Det kanske är dags att putta upp den här artikeln?

Jag hade ätit ganska sockerfritt i ett helt år innan jag började med LCHF och abstinensen för min del var ganska "svag", lite trögare var jag och kände ibland att jag var lite seg i kroppen och tung i huvudet.

Men den trötthet(före LCHF-ätandet)  jag brukade känna på eftermiddagarna försvann i ett nafs. Den har jag inte haft sedan jag slutade med kolisarna nästan helt. Det finns de som kallar det "paltkoma", det brukar man få någongång på eftermiddagen före kaffet och många köper då något sött och gott till kaffet för att vakna till. Många känner nog till detta, när man har varit på någon föreläsning eller möte på eftermiddagen och blivit jättesömning?

Detta sista kanske inte hör hit .

Absolut att det hör hit, det är ju precis det handlar om. "Paltkoma" eller blir sugen på något till kaffet… är en del av abstinensen som vi slipper.

jag trodde paltkoma var när man blev trött efter maten för att man ätot för mycket.

#4 Jo det är precis vad paltkoma är, MEN det som är vitsen är att du får det inte alls av den här kosten.

För mig är det så att när jag drabbas av paltkoma (min man är född pitebo så vi talar "äkta" paltkoma på palt) då blir jag helt tung och slut i kroppen medan blodet rusar iväg till palten.
Blodsockerhalten blir så låg att jag knappt orkar röra mig (jag pumpar troligen ut för mycket insulin) och sen skriker kroppen efter något sött för att få upp blodsockerhalten igen. Det kallas "rebound-effekten" fick jag lära mig medan jag läste allt som kom ut av Paulun. Det blir en våldsam abstinens efter socker.

Observera att detta är min AMATÖRFÖRKLARING och jag vill gärna ha någon som kan det mer exakt. Skall nog fråga Annika när hon är tillbaka.

Jag blev jättesömning på eftermiddagarna förr. Jag behövde inte äta massor till lunch men jag åt kolhydrater och så en frukt till efterrätt, mer behövdes inte.

Precis så var det för mig också hela tiden - totalt slut och snurrig i huvudet efter lunchen (modern variant på paltkoma är tydligen pizzakoma och carbkoma!). Ofta tvungen att hänga över skrivbordet och sova, vakna med "fullblown rebound", huvudvärk och oerhört sötsug! Jag blev så förvirrad av detta, eftersom jag ju åt så himla nyttigt (trodde jag): fullkornsris, massor av grönsaker, fettsnålt…stackars magen och stackars blodsockret, stackars humöret…

Det är en så ofantlig skillnad på LCHF-kosten så det liknar ingenting! Nu ser jag med HELT andra ögon på alla sk "kostråd" som ges i media hela tiden, för att inte tala om alla recept som bara består av kolhydrater och kanske lite ost…

MEN jag undrar över en sak i förhållande till abstinens. För mig har abstinensen helt klart psykologiska kopplingar, dvs när jag känner mig ledsen, ensam eller slutkörd så får jag genast impuls att trösta mig med mat som jag tycker är GOD vilket ännu så länge alltid betyder snabba kolhydrater i kombination med fett (popcorn med smör, pasta med sås osv, ni fattar).

Visserligen märker jag att jag fått oerhört mycket större motståndskraft i och med LCHF-kosten, men ett problem för mig som fd vegetarian och "köttfobiker" är att jag ännu inte tycker att det är särskilt GOTT att äta en köttbit med smör eller tonfisk rakt av (jag är extremt kolhydratkänslig så jag vill gärna som Margareta inte äta över 3 %). Just nu är jag så otroligt motiverad att äta LCHF eftersom jag får sådana fantastiska effekter, så jag får ner fisken och köttet med pur viljestyrka. Men det tar lång tid, små tuggor och känns ganska så mentalt påfrestande. Jag kan definitivt känna mig vagt orolig inför mer stressiga tider när jag kanske inte kan ta mig en timme för att få ner en burk tonfisk med majonäs.

Så min direkta fråga efter detta något långa inlägg  är om någon har erfarenhet av att gå från att INTE GILLA animaliska proteiner till att tycka att det är GOTT och LÄNGTA EFTER LCHF-maten? För min del hänger detta direkt ihop med min förmåga att "stå emot" abstinens.

Vore superintressant att höra plus att jag kan behöva en "tröstens ord" att det går över och att jag snart kommer att längta efter blodiga köttbitar med vitlökssmör…

jag hör till köttälskarna ,så jag kan tyvärr inte trösta dej. Men blodiga biffar har aldrig varit min favvo, däremot knaprigt stekt fläsk o sånt..*S* Men du, ost är fett och bra ,variera mer med det då? Oliver, avocado,lax, makrill,och grädde med mosad blomkål,de e gott de!!

Fast det är specifikt det animaliska proteinet jag vill åt, jag behöver få upp proteinmängeden. Fettet har jag inga problem med, tack och lov! Men jag ska definitvt ta o prova den där mosade blomkålen som alla skriver om!

Mozzarella kanske?
Det har jag som nödproviant.
Den har bra proportioner mellan fett och proteiner/kolhydrater.
Sten Sture lärde mig att fetthalten skall överstiga summan av proteiner och kolhydrater.

Jag hade problem med smör, grädde + majonnäs. Idag tycker jag om smör och grädde men majonnäs kan jag inte äta, det liksom vänder sig i magen. Likadant om jag råkar få en för stor bit fläsk i munnen. Jag gillar det inte. Så jag kör med extra smör till köttet. Fläskfärsen har jag lärt mig äta.

köttfärs i olika blandningar går ju att laga till på massor av sätt o med massor av kryddningar. köttbullar m senap o kapris i (så gott!), biffar med fetaost o timjan i, lagda att koka i en sås med buljong, lite tomatpure, grädde, vin o dina favoritkryddor… kanske mitt tex mex recept som verkligen blev bra (skryter lite här), i ugn m ost o kryddningar som också finns recept på här??? tillsammans m riven vitkål?

jag äter inte gärna nötkött (utom oxfilé), föredrar färsen. däremot äter jag gärna fläskkött av bra kvalitet. bacon, fläsk, kotlett o karré är det som går mest här. när jag behöver piffa upp det tar jag bearnaisesås m extra smör till!

o du, fisk/räkor/kyckling gjort som soppa/gryta m buljong o kokosmjölk slinker verkligen ned lätt!

Tack för förslag och recept!