Migrant kom med ett bra uttryck: att ha ett aktivt minus… Tack, Migrant!

Det finns ju som bekant något som heter noaord, dvs. ord som man tar till för att inte få otur. Vargen kallas gråben, djävulen kallas den onde osv.

Här skriver jag ibland saker som "Jag hoppas att vågen är vänlig mot mig" och en massa liknande, för någonstans inom mig kanske jag inte alltid vill skriva/säga  rakt ut "Jag hoppas att jag går ner i vikt".

Kanske beror detta på att uttrycket inbegriper ett "jag" och jag som så ofta fått mig slängt i ansiktet t.ex. i media att vi som väger för mycket har dålig moral och om vi bara motionerade mer och åt mindre skulle allt lösa sig. Jag, jag, jag. Jag ska gå ner i vikt…

Nej, i stället flyttar jag helt enkelt över ansvaret på vågen (ödet) och gör den till ett subjekt, som är vänligt eller inte. Hoppas vågen är vänlig.

Men uttrycket ett aktivt minus rymmer mer. Det rymmer tanken om att jag fortlöpande ser att vikten blir lägre och lägre. Det är själva viktnedgången som är dynamisk och aktiv. Inte jag. Inte vågen. Det kan jeg godt lide, som man siger på dansk!

Jag menar absolut inte att jag aldrig kommer att använda något av de andra uttrycken mer. Det gör jag hela tiden och fortsätter med det. Men det är intressant att fundera på varför man säger som man säger ibland.

Ursäkta denna semaniska utläggning, men jag kan inte hjälpa det.