**-Stekflottsrengöring- 

**Har suttit och försökt söka på olika ord i "Sök" för att få fram tips om rengöring av spis och spiskåpa. Inte lyckats något vidare. Säkert många här som har lite hjälpande knep. Nu när man steker mycket på spisen, så stänker det flott åt alla håll. Innan hade man ju knappt något fett alls i stekpannan. Går ju bra att steka helt utan i sådana där specialbelagda stekpannor. Har en sån själv, och det funkar att steka i helt utan fett. Men numera har jag jag ju fett i pannan (den på spisen alltså), för det ska ju vara fett i matlagningen numera, på äkta LCHF-vis.

Hade sotaren här för ett par dagar sedan. Höll på att skämmas ihjäl. Försökte dagarna innan få bort alla envisa flottstänk som satt sig fast uppe i spiskåpan, men jag fick inte bort dem. Hur gör man?

Man kan pröva avfettningsmedel (till bilar t ex). Jag vet inte om det är helt miljövänligt…:S Vad gäller filtret till fläkten(om du har ett sådant) brukar jag lägga det i varmt vatten med lite maskindiskmedel.

Ladda upp med bra handskar, tag en skursvamp och diskmedel alt. annat effektivt fettlösande grejjs.. Eftertorka med trasa o varmt vatten.

Ett rengöringsmedel som är mkt effektivt på spis, kakel, m m är Jif. (vit flaska, grön kork, grön/blå etikett). Finns på de flesta vanliga affärer. Det blir mkt polerat och fint när man använder det. Bra till spishällar. Behöver sällan använda skrapa då jag använder Jif.

(Borde få reklampengar för detta, eller hur?!)

Ha så roligt med städningen!

Nu blev jag intresserad - använder du jif till glashäll?

Vi använder också Jif - det tar det mesta, inklusive ingrott sot på glasluckorna till braskaminen. Är det riktigt illa funkar Jif på glashällen på spisen, men man får vara försiktig när man skrubbar och eftertorka med vatten eller något skonsammare medel. Det ger en beläggning annars, men rent blir det!

Det finns utspädd Jif på sprejflaska, den är guld på semi-otrevligt kladd, som intorkad yoghurt på bordets fasade kanter, torrt kladd på diskmaskiner och kylskåp.

Det finns ett slags lock man kan köpa, som består av ett fint nät, ångan kommer igenom så det blir inte som när man har ett vanligt lock, men det hindrar fettet från att skvätta ut.

Jag har inget själv och kommer inte ihåg var jag såg det, men det verkar jättebra för att hindra den typen av problem.

Vilken grymt bra tråd.Tack Birma och alla andra!

#6 Sådana lock finns lite överallt, kolla på stormarknadernas köksavdelningar. Annars får du leta på specialistaffärerna, men där är det nog onödigt dyrt.

Eller på stormarknader som säljer spisar, typ On-Off, El-On och El-Giganten.

Vanlig GRÖNSÅPA är faktiskt underskattat! Fungerade mkt bättre än allt annat på burk och flaska som jag provat!

Perfekt att rengöra igenflottade grillgaller osv med:)

Är ju inte giftigt heller;)

Men oj så många bra tips som strömmar in.
Tack snälla allihop!!!
Nu fick jag lust att ta på mig städrocken!
Städinspiration - det drabbar sällan birma.
Men nu flög det plötsligt på!

#6 & #8

Jag köpte mitt på IKEA, på fyndavdelningen dessutom ;)

Hej och hå, angående nätlocken som flera skrivit om, DET ska jag skaffa snarast. För jag bor i gammal lägenhet utan köksfläkt. Det gjorde inget på den fettsnåla tiden, men gissa hur kul det är nu!

Tackar så jättemycket för det tipset!

#6 & #8:

Jag har ett sånt där gallerlock att lägga på stekpannan men då jag använde det tillsammans med vegetarisk stekolja *brrr* på den fettskrämda tiden så stänkte det rakt igenom så jag fick lägga hushållspapper ovanpå.

Av den anledningen så har jag faktiskt inte provat att använda det när jag steker med smör nu men måste jag leta fram det och prova. Tack för tipset! :-) 

P.S. Jag har inte heller någon köksfläkt utan jag använder samma metod som jag använder istället för AC i bilen, d.v.s. KD (korsdrag)

Jag tycker att det är obekvämt att använda det, det är liksom i vägen och så skvätter det igenom ändå. det vi har är dessutom lite väl stort. Fanns i huset när jag kom in i bilden.

#4 Jo, jag använder Jif till glashäll, men i kombination med trasa, inte skursvamp. Är osäker om det kan repa med dessa svampar… Tycker att resultatet blir bättre än med sådana där specialmedel för hällar…

Håller med om att det är en bra tråd! Heja Birma!

#15 Tack, då skall jag testa det. jag har inte vågat prova innan(fegis)

Jag lägger torkypapper över stekpannan, fungerar bra.

Var iväg till ICA och handlade i em:s. Hittade Jif. Köpt. Vad gott den luktar. Brukar annars mest använda såpa (också det väldoftande) i all form av rengöring. Ibland även Yes diskmedel. Bra sorter de också. Till spis och spiskåpa har det blivit Yes för mesta, men sällan lyckats få bort allt fett. Inte minst klurigt är det med plastknopparna, alltså jag menar på- och avstängningsknapparna. Vet inte hur många gånger jag varit på dem och gnott, men det är omöjligt. Det går bara inte att få bort fettet som fastnat där. Fattar inte varför. Till och med provat matolja, tänkt att fett-löser-fett, men det har inte hjälpt det heller. Ska prova med Jif nu. Har förresten en sån där standardspis med fyra plattor.

Tack för alla tips! Ska ge mig på spisen och framför allt spiskåpan, senare ikväll eller imorgon. Värst (förutom på- och avstängningsknapparna) är spiskåpan. Fettprickarna sitter riktigt hårt fast där. Man är inte lika snabb att hålla efter där heller, som på spisen. Kanske därför det biter sig fast mest där.

Något som är svårt att få bort är när jag gör äggomelett-kräm, som mat-Tina tipsade om. Det är ju bara ägg och smör i det, men gud vad det etsar sig fast i kastrullen! Man får ju skrubba och skrubba - med svinto!

Jif funkar bra som fettlösare, men har någon en smart lösning att slippa få allt gunk i glasögonen och håret när man har vridit sig upp-och-ned ovanför spisen för att skura den illa utsatta undersidan på fläkten?

Jag har funderat på badmössa och svetsglasögon, men helt enkelt skjutit upp och blundat för problemet.

# 19 Ibland lossnar det om man häller i vatten i kastrullen och värmer på spisen - med rätt svag värme..

#19 Det är skillnad på aluminium och rostfritt. Själv gör jag sånt som brukar bränna fast i min teflongryta (fusk!). Prova också att tillsätta en svag syra när man värmer den, som kaisakavat säger i #21. Mormor använde rabarber eller en dutt ättika.

#20 greensis
Ja, själva arbetställningen när man ska försöka komma åt där under är ju inte världens behagligaste… Det är sant det! Det kan ju vara EN anledning till att man inte är där så ofta och fejar. En annan är väl att det inte syns så mycket utifrån, så man liksom "glömmer bort det". Men när man väl slår ett öga dit, dvs kryper under med huvudet, då inser man konsekvenserna av sitt smörstekande.
He, he… badmössa och svetsglasögon.

Spisvreden går faktiska att ta bort. Var bara försiktig och om det finns en liten löstagbar metallbit, tappa inte bort den. Den ser till att vredet sitter fast på pinnen, det glappar väldeliga om den är borta.

Med vredena borttagna är det bara att diska dem i diskhon och sen är det buslätt att göra rent spisen.

Jif funkar jättebra till att ta bort tvålrester på väggarna i duchen också. Iaf på kakel…Fast på mitt kakel är det inte bara tvål, det är olja också. Smörjer in mig med olivolja innan jag kliver ut ist för att använda lotion. Man blir så mjuk och skön.

Spisvred heter de ja. Tänkte väl det att de heter så. Spisvred-ordet liksom svepte runt i skallen hela tiden när jag tänkte på de där knapparna. Men vågade inte skriva det för jag fick för mig att det var fel. Ja, är man inte riktigt klok så är man inte - men jag till och med kollade runt bland lite spisannonser för att försöka hitta vad knapparna egentligen heter, för att få bekräftat - spisvred. Men jag hittade inget.

Jaså kan man plocka bort dem? Det hade jag inte en susning om. Vet i tusan om jag vågar det… Men då vet man det i alla fall. Tack så mycket för upplysningen. Verkar ju väldans behändigt att bara lägga ner dem i diskhon.

#25 Vi lyfter bort våra mellan varven - de sitter uppepå hällen. Och du kan ju föreställa dig hur mycket geck som samlas under dem!

#22, bränner något fast i teflonpannan så är det dags att slänga den och skaffa en ny. Det betyder att teflonbeläggningen är så bortsliten att det inte är lönt att ha kvar den. Livslängden på tefonpannor är väldigt låg, även dom dyraste klarar inte mer än kanske 5 år.

Det är en av anledningarna till att jag föredrar gjutjärn, sköter man den rätt så håller den i minst 100 år.

Det där Jif var ju rena underverket! Blev jättefint på spisen, och uppe i kåpan likaså och TILL OCH MED de förgrömmade spisvreden sken som sola i Karlstad. De blev superrena nu äntligen! Jag var heller inte lika försiktig som jag brukar. Innan har jag varit lite rädd för "det elektriska" i anslutning till vreden, därtill försiktig med rengöringsmedel o vtn. Vet ju inte alls hur det ser ut där inuti så att säga, vid anslutningarna mellan vred o elektricitet. Men sedan jag fick veta att man till o med kan ta loss dem (gjorde dock inte det) så blev jag modigare. Fasiken vad bra det funkade det där Jif.

Till ugnen kanske jag tar såpa som vanligt i alla fall. Var länge sedan det blev ordentligt rengjort där (bara torkat av som vanligt efter hand utan något grundligare gnoende). Ser att det är en tråd igång om ugnsrengöring. Mycket städande nu bland forumsfolket :o)
Är det vårstädning på gång i hus och hem tro?

**- Försök till övergång till kött, om det vill sig -

**Då ska jag försöka leva upp till blandat hos birma som var namnet på tråden. Blandar in lite kött nu. Har under senaste åren haft svårt med kött, men försöker gå tillbaka så smått igen. Vissa dagar går det ganska bra, andra dagar går det sämre. Vet inte var det kommer att hamna.

Idag har jag tagit fram köttfärs och kycklinglever ur frysen. Snart tinat färdigt nu. Tänkte laga till köttfärsbiffar, och av levern blir det nog leverstuvning eller nåt. Ska väl räcka ett tag framöver.

Så nu ska man fetta ner sin nyskurade spis igen då. Det är roligt nästan jämnt!

Fast nu har man Jif förstås. Ska nog bara ta och plocka undan den från diskbänken först, så den inte kommer i användning i matlagningen. Ja, man vet ju aldrig. Kan ju få för mig att det grädde. Min andra tråd Intelligensbefriad… säger ju en del om hur både jag själv och andra fungerar allt emellanåt. Någon Jif-sås vill jag inte ha till middag!

jag undrar om någon vet hur stekpannan ska bli ren undertill. Den blir ju så fet. även efter disk är den fet under. Jag brukar dra lite hushållspappaer att lägga under den när jag sätter den på bänken elle på ett underlägg för att det inte ska bli fettavlagringar på dem.

#30 anki1
Är det en bråttomdag, då man inte ställer sig att diska den, då gör jag som du: I bästa fall torkar av med hushållspapper undertill. I värsta bråttomfallet, sätter den på flerdubbelvikt hushållspapper i grytskåpet direkt, oavtorkad.

Annars räcker det att ta diskborste och (Yes) diskmedel för att få den ren - dvs få den ofettig, undertill och i övrigt. Tycker att om man bara gnor tillräckligt så går fettet bort. Åtminstone om man tar koncentrerad Yes direkt på, och sedan lite varmvatten o diskborsten som sagt.

Håller med - samlar sig en massa fett under stekpannan.

