Aptit/hunger på gott och ont
Nu har jag ätit LCHF i tre månader. Jag har inte gått ner i vikt även om jag möjligen ser lite graciösare ut.
Det jag ser som den stora vinsten, men ärligt talat också ett problem, är att jag inte blir hungrig. Det är så skönt att inte, som så ofta tidigare, ha den där nästan magkatarrsaktiga hungersvedan i magen. Jag står mig länge länge på ett rejält LCHF mål, härligt! Men, och det är det som är haken, när jag inte längre klarar mig på det förra målet, blir jag inte hungrig. Jag känner att jag behöver äta först när jag blir yr, svag och nedstämd, inte när jag blir hungrig som förr. Då har det i allmänhet gått för långt för att jag ska må väl av det och det tar ett bra tag att få upp blodsockret igen.
Det är som om jag skulle behöva äta efter klockan som Skalman.
Känner någon igen sig i detta?
Att inte magen blir ett svart hål är det normala, man märker riktig hunger på andra sätt. Det är inte så lätt att vänja sig vid, men det som förr kändes som svidande tomhet i magen är ofta kemiska reaktioner på grund av floran därinne.
Jepp, blir också yr, och matt. Har börjat lära mig det nu. Om jag inte ätit på ett tag, så ser jag till att göra det, annars blir jag yr.
Tycker dock att det e en härlig känsla, inte yrseln, men att inte vara vrålhungrig. Förr tyckte jag inte om att laga mat, jag var otålig, nu kan jag njuta av doften och processen. :)
Min kropp säger till om mat var 5 timme, men yr och matt blir jag inte
#2 Jag blir så ibland och andra gånger blir jag jättehungrig det är olika.
#0 Men det är väl inget fel att äta på bestämda tider? Du verkar ju behöva det och du känner din kropp bäst, ingen här kan säga att du MÅSTE göra på ett visst sätt, alla måste hitta sitt eget.
Jag menade ca. 5 timmar mellan frukost, lunch och middag
Starta ny diskussion