Johorå! Upp på hästryggen igen bara, bildligt talat. Men släng ut godispåsen…

Håller med Aniara4:
Kasta ut godispåsen och så tillbaka igen till vår goda LCHF-mat fortare än kvickt.

Ett snedsteg är inte så svårt att vända, det är värre när snedstegen har blivit en vana.

Torka tårarna Miagumman, du är väl knappast den första som trillat dit.

Själv hade jag också godissug ikväll, dock inte så starkt att jag slet upp barnens lördagsgodis. Tog två nävar nötter istället, och nu ska jag tvätta tänderna så länge suget är borta

Släng bort och börja om! Ingenting är omöjligt!

Det är bara att kravla sig upp på banan igen, vi finns här för att ta emot dig!

hmmmm….börjar misströsta bara…varför är jag  jag fortf. godissugen efter 3 mån på lchf….Och så kommer de där tankarna: jag kanske kan äta godis ändå….det gör nog inte så mycket…osv…

du är fortfarande godissugen för att du matar ditt sug med godis… Enda sättet att döda ett sug är att inse att i den minut du klart bestämmer dig  för att slippa socker, då fortsätter du göra det valet om det är viktigt för dej…

Varje gång du känner suget fråga dig själv: Varför har jag valt att avstå från godis?

Jag har inte haft någon direkt längtan efter godis alls under mina tre månader - förrän i förrgår kväll. Plötsligt överfölls jag av ett häftigt begär efter något sött och mjukt och gott, och blickarna sögs mot Aladdinkartongen på hyllan, den som stått där oöppnad sedan jag fick den i februari. Och de försåtliga små tankarna kom smygande bakvägen, jag kan ju öppna och ta en eller två, det kan inte göra någon större skada, det är ju ändå mest fett, och så vidare.

Jag klarade mig den här gången. Chokladasken är fortfarande obruten. Men det var intressant att känna hur suget plötsligt kunde dyka upp sådär. Man undrar ju varför.

Det måste ha varit GÖTT, miagumman! Hoppas du njöt ordentligt, och var nu så snäll och skippa samvetskvalen, för det är faktiskt så att det där gjorde ingen skada i det stora hela!

Fast vi ska nog inte tro att vi kan äta lite godis. Både förra och förrförra gången jag tänkte så slutade det med tjugo kilo mer. Och det känns så onödigt när man sen ska avlägsna dom igen.

Varför slänger ni inte skiten? Kan en alkolist dricka lite? Nej. Då hade hen inte varit alkolist. Kan vi som är sockerjunkies äta lite godis?

Oscar Wilde sa att bästa sättet att bli av med en frestelse är att ge efter för den.

Jag tror inte att den metoden funkar på sockerbegär ..

Oscar Wilde var en kvick kille… Och visst kan man följa hans råd - men då får man avstå ngt annat man åtrår…

Jag slutade med godis 1/1 2008. Det gick bra i 3 mån. Men sen började jag inse: aldrig mer. SEn dess dyker suget upp rejält. Och just då vill jag verkligen ge efter. Men det är inte några få bitar jag vill ha , nej jag vill vräka i mig ohejdat. Men än så länge har jag klarat mig. Suget, även ett rejält går över efter ett tag. - men sockersuget är försåtligt och lurigt och talar med förföriska ord.---- Och egentligen var det inte så gott utom den första biten. Sen var det mest tvång för mig . Och det vill jag inte in i . Trist. Som med alkolister ,Inte ett enda glas.

#11 Man kan ha kul utan socker!

#11 Jag tror att man måste ta tag i just den mentala föreställningen som du talar om här. Det handlar om en känsla som liknar sorg när man känner att nu är det "aldrig mer". En del har inte den känsan. De slutar, de är fria, de mår bra och "aldrig mer" skapar inte några problem.

Andra känner just den här mycket starka saknadskänslan och den måste man ta tag i, sätta ord på, erkänna och först då kan man så att säga nå fram till ett avslut (avskyr egentligen det modeordet, men det är ganska på pricken vad det handlar om).

Så det är fantastiskt bra med ett forum där vi får sätta ord på hur vi känner inför detta så som du gjorde, Inke. Jag känner så väl igen det du skriver.

#13 Väldigt klokt sagt…

För mig fungerar det inte att tänka att nu kommer jag aldrig mer äta godis. Jag börjar ovillkorligen tänka på vad jag aldrig mer får äta och efter ett tag får jag nästan tvångstankar på allt jag vill stoppa i munnen.

Jag brukar istället göra så att jag bestämmer mig för NÄR jag ska äta godis nästa gång och framför allt hur mycket. Då kan jag lättare avstå för jag vet att ett visst datum eller vid ett visst tillfälle så tänker jag tillåta mig att äta nåt speciellt.

Efter att ha läst "Den hemlige kocken" så kan jag för första gången i mitt liv med lätthet avstå det mesta godis som finns i affärerna. Blir jag sugen tänker jag på alla E-nummer som ingår, konsistensgivare, färger och aromer och då kan jag få suget att lägga sig rätt snabbt. Numera har jag bestämt mig för OM jag ska äta godis så ska det vara "fin" mörk choklad på minst 70%.

