt med kaffebryggaren!

Här är ett tips för att fixa kaffet:

Ta tratten ur bryggaren (om den är lös då) och sätt på en thermos eller annan lämplig behållare. Lägg i filtret och lägg kaffet i filtret. Sedan kokar du upp vattnet i en vattenkokare eller en kastrull. Sedan häller du det kokande vattnet över kaffet i filtret och så droppar det ner direkt i thermosen, färdigt att dricka.

Så gör jag alltid kaffe, och det blir jättebra. Vem behöver en dyr kaffebryggare när det räcker med en tratt för 25 spänn? En tratt kan man dessutom lätt ställa undan i något skåp istället för att ha en maskin stående och ta plats på diskbänken hela tiden.

Enda nackdelen är väl att man får stå ett par minuter och hälla istället för att kunna göra annat, men samtidigt går det snabbare totalt, så man får kaffet snabbare.

Utan morgonkaffe är det förstört!

Dricker själv min fjärde mugg

#46 Den här veckan har min man haft alla tre hemma på påsklov. Han har varit en aning stirrögd när jag kommit hem från jobbet på eftermiddagarna. 

#47 Jovisst, tratt är billigt och bra. Om man får ha sina prylar ifred i köket.
Men vi har haft ett par års kampanj att minska vardagens irritationsmoment (förvaringslådor i hallen, försorterade tvättkorgar, sodastream, magnetisk cykellykta, välinrett städskåp, extrastor soptunna osv osv), för att minska den onödiga bas-stressen. Och att kunna få en kopp kaffe när man vill ha den som man vill ha den är en av mina vardags-lyxsaker.

Får jag bara mitt kaffe (och mat när jag är hungrig) är jag hur fridsam och fördragsam som helst!

#49, Man kan alltid ha en reservtratt gömd någonstans för nödfall.

#50 Visst kan man det, det är det jag har matkällaren till. Ledsen om jag är lite gramse, men koffeinister utan kaffe kan bli lite… bitska. Det blir i alla fall ugnsstekt lammtunga, ostgratinerad broccoli och kokta polkarödbeter med mycket smör - det kanske piggar upp tills vidare

Ny kaffebryggare! Och jag fick igång den! Och kaffet blev jättegott! Och den fick plats på bänken under överskåpen, och tar inte upp halva köksön som den förra! Livet leker. Åtminstone leker livet med en som katten med musen.

Efter att ha läst trådar startade av folk som är mer engagerade i städning än vad jag är har jag bestämt mig för att köpa grönsåpa och ge mig på ugnen.
Städning är verkligen inte min grej, men två saker har faktiskt fått mig att ta tag i frågan med lite mer jämmod.

Det ena var att vi inredde hallgarderoben som ett jättefint städskåp. Allt har sin egen plats, med garderobsbelyning så det är ljus och fint, och förutom ny dammsugare (den gamla dog mitt i kaoset) så investerade jag i "lura-mig-själv"-grejor som ny skurhink, färggranna handskar osv.

Det andra är de färdiga rengöringsservetterna. Det finns vanliga och för fönster/speglar. Alla här FÅR säga att det är minsan lika lätt att droppa något på en trasa och fy så slösaktigt och klimatovänligt.. Jag tål det. Men att ha såna servetter till hands i köket gör faktiskt skillnaden om jag ska ta tag i kladdiga kylar, små spill och köksskåp löpande, eller sucka, stöna och skjuta upp det.

I dag tog jag mig samman och fixade äntligen Citek (avkalkning) som sprejflaska. Duschkabinen ser för gräslig ut (vitprickig) - vattnet i Uppsala är så kalkigt att kvarglömda droppar på köksbänken lämnar bleka, vita fläckar. Det är lättare att ta sig för saker man ogillar om man inte har en massa undanflykter att ta till.