Svinto funkar suveränt på undersidan av stekpannor =)

- Saltgurka, inläggningar -

Fortsätter blanda…
Hur ser ni på inläggningar? Själv är jag förtjust i inläggningar av alla slag. Vanlig ättiksgurka och smörgåsgurka har jag kollat i affären men nu med de nya lchf-glasögonen på, var det mycket kolhydrater. Så tittade jag på en burk saltgurka. Innehåller 3,5 kolhydrater per 100 g (utan lag). Det är visserligen socker i och märket är f.ö. Felix, men själv tänker jag att det inte gör nåt med sockret. Det kan inte vara stora mängder med det kh-värdet. Köpte och nu tyckte jag det skulle smaka gott tillsammans med de nystekta köttfärsbiffarna. Finns det kanske helt utan socker? Äter ni inläggningar?

Ja, ibland. Det där med köttfärsbiffar och saltgurka lät inte dumt. Tror jag börjar bli lite hungrig!

Är Jif parfymerat? Luktar den? (Byastämman nästa helg hos oss o köket ser för dj…låt mig säga det såhär; pasi´s Avatar skulle stormtrivas där!)

"Stänkskydden" finns överallt; mataffärer som även för husgeråd, stormarknader o hos Classe O.

Svetsglasögon var en bra idé…är less på att ständigt putsa extraögone då jag har stekt ngt…

Jif luktar  och den luktar gott. Den luktar rent. För den som är känslig för lukter så kan jag nog tänka mig att den kanske luktar lite för mycket.

Själv älskar jag Jif!

Får köpa o testa…om inte annat för att jag *måste* storskura hela köket innan söndagen. *Uäck* för städning!

#35 Jif finns vanlig (luktar lite, mest kemi) och citron, som är väldigt markant citronton.

Svetsglasögon hade jag på den onda tiden min familj pressade mig att åka slalom - det fanns inga slalomglasögon som täckte mina glasögon och jag ser ca 50cm utan dem. Senare hittade jag sådana som täckte, men då fanns det inte längre någon som tvingade mig till skidaktiviteter jag ogillade. (Längdskidor är en helt annan sak)

Så kolla om du istället kan skura undersidan på fläkten i slalomglasögon

Har inte läst alla kommentarer ännu men såg att du har problem med att göra rent? Ett mycket hett tips är Super10!! Det tar bort nästan allt!

Undersidan av stekpannan, borde det inte fungera att hälla lite kokande vatten på undersidan av den, och sedan torka av med papper? Borde väl bli tillräckligt tillräckligt varmt för att lösa upp fettet?

#39
Super 10 - hm, känner igen lite. Aldrig haft själv, men hört någon nämna det, som det bästa de vet. Inget man kan köpa i vanliga affärer, eller hur? Löser det fett också?

#40
Joo, det borde det nog, borde räcka till på "nytt" fett i alla fall. Fast antagligen inte på sådant fettlager som ätit sig in, som bränt fast - när man inte hållt efter det efter varje stektillfälle.

**- Bröd, mitt dagliga bröd! -

**Att inte ha med temat bröd i en alldeles egen tråd vore bra dumt. Bröd! Har icke släppt det för en dag sedan lchf-införseln. Mycket annat släppte man direkt, men inte matbröd. Godis är väck. Pasta är väck. Potatis är väck. Frukt är kraftigt minskat. Kakor och vetebullar är väck. Men…. inte matbröd. Detta äter jag i sin tur mindre mängder av än tidigare. Men kvar är det.

Omkring mig - bland nära och bekanta, ser jag mycket brödätande. Frukostfrallor av olika slag. Bröd till fika. Bröd till maten. Bröd är som en bas i mångas matvanor. Det gällde mig också - förut.

Forts Bröd…. 

Släpper det helt gör jag nog inte, ett måste till kaffet eller teet. Vanligt köpebröd bakat på spannmål. Oftast ett flatbröd eller finncrisp. Ibland bryter jag av en motsvarande bit från ett större bröd och gissar att jag hamnar ungefär på samma kolhydratgram. Sådär 3-5 g kh.

Tyvärr kan visst bröd (liksom annat) bromsa viktminskning. Det skulle kanske vara något som fick en att ändra sig en dag. Men har inte ökat i vikt sedan lchf-införseln. Minskat ett par kilo istället. Hade förstås önskat det varit mer än ett par kilo, men så får man även tänka på möjliga hälsovinster som ofta omnämns med lchf-kosten. Egentligen en väl så viktig aspekt förstås!

/Brödomanen birma

Bröd är det jag också haft svårast att släppa, kanske kan vara tröst att du inte är ensam. Det blir några finn crisp då och då men inte ofta eftersom det triggar inflammationer hos mig.

Kanske är det för att just bröd är så lätt att smaksätta? Surbröd, vörtbröd, valnötsbröd eller andra bröd med olika kryddningar som tex kummin. Fortfarande kan det hända att jag längtar efter grovt, finskt syrligt bröd. Själva surheten/syrligheten kanske är det jag egentligen är ute efter?

#40 På undersidan av gjutjärnspannan kan man använda hur mycket och vilket rengöringsmedel som helst för att få bort fettet. Det är inuti som man bara ska ha vatten o kanske lite salt. Ett tips är att ha en särskilt diskborste till insidan så att det inte följer med rengöringsmedel från diskbortsen.

Själv har jag aldrig gillat matbröd särskilt mycket så det är bara skönt att "slippa" det. Särskilt fullkornsbröd och surdegsbröd. Det är gott att lukta på och kanske en tugga men sen, usch. Kaffebröd däremot… Men jag tillåter mig själv att smaka när jag bakat själv och det är alldeles nygräddat från ugnen.

#44 Hej SvartKaffe!

Ja, det känns bra att veta att man inte är ensam. Sån är man visst skapt och formad. Höll på att säga att man är en småfuskare, men inser att det är fel att säga så. Egentligen vet jag inte varför man ens ifrågasätter sig, vilket man någonstans ändå gör en (bröd-) smula. Den där lilla osäkerheten, om man är rätt ute eller inte. Vet inte varför man funderar på det, det lilla man ändå gör.

Man borde vara mer än nöjd egentligen! Radikal minskning på kh är redan gjord på bästa lchf-vis. Bröd är gott men det ska inte vara för mycket. Det är det inte heller :o) - inte så särskilt mycket.

#45: Jag gillade inte heller bröd tidigare. Fast det var en ryslig massa år sedan. Det var bara Wasa knäckebröd som smakade mig. Nu är vi tillbaka i barndomen och tonåren (mycket länge sedan i mitt fall) och då fanns det heller inte så många brödsorter att välja mellan. Så jag kom att tycka att bröd var tråkigt. Gillade bara pålägget. Minns att man för artighets skull var tvungen att ta av brödet också, för att få lov att ta av pålägget. Ost, korv, skinka, gurka… helst ville man plocka och stoppa direkt i munnen, utan något bröd, men så fick man inte göra.

#47, Hmm, undrar var det gick "fel"… Synd att du inte hittade LCHF innan du hittade kärleken till brödet med den starten…

Jag älskar också bröd. Så pass mycket att jag inte kan äta nåt av det alls längre, för då skulle jag åka dit igen. Är en hopplös mackoman som skulle vräka i mig om jag så bara smakade en endaste liten tugga. Så jag måste verkligen låta bli bröd.

Trist? Kanske. Men jag är medveten om problemet och vet även att om jag äter bröd så pajjar magen direkt också. Alltså har jag en fysisk orsak till att låta bli.
  Men lite avis blir jag på de som kan äta lite bröd utan att få problem av det ena eller andra slaget.

#48: Ja, så galet det blev. Om man hade vetat då att man en gång, långt senare i livet skulle stöta på något som heter LCHF, då hade man nog låtit bli att att vara så artig med att tvinga i sig brödet.

#49: Oj, det låter inte roligt. Men med vissa grejer är det så. Kanske man kommer in en slags trall där man inte saknar det allt för mycket i alla fall när man låter bli helt? Märkte fenomenet (dock ej i matbranschen) när jag slutade röka första gången. Höll upp ett år. Sedan så skulle jag röka bara EN cigarett på nyårsafton bestämde jag mig för och så gjorde jag det. Jo, gomiddag. Då var det klippt. Det blev ytterligare några års rökning bara för den enda giftpinnen. Nästa rökstopp, gång nr 2, då hade jag lärt mig något. Sedan dess inte rökt en enda (massor av år sedan nu). Så principerna är väl desamma och tycks slå lite individuellt på oss.

Forts (#33) - inläggningar.

Tänkte höra en gång till av pur nyfikenhet, om det är fler än jag och kalleankasmormor (#34) som äter inläggningar t.ex saltgurka eller liknande i eran kost? Eller det är ovanligt kanske i en lchf-kost? Förmodar att det är rätt mycket socker och kh i inläggningar….

Eller att ni valt att INTE äta inläggningar, lika nyfiken på det.

I perioder äter jag pickles-liknande burkar, som ceriserosa inlagda rovor, salt-ättika rödkål eller surkålsfylla inlagda paprikor. Det är ett fräscht komplement till maten, syrligt ihop med det gräddiga.

Det brukar finnas mycket bra att välja på i invandrarbutikerna.

#50 Jag saknar brödet ibland, när man vill ha nåt snabbt att äta bums. Tills jag kommer på att det går precis lika fort att ta fram osten ur kylen och tänker på hur dåligt jag skulle må om jag tog en macka ;o)

Så det går faktiskt bra. Bättre än man kan tro. Men visst sjutton är man som en alkis som är abstinent (fast jag är en abstinent mackoman då, istället *S*). Ingen idé att ens testa.

När det gäller inläggningar är jag så känslig för det syrliga och det söta numera att jag har svårt för dem. Men att använda lite bostongurka i nån hemgjord dressing brukar gå bra.

#53 blodtopp
Tänkte på det… Det finns väl något som heter kolhydratberoende. Jag vet inte riktigt skillnaden på det och sockerberoende. Fast det sägs i lchf-läran att detta är ju socker som socker. Själv längtar jag inte speciellt efter stärkelsen som sådan vad jag vet. Bröd smakar mig visserligen mycket bra, men det räcker med lite för att jag ska bli nöjd. Men längtan efter socker-rikt däremot… Det är sånt som har fått mig att ta mig till affären en mörk, blåsig, regnig och ruggig kväll - för att inhandla den där påsen lösgodis, eller glasspaketen jag gått fått på hjärnan. Oftast har man köpte flera godsakssorter på en och samma gång förresten. Däremot skulle jag inte "offrat mig" för en påse potatis eller ett gott bröd, ej heller pasta eller sånt. Hm, funderingar kring det där. Stärkelse och direkt socker, skillnaden….

Inläggningar: Ja, det är väl vanligt med socker i dem, inläggningar. Bostongurka :o). Det har varit en mångårig favorit för mig. Konstigt nog inte senaste åren lika mycket. Men det är väl för jag åt det mest till korv och de senaste åren har det inte blivit några korvrätter så….

**- Sockerberoende, tror nog att jag är det -

**Inte sett mig som sötsaksberoende, inte beroende! Bara gillat söta smaker, inte mer med det. Men börjat fatta att jag kanske är det, beroende. Åtminstone i någon grad (rätt stor förmodligen) och i alla fall under de senaste tio åren. Det jag märkt, men inte särskilt gått och grunnat på var att det inte gick att ha något bakverk, glass, eller lösgodis liggande längre. Jag liksom inte glömde bort att fanns där i skafferiet, kylen eller frysen. Gick ständigt och åt av det, mestadels var det slut samma dag eller efter ett par timmar. Ett paket glass, en dajmtårta, en påse godis - dels köpte jag sånt rätt ofta, dels var det inte frågan om några blygsamma smakportioner. Är man beroende då?

Gick inte omkring och tänkte på det som ett beroende (det hör väl i så fall till bilden, att man inte själv märker så noga). Tänkte bara rätt och slätt att det var gott med sötsaker, som många andra också tycker ju. Beroenden, det är ju sånt med sprit och droger tänkte man. Men så dök det upp lite om det på TV, i tidningar. Det finns något som heter sockerberoende.

Känns konstigt att prata om sötsaksätandet i dåtid. Det var inte länge sedan, bara drygt två månader sedan jag slutade med det därför att jag samtidigt fick syn på något på nätet - LCHF. Därefter har jag inte längre köpt godsaker. Finns det inte hemma blir det inget problem, inte vad jag upplevt hittills. Köper dock mörk choklad, vilket jag aldrig åt förut (smakar inte alls lika gott som ljus). Det går inte att äta några mängder av den mörka. Så den kan ligga i skåpet utan att behöva ätas upp på en och samma gång. Sedan är det nog som jag sett fler skriva här på KiF - äter man fettrikt så minskar sötsuget påtagligt, bara pga det.

