En allmängiltig sanning är det, att energin följer tanken. Hjärnan och tankemekanismen är vårt mest kraftfulla verktyg för att manifestera saker. Ofta(st) gör vi det omedvetet, och då kan det bli lite hur som helst. En medveten (positiv) inriktning av tankarna genererar positiva händelsekedjor.
  

Tack för artikeln och sammanfattningen av densamma! Denna "tankediet" är väl, liksom lchf, mer en hälsosam livsstil än en diet. Enbart vinster.

Det är bra! Det gnälls och klagas alldeles för mycket.

Att istället säga "nu ska jag göra nånting åt detta" alternativt "det berör inte mig" istället för att beklaga sig över sakernas tillstånd, gör att man mår bättre.

Jag, som är liiite insnöad i "new age", tror fullt och fast på att vi drar till oss det vi tänker - både negativt och positivt. Man kan göra oerhörda skillnader i sitt liv genom att mentalt "bomba" sig själv med positiva budskap om hur fin människa man är tex. Jag tror att många människor skulle må så oerhört mycket bättre om de fick lära sig att tänka ur energiperspektiv.

Finns en pastor i USA som "kommit på" liknande som den här mentala dieten; han använder ett armband i gummi och det ska du dra i var gång du kommer på dig själv att tänka en negativ tanke. Alltså snärta till dig själv tills du lär dig bättre tankar. Kommer tyvärr inte ihåg sajtadressen. Finns säkert flera liknande modeller. The Secret, om ni orkar se bortom det materiella som presenteras, innehåller samma budskap.

#2, Havldansken; det dær har kommit automatiskt før mig på sista tiden! Jag kommer på mig sjælv med att ta tag i saker istællet før att sucka och tænka "det tar jag sen" eller muttra øver att ingen annan gjort det!

Men, det klart, ibland blir det inte så, men mot hur jag var innan lchf ær det en stor skillnad!

Jag ær på utmaningen! Just dom nærmaste 7 dagarna brukar vara dom svåraste i månaden, så jag behøver tænka lite extra på det nu!

Jag tänker inte säga att ni har fel…för jag tror absolut att det ligger en hel del i detta.

Däremot tror jag själv att vi är skapade med olika delar av känslospektrat och de känslor som vi ofta ser som negativa i vårt samhälle finns där av en anledning. Både sorg, smärta och ilska är naturliga - det gäller bara att hitta en balans.

Jag såg en gång en kvinna på TV som sades vara så vis och upphöjd, hon påstod att hon aldrig kände ilska eller sorg länger. För mig var det totalt onaturligt, för det finns saker och händelser i världen som det är helt naturligt att känna ilska och sorg inför. Det ska inte ses som nåt negativt att vi känner så ibland…

En balans med allting. För mycket glädje kan också vara destruktivt…

Men jag ska inte låta så negativ, jag tror ju trots allt på positiv förstärkning och liknande. Jag vill bara tillägga att man kan överdriva också detta.

Givetvis ska man inte förneka sorg och ilska, det kan vara direkt farligt ibland.

Men jag tycker (personligen) att det är väldigt mycket negativa tankar hela tiden. Lite mer jävlar-anamma behövs. Det är positivt.

Men jag håller med Jennix, sådana super-duper "oj vad jag är fantastisk":a personer är onaturliga.

Jennix, nu gør du fel! Du ska sæga "det låter som en kanonbra idé, men jag vet hur det kan bli bættre…" ;P

 Men ærligt talat, handen på hjærtat, jag læste inte allt i lænken. Men just att ta tag i saker man kan ændra på istællet før att gnælla och græla ær något jag jobbar på, och behøver påminna mig om ibland. Det ær det detta handlar om før mig.

Att kænna sorg och ilska ær så viktigt att det inte ingår i sammanhanget nu før mig hær, om du førstår vad jag menar…

#5 Jag tror inte heller på sk upphöjda. Alla känner sorg och ilska ibland. Jag tror t.om Dalai Lama känner dessa känslor men han kan hantera dem på ett sätt så att de inte förstör för sig själv. Man bara registrerar i tanken; "det här gör mig upprörd - ok", sen släpper man det lättare. Jag har försökt ibland med den metoden och på något vis verkar hjärnan tycka det är lättare att stilla sitt brusande temperament just då, när den bara får en lugn bekräftelse att det är ok att jag känner så just då.

Vad man kan lära sig är väl att försöka leva i nuet och hantera känslorna här och nu. Istället för att tänka "Mitt liv har alltid varit så här = det kommer alltid fortsätta vara så här dåligt" tex. Det handlar om metoder att ta sig ur MENTAL FÖRLAMNING och som du så riktigt säger SKAPA BALANS!