Från det ena till det andra har jag länge haft ett gammal urklipp från Svenska Mad på väggen. Det är från den ursprungliga Mad-parodin på Return of the Jedi (från tidigt 80-tal) Slutrepliken har jag använt många, många gånger

Projektledare på Dödsstjärnan: Trevligt att råkas, Ers Kunglig Plåthatt! Ni er ut att må jättebra! Ni måste ha haft fint väder på semestern!
Dearth Vader: Bespara mig ditt kallprat! Arbetet på den nya Dödsplaneten går för långsamt!
Projektledare: Men vi jobbar ju redan 14 timmar om dan!!
Dearth Vader: Då får ni se till att fördubbla era ansträngningar!
Projektledare: Ni menar… arbeta 28 timmar om dygnet?!!
Dearth Vader: Alltså, jag är sadist, inte matematiker!

Vardagsstress och vad man gör åt den

Ibland sitter man fast i ett ekorrhjul med motor, man springer och springer, och eftersom hjulet snurrar av sig självt måste man springa eller ramla och bli hårdhänt brutaltumlad. Av trista och tunga skäl fick jag en möjlighet att i alla fall stänga av motorn på mitt ekorrhjul. Sen är det upp till mig att fatta det och sluta kuta.

Det finns något som kallas energitjuvar. Ett annat liknande begrepp är ställtid, dvs den tid det tar att ställa om från en sak till en annan. Under 2-3 år har jag och min man systematiskt letat efter energitjuvar och ställtidsskapare i vår vardag. Man kan inte fixa allt på en gång, men för varje sak man åtgärdar minskar belastningen.
Det låter kanske fånigt att sätta snygga etiketter på korgarna med vantar, mössor, paraplyer som står uppepå hallmöbeln. Men eftersom jag svurit varje gång jag klättrat upp efter något - Vilken korg var det nu? Har han flyttat på den? minskar etiketterna min ilsk-nivå även om tidsbesparingen bara är ett tiotal sekunder.
Att för en period beställa ett större sopkärl, så att man slipper spara de sista soppåsarna i hallen och spana efter sopbilen, eftersom det inte går att stänga luckan annars, och då kommer skatorna och drar ut soporna och… Större tunna. Problemet löst, istället för att blodtrycket toppar i onödan varannan vecka.
Mitt arkivskåp älskar jag. Det är fullt av hängmappar. Nej, det är inte helt uppdaterat, det ligger högar ovanpå som ska ned, det ska göras fler mappar osv. Men poängen är ställtiden - vad har vi för kundnummer till X? Pensionspapper? Barnens klasslistor? Artikelnumret på dammsugarpåsarna?(det blir ett stressmoment om den sista påsen sitter i snabeldraken och förpackningen är borta) Garantisedlar till småelektronik?
Men den stora favoriten är Elfa-backarna som fungerar som tvättsorterare. Luftiga nätkorgar, där det står utanpå vad de ska tvättas på för program. Ljus 40C, handtvätt, 90C osv. En back motsvarar en maskin. Dessutom har jag en back för rena udda strumpor som man kan sortera någon gång i månaden, en för "saker som ska lagas," för kemtvätt och stryk (väldans lite i dem). På en konsolhylla på väggen står namnade plastbackar, en per person. Ren tvätt hamnar i plastback, full back till rummet och in i skåp & lådor, tom back tillbaka till tvättstugan. Och det är ju bara att kolla - är det fullt i en smutstvättsback? - läsa innantill vad som ska göras med'et och sätta igång maskinen. Jag fattar inte hur vi snärjde innan den här rutinen infördes!

Exemplen vara hopar sig, men varje sak vi plockar bort växlar ned det där mekaniska ekorrhjulet en aning.

Oj, nu fick jag lite ny sorteringsinspiration! Tack!  

En sak som verkligen fungerar för mig är att "smygstäda". Jag har byggt in vissa saker i vardagsrutinen som jag gör mer eller mindre automatiskt. - Jag bäddar sängen det första jag gör när går upp. (Om det inte ligger ungar kvar förstås, det blir så knöligt då! ) Passar på att skura ur handfat och toa lite snabbt varje morgon efter tandborstningen. (Torkdukar och rengöringsmedel finns nära till hands under handfatet.) Barnen har tagit efter mig och har numera ansvar för badrummet på övervåningen - de kivas om vem som ska får spreja mitt hemgjorda rengöringsmedel, ättiksvatten, i toa och handfat. Ha! Så försåtligt av mig! 

