Hallå, uttelille, vad jag känner igen en del av dina grejor. Det går över, bara fortsätt, ge inte upp.

Jag åkte ju in på sjukhus, iltransport, med vad man trodde var hjärtinfarkt beroende på hjärtklappning, andningssvårighet osv. Hm.. det var ingenting, bara min egen stress som orsakade det. Jag känner igen en hel del av det du säger/beskriver men det har försvunnit nu, jaja utom det där att jag är fortfarande trött och seg men det är nog inte kostens fel.

Kämpa på bara, du kommer att klara detta och som alla andra innan mig har berättat i olika trådar så beror en hel del på omställningar i kroppen.

Ja, jag vet, man kan vara färdig att ge upp när man känner av krämporna, men… gör inte det, det går över.

Kram och fortsätt kampen.

#1 Du tror det

Men det där med att oron/stressen gör det värre är sant. Kan ju få hjärtslag av mina egna tankar och få för mig att jag ska dö. För det känns ju sådana lustiga tryck i hjärttrakten som jag aldrig känt. Allt man känner är så främmande. Det är det.

Nä, jag vill ju inte ge upp.

Man tycker ju att man borde få i sig mer näring på denna kost än innan. Det var ju mest fettsnålt, grönsaker och gröt jag åt.

Förresten. Något jag märkt, som inte är kul,är att ådrorna på kroppen börjat synas mycket tydligare! Vad kan det bero på? Både de vanliga ådrorna och små bristningar.

kan tänkas vara för att du inte har lika mycket vatten i kroppen. kroppen sväller av och då syns det som inte kan svälla av mer. har märkt samma grej och tyvär måste jag säga efterso jag har BAUTA åderbråcket på utsidan av ena benet går från höften till mitten av vaden) och min enda tröst är att dom kan bli lindrigare när man går ner i vikt…

Uttelille, har Du panikångest? egna tankar som skulle kunna medföra hjärtslag - förväntansångest, får för sig ska dö - av maten?? låter som generaliserad ångest, allt man känner är så främmande - om man känner efter -skräck/ångest för sjukdom.

Känner man efter tillräckligt mycket och ofta - så känns allt väldigt mycket - att hjärtat slår, pulsslagen=normalt, att tarmarna rör sig=normalt, andetagen -börjar man räkna dem, eller känna efter att man andas, så blir andetagen grundare, snabbare, hjärtat reagerar på att man andas ytligt och snabbt, man blir rädd, hjärtat slår ännu snabbare, tills sist känns det som ett tryck över bröstet.

Man kan säkert må mycket bättre med hjälp av kostbyte, men kosten är inte som kognitiv terapi.

Nagelförändringar tar åtminstone tre månader på sig att synas, alltså - vad jag gör och äter idag, som skulle kunna ses i form av nagelförändringar - kommer att visa sig om tre månader, från idag.

#5 Jag har egentligen inte panikångest, men jag tror att övergångsproblemen jag hade i början har gjort att jag börjar känna efter hela tiden.
För jag tycker ju det låter löjligt att jag skulle få så mycket problem av att utesluta kolhydrater. Jag mådde ju hyfsat bra i övrigt innan så.

#4 okej, så du tror det kan ha med vattenbalans att göra alltså. Nåja, jag får se hur det utvecklar sig.

Idag regnar och regnar det! Visst behövs det, allt har blivit grönare väldigt snabbt, men det hade ju varit trevligt med lite sol
Hade tänkt att gå på stan och hitta bra dämpade skor och sukrin. Vad jag har förstått ska det finnas här i Norge. Magnesiumet är slut, så det blir nog inköp av det också. Pengarna går snabbt.

Sitter och funderar vad det ska bli till frukost. Älgfärsbiff med smörklick, Mat-Tinas äggkräm med mycket smör, stekt laxfilébit med sallad, bacon och äggula. Hmm…Vilket låter godast?

Endel säger ju att det kan vara bra att dricka kaffe innan promenad osv. på morgonen. Om man nu skulle lägga i kokosfett i kaffet, förstörs då den "önskade" effekten tror ni?

