OT - Raringens känslodravel
Det här är rätt mycket OT, för jag tror inte det har med de numer väldigt få kolhydraterna att göra, men jag känner ändå för att prata av mig lite. Kanske ändå. Kanske inte. Ni som inte är intresserade av mina snurriga tankar behöver inte bemöda er, där är ok.
Igår, och ännu mer idag, har jag känt mig lite nere. Går runt och tänker lite småsorgsna tankar, är vemodig, kramsjuk och känner mig ensam. Har inte fattat vad det beror på. Jag har rätt många vänner och träffar dem ofta. Det är inte många kvällar i veckan som jag inte har kontakt med andra. Räknar man in MSN så är det precis varje dag.
Särbon och jag har kontakt dagligen. Vi är sådär nästan odrägligt, nyförälskat snuttigulliga större delen av tiden och gör varandra lyckliga bara genom att skicka ett litet meddelande på något sätt genom cyberrymden.
Just ikväll är en ensamkväll för min del. Går hemma och pysslar i lägenheten, lyssnar på vemodig musik och känner mig smånere utan att förstå inte varför. Tills jag kom på att det måste vara PMS! Det borde vara dags snart.
Det som skulle kunna vara skillnaden är att jag nuförtiden inte är suicidal av PMS. För ett år sedan kände jag mig totalt värdelös, ensammast i världen och funderade på olika sätt att avsluta tillvaron. 3-4 dagar i månaden. Inte så lyckat kanske. Å andra sidan slutade jag med p-piller för ett år sedan också just för att jag hade så gruvlig PMS. Och jag känner inte igen den längre! Inga PMS-finnar. Inget chokladsug (lycka!). Ingen svullnad i kroppen. Lätt vemod och gossug. Det kan ju vara en kombination av både p-pillerstopp och LCHF, vad vet jag.
Tillbaka till den röda tråden… så känner jag mig lite småensam ikväll och ville mest säga det rakt ut i rymden.
Kram på er allihopa!
Kram på dig tillbaks, du behöver inte känna dig ensam:) Här finns för det mesta ett läsande öga.
Kram tillbaka på dig! Du låter som du behöver den!
Om jag tillåts vara lite så där odrägligt.. äldre så kanske jag ska påpeka att vemodsdagar kan vara en del av livet och så länge man inte överväger att slänga sig i Islandsfallet är det bara att drícka lite te, sucka, lyssna på musik och höra av sig till förstående vänner.
Eller om man säger så här - hur ska du känna igen dina humörtoppar om du aldrig har några humörbottnar ibland?
Fabricati diem, pvnc!
Åh, stackars dig. Hoppas du hittar ett sätt att hantera det på. Själv börjar jag nog lätt tröstäta när jag känner mig nere. Inte så lyckat eftersom det är kolhydrater jag vill ha då.
Stor tröstekram!
Jag tror jag känner igen din känsla.
Helst vill man bara vara glad hela tiden, och må bra. Men så är det ju oftast inte.
Detta kommer säkert gå över snart, men så tråkigt när man är i det….
*Ger dig en kram*(som jag också kan behöva)
Greensis, klart du får vara lite odrägligt pretto och säga så det är ju alldeles sant. Kan ju vara lite skönt att vara lite lagom smådeppig och fundersam över livet istället för att rusa runt som en kalv på grönbete hela tiden. Men Islandsfallet skippar jag gärna. Det växer för mycket E.coli i Fyris för att jag ska vilja ens tänka tanken på att bada där alls.
Uttelille
Kram på dig med!
Kramar från mig också!!! Vad skönt att din PMS har blivit lindrigare.
Ensam är du inte, även om det ibland kan kännas så. Har du nån feel good movie du kan koppla av med och utnyttja den där "kramis-känslan?" till max? Lite självpepp och känslosvall?
Här blir det Desperate Housewives säsong 3 jag ska bänka mig med.
kram igen!!
Film.. ja det kanske kan vara något. Och sticka lite.
*lyssnar på Colourblind*
Här kommer lite fler kramar! 
Ibland kan det också vara rätt skönt att tillåta sig att bara sätta sig och frossa i melankolin en liten stund. 
Underbar låt, ja filmen, hela skivan. Min favorit är In the arms of an angel..och Tears in Heaven.
Det var kanske inte så uppmuntrande låtar, men det är verkligen en simpel och vacker film och musiken är slående. Nu såg jag den filmen vid en tidpunkt i mitt liv då jag verkligen behövde den, så den har en speciell relation till.
*sitter och lyssnar med dig*
Nej, nu läste jag igenom mitt svar, det blev ju fel, menar simple på engelska och inte svenska. En enkel och vacker film.
Är lite så jag med för tillfället, känner mig lite övergiven då sambon är ute på fest, äldste sonen är hos sin pappa och småbarnen sover där uppe… Bästa kompisen jobbar, har ingen som kan komma hit, kan själv inte åka någonstans… Ibland är det skönt att vara ensam, men inte just när man är såhär "smådeppig" och känslig. Lite nedåt får det vara ibland, då känns lyckan så mkt större när den kommer!
Kramar på dig, du är inte ensam!
Sådär känner vi väl alla till mans ibland. Helt normalt men inte så kul medan det håller på. Pyss o kram på dig gumman!
#10 Jag har också en lite speciell relation till den filmen. Hörde minst 5 av låtarna i den innan jag såg filmen och tyckte de var jättebra allihop. Och sen såg jag filmen och blev helt kär. Den är jättefin och otroligt sorglig. Oväntat slut vilket inte gör det sämre heller.
Kom på något bra.. imorgon ska jag hälsa på favvohästen. Det är ju helg! *stickar vidare med filmen bredvid datorn*
*yay* Se där!
Forsätt i samma anda så känner du dig nog starkare efter den här kvällen än tvärt om.
Fastnade på utube, lyssnar på I grieve nu. Sitter och fnular med lite foton och sympatideppar med dig en stund.
Funderar starkt på att gå isäng. Får mer o mer ont i halsen. Lite varm choklad, borsta tänderna o så en tidning i hopp isäng. Typiskt att bli sjuk nu när värmen verkar komma hit till oss…vi hade faktiskt blå himmel o 10 grader varmt i solväggen idag. Fast det blåste kallt från Ryssland… Nåja, sommaren kommer att bli finfin!
Vad stickar du Raring? Bild när det blir klart va´!?
Det håller på att bli ett par sockar. Helsvarta denna gång. Kan lägga upp en bild på det förra paret som är efter samma mönster.
Starta ny diskussion