Om jag tror på något så är det sinnesrobönen som bl.a. AA-grupper brukar använda:

Ge mig kraft att förändra det jag kan,
ro att acceptera det jag inte kan förändra,
och vishet att inse skillnaden. 

#2 påminde mig om den! Samma budskap finns f.ö. i den allt populärare "ACT"-terapin, Acceptance and Commitment. Anna Kåver och Åsa Nilsonne har bl.a. skrivit om det. Jag gillar särskilt Anna Kåvers "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" som lägger tonvikten på acceptance, medan Åsa Nilsonne betonar committment-delen i "Vem är det som bestämmer i ditt liv?". Tips!

MIn personliga favorit är Louise Hay som skrivit om att använda sig av positiva affirmationer och att aldrig missbruka din kropp som i tex att DU kommer aldrig kunna minska i vikt om du väljer en metod som känns som en bestraffning… dvs lågkaloridieter i mina ögon… Tur att LCHF känns som en fest var dag!

Jag hör också till dom som tror att energi följer tanken, det vi fokuserar på och upptar vår energi är det vi får tillbaka.

Nånstans, nångång, läste jag att moder Teresa sagt nej till att gå med i en manifestation mot krig eftersom fokuset blev på just krig. Däremot hade hon gärna gått med i en manifestation för fred, då låg fokus på rätt sak. 

Jag har fibro med värk och orkeslöshet som sällskap varje dag och de dagar som är rentut för j*vliga så försöker jag räkna upp fem positiva saker så att jag inte skall fastna i det "dåliga" som fibron för med sig utan försöka få fokus på det som trots allt är bra i livet.

"What we focus on expands."

Gissar att det kommer från buddhismen.

Något som jag upptäckt att jag slutat med (alltså inte medvetet beslut) är att fördjupa mig i allt elände de skriver om i tidningar eller berättar i nyheterna.

Det är våldtäkter, misshandel, mördare och det där hemska i Österrike. Det är inte så att jag blundar för det, eller förnekar, och man kan ju inte gärna missa det, eftersom det skriks ut på löpsedlar och rubriker, men jag fördjupar mig inte i det. Läser så pass mycket att man har ett hum om vad som hänt, men sen slutar jag.

Dels för min egen skull, men del också av nån sorts respekt för de inblandade. Jodå, jag vet att det inte spelar nån roll för dem vad jag läser, men ändå. Det känns olustigt att få en massa detaljer om folk jag inte känner.

Plus det som diskuteras här. Att dåliga energier påverkar oss.

Superbra, tack!

Har skrivit ut artikeln och min man har gått med på att köra denna med mig (vi är riktiga pessimister båda två ). Here goes..

Jahopp, funkade en halv dag för mig!

Dags att ta tio djupa och försöka igen…

Skulle inte klara 7 minuter ens :-S

"Jag vaknade - och så var den här dan förstörd"

Nágra barn leker i en sandláda, tvá tjejer vet att deras kompis tycker om killen hon leker m. sá de börjar säga "Anni är kär i Niklas" - i irriterande ton och manga ggr. Istället för att bli sur säger Anni "och?" i obekymrad ton. Med ens tystnar de andra barnen, vad ska de säga, Anni har ju erkännt….

 Jag tror att detsamma är enklare att göra med problem, jag tror ibland att jag máste vara duktig och göra hela världen perfekt, men har blivit bättre pa att släppa saker som jag inte kan kontrollera, och ibland även dem jag "borde" kontrollera. Sá, jag gör som i texten, registrerar ifall ngn säger ngt negativt och tänker "okej, detta är ett problem, men det löser sig inte med negativa tankar, grát, tandgnissel eller brák".

Min pojkvän fick ibland (jag hoppas att det inte blir manga ggr till) stá ut med mig grátande förtvivlat över "mánga olika saker", jag kunde ta in alla problem i hela världen + alla mina egna och bli ledsen över detta. Han höll sig ganska lugn och sa "att gráta löser inget" - vilket ár otroligt irriterande när man gráter, men sant. Sá det är bättre att göra som människorna jag ság i en afrikansk dokumentär - skratta át problemen, för dá verkar de mindre och man kan övervaka dem bättre om man kan se dem som smá myror och välja vilka som är ens egna och som man verkligen kan göra ngt át, och vilka som är gemensamma problem där man bara kan bidra med lite hjälp men inte lösa allt själv.

 Det slár mig hur negativa mánga västlänningar är, fastän de kan välja ganska fritt hur de vill leva. De flesta kubaner jag känner är de mest positiva människor jag ngnsin träffat (min pojkvän är kuban) och ser alltid möjligheter, de flesta västlänningar ser bara vad som fattas och och sina och andras begränsningar. Min mentaldiet startar imorgon!!!