Det första jag vill berätta, särskilt för er som följt mig ett tag och vet att jag haft tämligen jobbiga omställningsbesvär, är detta:

Det verkar ha gett med sig!!!

Från att inte ha orkat mer än runt täkten med hunden, med mjölksyra och andfåddhet som konsekvens. Till långpromenader i rask takt utan minsta trötthet.

Och fort gick det. Det bara vände.

Så ni som fortfarande kämpar i det sega tröga landet där musklerna inte hajar nånting, hav tålamod! Nu är jag en av dem som vet att det går över - yippey!!!

Hurra! Det låter uppmuntrande. Men smileysarna gör mig trött bara av att titta på dem!

Den här gången var det faktiskt inte jag som stammade!

Grattis! Va skönt det måste vara att det har vänt!

Åh, va kul att titta in i din mysiga lilla lya eremitha! Vilken mysig bild på dig och vovven!! Jag tänkte jag skulle sitta ute och sola lite idag men det kändes mycket kallare idag än i går,suck! Så nu varvar jag mellan att springa ut en stund och känna efter om det blivit varmare till att sitta här vid dumburken. Svårt att slita sig vet du….! Kramkram till dig och vovven!

HAHA!! Vilka fräna smileysar!! Me like!!

#2 och 3: Tack för responsen!

Det är delade meningar om smajlgubbarna. Själv gillar jag dem! Men jag använder dem med måtta enligt mitt mått mätt. Du får väl försöka låta bli att titta på dem .

Jag har hjärnslir när det kommer till stamningen, förstår inte??? 

#4: Tack för det! Skönt, yes! 

#5 och 6: Tack, vännen!

#7 Nej, det blev visst ännu konstigare när jag försökte korrigera!  Ursprungligen blev det dubbelinlägg från mig, då redigerade jag det andra så att det stod nåt annat. Som nu är helt obegripligt!

*Oooh*, vilken underbar kille (ja kille var min första tanken, ber om ursäkt om det är en tjej)! Malamute m husky i el renrasig? Vacker! Pyss på nosen från min Tassa…o mig med!

Kul att du blivit rask i benen. Själv är jag konstant lat men kanske jag får en extra kick under sommaren nu när jag lagt av med att stoppa i mig en massa skräp.

En 2 år gammal vinterhälsning från mig, Mellis o Tassa!

#8 Så det kan bli! *ler igenkännande*

#9 Tack så jättemycket för den fina bilden. Det ser mysigt ut med så mycket snö.
    Jo, Manook är en kille, fyra år, kaxig men snäll. Malamute utan inblandning. Vad är Tassa för sort? Finsk spets kanske?

(Manook skulle antagligen tycka det vore finfint att få pyss på nosen av Tassa )

#11

Se där, man har lite koll iaf! Tyckte han såg lite för kraftig ut för att vara en tik! Kråmar mig stolt!

Tassa är en eurasier. (http://www.eurasierklubben.se/)

Det är en ren sällskapshund. Väldigt snäll, flockbunden, vill alltid vara med, lat o totalt ointresserad av jakt (gäller inte katter utomhus dock). Vaktar dock gård o flock även om den på intet sätt ska vara aggressiv. Tassa är tyvärr världens fjolla, mörkrädd o tål inte karlar särskilt bra. Hon skäller ut dem å det grövsta o det tar lång tid för en man att bli vän m henne. Mig veterligen har det inte hänt ngt men som valp kanske?

Karlar på 4 ben är också lite jobbiga, måste hållas kort men kan vara roliga att leka med. Så länge de vet sin plats alltså.

Hon älskar snö (svalt o skönt) o snöhögar (stenkoll på byn uppifrån) o avskyr dåligt väder (frissan blir i olag). Ligger lös ute mest hela dagen o älskar att åka bil, somnar i bagaget o kan ligga där o sova hela dagen, bara hon får följa med.

Levererar här en liten lägesrapport innan jag lämnar lyan för en vecka.
    Intagande av föda fungerar precis som det ska. I en annan tråd tipsades om Formfixaren, ett program som visade sig passa mig utmärkt. Ligger på 1500 kcal om dagen och förhållandet 5/20/75. Äter mig mätt och är belåten.
    MEN vikten rubbas inte!!! Ska bli intressant att se om något hänt om en vecka när jag kommer hem.
    Noterade en intressant sak häromdagen. Jag har haft en ovanligt intensiv vecka med mycket att göra, både inför resan och annat. En dag fick jag en ordentlig stressreaktion, hela systemet av stressmekanismer slog till och gjorde mig helt funktionsoduglig några timmar. Under den stunden upplevde jag ett starkt sötsug, något jag i princip aldrig känner annars. Kopplingen mellan stress - hormonpåslag - sötsug blev väldigt tydlig.
    Men då lurade jag systemet och sa NEJ, här blir det inga sötsaker . Det var faktiskt lätt när jag förstod varför suget uppstod.

Önskar er alla en härlig Valborg och första maj, med mycket vår i luften!