Konstigt med beroenden, trots att jag länge känt till fenomenet som sådant - men när det gäller en själv så ser man inte alls lika tydligt.

#52 greensis

Det låter gott det där! Rödkål - åh vad gott!
Det senaste "i burkväg" jag köpte nu var surkål. Fast det räknas väl inte som inläggning direkt? Eller är det det? Säger man inlagd vitkål?

#56 Jag gillar ju grönsaker. Du får kalla mig knäpp: lchf-are som älskar grönsaker och att motionera?! Men jag brukar spana på hyllorna för utländsk mat på stormarknaderna. Det finns ganska många trevliga polska, ungerska och turkiska grönsaksinläggningar (av språket utanpå att döma) Innehållsförteckningen är i värsta fall på engelska, och många innehåller inget eller väldigt lite socker. 

Rödkål: ibland gör jag coleslaw på rödkål och rödlök, med majonäs och creme fraiche. Då blir den riktigt bleklila. Jättefräscht till maten ihop med gröna saker, som färsk spenat.

Surkål är vitkål som mjölksyrats. Om man lägger in vitkål på något annat sätt (ättika?) måste man nog kalla den för inlagd vitkål, men de flesta sorterna verkar vara just surkål.

#55 Förr var jag extremt överkonsumerande vad sötsaker beträffar, framföra allt choklad och smågodis. Kakor och bakverk har jag gärna stått över.

Skriver med avsikt inte "beroende", fast jag där och då uppvisade alla symptom på just det. Åt väl runt halvkilot choklad varje dag. När jag bestämt mig för att låta bli en dag, slutade det med att jag tog bilen till något kvällsöppet ställe strax före stängningsdags, inhandlade min ranson, samt konsumerade densamma raskt och glupskt.

Men "beroende" brukar ju betyda bland annat att man inte kan få ett "normalt" förhållningssätt till det man är beroende av. Och det kunde jag. Under många år nu, säkert tjugo, har jag ätit choklad ibland och då inga omåttliga mängder. Har drabbats av sug i samband med hormonsvängningar, men annars har det inte varit något problem alls. Tidvis har jag varit helt utan choklad (och annat godis), kunnat smaka en bit och tycka "usch vad sött" och sedan låta bli länge igen. Jag har aldrig varit ens i närheten att återgå till mitt tidigare beteende.

Någon liten beroendeperson finns väl i mig ändå. Denne dyker upp ibland. Senast i somras. Jag började äta av en viss sorts sötsak varenda dag, och fortsatte tills lchf-starten i januari. Och faktiskt, kan jag känna saknad och längtan ibland efter dessa små totalonyttiga tingestar:

små, sega, gröna pengar - vill haaaaaaaaa!!!!!

#57 greensis. Får jag det? Men jag hittar nog ingen anledning. I annat fall så ligger jag lite i lä. Är mer åt det halvknäppa hållet då får man säga. Gillar ju bara lite drygt hälften av det du nämner i knäppbranschen.

Gillar grönsaker, det är en tio-poängare! Full pott där. Men gillar inte motion något vidare, särskilt inte den sort man får flås av. Det är så tröttsamt, närmast plågsamt. En halvrask promenad går bra, men det lugna strosandets tempo är vad jag gillar allra bäst.

Sparka till en liten sten, strosa ifatt den, sparka till den en gång till. Se hur den rullar iväg. Stå stilla en stund, lyssna på vinden, på fåglarnas kvitter. Strosa vidare.

#58 Eremitha. Tack för din berättelse. Det är intressant att tänka i termer av överkonsumtion och beroende. Finns kanske en definition av de båda begreppen. Själv har jag nog en släng av båda. Överkonsumtion är då helt säkert i alla fall.

Små sega gröna pengar… åh, de hade jag nästan glömt. Var galet förtjust i sådana förr, särskilt i ungdomsåren. Men när jag tänker på dom NU, jo tack du för påminnelsen :o) - galet goda! De ska vara mjuka, på gränsen till sladdriga, dvs färska, och färgen ska vara skarpt grön och när solen lyser på dom blir det lite halvt genomskinliga och…och… om jag skulle ta o dra iväg till affären nu. Och köpa lite grönt. Det låter hälsosamt tycker jag, köpa lite grönt.

#57 Varför skulle inte en LCHF:are gilla grönsaker och träning.?

Jag tycker det låter lite spydigt att säga så.

#61 Det var inte menat spydigt mot någon annan. Jag menade bara att "gillar grönsaker och träning" det låter ju som något en representant från VV eller dietistförbundet kunde ha kläckt ur sig. Men i detta fall var det jag, så jag öppnade för att jag var OK med att någon skojar tillbaka.

Men som sagt var På Internet kan ingen höra dig himla med ögonen

Jag gillar också grönsaker, har varit vegetarian. Och jag gillar träning och försöker så gott det går. Det finns många här inne som tränar.

Det med motion och grönsaker…

Förstått att friheten är stor inom LCHF. Men så får man sin egen uppfattning, när man läser in sig på något nytt. Man försöker hitta kärnan. Min uppfattning blev (fortsätter nog vara) att motion inte framhålls, inte heller grönsaker. Uppfattade att båda sakerna var sådär ok, men inte för mycket. Man blir hungrig av att motionera med resultat, äter onödigt mycket. Man kan lägga ett par salladsblad som dekoration på fläskkotlettena om nödvändigt och i den stilen läste man.

Betoningen uppfattar jag ligga på annat ex smör, ägg och kött. Man har blivit tillvänjd vid att grönsaker och motion står högt upp på prioriteringslistorna då det gäller olika typer av andra hälsobringande livsstilar. Samtidigt nämns ofta inom LCHF att friheten är stor - var och en gör som de själva vill. Man tänker att det förvisso är skönt och bra att höra, men samtidigt letar man kärnan, betoningen - vad är väsentligt och vad är mindre väsentligt?

Om att skämta….

Klart man får skoja till det lite ibland. Så känns det för mig i alla fall. Men sedan när det gäller typen av skoj… Vi är olika som individer och jag tror därför att vi tänker olika på skojaspekter lite beroende på vem vi är, hur vi tänker och vilken typ av skämt vi möter. I detta fallet, när greensis skojande så reagerade jag inte negativt. Hängde ju istället på lite. En form av vad jag med min person uppfattade som en beskedlig typ av skämtande.

För egen del har jag däremot haft svårt för några av de skämt (intill hånfullhet kanske), som riktat sig mot veganer och vegetarianer och närliggande diskussioner. Lite som jag slumpvis råkat på i forumet (läst även i lite äldre trådar via sökfunktionen). Många hakade på i tråden/trådarna och tyckte det var jätteroligt. Men inte jag. Inte i det fallet. Inte den sortens skämt. Förstod inte det roliga. Blev nästan lite förskrämd istället. Tyckte inte om de skämten. Började fundera på om det var så kallat typiskt för lchf-livstilen att tänka inkl skämta på det sättet. Men efter att man kom ur värsta obehagskänslan så insåg man att det nog egentligen inte var så. Undantag bekräftar inte nödvändigtvis regeln. Sedan handlar det säkert om vem jag är som person, hur jag personligen reagerar på viss typ av skämt.

Det enda som är väsentligt är att man mår bra. Det är där betoningen och kärnan finns. LCHF pekar på en väg dit som många inte torts prova, därför att den utmålats som farlig.

Jag är nog åt det där björn-hållet, som Sten Sture talar om. På sommaren rör jag mig relativt mkt, gräver trädgårdsland o tar promenader i skog i mark, samla ätbart, fiskar (jobbigt då vi bor på en älvnipa m 200 m *ner* till älven…40 graders lutning).

Gillar att äta färska nyproducerade grönsaker o bär, sedan blir det mkt kött efter älgjakten o höstslakten. Efter ruschen m bärplockandet (mitt "stora" motionspass) varvar jag ner m att plocka bort i trädgården o sedan går jag i ide; äter mkt proteiner o fett o rör mig minimalt.

Min stora vinst nu är väl att jag tagit bort nästan allt socker o stärkelse. Jag trillar ibland när jag blir sugen men nu blir det till att äta ngt onyttigt 1 ggn/v istället för varje dag som förr. Det är en otrolig skillnad för mig!

Ja, (#66) Gronstedt, det håller jag med om. Det är väsentligt att man mår bra. Men i de olika lärorna försöker man lära sig/få grepp om hur man når dit.
När jag upptäckte LCHF, ville jag försöka förstå just den aspekten. Hur?

#64 Äta måste man och röra på sig är för de flesta också ett måste.

Men sedan har det dykt upp en term i vårt samhälle som heter motion vilket i mina ögon är lika med att röra på sig mer än man behöver. Och gör man inte det så skall det dåliga samvetet gödas med pikar om att man är fet för att man inte motionerar.

Motion är något som knappast har funnits mer än 20-30 år eller nåt? De som var unga på 60-70 talet kan väl knappast ha sett så många sportbutiker som vi har idag? Men idag är det något man kan tjäna pengar på så man skapar ett behov hos människor genom en myt och dåliga samveten.

Mår man bra av att motionera så är det ju inte fel, det ger signaler till hjärnan av må-bra-hormoner vill jag minnas att jag läst. Men det är skönt att det inte är något måste, framför allt när man har stor övervikt eller sjukdom som gör det svårt att motionera på det sätt som oftast avses med ordet.

Däremot är min personliga uppfattning att vi människor är byggda för att röra oss så mycket vi bara kan. Men vi är oftast bekväma och för lata för att göra det. Att ta trapporna istället för hissen, att gå eller cykla istället för att ta bilen, klippa gräset med handjagare.

En del som tränar på en idrottsanläggning i närheten av mitt hem tar bilen dit och letar parkering så nära ingången som möjligt. De kan faktisk köra mer än ett varv för att vara säkra på att få närmaste platsen. Kan ge mig den på att de tar hissen istället för trapporna också…

Om motion och grönsaker…. 

(#67) MaMaMade
Det var trevligt att höra, det du berättar. Kan riktigt se allt framför mig. Låter härligt, och så den naturliga delen som tillkommer automatiskt med motion och frisk luft då - i trädgårdslandet, vid bärplockningen o allt. Vad är älvnipa för någonting? Sånt har vi inte i Skåne vad jag vet. Inte i Östergötland heller tror jag (uppväxt där) och inga älvar där heller. Bodde invid Motala Ström och badade i densamma, liksom fiskade där ibland.
Men älvnipa, vad är det? Adrig hört förut.

Om motion….

(#69) SvartKaffe
Nä så sant. Fanns säkert inte så många sportbutiker vid den tiden. Sant också att begreppet motion inte talades om då, inte särkilt mycket. Åka skidor, skridskor, hoppa hopprep… sånt fanns ju, men det var väl mer "att det var roligt" inte så mycket snack om motion. Skrattade gott åt det du berättade om idrottsanläggningen. Ett extra varv med bilen för att få närmaste p-platsen!! När de åkt dit för att motionera!

Själv är jag inte något för den typen av motion, inte på idrottsanläggningar. Men om man tar bilen som exempel, så tar jag den till jobbet ibland (cyklar ibland de 6-7 kilometrarna dit, bilvägen är det 1 mil). Jag märker då att de flesta ställer bilen så nära arbetsplatsens entré som möjligt. Med mig är det tvärtom (samma på stormarknader och dylikt). Jag ställer bilen långt ifrån! Gillar den där extra promenaden, och i den form som inte är organiserad, eller förlagd i något löpspår eller liknande. Sånt blir som ett slags "jobbigt tvång" för mig om jag ger mig in i något mer strukturerat. Gillar inte det, vill att motion ska komma mer naturligt. Såsom trappan istället för hissen. Såsom att promenara till affären när man ändå ska dit och handla.

- Hur skriver man bäst på forumet? -

Det är svårt att veta ifall man ska "skriva-om-allt" i en EGEN tråd och därmed med olika teman i en och samma tråd. Eller ifall man ska plocka ut envart tema (sånt man funderar på) och göra en NY tråd för varje tema. Men i det senare fallet, då skapar man många nya trådar vilket man bör undvika. Läst om detta på forumet bl.a i forumsgruppen: Om sajten. Tycker det är bra med anvisningar, samtidigt blir man lite osäker hur man bäst ska efterfölja dem. Och om man förstått anvisningarna rätt.

Eller bör man leta upp de tema-trådar som redan finns av sådant man vill fråga om, och ställa sina frågor där istället. Tycker att jag sett att man bör göra så (lite osäker). Men stjäl man inte trådstartarens tråd då?