I stället för kafferast springer jag genom huset med en dammvippa av äkta strutsfjädrar. Det tar fem minuter och minskar dammansamlingen enormt. Dessutom får det mig att skratta eftersom det är så knasigt. Barnen har varsin liten dammvippa - med strutsfjädrar förstås - och fullkomligt älskar att damma.

Under min tyngsta period under hösten och vintern föll vissa delar av mitt system bort - men förvånansvärt mycket stannade kvar och huset höll sig rimligt drägligt - vilket höjde min egen livskvalitet på ett avgörande sätt när många andra delar var rena sk*ten…

I vilket fall som helst betyder det här systemet att jag liksom aldrig riktigt lägger märke till att jag städar, och i stort sett aldrig behöver bli sur och irriterad eller panikslagen över hushållet. Stressen har reducerats avsevärt - vilket är till fördel för en f.d. utbränning som jag själv. Dessutom har jag lyckats utradera alla martyrtendenser i samband med hushållsarbete, och tycker numera att det mesta är ROLIGT att göra. Det har ökat mitt personliga välbefinnande och min egen glädjenivå med flera hundra procent tror jag!

#55 Du har rätt - det blir knöligt att bädda med ungarna i sängen!

Fast jag är LITE avundsjuk eftersom du har möjlighet att ta en del städ- och röjning ensam. När jag ska ta tag i mitt har jag huset fullt, vilket innebär massor med störmoment och nästan ingenting blir avslutat.  Fick jag återkommande tio-minutare, eller till och med ett par timmar då och då skulle det vara en annan sak.

Smart drag att lägg in smygstäd - jag har en liknande rutin runt toa och handfat. Allt ska finnas till hands, och så länge smydstädsutrustningen finns på plats blir det gjort liksom av sig självt.

#56 - Javisst är det en enorm fördel. Eftersom jag jobbar hemifrån brukar jag passa på när barnen är på dagis. Och under "vuxenveckorna" är det förstås fritt fram när som helst!

#55 Du låter som en riktig fly-baby Här är en till med strutsdammvippa (inköpt hos Classe)

#58 - Yep. "anything for 15 minutes" har blivit mitt mantra!

Tuttorangen har krymt?!*
Jag har snajdat till och skaffat några v-ringade tröjor och tunikor. De råkade bara bli en aning för urringade så jag har införskaffat svarta och vita spagettilinnen att ha under, åtminstone på jobbet. Döm om min förvåning när det funkar att ha linne på sig - utan bh under. Que?? Det har jag inte kunnat sedan jag var 13 eller 14. Och efter att ha ammat tre barn länge, länge? Visserligen var linnet rätt tight, men vi pratar inte om moderna mumiebindor.

 Fast hade jag fått välja kroppsdel att krympa hade det nog handlat om sydligare nejder och kullar 

*Tuttorang är min dotters ny-ord när jag ammade lillebror. Av tutt-restaurang. Det är ett o-sexigt ord och menar byst som används som drive-in. Eller kryp-in.

Det bästa och det värsta med våren
Våren är här. Vårjackan har ersätt vinterjackan, svart har blivit rött. Det var torrt och fint att cykla, fast jag borde ha pumpat däcken hårdare. Vinterdäcken ligger i bilen, ska svänga förbi däckverkstan snarast.
Gatsoparmaskinerna brmmmar omkring, och det är snart dags att torka bord och stolar på altanen - samt svära över att vi fortfarande inte skickat in bygglovet för inglasningen. Fåglarna kvittrar, kvällarna är ljusa och ut mot vägen står lökväxterna tätt.

