Ät något med fett i, en bit fet ost tex.

Jag har en gång ätit godis (hösten 2005) och blev riktigt yr och mådde illa. Det var inte kul.

Precis, bota baksmälla/abstinens med fett. Gärna en ostbit.

har ätit en massa fett idag så nu äntligen börjar abstinensen bli lite mildare.Det här var en hemsk upplevelse..jag kommer inte ens kunna ta mig lite hallon och grädde i fortsättningen verkar det som..Att må såhär dagen efter e absolut inte värt det..

Du börjar bli lik mig Shantina, jag tycker inte heller att det är värt att äta något man efteråt mår dåligt av.

/Margareta

Ja och det sjukaste är att man är så himla känslig..Tänk att jag suttit och tryckt i mig 100ggr mer socker än det "lilla" jag åt igår och så har man levt i flera år..Nu märker man hur KÄNSLIG man är. Det här var en väckarklocka för mig, inget mer trixande med att hitta nåt sött eller "sockerfri" efterrätt. Det existerar inte för mig längre..Nu äter jag för att ge min kropp och hjärna näring. För det är väl därför vi äter? Vem har hittat på att det skall vara så himla socialt och mysigt med maten? Man kan lika gärna mysa och umgås utan att äta nåt alls..

Fast till slut när man är "läkt i hjärnan" kan man njuta av mat socialt igen. Då äter jag räkor med fet aoili och oststavar till. Alla mina icke-kompisar ÄLSKAR när de får sån plockmat hos oss. Vi tar fram salladsblad, rostat bröd och avokado och ev körsbärstomater att kamouflera maten med. Det tricket fungerar. Själv lägger jag räkor, ost och aioli på ett salladsblad och gör ett paket och stoppar som en enda tugga i munnen. Tål inte bröd, säger jag om folk träffar mig första gången på länge.

Var på syskonträff i helgen, tänkte bara äta tillåtet men tog lite potatisgratäng oxå. Fick tillbaka huvudvärken idag igen, hade det i mitten av förra veckan efter tre dagar in på LC kosten (började på måndagen) är det kolhydratbaksmällan som sätter in?

Jo, det är nog så mawa. Vi kallar det också abstinens. Du går fram och tillbaka mellan att ge hjärnan kolhydrater och att låta bli.
Det BLIR abstinens när man slutar med kolhydrater och sen blir det bakis-symtom när man fuskar ibland.
När vi "Fuskar" (fånigt uttryck som lever kvar från VV-tiden), jag menar när vi avviker från LC blir det ju ny abstinens att återgå. I början gör många det där rätt ofta, men sen efter ett tag inser man att det inte är värt det och då slutar man självmant. Lusten att bli dålig är inte så stark som lusten att må BRA.

OK, men just nu kör jag LC väldigt nära nollgränsen, kommer kroppen att må lika dåligt när jag börjar öka lite med kolhydraterna igen? Har tänkt köra en rivstart på en eller två veckor…

Det är det där man aldrig riktigt vet innan man har testat.
En del klarar utmärkt att ligga på upp till 60g per dygn och ändå gå ner i vikt, medan en del (jag)  måste ligga nära noll hela tiden.
Vi som tillhör min grupp har tillhört dem som "misslyckats" med Atkins och annat eftersom ingen tidigare sagt att man KAN leva så här. Jag lever och mår dessutom utmärkt bra!!!

Alla tål inte hallon ens men annars hör de till de mer moderata ur kolhydratsynpunkt 4,4 g/100g bättre än jordgubbar som faktiskt har 8,3g/100g. Jag kör med hallon när jag vill ha någon typ av bär till grädden 1 msk räcker i regel, men det är en av sommarens höjdpunkter tycker jag. Sedan vet jag av erfarenhet att just grädde kan vara tufft för kroppen att klara även om det är fett, men har man som jag bannlyst grädde i hur många år som helst så mår man inget bra av den, får nog vänja mej. Kan må direkt illa av den, även om jag äter/dricker den rent eller med kaffe, lättast är det med en liten klick vispad grädde. Tänk vad olika vi är ändå. Jag kan inte ta lite grädde som faktiskt är gott, när fettet är för lågt utan får istället ta olivolja vilket jag tycker är riktigt äckligt men det mår jag inte dåligt av.

Vi reagerar verkligen helt olika på mat. Men jag kan oxå känna mig lite dålig efter grädde, men inte om jag har den i maten, bara om jag häller i te eller äter med hallon tex som jag gjorde i förrgår. Men tack och lov för LC säger jag bara..Idag vaknade jag utan huvudvärk, illamående eller inre stress. Harmoni bara och det känns så skönt att ge sin kropp det den mår bra av.

Vi får alla testa oss fram vad och hur mycket vi tål av allt. Därför tycker jag det är så praktiskt med en matdagbok. Då kan man gå tillbaka och se hur man reagerat på viss föda.

Men oj, här var det några som var ännu känsligare än jag! Trodde jag knappt. Tycker annars att man läser överallt att folk kan synda med både det ena och det andra för att snart vara på banan igen, eller är de inte ärliga? Själv har jag inte ätit raffinerat socker eller stärkelse sedan 6 juni förra året (utom då jag råkat få det i mig och blivit jättedålig). Men av naturligt socker som bär och frukt mår jag inte dåligt. Ja, så olika vi är. Varje dag nu på sommaren äter jag turkisk yoghurt med 10 mosade hallon till lunch. Skyller på att jag gör det därför att det är varmt, men mest är det därför att det är gott OCH bekvämt.

Jag tycker att det är kanonbra att jag blir sjuk i migrän av ett sockerkorn etc, för på så sätt KAN man inte synda. Synda för mig skulle i så fall vara en frukt.

Jag läste något bra, som någon på ett annat forum säger till sina vänner när de klagar: "Jag äter allt utom kolhydrater och transfetter." Det ska jag också säga i fortsättningen när någon frågar "vad jag egentligen äter".

Så ledsen jag blev häromdagen när jag var hemma hos min gamla mamma. Vad hittade jag där när jag skulle ha en smörklick till entrecoten? Jo, ett enkilos paket förhatligt margarin! Snyft!

Bra citat, Gittan! Det ska jag också använda när folk säger: "Jamen, vad ÄTER du då???"

Ang. diskussionen om vad man tål och inte av socker och triggare: jag har bara gjort detta 15 dagar av mitt liv, så jag testar ju fortfarande. Jag har ingen aning om vad jag "kan" och "inte kan" äta. Så fort lär inte jag mig! Men det är väldigt intressant att höra alla er andra som hållit på längre eller kortare tid och lära av era erfarenheter.

 Jag ska snart hem till min mamma och prata margarin!

Ja, detta tar tid. Det tar tid att lära sig allt och det tar tid att vänja både kroppen och knoppen. Jag har haft jättesvårt, tyckt att det var äckligt med fett och så har jag längtat efter frukt, men plötsligt (efter att jag faktiskt tillät mig frukt i två veckor och då såg att jag gick upp allt jag hade gått ner, ve och fasa) ja, då ville jag inte ha frukt mer, jag ville bara följa denna kost till punkt och pricka eftersom jag mår så bra i allmäntillståndet. Nu känns det så naturligt för mig. Som om pusselbitarna har fallit på plats på något sätt.