Jag har fattat det som att det ses allra mest önskvärt att göra en egen tråd till sina olika egna funderingar. Men kan det till slut inte bli en väldigt lång och mastig tråd då? Fast det kanske inte gör något… Vet inte riktigt hur man ska göra och tänka. Blir lite yr av att försöka förstå hur man bäst gör.

Sökfunktionen vet jag också att man bör använda mesta möjliga och det försöker jag för egen del efterfölja.

Forts: Hur skriver man på forumet….

Nu blir den här sortens tråd utprovad för min personliga del i alla fall - blandade funderingar i en och samma tråd. Man blir alltid så glad och tacksam över lite respons - tack alla som skrivit i tråden förresten!

När en tråd blir lång, då kanske chanserna till respons och svar på frågor man undrar över minskar betydligt eller? Tänkte på det - orkar man läsa i långa trådar? Särkilt sådana som inte är rubricerade med något särskilt ämne? Som dessutom blir lång som sagt, och därmed ganska oöverblickbar. Försökt att sätta lite rubriker inuti tråden för att minska oöverblickbarheten. Själv drar jag mig för, ska erkännas, att läsa i långa trådar.

Ni som orkat läsa ända hit - vad tycker ni om långa trådar med flera blandade ämnen i en och samma tråd? Kan man göra något så en sådan blir överblickbar?

Birma; älvnipa är…hmm…hur ska jag förklara…älven har eroderat sig ner i marken i landskapet o det har blivit höga o branta sluttningar.

Allas vår räddning: Wikipedia!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nipa

Visst är det bäst att hålla isär ämnena för att lätt kunna hitta det man vill vid sök men 17 vad svårt det är! Är själv en som svirrar iväg både hit o dit, en helt hopplös människa i sådana här sammanhang!

Det är så lätt att man bara slänger ur sig ngt. Det gäller även vid skapande av nya trådar då man ibland inte hinner göra ett sök o man är ivrig på att få ett svar. Som tur är finns det ju mer alerta medskrivare här på forumet som "knäpper oss på fingrarna" om det drar iväg för lång.

Jag har läst alla dina inlägg i den här tråden.Utnyttjar den gröna pilen som går till det nyaste inlägget.Skriv på Du! Vi läser och överst till höger kan Du kolla hur många som kollat in den här tråden. Det står 1030ggr nu. 

#74
Älvnipa, nu vet jag vad det är - tack MaMaMade och Wikipedia! Tuff lutning ni har ner till älven :o) förresten. Så en nipa består av sand och även av - nytt ord igen - silt! Trodde det skulle stå saltavlagring och att det var en felstavat i wikipedia men det var det ju inte. Siltavlagring var rätt. Och inte är det väl troligt med saltavlagringar heller i älvsluttningar (kom jag på). Silt är en slags finkornig jordart då. Här lär man sig både det ena och andra, kul!

_Om, hur skriver man på forumet….
_Ja MaMaMade, visst är det väl lättast med isärhållna ämnen i egna rubriker och egna trådar. Såsom jag kunnat se, så är det ofta frågeställare med nyskapade trådar, som får sina frågor mest besvarade. Särskilt om trådarna är nyskapade som sagt (tror jag). Och särskilt om de kanske heller inte är för långa. Men samtidigt blir det många nya trådar. Svåröverblickbart det också….

Sett att det ligger i ambitionerna med forumet att ingen fråga ska stå obesvarad. Inte så forumsbevandrad själv i det stora hela. Mest hållt till på några kattforum senaste åren (då när jag började lära mig hur man använder en dator). Märker att ambitionen håller vad den försöker eftersträva här på KiF. Medan noll-svar kan vara nog så vanliga på andra forum. I och för sig förståeligt med "en massa nollsvar" men det är roligt att KiF har ambitionen att försöka undvika det.

#75
Ja men då gör jag det Molana!
Fortsätter skriva i min långblandistråd =^..^=
Har ju ledig dag idag så var ska det här sluta?
Absolut, den gröna pilen är jättebra.

Ja du birma, salt skulle iofs inte vara helt fel men eftersom det var några år sedan det var hav här så är nog det saltet rejält urlakat nu!  Platsen där jag är uppfödd i Vindeln var en ö då, strax efter senaste istiden.

#78
Kan tro det MaMaMade.
Några år sedan det var hav där.
…och salt.

_Forts tema: Hur man skriver på forumet….
_
Vad jag har funderat och tänkt, och blivit lite nedslagen.
Försöker förstå men gör inte det.
Som ganska nytillkommen på forumet så ser jag inte det som det talas om.
Att det blivit dåligt på forumet, falanger, grupperingar.
Försöker se. Ser inte.
Man är så rädd att man själv, utan att veta om det bidrar till det som sägs.
Det dåliga som hänt, har jag förstått hänt, sedan vi nya hittat hit.
Det känns inte bra. Man känner sig skyldig. Man vill inte bidra…
Med det dåliga.
Om man gör det. Vet ju inte.
Blir sorgsen…

Jag kan inte tänka mig att det finns någon som tycker att du bidragit till någon dålig stämning. Tvärtom! Du har i alla fall piggat upp mig.(och fått mig att erkänna gamla synder om tandläkarsugar och annat…

Du behöver absolut inte ha något dåligt samvete birma, dom "dåliga" trådarna har hamnat långt ner och dom ska vi försöka glömma fort som sjutton, inget som jag har läst där du har skrivit har varit något att kritisera. Fortsätt precis som förut!

Hear, hear! Inte du min birma, inte du!

:o)  Vad snälla ni är! Hoppas ni har rätt. Jobbigt om man gör något oönskat utan att man förstår det själv.

Äh, ibland kan man inbilla sig…
Men började fundera som bara den, kring de där sakerna.

Tack! Nu känns det bättre igen.
Kram!

/birma

Kram tillbaks!

- Var och en gör som de vill. Ät det du mår bra av. -

Tankar… Läser lite här och lite där i forumet. Ofta sägs det att man gör som man vill med kosten, med lchf-kosten, om man valt att prova den. Ingenting är tvingande. Det är bra förstås, alltid skönt när saker inte är tvingande. Samtidigt famlar man. Undrar över hur man ska göra för det ska bli rätt och bäst. Letar efter efter kärnan. Som ny är det svårt att välja sin personliga väg. Det sägs att man själv får känna efter, vad man mår bra av. Det ÄR just det. Själv känna efter vad man mår bra av - hur gör man det? Jag är inte bra på det - att själv känna efter vad jag mår bra av. Vad är det jag ska märka? Vet inte mycket om det. Tankarna flyger runt…

_Forts. Var och en gör som de vill. Ät det du mår bra av…

_

Förresten, en del saker har man nog ändå märkt av. Sådant som går att se, känna och ta på… Klart man inte blir helt säker om det är slump eller går att relatera till LCHF. Men ändå sett och märkt några saker.

- Positivt: Ingen viktuppgång sedan lchf-start, lite ner istället.
- Positivt: Magen uppför sig annorlunda, lugnare m.m.
- Undrande: Mensen kom tillbaka plötsligt, trodde den var avslutad nu.
- Positivt: Sluppit exem den här vintern, annars brukat få det vintertid under senaste åren.
- Negativt: Fick min första sjukskrivning på massor av år (kräksjukan) omedelbart efterföljt av långvarig hosta (flera veckor och den är inte slut än), och i hostans tecken fick jag en ögoninfektion, det är första gången någonsin vad jag minns.
- Positivt: Håret är ljusare igen. Var ju blondin som barn, men blivit mörkare med åren (råttfärgat). Ljustonade mig några nyanser för en månad sedan, kan det bero på det? Blev nära nog blondin igen, men inte dum? ;o) Nu blev det tokigt.

Hm, kommer inte på mer nu. Men det man kanske mest undrar över är de inre processerna. De förhoppningsvis läkande, de som man inte direkt märker av. Man "känner dom inte" men förhoppningsvis är det läkande grejer på gång och hälsobringande. Pågår nog alltid processer i kroppen, utan att man märker dom. Och säkerligen kopplade till hur vi lever, hur vi äter…. så i det fallet är det svårt att känna efter, att anpassa maten "så att man mår bra".

_ Några dagar sedan sist i "min tråd"….

_

Nu har man gått på lchf-nära kost i snart tre månader. Oj, det är ett kvarts år! Undrar om man stannar kvar? Känns så just nu i alla fall. Det blir nog bra. Har till och med börjat äta kött igen (huva!). Helgen som gick var jag iväg på en två-dagars kattutställning. Ställer inte ut ofta, men ett par gånger om året blir det i alla fall. Man blir oftast upplyft till sinnet :o) och tycker det är KUL att gå runt och kolla in alla vackra katter och så att prata med kattfolk. Köpte en sådan där "balkong" att sätta utanför buröppningen. Trodde inte det gick att köpa, trodde man var tvungen att tillverka själv, vilket jag tänkt i flera år, men jag är så ohändig. Men nu har jag en äntligen en burbräda! De hade färdigtillverkade på utställningen. Roooligt med kattutställningar!

Men nu återkoppling till lchf-forumets egentliga tema och det är ju inte katter. Detta var första gången jag var iväg hemifrån under två heldagar sedan lchf:s införande. Jag funderade på vad jag skulle äta. Brukar ej kunna äta mycket för man är stundom lite nervig - hur ska det gå för mina katter? Men hade riktigt bra aptit denna gång. Bröd blev det som vanligt, men denna gång i mindre bitar och istället rikligt med bregott, ost, sallad, majonnäs, oxkött och ägg på brödet. En höjdare så att säga, både till smak och som sagt… byggda på höjden. Sedan baby-bel-ostar, några bitar mörk choklad, kaffe, coca-light (typ unnade mig för första gången sedan lchf-införande) och så rädisor och körsbärstomater. Det stod jag mig bra på, båda dagarna. Köpte inget alls denna gång, från cafeterian.

Ja men snälla lilla dumma du 

sluta med grädde, sluta med ost, sluta med bröd, sluta med grönsaker, sluta norpa en kaka på jobbet… och sluta med kaffe! Sen är det klarrt vettu!

Skulle man väl säga till mig om jag gnäller vilket jag tänkte göra. Tänkte gnälla lite. Jag går inte ner i vikt. Jag vill gå ner i vikt. Hållt på i snart tre månader nu. Har inte gått upp i vikt, jo det är bra förstås. Men vill gå ner.

På mina 166 cm har jag vägt 69-71 kg senaste åren. Upp till 30 års ålder vägde jag runt 53-54. Var smal alltså. Behöver inte nödvändigvis ner till den vikten igen men ner till 60 det vill jag gärna. Har till och med börjat äta kött igen, men hjälper det då? Näe.

Var nere i 66,6 för ett tag sedan och kände hopp. Men det var väl bara en eftersläntare till vinterkräksjukan då förstår jag nu. Idag visade den dumma vågen 67,9. Dumma våg! Ful är den också, tror jag. Nå, men dum i alla fall.

Så där ja! Nu haver jag gnällt!

Varför vill du gå ner? Du har ju en helt normal vikt till din längd!

Det är svårt med dessa sista kilon när man är ganska lagom, kroppen tycker kanske det är lagom. Jat tror att det gäller att vara lite försiktig med kcal också om man vill klippa dessa sista.

Jag håller på och experimenterar just nu, har samma dilemma, det funkar inte för mig att äta när jag vill för jag vill äta för mycket.

Jag hoppas att det lossnar för dig. Har du använd måttbandet? Hur känns kläderna???

Hej problemsyster, samma eländiga historia här!

Om man tog fasta på alla välmenta goda råd här på KiF och följde allihop skulle man i princip sluta äta. Eller nåja, äta ständig strikt fakir i alla fall. 

Jag är inte villig att göra hur mycket uppoffringar som helst. Vill t ex inte helt avstå från mjölkprodukter, trots att de kan vara hämmande för viktnedgång. Mina första tre månader har varit ett ständigt experimenterande för att hitta en modell som jag bränner fett på (vilket jag inte ens gjorde på fakiren). 

Nu har jag kommit fram till en modell jag tänker hålla mig till ett tag. Äter protein, fett och kh i 20/75/5-proportion baserat på att jag drar ner på fettet i första hand och därefter bygger på det andra till rätt mängder. Det blir i princip en kaloriminskning det handlar om, hamnar på drygt 1300 om dagen. I detta ingår kött, fisk, ägg, mycket måttligt med smör, lite broccolli, 100g hallon, en halv apelsin och 1 dl vispgrädde. Dricker också mycket vatte och blir därmed inte hungrig emellan.