Men det är vår i luften också. Jag andas in, och syrehalten i luften verkar ha gått ned. Kippar efter andan, lungorna slemmar igen och väser. Först svor jag ve och förbannelse och trodde att förkylningen var tillbaka. Sedan testade jag de receptfria allergimedicinerna - och svor en gång till. Så här illa har det inte varit på åratal Men å andra sidan är våren 4-6 veckor tidig och hela säsongens småastma anlände i ett enda väsande. Så i morse letade jag upp den starka receptbelagda medicinen (den som jag använder så sällan att jag ha 2/3 paket kvar sedan 2005. Polaramin eller syrgas på Ackis var alternativen.
Alltid lär man sig något.
Polaramin har aldrig varit något problem förut. Men nu? Yrsel, svimfärdighet, trötthet, blodtrycksfall. På väg att svimma ned i tangentbordet flera gånger. Har levern och de andra inre organen fräschat upp sig så pass att de blivit känsliga för anti-histaminer helt plötsligt? Det är som att ha blivit billig i drift på fester - det är inte direkt ett problem, snarare är det hälsosamt, men det vore kul om man varit förberedd!

Vad är det för receptfri allergimedicin du provat? På mig funkar inte Clarityn och Versal och liknande med samma verksamma ämne. Däremot funkar Cetirizin som jag använder nu (heter antingen så eller Acura, eller Zyrlex).
  Sen finns det ju Kestine som innehåller ännu nåt annat ämne, och i år har det tydligen kommit ännu ett nytt preparat. Men den var väldigt dyr (och jag kommer inte ihåg vad det heter).

Bara tänkte att du kanske har provat bara en sorts allergimedicin. Låter inte bra med den starka heller måste jag säga. Läskigt *brrr

Jag har Cetirizin och Versal. Båda fungerar men inte fullt ut. Någon sorts ögondroppar också, men det brukar vara andningen och inte ögonen som visar reaktionen. Jag har dem som förstahands-alternativ ihop med Bricanyl och Acetylcystein, innan jag är tvungen att plocka fram det tunga artilleriet.

Det är bättre idag, antagligen för att det regnat lite under natten. Har kört acetylcystein istället för kaffe till morgonfikat - låter inte längre som en rökare på sluttampen…

Vågar man äta restaurangmaten längre?

I går gjorde jag en expedition till Snabbgross. Förutom att handla en del åt företaget läste jag innehållsförteckningar. Det var en skrämmande läsning. Allt vad hamburgare och kebade hette… ja, 80% kött var lyxmodellen (nästa på innehållsförteckningen var antingen vatten eller potatismjöl). All sorts panering var helt enkelt ruskig. Till och med hemgjord dubbelpanering med ägg och vetemjöl måste vara nyttigare.

Det allra läbbigaste var glasspulver  och grädd-konsistensgivare - där vågade jag inte ens läsa innehållsförteckningen 

Det fanns en hel massa matnyttigt för lchf-are för vettiga priser: köttfärs, stekfläsk, fryst kött, kryddgrönt, storpack av smör, grädde, yoghurt, philadelphiaost, frysta grönsaker och bär i 2,5kg påsar och mycket mer.

Men man undrar ju verkligen vad de slänger ihop i storköken…

Kväll med askungen

Jag halkade på insteget till minibussen i förmiddags och har en "lårkaka" på smalbenet nästan stor som om man sätter ihop tumme och pekfinner - båda händernas fingrar! Eftersom det varit ont och ämligt idag skulle min man ta de större barnen till simträningen och jag valla vår två-åring.

Sagt och gjort. Jag kör familjen till simningen, tankar, två-åringen vägrar gå ur bilen hemma. Lockas ut, vandrar omkring i rabatten, bärs skrikande in i huset via en källardörr. Rusar uppför trappan och jag släpper ut honom på gårdsidan i trädgården (inhägnat!) där vi tillbringar en halvtimme med att gunga, gunga mera, klättra högt, högt, rensa i rabatterna, åka ruschkana. När han vattnat trappan tillräckligt råkade han vattna sig själv och ville gå in. Klättrade upp på spisen och fiskade upp en kvarbliven varmkorv ur kastrullen. Klagade över att korgbrödet var trasigt, åt varmkorven och strödde smulat korvbröd över hela vardagsrummet. Tittade en stund på Bolibompa medan jag sanerade.

