Äntligen syns det!
Idag när jag hämtade barnen kom store grabbens fröken fram och frågade hur mycket jag gått ner för det syndes så väl nu. Det var sååå skönt att få det bekräftat utifrån, från ngn annan att det börjar synas. Ingen har sagt det till mig innan och det har varit lite frustrerande för det är alltid en sporre när andra kan se det.
Hon har själv diabetes typ 2 och försökte utesluta kolhydrater men kände sig osäker på hur och vad hon kunde äta. Hon vill också gå ner i vikt. Eftersom hon sett att det fungerat för mig så ville hon ha mer information och jag skulle skriva ut foldern till henne. Hon ville börja med LCHF :)
Jag har gått ner 19,4 kg sedan sista januari, helt ofattbart men sant :)
Grattis 
Det är ju så roligt när man lyckas med något man föresatt sig.
Själv har jag också börjat både se skillnad på vågen och så känner jag mig lite lättare runt magen 

wow grattis!!!
Grattis!! *klappar händerna*
Eftersom det funkade så bra, så undrar jag hur mycket Din utgångsvikt var? Vilken är Din målvikt? Hoppas att Du inte tar illa upp!
// Shintaida
Ett stort enormt grattis till dig!
Bara lite avis, jag…
/Millis 🎈
Min blogg läser du här.
Fat is your friend. (David Perlmutter)
En fråga till alla er som går ner:
HUR FASIKEN gör Ni??? *frustrerad*
// Shintaida
Grattis! Vad konstigt att ingen sett det tidigare? Du kan inte ha sett speciellt tjock ut innan då? Du kanske hade kilona fördelad över hela dig på något sätt. Jag har också gått ner 20 kg och det tog tid innan det syntes på mig också. I helgen träffade jag stuggrannar som jag inte träffat sen förra sommaren. De sa inget först och jag tänkte att syns det inte att jag gått ner? Sen började de fråga och kommentera, det var tur för dem :)
#3 Jag har en bit kvar men jag har också kommit en bra bit :) Jag startade på 106,4 kg och idag vägde jag 86,7 kg. Min målvikt är 70 kg. Är 164 cm lång.
När jag började att äta denna kosten var min dröm att gå ner 20 kg till den dagen jag fyller 30 år, dvs 30 juni. Förhoppningsvis kan jag klara det, hoppas på att gå ner minst 6 hg på ca 3 veckor…
Nästa mål blir x antal kg till jul… Vem vet, kanske har jag nått målet då :P
#5 Jag vet inte vad jag gör för att gå ner i vikt. Äter det som är ok, vissa dagar mer än ska borde av t ex nötter osv. Jag dricker pepsi max. Promenerar ca 1-1,5 mil i veckan.
Dock äter jag mediciner och svullnar i kroppen av både medicin och värmen :/

Stort grattis!! När andra börjar se skillnad är verkligen en bekräftelse att man inte inbillat sig alltihop! 
helt fantatiskt…………..grattis, grattis jag undrar också????nästan 20 kg sen januari, otroligt bra. Har du kämpat och slitigt mycket hela tiden?
ha det gott och njut…………
#10 Jag har inte upplevt att jag kämpat. Har ätit det jag är sugen och ok att äta och hittat alternativ till det mesta…

JÄTTEGRATTIS!

Stort grattis!
Det är ett sånt lyft när andra ser det man känt själv.
Fabricati diem, pvnc!
Varma grattisar till er båda! 
Blir nästan lite tårögd. Det låter så himla härligt! Både med din hjälp till "fröken" och att det går så bra för dig själv.
Du har gått ner typ 20 kg. Såklart att det SYNS! Duktigt!

Bra jobbat!
Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Grattis!
Om ingen kommenterar ens viktnedgång behöver det förstås inte betyda att det inte syns, de kanske bara är för artiga för att kommentera någon annans vikt, positivt eller negativt.

Det kan också vara så att dom inte törs säga något för det kan så vara, att den som går ner mycket i vikt snabbt, också skulle kunna vara sjuk!
Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!
Vikt är känsligt, även sund viktminskning, och det är svårt att veta om och när man ska säga något.
Det har hänt ett par gånger att jag sagt något i stil med "så smal du har blivit" till någon jag inte träffat på ett tag, men fått ledsna svar om att det faktiskt gått åt andra hållet. Tror att det är lätt hänt - man uppfattar att det skett en förändring och så tänker man helt enkelt fel. Numera vågar jag sällan kommentera folks utseende annat än i allmänna, positiva ordalag, t.ex. "så fräsch/pigg/fin du är idag!".
Jättegrattis till dig. Så mycket lättare värva andra med när det syns på en själv. 
Jättestort grattis och var stolt för det du åstadkommit! Det är faktiskt bara du som kunnat göra det! Sedan har du säkert haft stöd av alla goa positiva Bloggkompisar här, för de vet att uppmuntra och trösta. Fortsätt och trivs med dig själv!!!!!!