Tycker man om mörk choklad så kan jag också rekommendera att göra drickchoklad på en mugg mjölk (+ev gräddskvätt) och 1 liten kaffesked med kakao. Jag värmer mjölken i mikron ca 45 sekunder och tar i kakaon och rör om lite. Värmer på mjölken ytterligare i mikron 30-45 sek tills den blir lagom varm. Då har oftast kakaon smält till hälften och resterande klumpar mosar man försiktigt mot kanten så smälter de ut i mjölken när man rör. Det gäller att få till rätt mängd kakao. För lite smakar fesigt och för mycket blir aningens för bittert.

Tack alla för kloka ord! Jo, nog stämmer det alltid att man kan känna sorg/saknad över att inte kunna äta godis i fortsättningen. Jättejobbigt om man börjar tänka så… Håller med om att en som är alkoholist inte kan dricka lite eller en narkoman knarka bara sådär i bland om man vill bli fri från suget, men det vill likssom inte gå in i mitt tänk ändå….Frågan är ju: Vill jag bli fri i den bemärkelsen att jag aldrig mer ska kunna ta en godis utan att få ångest efteråt? Jag vet inte om jag vill det faktiskt….För mig tillhör det livets goda på nåt vis och min förhoppning är att jag ska kunna ta lite godis ibland och sen hålla det på den nivån. Lchf för mig får inte bli allt för strikt och ångestladdat, även om jag mycket väl vet att det behövs ibland, då orkar jag inte fullfölja resan….Jag brottas tillräckligt med en massa ångest i vanliga fall så jag behöver likssom inte lägga på mig mer än nödvändigt om jag säger så…Får försöka se tiden an och lita på att de val jag gör är de rätta för mig just nu.

Nu ska jag släppa datorn och bege mig ut i den härliga vårsolens glans. Sjunger: Jag lever, jag lever…….nu är det min stund här på jooooorden!! Kram på er alla snälla lchf:are där ute i cybervärlden!!

Ja, solen gör verkligen en gladare! Det är som natt och dag för mig alltså! Gick en runda nyss, och åt precis ett paket bacon och äggula i solen och riktigt njöt!

Låter som en popsång - Ägg, bacon och solsken!

     " Ägg, bacon och solsken, yeäh!!"      

#19

Miagumman, du skrev ju många superbra lchf-texter i tråden Dagens dikt.

Haha! Och för att inte tala om dina texter Eremitha!!

Nästa kryssning ska vi va´me´och yla!!

Underbart med LCHF-pop!

Vi kanske skulle ta och starta ett litet band: The "baconlover girls" el dyl!!??

Men gud vilka härliga smileys!

Det är du, jag och Eremitha som ger järnet på nästa kryssning!!

Ja, jag sjunger alltid hellre än bra! Jag älskar att sjunga (skråla)!!

Perfekt, då kör vi! Vi kan ju köra lchf-metal varvat med några poplåtar så blir alla nöjda!

                    "SMOKE ON THE BACOOOOON!!"

Hahahaha! Smoke on the bacon!!  Helt lysande.

"Åhh, grädde - du fyller min mage med ljuvaste kärlek!"

(jag ska nog ta och skriva lite LCHF-poesi)

Hihi … Smajlisbandet är helt super! Och all annan flödande kreativitet, jag blir väldigt inspirerad. Vi satsar på detta! Skriv på, tjejer!

Miagumman,  var har du fått tag i de härliga smileys ??

Hälsningar

Sopran

                   Här:   

Men ni kan väl skippa den där gamla popdängan "Sweet like chocolate"? Är chokladen söt är det för lite choklad i!

Tråden spårade ut på ett helt underbart sätt tycker jag!

En liten kommentar på detta med sockersug och "aldrig mer"

Man får göra som alkoholisterna får lära sig när de ska bli nyktra -  en liten sockersmul tänder suget igen och om man tänkter aldrig mer blir det för stort. Tänk inte idag istället så blir det lättare!

#34  "Sweet like butter!"

#35 Jag tror det är bra med både och. Både tänka aldrig mer. Då kommer man mer i kontakt med vad godis har stått för. Vad saknaden består av. Och så tror jag att det är bra att ta en dag i taget. Och att inte ha något hemma.

# 13 Tack Maia för dina ord, de hjälper.

# 15 För mig funkar det nog inte att planera in godisätande( tror jag) Men att tänka på vad de innehåller är bra.

När jag för 2 år sen började en viktnedgång, Så var jag så förbannad på smörbergen i Europa. Att man ville att vi skulle äta fet glass( ständiga extrapriser) och bara subventionerade röd mjölk till barnen. för att förbruka smörbergen. Nu tänker jag annorlunda. Och nu subventionerar de lättmjölk. Men Ilskan hjälpte mig att gå ner i vikt då.

Kom igen, miagumman! Ät ost i stället!

# 38 Finns det ost med chokladsmak tror du….?

Det finns en rökt ost i korvform, som i smaken har vissa undertoner av choklad. Det är nog inte avsiktligt, men den är god i alla fall. Vräk i dig en sån korv först, och se om du orkar något lösgodis sen.

Jag hade tur =) Köpte lösgodis med min brukare i går, kanske 15 bitar var, åt 5 och kom på hur äckligt det egentligen var och slängde mina andra 10 bitar. Och jag som innan var en verklig godisoman =)