Sedan slank jag in på toa och var tvungen att bli sittande. Jag hör skrammel-skrammel och sedan illavarslande tystnad. Är inte klar och kan rusa och spana. Hör dutt-dutt-dutt av små fötter, sedan någonting i städskåpet. Därefter återigen tystnad. Så fort jag är klar så ut i vardagsrummet. Där har sonen plockat ut massor med grå aska ur braskaminen, men sopat efter sig… ut i resten av rummet. Utan att skrika går jag ut i köket och hämtar en våt golvtrasa (efter trappvattnandet) och får i början hjälp att torka upp. Sedan går han. Han pratar för sig själv, sen blir det tyst igen. Uh-oh! Hittar sonen på toaletten. "Ba utt!" utbrister han stolt (Bajs! Usch!) och pekar på toastolen som han fyllt upp över ringen med toapapper. Medan jag slänger mig efter honom hinner han trycka på spolaknappen. Översvämning att röja, medan han glad ihågen försvinner ut på nya projekt.

Det är bra att barnen är hjälpsamma. Det är det. Sägs det.

Roliga att höra att din son är så pigg. Det påminner mig OROVÄCKANDE mycket om mina när de var mindre. Två av dem(jag har 4) var klåfingriga och sjövilda. Det fanns till och med kompisar som dukade upp fika i trädgården för att de inte ville ha in barnen i huset. Och JA, jag försökte verkligen uppfostra dem! MEn nu är det lugna gatan och de är BARA trevliga och mysiga. Tack och lov! (fast jag har några gråa hår…)

Jag har 3 stycken,kanske inte har varit världens vildaste men det hände onekligen en hel del under deras uppväxt.

Tack och lov (och som en uppmuntran när man är mitt uppe i allt) blev det trevliga snälla hjälpsamma vuxna av alla 3!

Jo, de är livliga, de små liven. Älskliga men livliga. Ibland längtar man till jobbet där man får träffa andra vuxna och faktiskt andas mellan varven… Så länge de kommer överens går det bra, det är när vi har tre-fronts-krig och man desperat undrar var den blå FN-baskern har tagit vägen som det känns lite tufft. (safe-havens, no-fly-zones och shock-and-awe är termer som plötsligt får en ny innebörd!)

 And now for something completely different: Jag snurrade runt på ett forum för att se när en serie skulle uppdateras och kunde inte låta bli att plocka med mig denna fina observation:
English doesn't borrow from other languages. It follows them down dark alleys, knocks them over, and goes through their pockets for loose grammar.

Härligt att höra om 2-åringen idag! Förstår att det kändes lagom roligt just då, men nu i efterhand kan man ju bara tycka att han är helt underbar.

Synd att man inte skrivit ner alla underbara dagar man haft med barnen när de var små. Hade varit skoj att läsa om idag.

Fast en sak kommer jag ihåg.

Min son var nog också runt 2 år då säger:

"Salooo har många grejer"

Vad menar du fortsätter jag… Fattar inte alls vad han är ute efter.

Efter mycket om och men kommer det fram att han tänkte på    -Till salu-

Det fanns så mycket saker som var till salu och han trodde att allt gick till någon som hette så.

Läser gärna mer om dina ungarns upptåg. Får mig alltid att le när jag läser om dina ungar.

#69 Tack, Dahlith. Jag förstår att det kommer kännas kul i efterhand, men just medan det pågår är det så där lagom lustigt. Han fyllde 2 i påskhelgen, så han är just i den där kan-men-klarar-inte-av stadiet.