Igår hade jag en bra matdag, men smet ju in i affären och käkade upp en hel brietriangel på vägen hem i bilen. Att jag ska förstöra de bra dagarna! För på morgonen har jag alltid svullen mage när jag ätit ost.

Jag hittade sukrinet i hälsokostaffären!

Så ikväll ska jag nog göra varm choklad på vatten+kakao+sukrin+grädde.

Eller har ni något annat förslag jag ska unna mig med?

Energi kcal:

2017,80

Energi kJ:

8442,50

Proteiner:

113,94

Fiber:

24,95

Kolhydrater:

234,76

Vatten:

1429,97

Alkohol:

0,00

Fetter:

Fett:

62,59

Kolesterol:

552,40

E-mättade:

27,48

Mättade:

19,63

F-mättade:

9,21

Vitaminer:

A:

640,00

B1:

5,08

B2:

5,24

B3:

73,92

B6:

6,85

B9:

669,40

B12:

8,16

C:

72,00

D:

7,60

E:

9,04

Mineraler:

Fosfor:

1454,30

Järn:

25,12

Kalcium:

284,30

Kalium:

2604,80

Magnesium:

286,00

Natrium:

2663,70

Selen:

113,65

Zink:

16,05

250Gram Rågmjölsgröt
250Gram Havredryck drickf Oatly
200Gram Grönsaksblandning ärtor morötter bönor blomkål fryst
400Gram Äpple u skal
200Gram Köttfärs blandfärs (50% nöt 50% gris)
10Gram Olivolja
70Gram Äggvita
30Gram Äggula
120Gram Tonfisk i vatten konserv avrunnen
50Gram Tomat
150Gram Frukostflingor berik Special K
150Gram Havredryck drickf Oatly

Ungefär såhär åt jag innan. Tar jag bort flingorna så blev det inte så många kalorier trots allt. Jag undrar vad som är boven av detta ovan, till min IBS-mage. Samtidigt vågar jag inte föra in något för att testa om jag faller för kolhydratssuget. Någon kommentar?

Vilken dag alltså! Först sov jag till halv 11, drack lite kaffe med grädde i solen, satt lite vid datorn och stekte sedan biffar av 400 g nötfärs, lök, äggula.

 Jag hade tänkt att äta hälften när jag stekt dem, och hälften ikväll, men jag åt upp allt utom en! Jag fattar inte att jag kan trycka i mig så mycket! Dessutom nån liten blomkålsbukett till.

Vid 5-tiden gick jag till ett hästställe och kollade på en lektion. Börjde prata med en tjej om att jag var ridsugen, och då sa hon att många behövde hjälpmed att få sina hästar ridna. Och som en skänk från ovan kom en äldre kvinna och råkade behöva hjälp med sin! Jag åkte hem och bytte om, för jag skulle få provrida. Det gick bra!!! Så nu ska jag rida 2 gånger i veckan!!

Jag är så glad för detta! Det lyser upp min sista tid i Norge! 41 dagar till hemfärd nu!

När jag kom hem tog jag den sista biffen och krispiga salladsblad. Vilken perfekt matdag känns det som. Har kännt mig så mätt och inte småätit massa! Nu ska jag avnjuta lite kaffe med grädde

#9 Vilken bra dag! Ordentligt med mat utan småätande, ute i friska luften OCH ridning regelbundet tills du ska hem!

Grattis!

Underbart, Uttelille. Vilken flax med hästarna!

Å så roligt att få rida. Jag red mycket tidigare i livet, innan jag fick barn.

Idag har jag varit på kör i Svenska Kyrkan. Inte för att jag kan sjunga, men för att träffa kompisarna

En kompis är med i viktklubb och pratar bara om alla jävla kalorier det är i allt och kommenterar vad de andra äter.
Den andra hänger på och säger att, Jag har gått ner ett kilo(normalsmal) Nästa: Får du på dig byxorna då? och så vidare… Allt bara om vikt och jag vet inte varför, men jag blir så himla påverkad och stressad när jag hör detta. Känns bara som jag också måste gå ner massa och får dåligt samvete för osten jag åt på fikat där. Det blir så lustig stämmning och det låter bara som man ska leva på frukt.