Gratulerar! Kul när det syns och känns!

Stort Grattis och visst är det en härlig känsla när någon kan "se" att man minskat i vikt. Det gör en ju peppad att kämpa på ytterliggare.
Lycka till.
Åhh, så roligt att läsa…
Jag blir så glad för din skull.. en "extra" underbar känsla att det syns nu.. när sommaren är här och kläderna åker av, kan jag tänka mig..
Kram, Citronmeliss!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
STORT GRATTIS! Härligt att du får den här kosten att fungera även med vikten….Hoppas på samma resultat som dig
Jo, jag undrar har Du motionerat något också? Jag menar dagliga, långa promenader och sånt? Eller har Du "bara varit", så att säga.
Önskar veta för egen del om jag också måste göra det.
// Shintaida
#26 Jag har gått promenader med vovven. Vissa perioder har jag gått närmare 2 mil i veckan men vissa perioder har jag gått knappt alls. Har inte haft ngn regelbunden motion under tiden…

Jättegrattis!! Det sporrar en annan vidare!
Jag har tänkt många gånger om det här med att kommentera andras upp och nedgång i vikt. Det är sällan man säger till någon att "du måste ha gått upp i vikt". Det är ju så känsligt. Men det kan ju vara lika känsligt åt andra hållet om man går ner i vikt. Det kan ju vara ofrivilligt pga depression eller annan sjukdom. Vet jag om att personer kämpar med vikten så är jag en ivrig påhejare, men annars så brukar jag inte kommentera vikten på andra. Jag är så rädd att trampa i klaveret.

Grattis!
Det är verkligen kul när det börjar synas.

#28. Sant!! Jag har själv varit med om det.
Jag var helt under isen pga en kille som gjort slut. Jag kunde inte behålla maten, bara kräktes upp den. Såg för j-klig ut och rasade givetvis i vikt. Till saken hör att jag inte har så mycket att ta av. 7-8 kg (då…hmmmm) syntes verkligen.
En killkompis kommernterar detta med att "det var snyggt att jag blivit smalare". Då begrep jag hur enkelt det kan vara att fastna i det "tänket". Jag mådde dåligt, men fick beröm.
Nu började jag äta igen, men hade jag kanske varit lite osäker, eller yngre eller annat, så hade risken varit där. Man ska vara försiktig med vad man säger.
Hatar cancer och älskar vårlökar.

#28 Jag har råkat ut för liknande pinsamheter. Jag hade gått ned nästan 25kg med GI och LCHF och håller i min mammas begravning - 7 månader efter min pappa.
Gissa om jag fick en massa kommentarer om Äter du lilla vän? och Du måste har sörjt svårt, du har nästan försvunnit osv
Jo, kul att folk intresserade sig för en, men aningen pinsamt och dumt blev det!
Fabricati diem, pvnc!
Jag var ju en pinne som ung o fick hela tiden höra att jag skulle äta mer o "du har väl inte anorexi, lilla vän"…ja, bara det där "lilla vän"… När jag sedan la på mig (så jag fick normalvikt alltså) fick jag istället höra; "nämen titta vad du har lagt på dig, du är ju nästan lite rund!" Inte heller vad man vill höra när man är ung (o dum). Bättre hade varit: " du är inte lika mager längre, snyggt, du passar i det"!
Man bör tänka sig för när man talar om utseende hos folk, särskilt om man inte är mkt nära bekant. Alla har vi våra nojjor o ibland behövs det så lite för att stjälpa det stora lasset.
Rådet att äta mer har jag också fått höra av äldre släktingar nästan hela livet, det är ju bara det att jag är normalviktig och de överviktiga! Vill de att jag ska sälla mig till skaran eller? Nä nu med lite färre kilon är det mycket bättre.
#33 Förr var det väl lite av en sjukförsäkring att "ha lite att ta av" som min mormor sa. När de växte upp var det kanske allvarligare än idag att tex bli liggande i feber nån vecka eftersom de inte hade dagens mediciner.