De två större har alltid varit lite mer bekväma. Livliga men mer bekväma av sig. Skönt, någon annan fixar är deras devis. Alternativt är att de tror att de bor på ett all-inclusive-hotell med full personal. Knuffegnuffen kommer med en mugg och kräver "Ha!" - är man då inte blixtsnabb med att reagera (står i telefon, på toaletten, med heta saker på spisen) klättrar han helt sonika uppför hyllorna inne i kylen eller på upp diskbänken för att hämta det han vill ha.

Fast man vet ju att man lever medan det pågår

#70 Min stora tjej (snart sex) hör också till de handlingskraftiga. Hon lärde sig att gå när hon var nio månader och det är väl ingen överdrift att påstå att förnuftet inte riktigt var i samma nivå som motoriken, eller som självförtroendet för den delen. "Jag kan" har alltid varit hennes motto. Jodå, visst kunde hon! Det var inte lätt att hänga med i svängarna när jäntan klängde i gardinerna, "lagade mat", körde diskmaskinen, sprang längs ryggstödet på soffan, högg ved, försökte göra upp eld i kaminen… (fasen vad det är svårt att få bort sotiga handavtryck från väggar!)

Jag tyckte också det var skönt att börja jobba efter den barnledigheten - vilken lyx att få gå på toa i lugn och ro!

Din knuffegnuff och de båda stora är ju störtsköna (hälsa förresten den äldsta att legohuset är uppskattat). Och som nån jag känner brukar säga: "De flesta brukar fôlka te sig med tiden"… (en devis jag själv har anledning att försöka trösta mig med då och då…)

#71  Tack, ska hälsa storebror från dina tjejer! Barnen tog ut sig fullständigt, de var trötta långt in på söndagen.

Sotiga handavtyck… om det inte går bort med Jif, ja, det är det man har målarfärg till

Toa ifred… nu är jag inte så kinkig utan fixar att göra det jag ska även inför publik. Men att få fika ifred 5 minuter, bara ha det rimligt tyst i några ögonblick, det saknade jag väldigt när jag var hemma.

Jag har aktiverat min dagbok här på sajten. Om jag ska vara riktigt ärlig är jag alldeles för privat för att skriva en äkta dagbok på ett öppet forum. Men formatet är perfekt för små funderingar, observationer och andra saker som slår en i tillvaron.

Vissa små betraktelser har jag saxat från den här tråden. Andra kommer att dyka upp allt eftersom.

Ett stående inslag kommer vara Dagens tanke - lite funderingar runt en tanke, en sentens, ett skämt eller något liknande. Kanske inte varje dag, men de flesta.

Så välkommna in

Dagboken uppdaterad med diverse

Uppdaterat dagboken med ny klimatrapport mm

Dagboken uppdaterad - jag sitter här och är rätt nöjd med mig själv

Jag gillar shoppinglistan jag lade ut i min dagbok…

Mer dagboksnoteringar med anledning av dagens datum.

Hej så länge, nu är jag datorfri ett par dagar och ska röja på landet. (stön). Ha det bra och gör inget jag inte skulle göra.

*36 Det finns ett ordspråk som passar mig numera..

Jag har allt som jag hade för 20 år sen..
Det sitter bara lite längre ner..

Efter mycken frustration har jag äntligen lyckats börja ladda upp bilder till iFokus-servern. Så nu ska det bli både illustrerade recept, samt bilder i dagboken.

Den flygande grisen var väldigt söt!

Idag gjorde jag ett test-avsteg. Jag övertalade en kollega att äta lunch på det lokala orientaliska matstället och åt två tallrikar kina-mat med grönsaker, en stor skål misosoppa och mineralvatten. Jag har nämligen känt mig väldigt tunn på sistone och det är då rätt tillfälle att se vad effekten blir. Soppan och salladen var god, men det andra var alldeles för söt-slajmigt.

En och en halv timme efter lunch höll jag på att somna under ett möte, jättesvårt att hålla mig vaken. Tog kaffe med 2msk bregott efteråt. Inget sug efter mera mat under eftermiddagen. Byxorna satt lagom, istället för att jag fick in 2-3 fingrar mellan kropp och linning. Nu, 7 timmar senare får jag in 1-2 fingrar så eventuell svullnad är på väg ner.