Eremitha roligt att Du har provat Formfixaren jag tipsade om.

Du kan väl tipsa oss om buggar i programmet som jag tycker är välgjort i Windows programuppställing så man känner igen sig.

Det andra programmet Dietist XP Free är också bra men har en bugg när man sparar dagens registreringar i databasen.Detta kan bero på att det är ett strippat program från det mera officiella fullskaliga varianten.

Men för oss bara behöver veta Fett + protein + kolhydrater räcker det. Det finns en bra manual som medföljer.

Jag kanske är kritisk till programmens utseende , men det kommer nog ann på min bakgrund , som företagare i databranchen.Men jag har även använt Minmat.net som funkat bra.

Hej alla lchf-vänner! Roligt att "se" er igen. Jag har varit borta ett tag, en vecka på Mallorca med min kör och med min hjärtevän.
    Det var en fin resa.
    Med tanke på att det var tre konserter samt två gemensamma middagar inlagda under veckan, hann vi med en hel del på egen hand också. Vädret var sommarvarmt och vackert. Hotellsängen hård och knölig. Sömnen kom på undantag och värken i kroppen frodades. Men vad gjorde det?
    Det gick mycket bra att hålla lchf-linjen där nere. Frukostbuffén var enorm, bara att plocka av allt. Det stora fruktbordet fick förbli ögonfägnad för min del. Kakor och wienerbröd tittade jag inte ens åt, reigstrerade bara i ögonvrån att det fanns.
    Två saker var lite märkliga. Det fanns inte vispgrädde till kaffet. Och smeten som de gjorde omelett och äggröra av var SÖT. Så det fick bli kokta och stekta ägg.
    Två avsteg gjorde jag under veckan, vid första och sista kvällens middagar. Första desserten var en underbar Chokladmousse! Jag njöt i fulla drag av halva portionen, sedan kändes det nog av det söta. Men sista kvällen kom det in en gudomlig pannacotta med jordgubbsbitar. Den var något sötad men inte så det störde. Och den lämnade Eremitha inte en bit av!
    När jag kom hem var jag svullen och hade värk i fötterna. Om det berodde på kolhydratintaget, eller på den löparinsats jag gjorde på flygplatsen i Palma, vet jag inte. När vi kom till gaten och det var tjugo minuter till avgång upptäckte min älskling att hans väst nog var kvar vid säkerhetskontrollen. Jag avgjorde snabbt att jag sannolikt var den som var mest lämpad att springa och hämta den. Det var sjutton kilometer dit ungefär, eller kanske sjuhundra meter,  och lika långt tillbaka, och jag gjorde det på tio minuter. För en som knappt orkade tvåhundra meter långsamt utan hjärtklappning och mjölksyra två veckor tidigare, var det en hyfsad bedrift.
    Både vi och västen kom med planet hem.
    Vid hemkomsten vägde jag precis lika mycket som jag gjorde dagen jag åkte. Dagen efter hade jag gått ner tre kilo, men det var på grund av en halv Furosemid samt Laktulos, vilket gjorde att vätskeöverskottet rann ut både här och där.
    Skönt att vara hemma igen och komma in i vardagens vanor. Inte förrän idag, torsdag, känner jag att jag har landat, är normalt vaken och någorlunda intresserad av aktivitet.

Åh, va mysigt du verkar ha haft det Eremitha! Blir jätte avis! Jag vill oxå till Mallis ju!!  Det blir att satsa på maraton nu då efter denna löpbravad som du åstadkom på flygplatsen!

Kul att du haft det bra och välkommen tillbaka!

Tack ska ni ha, miagumman och greensis! Inser ändå att träning till eventuell mara nog bör inledas lite försiktigare än värsta racet.          

  Hej och hå!! Lite trött??? Asch då …

HAHA!! Jag letade febrilt på nätet efter joggande smilisar men hittade inget! Ser här att du haft bättre lycka! Dock hittade jag dessa träningsfreaks: 

Härligt gäng eller hur?!

Nä men Eremitha….
Vad är det jag har missat?
Tyckte det var länge sedan jag såg dig på forumet och så dyker här upp en - alldeles din egen tråd. Den har jag missat helt. Tills nu. Nu tänker jag inte missa den mer.
Vad skoj att följa din lchf-resa och vardag!
Blir alldeles avis på bilden däruppe, där du är ute och går med hunden. Vill flytta till landet när jag ser sånt där! Men bara på dagtid. På nätterna verkar det läskigt, för en lite smått mörkrädd.

Här har heller inga kilon rört sig nedåt. Attsingen!
Men en dag vet du. Skam den som ger sig.
Lycka till med allt!

#18: Vilka sköna typer! Intervallträning, kanske?

#19: Vad kul att du är här, Birma! Nu ihelgen ska jag flytta till stugan (där bilden är tagen), för nu är det VÅR så in i bomben! Där blir det rätt mörkt, men de ljusa sommarnätterna är ju i antågande.

Kilona ska vi vänta ut, eller hur? Ge upp finns inte i vår ordbok