Jag kan ju liksom inte säga: Kan inte ni vara så snälla och inte diskutera kalorier hela tiden, det blir så överdrivet och jag känner mig stressad och mår inte bra när jag hör det.

För då kan ju lika gärna jag gå.Men det vill jag ju inte heller.
Men det bara känns som alla får dåligt samvete, fastän de flesta är normalviktiga.

Jag riktigt bävar för Köpenhamnsresan. De kommer ju inte snacka om annat. Fy

Nån kommentar?

#13 Läs igenom det du precis skrev. Hör du inte hur osäkra och behövande dina kompisar är?
De babblar om kalorier och vikt för att de ser fel hos sig själva och vill bli perfekta varelser för då tror de att d blir lyckliga. Och snattret handlar om att bekräfta och bespegla varandra.

Själv hävdar jag att det blir inte mer sant eller mer viktigt bara för att många säger det. Du vet ju att din mage mår bra på mat av LCHF-typ, det är ju så långt mycket viktigare än ett kilo upp eller ner.

Egentligen är det rätt synd om dem om de inte har något vettigare att prata om.

hur mycket vet dina kompisar om hur du äter?

#15

Cirka 3 vet ungeär hur jag äter, men kommenterar det inte riktigt. Men en av dem är inne på samma spår och har gått ner mycket. Men hon verkar mer köra LCLF.
Jag orkar liksom inte diskutera kring hur jag äter för dem, för de är ändå bara inne på sitt kalorijagande.

Min nyfunna "kompis"(som jag börjar att ogilla lite, pga att hon tar så mycket plats, är brysk och lite hänsynslös/egoistisk, vilket säkert är hennes sätt att ta kontroll) sitter jämt med sin medhavda box med vindruvor, jordgubbar, ananas, melon och påpekar ju hela tiden att hon är så nyttig osv. Fattar inte varför hon snackar med mig om det hela tiden, som tror tvärtemot.

Visst hon har gått ner…vilket är kul för henne, men…hmm, vet inte vad jag vill komma fram till.

#14

Jo, jag hör väl egentligen hur det låter. Och jag vet ju att jag mår bra i magen av detta. Men ändå tycker jag det är jobbigt när de inte har annat att prata om. Men jag får väl låte dem snacka så tröttnar de till slut.

Uttelille: Om jag vore du så skulle jag tänka så här: om hon måste tjata om hur nyttigt hon själv är, varför försöker hon göra det? Vem vill hon bevisa det för? Sig själv eller andra? Behöver hon få bekräftelse på att hon har rätt?

Du ska inte behöva spela hennes spel. Nåt som jag själv lär mig är att ignorera sånt som jag mår dåligt av att höra. Tar det energi från mig så ska jag lära mig att stänga öronen. Bara nicka och se förstående ut, sen rensa ut hjärnan från skiten.

Peppa dig själv med tankar som du mår bra av: du vet bäst själv vad du mår bra av att äta. Du måste inte alls diskutera nånting, det viktigaste i livet är att DU vet hur du ska äta för att må bra. Vad nån annan tycker spelar ingen roll. :)

DU kan försöka byta samtalsämne eller faktiskt säga att du inte är intresserad av att diskutera bantning hela tiden… Men det är upp till dig vad du känner för. :)

#16 Man SKA inte behöva diskutera sin mat eller sin eller andras figur. Det tycks vara helt legitimt att göra det överallt… Irriterande!

Jag tycker att du ska flytta dig till något annat sällskap när de brörjar prata mat. Och om det bara är du och tjejerna som pratar smalhet och du inte kan byta sällskap, så byt samtalsämne eller gör något annat (gräv i väskan, läs en tidning, gå på toa) så att du slipper höra eländet. (När du kommer tillbaka är det läge för ett "Pratar ni FORTFARANDE om mat???")