Resonerar som så, att eftersom jag hållit vikten tidigare på ungefär samma sammansättning men med mer av allt, framför allt smör och ost, borde jag nu trigga kroppen att bränna sitt eget fett. Efter önskad viknedgång borde jag sedan åter igen kunna hålla vikten genom att gå tillbaka till den kosthållning jag haft i början av min lchf-tid.

Vet inte om du, birma, får någon inspiration av detta. Men jag hoppas att du hittar din väg!

Om man hakar upp sig på vikten och tycker att vågen är jobbig kan man göra som jag; sluta väga sig! Det är nog nästan tio år sedan jag vägde mig, det är bara att titta i spegeln och se om man är för tjock eller inte. Då slipper man bli besviken över något kilo hit och dit. Jag har provat på lchf så gott jag kunnat i nästan två veckor (äter frukt ändå!) och tror faktiskt att jag redan minskat lite. Det kanske inte passar alla men jag trivs utmärkt utan våg.

Lehane 91 - Det är för att det är gott bilringar och överflödsdaller runt om hela magregionen. Är lite spensligt byggd, så det kanske inte verkar så jättemånga kilon. Men de extrakilon som är där, består av överflödsfett i rätt stor mängd. Putig mage, massa fettigt daller. Inte helt normalt för denna relativt späda kroppsbyggnad (tänker jag) att ha så mycket daller och put här och där och känns inte heller riktigt bra rent välbefinnandemässigt. Men så "jättetjock" är jag ju inte förstås.

Mervi 92 - Ja, antagligen ska det till något mer innan kroppen vill svara på ens vädjan, dvs försöket med lchf. Behövs kanske något ytterligare utöver den metod som Annika D förespråkar. Håller mig annars mest till hennes metod. Så mindre kalorier vore kanske att tänka på. Nej, jag har inte kört med måttband. Läst mycket om det på forumet annars. Kläderna sitter inte lösare tyvärr runt magen, inte något nämnvärt.

Eremitha 93 - Hej själv där! Njae vet du, jag föredrar att äta framför att låta bli kan jag säga. Du också va? Kan ju gå illa om man låter bli så att säga, eller nåt…
Tycker det var tufft av dig med fakiren du körde på ett tag. Jag hade nog inte klarat det tror jag. Nej, samma här beträffande mjölkprodukter, något jag heller inte vill avstå. Minska kan man ju alltid kanske. Låter jättebra med modellen du tänkte satsa på nu. Joo då - jag får allt inspiration! "Ge-upp-tankarna" som trilskas med en allt oftare, de trängs tillbaka ett gott stycke här nu! Lycka till med din nya modell! Tycker den låter jättebra. Kanske jag tar och härmar den rent av.

scorpio 94 - Jajamensan, här hakar man upp sig på både vikt och våg. Inte så balanserat och moget kanske, men så är det. Tålamodets väntan har funnits där men fått sig en trasad kant efter hand. Att sluta väga sig är minsann ett gott råd som övervägts en o annan gång här, men än så länge har den sin plats, den fula lilla saken på badrumsgolvet. Spegeln är inte grann den heller, eller om man säger, det den har att visa för mig - dallret. Den undviks oftare än vågen, det blir så. Äh, vi får väl jobba på alla, nu när vi givit oss in i den lchf:ska världen…

Avloppspropp - hur får man loss den?

Första LCHF- fetproppen har satt sig i avloppet (köket). Tre månader har förflutit med fet kost och nu kom det, stoppet i avloppet.

Finns det något hemmakur istället för att köpa färdig propplösare i affären? (Får väl köpa om det inte funkar med hemmamedel). Har växlat mellan olika medel härhemma, men har inte värst stor aning om ifall det är verksamt eller inte.

Det rinner sakta, sakta, sakta undan men det är precis på gränsen att det rör sig alls. Har hällt i Yes diskmedel flera gånger - inget resultat. Har hällt i ättika och bakpulver flera gånger - inget resultat. Har hällt i tvättmedel flera gånger - inget resultat. Har spolat med varmvattenskranen flera gånger - inget resultat. Har hällt i flera grytor kokande vatten - inget resultat.

Stod och tittade på förpackningen med maskindiskmedel, men har det egentligen någon "sån" effekt, rensande, fettupplösande? Hm, det senare borde det väl ha…
Ska man prova maskindiskmedlet också och hälla i vasken? Hur gör ni?

På tal om propplösare. Damen med tv-programmet "du är vad du äter" fast den engelska (amerikanska?) versionen. Hon sa i sitt program nyligen, och på sitt lite myndiga och fördömande sätt till en av deltagarna, att öser man in en massa (jag tror animaliskt mättat) fett så blir man likadan inuti blodkärlen som när proppar sätter sig ett avlopp. Blir så förvirrad om vad som är sant och inte sant. Läst något i lchf-sammanhang att det inte är samma sak. Att kroppen är varm, därför händer inte det med proppbildning, inte relaterat till animaliskt fett iaf. Men varför sa hon det då, damen? Hon som ska veta det mesta och är expert på området? Blir så konfys på allt ibland.

#98 - Jovisst blir man konfys av alla dessa s.k. experter. Men hon är ju i "gott" sällskap, det är ju många högt uppsatta kostexperter som avråder från mättat animaliskt fett. Fast jag är övertygad om att de har fel, fel, fel, fel i alla fall.

Varför skulle kroppen själv lagra fett i den form den gör - dvs. som mättat animaliskt fett - om det nu var så livsfarligt för den. Det fattar inte jag… I så fall skulle det ju också var oerhört farligt att banta eftersom man då tar av sina lager av - just det, mättat animaliskt fett.

Tack så mycket för svaret bluegoose (99). Det är svårt när man ännu inte har fulla övertygelsen om "sanningen". I början när man läste in sig på lchf blev man så fascinerad av lärans inriktning samt förklaringarna bakom. Man kom att fatta tilltro till hela paketet. Till exempel varför mättat fett inte täpper till kärlen som i ett avlopp. Tack så mycket för svaret och förklaringen. Märker att jag börjat tappa delar av kunskaper från det första ivriga inläsandet om lchf. Men nu känner jag igen lite av det du skriver.

Märkvärdigt att de är så säkra och till och med anklagande och fördömande i de där tv-programmen, när de predikar för folk vad de gör för fel samt ger "trovärdiga förklaringar" till orsakerna därtill. Folk blir både förskrämda och förlägna alldeles i onödan. I onödan eftersom deras "lärare" står och säger fel till dem.

Nä, nu borde jag starta en ny tråd, Tveksamhetstråden, men använder väl som sig bör min "gamle". Hört att man kan bli tveksam till kosten efter 3-4 veckor och sedan går det över. Undrar om samma fenomen uppträder efter 3-4 månader också? Där som man är nu.

Fråga mig inte konkret vad tvivlen ligger i, men de finns där. Det är ett vimmel av tankar. En av grejerna i tankevimlet är varför man inte går ner i vikt. Trots långt lägre kolhydratnivåer än tidigare. Trots långt högre fettnivåer än tidigare och dessutom byte till mättat, animaliskt fett. Men det hjälper ju inte! Lite tjurig. Varför hålla på? Hälsoaspekten ja, den får man hoppas stämmer i alla fall enl som LCHF-folk säger den ska göra - hälsobefrämjande mat. Äh, jag tror väl på det - tror jag…

Idag gjorde jag en grej. Liksom i tjurighet eller nåt. Idag köpte jag potatis för första gången på dessa månader. Köpte fyra stycken. Tog fram två till middagen. Lade tillbaka ett - beslöt att inte överdriva. Får vara måtta på tjurigheten.  
Attan vad gott den smakade, potatisen. Alltid NÅT kul!

Nåt kul till. Stoppet i avloppet lossnade till slut i alla fall. Precis nu, för några minuter sedan sa det slurp ute i köket. Faraoners vad man har jobbat med det förbenade avloppet, i flera dagar nu. Tills slut, efter två flaskor kaustiksoda och med 3 dagars "behandlingstid" så hände det äntligen. Fasen vilken härligt slurp det hördes utifrån köket nu - trodde inte det var sant. Men det var det. Full sprutt igen.

  Vågar icke skölja av fettiga grytor i vasken mer. Torkar väck det mesta fettet med hushållspapper först. Blivit så förståndig nu och begriper mig på att lära av misstagen, så länge det varar.

Ätit ett potatis idag igen, för andra gången. Man väljer själv som det heter. Så jag valde. Är väl lite inne på det här med mängderna. Innan åt man potatis flera gånger i veckan och fler än ett potatis varje gång. Nu två potatisar sammanlagt på dryga tre månader. Viss skillnad får man väl ändå säga.

Säger man en potatis eller ett potatis?
(Eller ingen potatis kanske)

Läste i Pauluns blogg - inget fel med potatis. Sen vet jag inte om han har rätt eller fel. Han tycker nog han har rätt. Det har han kanske också.

Själv vet jag inte så noga. Läser bara om åsikter, eller om det är fakta - potatisens verkningar i kroppen. Minns förstås inte allt jag läser om för och emot och vet inte alltid vad jag ska tro.

Vet mer om fett och avlopp i skrivande stund. Obestridliga fakta antagligen. Finns ett samband mellan de två - kraftigt ökad risk för stopp i rören. Jo, det är fakta det.

#102 Jag brukar vanligen säga "ingen potatis, tack" :-D (Så då blir det en potatis…)

Jaså minsann. EN potatis heter det. Ja, det låter nog egentligen bättre. Bra med en förklaring bakom också. Fattar inte varför jag med automatik gärna säger ETT potatis. Det var kanske det språkbruk man växte upp med eller nåt.

Först läste jag ditt svar galet. Trodde, att om du bad att slippa potatis och därför sa: "Ingen potatis tack!" Då serveras du ändå potatis - 1 st. Så galet!  Men det var ju inte det som var poängen förstod jag sedan. Intelligensbefriad…och nyvaken efter min jobbarnatt och i nyvaket tillstånd.

Och tack ska du ha Maia! Blir sååå glad för inlägg i min tråd. Tack!

Fråga om fikabröd:
Hur blir man av med vanan att äta en macka till kaffet?
När jag införde lchf-nära kost i slutet på januari så slutade jag med i stort sett allt bröd i form av vanliga mackor, vetebröd och kakor. Övergick till flatbröd och finncrisp där varje sådan tunn knäckeskiva består av 3,5-4 g kolhydrater. Försöker att hålla det nere till 3-4 skivor om dagen, men "måste" ha en sådan till kaffet.

Men hur slutar man helt med en sådan vana?
Har så svårt att föreställa mig att sitta och dricka en slät kopp kaffe om än med vispgrädde i. Likaså låter det lite konstigt med en ostskiva eller skinkskiva till - inte lockande alls, men kanske att det går att ändra smakpreferenser?

#106 Jag bet ihop och körde utan någon vecka, då släppte det värsta behovet. Nu kan jag ta en liten bit brie eller ost/skinkrullar om jag behöver ett mellanmål, men annars går det faktiskt bra utan.

Mitt knep var att hålla muggen med båda händerna - annars saknade jag något att hålla i den tomma handen.

 Du är för rolig greensis! Brast ut i ett gapskratt här. Så man håller alltså med b-å-d-a händerna. Det hade jag aldrig kommit på på själv! Jag börjar träningen redan nu, för här sitter jag med träningsredskapet bredvid mig - en mugg kaffe med grädde. Hm, hur var det nu, båda händerna var det ja!

#108 Jamen, va f-n skulle jag göra? Annars gick den tomma handen som en vindrutetorkare mellan fikafatet och munnen…

Jag som inte är traditionellt lagd, kan äta precis vad som helst till kaffet. En bit blomkål - visst. Lite brie - ja, varför inte? Vanlig hårdost - jajamen. En korvsnutt - mums!

Greensis tips funkar bara när man dricker te. *vet* 

Men vad är det kockarna på TV säger… smakerna ska gifta sig med varandra. Det ska med andra ord smaka gott i munnen.
Har aldrig provat blomkål och kaffe ihop men utgår kallt från att det är skilsmässa där.

Eller?

 Tack greensis och Adur för att ni skriver i min tråd och delar med er hur ni gör! Förvarar det i tipslistan om kaffedrickning, med eller utan tillbehör.