Vid halv 7 var jag hungrig, men inte matgalen, och åt strimmelbiff m cremefraiche och färsk spenat, samt vatten, och en liten sallad caprese gjord på libbsticka istället för basilika.

Så bedömningen är att jag fixar den där typen av mat utan större effekt, fast jag gillade inte paltkoman och det lär ta ett dygn att få vätskan att gå ur kroppen. Alltså, något jag undviker men som inte är totalförbjudet.

"kolhydratnarkos"

tur att du inte fick huvudvärk också, det riktiga "kinasyndromet"…

#83 Kolhydratnarkos var ett bra ord.

Jag är inte särskilt känslig för glutamat - märker inte direkt av det, mer än att maten smakar lite för starkt, kanske lite… kemiskt - men får inte huvudvärk, migrän osv av det alls, så på det viset "tål" jag kinamat. Men jag misstänker att de hade sockrat förutom stärkelse-redningen, och socker är jag oändligt mycket mer känslig för än stärkelse. Det skulle i alla fall förklara kolhydratnarkosen, paltkoman.

Usch, låter jobbigt. Känner igen det från dagarna då jag älskade kina-mat och pasta… :(

Jag har gjort ytterligare en test.

Jag var och tränade på lunchen och efter matlådan var jag fortfarande fett-sugen. Mitt bregott och smör var slut i jobbets kyl. Kris. Vad göra?

Då flög horn-Per i mig och jag slevar i mig motsvarande mängd av ICAs lätt-margarin. Trots att jag läste innehållsförteckningen först (huälp!) Det var kort sagt äckligt. Mycket äckligt. Halkigt, med en krypande kemisk bismak.
Det var svårt att svälja samma mängd som gått ned i två sväljningar om det varit smör. Att jag inte kräktes var ren disciplin.

Nu tänker jag vänta några timmar och se vad som händer. Det är i rent forskningssyfte, inget annat.

Blergh…  Jag som tycker margarin smakar så äckligt.

Rapport från margarinavsmakning:

Förutom att det var kväljande att äta en stor klutt margarin märkte jag ingen skillnad i hälsotillstånd, välmående osv under efterföljande dag och kväll när väl äckelsmaken i munnen släppt. Jag var hungrig på riktig mat, men det hade nog mer med träning på lunchen att göra.

Det är kanske det som är lömska med margarin - att det är ohälsosamt fast det inte märks på en gång, det kommer lite krypande. Då blir det lätt för folk att säga "men det är ju halva priset" och tänka fel.

Det var i alla fall så äckligt att jag inte vill göra om det.

Ja om folk blev sjuka av det så att det märktes, tex illamående eller allergiska reaktioner så skulle de aldrig  blivit sådan framgång för margarintillverkarna. Problemet är väl att de ger skador på lång sikt och skador som man inte märker själv så snabbt. När man vant sig med smör vill man aldrig äta margarin igen. Jag kan idag förstå min förra svärmor som absolut skulle ha smör eller bregott, hon kunde aldrig lära sig äta margariner.

Jag har hittat  jeans i stl 18 på Lindex!

Och de passar! Fantastiskt! De som följt med (och kanske till och med träffat mig) vet att jag är kort, muskulös, X-formad med lår som en BelgianBlue-ko. Så byxinköp är pest pest pest.

Här ska investeras i ytterligare par direkt efter jobbet! 

Den klädhängaren ska jag bevaka som katten bevakar gökuret!

Men, så kul att höra! Stort grattis till dig! 

Vi drar till landet nu ikväll och jag kommer bara ha sporadisk datortillgång de närmaste tre veckorna.

Vill någon mig något specifikt så skicka ett PM eller maila mig på greensis SNABEL-A yahoo.com, för jag kommer definitivt inte hinna läsa alla trådar.

Ha det så skönt där uppe!

Ha det så gott på landet!

Vad skönt det låter med landet. Må så gott!

Trevlig sommar! Grattis till brallorna…