Låt inte heller den där nya kompisen sätta sig på dig. Du skriver "Fattar inte varför hon snackar med mig om det hela tiden, som tror tvärtemot." Du kanske skulle fråga rakt ut? Hehe! Eller säg: "Varför pratar du om mat hela tiden? Det är inte nyttigt att vara så matfixerad…"

#16 Om man inte är rädd för konflikter kan man applådera lite långsamt och avmätt och säga ungefär "Hurra, du är jätteduktig som äter nyttigt. Bravo! Kan vi snacka om något annat än din bantning nu?"

Som min mamma lärde mig: "man ska inte vara otrevlig i onödan." När det är nödvändigt…

#19  *asgarv* Din ironi är väääldigt fin. Jag kan tänka mig att använda mig av dina kommentarer, så jag sparar dom.

Hahaha! jag säger som Lotta på bråkmakargatan: Fy Farao vad bra ni är! Ni får mig på rätt humör!

#17#18

Skönt att höra att ni också tycker att det inte ska behöva diskuteras vikt och smalhet och mat hela tiden! Jag var faktiskt nära att säga till. Så blir det tjat igen säger jag nåt litet! jag har ganska hög toleransnivå, men nu blir jag mest störd.

Jag vet inte vem hon försöker bevisa något för. Antagligen är hon nu i början glad för sin viktnedgång och vill dela med sig (men inte till mig tack!). Men att hela tiden höra att hon inte åt alla kalorier hon skulle och har gått ner si och så mycket, och mamma ska sy in byxorna och bla,bla bla blir som jag sagt väl många gånger nu, irriterande Men som du sa Jennix, om att stänga av öronen och nicka, det är precis vad jag gör! Jag känner bara: Orka!

Greensis:

Jag kommer helt klart använda mig av din metod! Är inte rädd för tjejen som jag innan pratade om! Sån bra kommentar

Jag är bara tvungen att skriva en sak jag blev glad över idag.

En kille som jobbar här utanför, gårdsarbete, kör ärenden osv. är här 2 dagar i veckan. Då brukar vi alltid prata en del.

Idag satt vi i solen, när han började berätta att hans flickvän på ett sätt gjorde slut. Han visste att det inte varit helt bra mellan dem, men blev ändå förvånad av "nyheten". Men de är vänner och så.

Men till saken
Efter han berättat allt sa han:
-Du måste tycka jag är konstig som säger allt detta till dig?!

Nej osv sa ju självklart jag, tycker det är intressant ju.

Så sa han:
-Jag tycker bara att det är så lätt att prata med dig, det känns som jag skulle kuna säga vad som helst. Jag har sagt saker till dig som jag inte sagt till nån annan. Du verkar så trygg och snäll( o så sa han nåt annat ord jag inte kommer på).

Jag blev iallafall jätteglad för detta. Skönt att veta att man är en god lyssnare, som folk känner sig trygga med. Det är ofta jag får höra folks livshistorier faktiskt. Undrar vad det är som gör att folk vågar öppna sig. För att jag inte är dömande kanske, och är verkligt intresserad. Nåja,det var dagens glada.

#22 Det är alltid fint att höra att man är en god lyssnare och samtalspartner. det kan man leva på länge.

#22. jag håller med, att kunna lyssna på människor är en konst. Kan man det så kommer man långt både i privatlivet och i arbetslivet.

Åh… sådant ska man spara på och ta fram och tänka på när de deppiga dagarna kommer. :-D

Idag känns det som jag har ätit hur mycket som helst.

Dagen började med kanske 40 g ost, sedan feta revben-ca 200 g, kaffe med grädde, sen kanske 100 gram gräddost! och sen 250 g blomkål med smör, oj,en slurk grädde där, och lite stekflott, mums, och efter ridningen var jag visst döhungrig igen…tonfisk med massor majonäs.

Detta går inte för sig alltså! Jag har ju inte karaktär för 5 öre.

Nä, jag behöver nog bli kär så man får annat i huvudet än mat