När det trots allt gäller små skitbagateller a la problem: Stora världsliga och små vardagliga problem finnes på denna jord. Det sistnämnda borde inte benämnas problem men jag tar mig friheten. Kanske man skulle säga ett angenämt.. problem när jag fortsätter gagga om vad man kan ha till kaffet förutom ingenting.

Ingenting-stadiet känns inte nåbart ännu. Kanske kan ha som slutmål eller så, eventuellt. Men om man skulle ta och och halvera ransonen. Ett halvt flatbröd (eller finncrisp) per kaffetår.

Fast grejen är, att man överhuvudtaget lyfter fram det som ett bekymmer, det är viktnedgången. Den finns inte! Så tänk om det är det eländiga kolhydratfattiga lilla flatbrödet som ställer till det. Fast det är ju inte klokt i så fall. Eller filmjölken. Ska det sluta med att bara sitta och stoppa i sig ägg och kött för att fettavrinningen från depåerna ska gå igång? Då bleve det FÖR tråkigt med matkapitlet. Jag som fortfarande har svårt för kött, men trycker ner bitarna så gott det går.

Kaffe med litet bröd till är trevligt. Köttförtäring är väl ok, men mer ett nyttotänk än trevligt. Så man får hoppas att man inte ska behöva hamna där. I fakirsvängen.

Jag brukar ta ost om jag vill ha något. Kan lika gärna dricka kaffet helt svart om det är gott, lite mjölk i om det är för beskt.

Jag har skippat kaffebrödet för längesedan.

Du kan allti baka nöt/mandelbrödet och ta det till kaffet. Det går jättebra.

Värst var det när jag slutade röka för 8 år sedan, då gick det inte att dricka kaffe utan att tugga något till. Då kom också överviktkilona som brev på posten.

Lite tjockare skivor av gurka (istället för kex) med en klick mjukostklet på toppen kanske? Lätt att fixa om man tillåter sig mjukost på tub.

Jag byter ut kex mot gurkskivor eller bitar av paprika och lägger ost på när vi har ost&vin-kväll. Finn crisp unnar jag mig en eller två dessa kvällar men jag delar den i tre eller fyra bitar. Parmesankex funkar också (smält högar av parmesan på bakplåtsppr i ugnen).

Jag har också skippat kaffebrödet för länge sedan, förresten så är det gammeldags med kaffebröd

Mina kompisar är alltid jättetacksamma när det bara serveras kaffe alt the hos oss

#114
Ost är faktiskt tänkbart ändå. Har provat några gånger och…
för all del det "gifter sig" rätt bra med kaffe. Men fy för… att dricka kaffet svart. Inte gott inte i min mun dessvärre. Det ska vara beige färg på det. Ok med mjölk, bäst med grädde. Nötbrödet har jag testat att baka en gång, den sorten man gräddar i mikron. Rätt så ok faktiskt. Jag slutade röka innan jag började dricka kaffe så den erfarenheten du fick där, den slapp jag. Jag rökte mellan jag var 13-25 år, sedan var det fenito med giftpinnar.

#115
Uh aj aj. Fast det är klart, att gurka med klet på är absolut inte att förakta i och för sig. Riktigt gott är det som mellanmål… Men till kaffet… nee, men jag får "träna"! Parmesankex låter lockande! Och smög det sig inte lite finncrisp i inlägget också, jo jag tackar jag! Jag såg det allt!

#116
Gammeldags och gammeldags…. jaha där ser man, sa birma och kliade sig i huvudet. Men det är ju GOTT vettja med kaffebröd till kaffet. Fast jag trodde att det var vetebröd och kakor som gick under begreppet kaffebröd. Visst är det DET som är gammeldags eller hur? Jo, jag visste väl det för här är en som inte är det minsta gammeldags kan jag säga. Slutade ju med sånt där för dryga tre månader sedan och är toppmodern numera! Sitter ju bara med en sketen tunn knäckeskiva, tunn som ett tidningsblad vettja.

Nä, slut på försvarstalet. Så mommo - INGET till kaffet/teet är ditt förslag. Jag haver lyssnat…

#117 Jag föredrar också beige kaffe - men då gör jag äggmjölk och blandar 50-50. Vispgrädde går ned, men jag gillar det verkligen inte, liksom lite… halkigt eller jolmigt.

Jag gillade äggmjölken men jag fick diarré av det. Tyvärr.

Ja visst ja! Det var ju det jag tänkte testa. Äggmjölkskaffe! Har inte givit upp äggmjölken ännu riktigt faktiskt, använder kakao som smaksättning. Det är blandande känslor jag har inför denna dryck, men har gjort den några gånger nu. Vill vänja mig. Ibland smakar den rätt gott och ibland är det som att fettet står en upp i halsen… och jag vet inte riktigt. 

Men så hade jag tänkt mig att prova den med kaffe också. Kanske särskilt på morgonen, så får man till en "redig" men enkel frukostdryck, som ifall den blir god - är lätt att svepa i sig och så borde man stå sig några timmar med tanke på smöret och äggen i. Samt vakna till av koffeinet.

Hihi - kom att tänka på han vinsmakaren i morgonprommet på tv. Han har så många målande beskrivningar om hur vinet smakar.
Kaffe med grädde enl greensis då: Halkigt och jolmigt….

Men hur ska jag då beskriva äggmjölken? Lätt illamåendeframkallande, aningen blaskig men smakmässigt en njutning och…

#122 Halkigt och jolmigt med vita simmiga ringar på ytan som ger associationer till en krämig bensinhinna.
(Det kanske märks att vi sysslade med vin innan barnen kom och tiden krympte)

Jag gillar inte äggmjölken ren, heller, ens med kakao eller vanilj (den går ned med kanel, kardemumma och vanilj, men den är drickbar, inte fantastisk), men blandat med kaffe… JAG FÅR TILLBAKA MIN LATTE!!! Jippie!

#123 - Jag dricker heller aldrig äggmjölken "ren" - men med kanel, kardemumma och vaniljpulver i en stor balja kaffe går det alldeles utmärkt. Det blir rätt ofta hela frukosten för mig. Men att spara äggmjölken mer än ett par timmar funkar inte särskilt bra: oaptitliga klumpar… urk.

Ja Birma. Inget till kaffet är det bästa! Och det är väl lätt för mig att säga, för jag har aldrig ätit något tillsammans med kaffet, utom vid frukosten då.

Och det är väl också därför som jag kan kosta på mig att säga att kaffedopp är gammeldagsens. Förresten så var det min kompis som sa så för flera år sedan när hon kom på kaffe hos mig, och vi hade inte ( som vanligt ) något fikabröd

Tack för inkomna inlägg - birma tycker om det. Tack!

Idag gått och tänkt att det var lättare att sluta röka än att sluta med kolhydrater. Beträffande rökning så fick man sluta helt, annars gick det inte (återfall). Men ska jag sluta med kolhydrater helt också? Eller vad gör man för viktminskning? Lite sura tankar idag.

 Men vad roligare är, är att min kattflicka Amazing blev 1:a i klubbmästerskapet i helgen. Glad!!! Det är den lilla figuren som sitter högst upp mellan pokalerna på bilden. Vet inte hur länge till, men just nu finns en bild på henne på deras framsida. Hon syns lite bättre om man klickar på bilden. Hon försökte hoppa ner hela tiden, men de lyckades fånga en bild ser jag:

Länk

Å, viken stilig kisse! Är hon choklad- eller bruntabby?

Tack så hjärtligt!
Hon är bruntabbymaskad!

Grattis! Vacker kissemiss.

Har ännu inte varit på utställning med min hund, trots att det vore en fördel när jag vill låta honom gå i avel. Han är stilig, kraftfull och med bra temperament, utom vad en sak beträffar - han flyger på andra hannar om han får chansen. Så jag ser framför mig mardrömssituationen hur jag försöker springa runt i ringen med honom tillsammans med en massa andra malamuter. De andra springer snällt bredvid sina mattar och hussar, medan min drar i kopplet och gör utfall under ilskna kampvrål. Då blir det inga bra omdömen. Bättre stanna hemma.

Men TACK  så mycket! Vad glad jag blir!

Har sett din fina hund i din tråd. Han så snygg, så snygg! Och precis det du säger, det tänkte jag också på när jag såg honom, kraftfull och fin. Så synd att han reagerar mot andra andra hanar. Men det är inte lätt, så mycket som ska "gå ihop sig" om man vill ställa ut djur. Just det här hur de reagerar i olika situationer. Jag har fyra katter och de fungerar olika på utställning. Den ena killen vill inte alls längre, så han ställer jag inte ut. De andra tre är lite olika, medan Amazing (på bilden) är den som aldrig visat tecken på direkt ogillande. Borta bra men hemma bäst förstås, det gäller nog även henne i grund och botten. Den här dagen blev det "mycket" omkring henne, och det är klart att det kan kännas jobbigt till slut, men inget i närheten av morr eller fräs, som kanske är de tydligaste tecknet på att det inte känns helt kul för en katt. Hon tar det med jämnmod och visar oftast upp sin keliga avslappade sida. Jag ställer inte ut ofta, ett par, tre gånger om året.

Jag höll på att helt missa att bära fram henne när det blev final (eller panel som det heter i dessa sammanhang). För jag bar mig pinsamt åt på fikapausen ute i bilen och vågade knappt gå in igen i lokalen. Men det kanske hör hemma i "Intelligensbefriad…" -tråden. Så jag skriver nog den historien där.

Återigen TACK! Här är hon igen (nytaget foto från igår), ifall jag lyckas få in bilden.

Mmm, en sån vacker katt!

Jag vill nog slå ett slag för smörkulorna - även om de kom till för att vi fick i oss för lite fett under en semester.

En smörkula till kaffet när de andra åt kaffebröd - såg ut som en chokladbit - men var det smör vi så innerligt behövde.

Ja, just det Margaretha. Smörkulor finns ju också, som är bra att ha till kaffet! Tror att jag trots allt har lite (nej mycket) svårt för att ha "inget" till kaffet.

Tack bluegoose! =^..^=

Stod i köket o funderade där jag stod med min 3% feta standardmjölk i ena handen och den 40% feta vispgrädden i andra handen. Var just i färd med att skvätta ner dryckerna i det nybryggda kaffet. Så slog det mig där jag stod, vad räknas som hälsa egentligen, vad är folkhälsa när det gäller den gängse synen på mathållning? Vet ju att SLV brukar nämnas här på forumet ofta. Kom att tänka på folhälsa… folkhälsoinstitutet… visst finns det något som heter så… tänkte jag. Letade upp det på nätet och det fanns. De säger att vi äter för mycket mättat fett och att vi istället borde äta mer frukt och grönsaker.

Hm, gick vidare i tankarna… intressant med skillnaderna i syn på folkhälsa, sett ur lchf-perspektiv och ur deras. Klart att det "andra" synsättet sitter hårt förankrat i en och känns mer igen. Ibland blir man vacklande. Nåja, kom bara att fundera lite över det där, vad som anses som folkhälsa ur kostmässig synpunkt. Och varför SLV ofta nämns på forumet men inte Folkhälsoinstitutet… har den senare kanske inte lika stor tyngd eller nåt?

Så här skriver de under rubriken Kost:
Folkhälsoinstitutet

Jag har inget bra svar på din fråga, är själv lite för ny i det här tänket. Jag antar att folhäloinstitutet  bygger sina kostråd på livsmedelsverket och det är bättre att försöka påverka så högt upp bland beslutsfattarna dom möjligt.

Jag kan ockås känna tvivel ibland  Det sitter djupt inrotat att frukt är bra och animaliskt fett är farligt. Däremot att socker och kontgjorda fetter är skadligt känns lätt att ta till sig. Men å andra sidan mår jag så otroligt bra med den här kosten och jag minns hur dåligt jag mådde när jag åt bröd och pasta i mängder. Så jag försöker lyssna till min kropp och känna mig trygg i det.

#130 Åh, Birma, jag såg just bilden på din underbara kattjej. Såååå fin hon är! Jag har tre "bondkatter", som är jättegoá, men jag vill gärna har en raskatt och jag pendlar lite mellan birma och ragdoll. Hur är birman i sin karaktär? Vi är ju en rätt bullrig familj med de två hundarna och sex personer i familjen. Mår birmorna bättre i en lite lugnare miljö?

Hej kalleankasmormor!
Tack! Javisst är hon fin, och så snäll. Den lekfullaste här i gänget också. Blir visst aldrig vuxen, trots att hon fyllde 4 år här om dagen. 

Ska rusa till jobbet nu. Försöker svara senare (om jag kan). Lite svårt, karaktärsdrag finns men det verkar som katter som individer är mer olika än raser emellan. Ragdoll är också jättefina!!

Måste ju skicka en bild till på Amazing nu bara för det. När hon kom på tal igen. :o)

Hej!

Hon är ju hur fin som helst! Jag kan tänka mig att det skiljer myckert mellan olika individe - det ser jag ju på mina bondkatter. Tar tacksamt emot lite synpunkter från dig om du får tid över!

Kram!

Tack #135, kickelina66. Är så glad för respons, behöver inte vara "rätt" svar :o) på frågan. Reflektioner eller att dela med sig av egna funderingar är så trevligt att läsa och det blir jag mycket tacksam för.

Så du hamnar också i tvivel ibland. Här tycks också tvivelsådran växa sig allt starkare tyvärr. Kommer på mig allt oftare med att kliva närmare och närmare min gamla vanliga kosthållning. I alla fall på brödfronten (ökat, samt börjat äta vanliga mackor allt oftare, istället för ett kh-lågt flatbröd till kaffet).

Frukt, potatis, kakor, godis, glass, mellanmjölk, fettfattig ost och lättmargarin har jag i och för sig ännu inte vänt tillbaka till (fast frukt har jag ätit hela lchf-tiden, men bara 1 st per dag eller varannan till skillnad mot 2-4 st om dagen tidigare). Kan inte med säkerhet säga att tvivlet enbart är kopplat till att ingenting hänt på viktfronten, inte heller att inte något speciellt hänt på hälsofronten, inte som jag kan märka av iaf. Men tror att det är relativt avgörande eller till stor del bidragande åtminstone, att man emellanåt funderar på om det här är rätta vägen, hm.

Kanske det finns något i kroppsläkningsprocessen, det som det talas om inom lchf, men det lever i så fall ett hemligt liv för det är inget jag märker. Om man bara visste att någonting har hänt/händer (även om omärkligt) så skulle det bättra på motivationen till att fortsätta.

När man läser till exempel folkhälsoinstitutets rekommendationer om vad hälsosam kost är - ja då är det SÅ lätt att ramla tillbaka, särskilt när man redan börjat falla i tvivel om lchf:s tillförlitlighet eller nytta, den som jag trodde så hårt på i början.

#136 kalleankasmormor. Vågar mig på att slingra iväg ytterligare ett stycke framåt på sidospåret. Tråden heter ju Blandat hos birma och några avstickare får man väl göra från huvudtemat ibland och särskilt i sin egen tråd tänker jag. Och förresten, om nu mat är något som ingår i livskvalitet och överlevnad så är katter det också kan jag säga, i min tillvaro i alla fall. Åtminstone i det förstnämna och sjutton vet… det är snudd på det sistnämnda också:o). Vad kul, att du har katter också!
Här kommer mitt försök till skillnadsförklaring mellan birma och ragdoll i nästa inlägg. Kanske fler som vet mer, eller rent av vill protestera mot förklaringsförsöket.

forts > Jag vet inte riktigt skillnaderna på ragdoll och birma. De är nog ganska lika, i alla fall till utseendet. Fast den färgvariant, där ragdollen har sitt uppochnedvända V i ansiktet, där tar man inte fel. Men i karaktären (som du undrar över) sägs det finnas en del särdrag. Ragdollen brukar kännas som en avslappad trasdocka i famnen, som ska vara lite typiskt för den. I utställningsammanhang är det (enl assistenter som berättat) några fler ragdolls än birmor som "exploderar". Även om det är sällsynt förekommande i båda fallen. Medan det så gott som aldrig händer bland perserkatterna.

Ragdollen är något mer soffliggare än birman. Den river inte huset så att säga. Birman gör inte heller det egentligen (men visst har någon blomkruka puttats i golvet enstaka gånger här). Birman ses som en lagomkatt i de flesta karaktärsdragen. Den är inte jättelivlig (som vissa raser) men heller inte slapp eller tillbakadragen. Ingen av raserna anses väl som ras sett, särskilt påflugna i fråga om kelighet (men gudarna ska veta att det finns undantag). Men keliga är de förstås ändå och nyfikna. Birman är lite smidigare när det gäller hopp och lek. Ragdollen lite klumpigare och håller sig hellre på golvnivå. Jag tjuvkikar nu lite i SVERAKS tidning och den säger att ragdollen hellre backar än försvarar sig, medan birman lättare mopsar sig. Ragdollen ska ha lättare att anpassa sig och komma övens med andra katter och husdjur i en familj, medan birman kan ha lite svårare. Ja, så STÅR det och då skulle väl kanske ragdollen föredras i din familj?

Men som sagt, karaktärsdragen är ofta mer olika individer emellan snarare än raser emellan många gånger. Till en del har det med heredititen att göra, till en del inte alls. Så det är svårt att veta hur en katt blir, men kanske man kan märka lite när de är kattungar. Det sägs att om de växer upp och föds in i en bullrig omgivning så får de lättare att anpassa sig till en sådan även som vuxna. Det ligger säkert mycket i det påståendet, men återstår - individuell variation lika fullt.

I min birmafamilj märks verkligen de individuella dragen tydligt. Jag har en stor klumpeduns till katt som sällan hoppar upp på de höga höjderna och så är han en snäll och mjuk nallebjörn. Sedan, hon Amazing på bilderna, hon är nog den allra snällaste av mina fyra. Väldigt lätthanterlig, glad, kattunge-lekfull, snabb smidig, springer i 120 km/tim, hoppar upp på de höga höjderna hur lätt som helst. De andra två har ett uns mer temperamen i sig, men då handlar det väl mer om uns än stora skillnader. Men de är äldst och anser sig nog bestämma en del här.

LYCKA TILL!
Och välj nu en birma vettja!

berätta gärna igen hur länge du kört lchf och vad som hänt/inte hänt?!

Kanske du sett min desperat - ger upp snart tråd?

#142 catdragon. Har kört i 4 månader nu. Var väldigt hoppfull och "troende" den första tiden. Mina tvivelsberättelser finns nog inblandat som inlägg lite här och där i forumet. I denna tråden Blandat hos birma - längre upp lite spritt finns en del tankar, men kanske som mest samlat i tråden med rubrik:

Kunskaperna, inspirationen…..

som finns i forumsgruppen "Vi som vill gå ner i vikt" ifall länkningsförsöket ville sig nu.

Ska absolut leta upp din tråd catdragon! Det låter på den "desperat - ger upp snart", som att du också är i tvivelsmål.

catdragon, nu har jag läst igenom din ger-upp-tråd. Men gör inte det blev min spontana tanke när jag läste, ge inte upp!! Kanske ett konstigt råd från en människa som själv är i tvivlar-fas, men det var absolut den känsla som växte fram i mig när jag läste igenom tråden. Ska bokmärka den också, för den var späckad med många goda råd och hålla-motivationen-uppe-tips. Och inte minst stödjande för en i ge-upp-tankar, där du befinner dig catdragon, liksom även jag själv.

Hej;Birma!

Tack så jättemycket för din omfattande information om katterna. Jag är verkligen tacksam för all tid du lagt ner! Ja, valet blev ju inte lättare, kan jag säga, även jag tror att ragdollen kanske matchar mina övriga katter och hundarna bra(framförallt min Leonberger, som är ovanligt lugn för att vara Leonberger och det säger inte LITE!!) Men, som sagt, birmorna är så himla fina, så jag vet inte…Jag kanske borde köpa en av varje!!!

Vad gäller dina funderingar över maten så är jag inne på liknande tankar. Jag blir lite trött på begränsningen av maten och saknar att ibland få äta annat. Dessutom får jag så förjordat lågt Blodtryck, så jag nästan svimmar när jag har suttit ner och reser mig snabbt. I går morse hade jag 95/55 i Blodtryck på morgonen. Min mans Blodtryck verkar inte sjunka något nämnvärt av maten, men mitt gör det(!) Jag mår ju bra av den vanligare maten och har inga problem med blodsocker. Är inte heller sockerberoende. Jag har tänkt att äta lite mer normalt under vår semester och känna hur jag mår av det. Jag tror att denna maten passar mig bättre under vinterhalvåret och att jag under sommarmånaderna skall äta mera kolhydrater. Men naturligt ätande kommer jag inte att sluta med. Det är riktiga produkter som gäller för resten av livet. Har du funderat mera på hur du skall göra med maten framöver?

Hej kalleankasmormor!

Kattrelaterat: Trevligt  med kattprat, det bästa som finns nästan. Det är lite knepigt att veta skillnader på olika kattrasers karaktärer, men det dök upp lite i huvudet som man lärt sig och så hittade jag lite info i senaste numret av i SVERAKs katt-tidning. Sedan ett par dagar har jag två huskatter inneboende hos mig, de ska bo här i någon månad. Jätteskoj. De bor i stora sovrummet och tycks trivas bra efter vad det ser ut som. De är lite olika i "personligheten", det är kul att studera.

Hej kalleankasmormor!

Kattrelaterat: Trevligt  med kattprat, det bästa som finns nästan. Det är lite knepigt att veta skillnader på olika kattrasers karaktärer, men det dök upp lite i huvudet som man lärt sig och så hittade jag lite info i senaste numret av i SVERAKs katt-tidning. Sedan ett par dagar har jag två huskatter inneboende hos mig, de ska bo här i någon månad. Jätteskoj. De bor i stora sovrummet och tycks trivas bra efter vad det ser ut som. De är lite olika i "personligheten", det är kul att studera.

oopps! vet inte vad jag tryckte på för tangenter nu men meddelandet gav sig iväg. Oj då, i två upplagor till o med. Det är väl nån  freudiansk felhandling då.  Skulle ju just börja skriva om Matrelaterat. Forts svar till kalleankasmormor:

Matrelaterat: Oj. Får du så lågt Blodtryck. Det var riktigt lågt. Det låter bra och intressant med dina funderingar om att äta säsongsinriktat. Det har man läst om här på forumet och det verkar ju också som något naturligt sett ur historiskt perspektiv. Det du också skriver om att äta naturligt i fråga om sortiment av produkter (om jag förstod dig rätt), det blev en plötslig inspiration för mig att iaf hålla fast vid den typen av matvaror. Till exempel smör istället för margarin och sådär. Det kan man ju tänka på, även om man nu får för sig att ta steget ut från lchf-banan. Jag tror att jag kan hålla fortsatt låg nivå på sockerprodukter. Nu har det varit verkligt låg nivå på det dessa 4 månader, i jämförelse med "som vanligt". Nästan inget socker alls. Men det är klart att lite bröd har det blivit (även det i betydligt mindre mängd än tidigare) och bröd är ju (blir ju) socker det med enl som man lärt sig via forumet här.

Men jag vet inte riktigt var jag står ännu - mest det att jag från att ha varit entusiastisk, hoppfull och litat på sådant jag läst om lchf:s hälsosamma och viktreglerande fördelar, nu blivit mera tveksam. Så jag står och vacklar med ena benet på vardera sidan, fast ännu så länge med lutning åt lchf :o).

Ja, jag håller med dig, man kan bli lite trött på begränsningen i mathållningen också. Jag skulle vara lchf:aktig nu och äta kokta ägg med smör och majonnäs - det kändes inte kul riktigt, smakade ingenting…
Lite spontana, ogenomtänkta funderingar blev det visst.

Har du hållt på länge med lchf?

Hej, Birma

Denna omgången har jag hållit på sedan i mitten av mars, men jag körde en omgång på några månader förra året också. Det känns som om jag nte riktigt klarar att hålla vid det. Som om min kropp behöver lite mer kolhydrater för att må riktigt bra. Jag talar då inte om några mängder socker för, precis som du, är jag väldigt nöjd med att äta mindre socker(även om jag var relativt måttlig även tidigare) Men jag känner att kroppen mår bättre av mera grönsaker, frukt och lite bröd någon gång. Jag kan däremot erkänna att jag längtar efter att någon gång få äta lördagsgodis. Jag har inte ätit en bit på 2,5 månader om man undantar enstaka bitar mörk choklad. Men jag saknar  saltlakrits, som är en favorit. kanske för att den höjer mitt låga Blodtryck!? Det jag tycker är svårt är att man inte kan ta avsteg utan att bryta ketos. Hade man kunnat det hade jag aldrig haft något problem med kosten. Ja, nu blajar jag på lite, men det är givande att få bolla lite tankar som inte kommer upp så ofta på forumet(av naturliga skäl, förmodar jag) Kan du ta avsteg från maten utan att du får problem av nåot slag? Hur länge har du själv hållit på?

kalleankasmormor. Spännande att läsa det du skriver om din lchf-resa, och reflektioner. Trevligt att bolla tankar och det känns paradoxalt nog som att man blir några snäpp mer inspirerad att hålla fast vid kosten, trots att vi berör en hel del tvivelsmål kring densamma åtminstone i sin striktare form. Själv har jag inte provat den så kallat strängare mathållningen av lchf. Men föreställer mig att jag skulle ha svårt att äta bara smör, kött, fisk och ägg.

Vet inte om jag har så god koll på mig att jag riktigt vet om avsteg ger problem. Men de tillfällen jag hamnat i avsteg
(oftast när jag varit bortbjuden) såsom potatis, pasta, godis eller sött fikabröd - då har det iaf hittills inte inneburit annat än att det stannat vid avsteget. Inte fortsatt att äta detsamma nästa dag, och nästa så att säga. Men kanske jag sätter i mig för mycket mjölk- och mejeriprodukter, sett ur viktminskningsmöjliget. Börjar tro det. Kanske överäter av de produkterna. Men man ska ju äta tills man känner sig nöjd och belåten sägs det. Men måhända att det blir för mycket ändå av de produkterna (filmjölk, keso, grädde, ost, creme fraiche).

Har hållt på lite drygt 4 månader med kosten. Men som sagt inte i striktaste varianten. Nästa avsteg blir nog saltlakrits… nu när du nämnde det alltså liksom. Tack  för det du. Även här en favorit nämligen, och det har det varit sedan barnsben. Gott (tyvärr). Men eftersom man inte gått och rotat i affärernas godishyllor på sistone, så har det märkligt nog med viss lätthet gått att låta bli.

Hej, Birma!

Glad att jag kunde bidraga med lite saltlakritspåminnelse!

Hur har det gått med viktnedgång för dig? eller du kanske inte är i behov av att tappa i vikt? Mjölkprodukter är också min akilleshäl - månne det finnas ett släktband någonstans?? Hur mycket mjölkprodukter petar du i dig?

Ja, det var hemskt snällt  av dig att påminna, jag som nästan hade glömt. Åker kanske ned lite svarta saker i varukorgen nästa gång man är och handlar bara för det nu! 

Med viktnedgången trodde jag att det hade hänt något positivt för ett par månader sedan. Då var det plötsligt 3 kilo minus och mitt mål är att gå ner typ 10 kg. Men nu är det tillbaka vid utgångsläget igen dvs 70 kg (166 lång). Kom på sedan, att det nog var efterdyningar från vinterkräksjukan som fixade till de där minuskilona den gången. Men den metoden vill jag aldrig mer "använda". Den var inte kul, om man säger så.

Börjar nästan tro det jag också, släktband nånstans :o). Hm, jag vet inte riktigt hur mycket jag sätter i mig, men det känns som det nog är för hög kvantitet mjölkprodukter. Tror att 1 liter fil till exempel tar slut på ungefär 3 dagar i detta enpersonshushåll. En halv liter grädde på 4-5 dagar och jag kan inte beskylla katterna för mer än en bråkdel av gräddåtgången. Sedan rätt mycket ost ovanpå det. Märker att jag kan gå och skåpäta av mejeriprodukter. Den typ av ätande som inte enbart utgår från hunger, utan också för att det "är gott" skulle jag tro. Fast i början trodde jag det var helt ok att göra så, eftersom det är produkter med 5 kh eller mindre per 100 gram.

Man borde göra som med saltlakrits, låta bli att köpa hem det. Näe, det vore att ta i. Eller om jag byter ut filmjölken mot saltlakrits vid nästa besök i affären. Men VAR  fick jag nu det där med saltlakrits ifrån? Nån som sa nåt…

Saltlakrits är gott. Det kan jag sakna. Förrut kunde jag äta en hel påse med salta bumlingar. Undrar om det skulle gå idag? Det du skriver om att gå och småäta ost mm, det känner jag igen. Jag föll för ost och smörrular, det har blivit rätt många sådana nu ett tag. Nu försöker jag begränska det lite men jag tycker nog att det är bättre att äta det än att falla dit på massa socker. Och smör är ju så gott, tänk vad jag missat under hela mitt liv. Jag njuter av smörklicken på de varma grönskakerna.

Vilka är era favoriter bland saltlakritset? Jag är väldigt svag för salta S, både de "puffiga" och de vanliga, salta tungor funkar också…Kom just på att jag ägnar mig åt självplågeri. Måhända utsätter jag även vissa medsystrar och det gör att det känns ännu bättre

Fast jag håller helt med om att det är en höjdare att få äta grädde, CF, smör och andra härligheter!

Favoriter, hm…. Det är alla de sorter och Dagens Favorit har skiftat genom åren. På sistone har Tyrkisk Peber, Djungelvrål och Ahlgrens Lakrits Däck varit några av favoriterna. Fast är Ahlgrensdäcken salta? De kanske bara är lakrits. Sedan har de lösgodis på Willys, några rätt så stora avlånga runda, skummiga saker som är vansinnigt goda och fyller upp hela munnen med lakritsvälbehag. Förr på tidiga sjuttiotalet fanns det ett tuggummi i saltlakrits som hette Riff, det var mossgrönt och envart tuggummi låg inpackat i ett guld-grönt metallpapper. Köpte alltid detta och även tablettasken Salta Katten.

Nu ska jag gå och koka ett ägg och salta det nogsamt. Sedan ska jag sätta mig med ägget och leta lchf-vänliga lakritsersättare :o) här på forumet, som jag har för mig om att jag sett tidigare.

Lakritspucken! Jag har hört att den kommit tillbaka! Nåväl, koka ägg var det ju. Så dumt. När jag var barn trodde jag inte att vuxna och/eller gamla gillade godis - jag hade fel.

Ja, just det ja kickelina66, Salta Bumlingar icke att förglömma! De räcker läääänge i munnen. Tack  ska ni ha kickelina66 och kalleankasmormor för vänligheten att påminna om alla läckerheter! Imorse på väg hem från nattjobbet ställde jag mig utanför ICA för att invänta 08-slaget när de öppnade. Skulle köpa alla de där fettbemängda mejerivarorna som numera ingår i kylskåpssortimentet här hemmavid. Får syn på en hylla med Tyrkisk Peber. Står och glor, går med nedslagen blick därifrån, ingen Tyrkisk Peber åkte ner i varukorgen.

Äh, SÅ farligt var det inte med deppiga nedslagna blicken, faktum är att något ändå har hänt sedan jag började med lchf. Det är helt klart så att godissug inkl saltlakritssug har dämpats påtagligt. Jag vet inte om det har med kosten i sig att göra eller om det bara är det man avhålligt sig för att man bestämt sig för det, och att det i sin tur medfört "avgiftning".

Satt och kollade på Smörsidan i em och förundrades lite över deras försiktiga stil att marknadsföra sig: Använd gärna smör men med försiktighet, i den stilen. Trodde jag skulle hitta lite lchf-sidor bland länkarna, men hittade inte.

Smörlänk

#155 RIFF! Underbart med någon mer som minns!

Oj! Inte trodde jag att någon skulle känna igen Riff inte!
Vad kul Maia! En Riff-kännare till.

Jag säger bara RIFF - detta underbara tuggummi, vars like aldrig mer kommer att tillverkas! Jag var nästan beroende!! Fast jag håller helt med dig, Birma, det är mycket lättare att stå emot lakritssuget nu!

Jag känner också till Riff. Köptes på kiosken av kiosktanten. Tänk att hon inte blev galen nän stog där i luckan och skulle bestämma sig vilka godisar man skulle ha för sin enkrona. Nä fy nu känner jag mig gammal.

En annan sak är  som är lite konstigt är att jag kan prata och läsa om smågodis utan att tokspringa till affären och köpa. Jag har tom gått förbi en affär som sålde salta bumlingar och inte köpt några. Jag undrar också om det verkligen är suget som blir mindre på lchf eller om det är att man bestämt sig.

Hihi - ni hindrar mig! Måste ju ge mig iväg till mitt jobb nu på stört och nu riskerar jag komma för sent bara för det här med Riff. Så jag tänkte stänga ner datorn nu men här sitter jag och skriver! Det är riffets fel! Det var så underbart gott det där tuggummit och man köpte det alltid.

Tänk att här finns fler riff-kännare!
Nä nu måste jag rusa….

Kommer ni ihåg att det fanns jordgubbsriff - naturligtvis totalt misslyckat. Ungefär som blåbärsO´boy - är det någon som minns det? Eller O´boy med jordgubssmak! 

Påronbugg!!

O´boy med smak har jag aldrig hört talas om. Det låter inte speciellt gott.

På tal om tuggummi, på 80 talet hette det bästa lakritstuggummit sheik(osäker på stavningen).

#164 O´boy med smak fanns i början av sjuttiotalet=för evigheter sen…Det hade ju alltså inte blåbär+chokladsmak utan istälet för chokladsmak. Men det var ingen höjdare direkt!

Jag tror tuggummit heter Shake och jag hålle rmed om att det var musmsimumsi(om än inte i Riffklass…)

Hm, jordgubbsriff. Nej, tror inte jag minns den. Inte heller blåbärs-O'boy. Men gissa om jordgubbs-O'boyen bitit sig fast i minnet. Åh vad jag gillade den. Har många gånger gått och letat och undrat om den skulle komma tillbaka någongång. Snacka om avsteg ifall man skulle få syn på den i affären igen. Underbart mild, rund och god smak såsom jag minns den.

Shake, sheik… Nä jag vet inte heller hur det stavas. Men VAD var det för tuggummi? Känner igen namnet så väl, så antagligen innefattade det en favorit här också. Utseende, färg? Särförpackade, eller i paket?

#145
Tänkte på det du skrev ovan om Blodtryck. Kom att fundera. Har bltr och lchf ett samband med andra ord? Vet du något mer om det? Blev nyfiken. Men vilket lågt Blodtryck du har!

Leonberger, jag var tvungen att kolla upp om jag såg rätt hund framför mig. Är lite dåligt bevandrad i hundraser. Men har haft en hund, en samojedtik. Så snäll och mild så det finns inte. Sedan tycker jag om att se en programerie, vad heter den nu? Det är på TV 4+, en kille som är beteendeexpert på hundar. Ser ofta det programmet.

Jodå, jag såg rätt hund framför mig. Slog upp bildsök på google, så himla fina de är!

Kom på det. Cesar Millan heter killen på TV.

#167 Kul att du minns O´boyen - det känns bra att jag bidragit med ett smakminne till, utöver saltlakritsen!

Ja, det är himla jobbigt med blodtrycket och det mest retliga är ju att meningen med hela LCHF historien var ju att min man skulle få ner sitt Blodtryck, vilket visserligen skett men mycket marginellt. Fortfarande ligger han oftast på runt 150/95. Fast det klart han stressar ju också tyvärr. Jag tror kosten kan påverka blodtrycket på två sätt. Dels genom själva sammansättningen i maten(hur vet jag dock inte) och dels genom att man oftast tappar i midjemått och vikt.

JAg säger bara en sak - Caesar! Jag ÄLSKAR honom och har lärt mig massor av bra grejor från hans program.

Ja, jag tycker att Leonbergern är en underbar hund och vår kille är så himla gossig. Fast just nu är jag väldigt orolig för han är sjuk och veterinären befarar att det är en i stort sett obotlig sjukdom som, om vi har riktig otur, kan leda till att vi tvingas avliva honom. Jag får inte besked förrän på onsdag, så du kan ju föreställa dig hur bra jag mår.  Så snälla håll tummarna för honom - och oss.

#168 Usch vad tråkigt med hunden, hoppas att det går bra för er. Håller tummarna så hårt jag kan.

kalleankasmormor.
Nej vad tråkigt att höra om eran hund. Förstår att du måste vara hemskt orolig nu. Jag håller tummarna, hårt, hårt för att allt ska gå bra.

 Han är sämre idag, så tack för omtanken.

kramar

Lena

Så hemskt ledsamt :(

Tack för din omtanke! Idag skall jag in och göra en stor ultraljudsundersökning på honom och troligtvis får vi svar på vad som är fel. Har förberett mig på det värsta - även om jag vet att det inte hjälper ett skvatt. Fast det skall bli skönt att slippa ovissheten.

#173: Varma tankar till dig och vovven!

Tack <3