Det får man verkligen inte hoppas att det stämmer.

Jag hoppas och tror att det är så att kroppen strävar efter sin egen jämnvikt för att fungera så bra som möjligt…., förutsatt att man äter naturlig mat och har ett naturligt rörelsemönster. Men tillför man massa kolhydrater efter livsmedelsverkets princip så lär kroppen sträva efter inte bara den högsta vikten utan även lite mer, enligt mina erfarenheter….

Jag tror att det är sant.

Jag tror att kroppen t.o.m. vill lägga på någon extrakilo, detta för att gardera sej mot nästa "svältperiod" Det är ju kroppens instinktiva reaktion på bantning.

Det kanske stämmer hyfsat om man häär i sig kolhydrater hela tiden.

Enligt min erfarenhet så stämmer det, jag har jättelätt att gå upp. Kroppen motarbetar mig hela tiden. ;)

Jag tror att detta kan motarbetas genom att bygga muskler.

Förmodligen handlar det om kroppar som varit med om kaloribantningar och svältkurer. När kroppen sedan får mat minns kroppen och samlar på sig fett inför kommande svältperioder. En fettdriven LCHF-kropp beter sig inte på det viset, eftersom kroppen lagrar kolhydrater i form av fettreserver och inte kan lagra fett i sig.

Att kroppen strävar efter att hålla en viss vikt är uppenbart för de flesta, i alla fall för mig. Nästan oavsett hur jag äter eller rör mig så varierar vikten ytterst lite. Om man med olika metoder som fakiren, kaloribantning, xenical eller träning lyckas gå ner några kilo så är man tillbaka på ruta ett på nolltid så fort man återgår till normalkost, och med normalkost menar jag i mitt fall LCHF.
Den vikt som kroppen strävar efter att uppnå kallas ju ibland för setpoint och bla SSS har ju hävdat att han lyckats sänka sin setpoint genom sin diet. Det vore verkligen en angelägen foskningsinsats att reda ut hur mekanismerna runt setpoint ser ut och vilka signaler som reglerar förloppet. Vissa kunskaper om detta finns när det gäller flyttfåglar och deras beteende i förhållande till sina fettlager.

Jag hoppas innerligt att det där inte stämmer. Usch vad deprimerande i så fall.

Men är det så trist egentligen??

Så länge vi LCHF:ar så tror inte jag det stämmer. Då strävar kroppen mot hälsa istället för att i "ohälsotider försöka återta gamla reservlager". 

Är det inte när vi frångår LCHF som det kan "bära iväg"…?

Jag tycker att det är trist. Jag hade hellre fortsatt vara slank och kunna äta vanlig sund mat och godis eller pasta och alkohol när jag blev sugen utan att fundera så mycket på vad jag kan stoppa i mig. Om påståendet stämmer kommer jag få LCHF:a resten av livet och passa på varenda bit som kommer i min mun. Jag tycker att det är trist och lite socialt handikappande i längden faktist.

#0, Det gör den, om man har gått ner i vikt med kaloribantning. För den tror att det har varit svält, och vill skydda sig mot nästa svält.

När man går ned med hormonbantning (= LCHF) så stämmer det däremot inte. 

Å andra sidan har feta ofta blivit insulinresistenta, och då har man som lättast att gå upp i vikt.

Jag har ätit LCHF i snart 3 år, är inte insulinresistent så jag borde inte öka i vikt med LCHF men det gör jag lätt. Jag avviken väldigt sällan. Det är inte bara jag som har detta problem utan det är många andra.

Jag har bantat många gånger i mitt liv och kan tro att det kan vara orsaken. Kroppen är rädd för svältperioder och lägger på sig reserver. Jag tror också att jag fått en del muskler. Speciellt på benen.

#13 men muskler ska man väl inte vara ledsen för.      Jag väljer hellre lagom med muskler och snygg kropp än låg vikt…om jag kunde välja fritt alltså…

Jag är inte ledsen för musklerna, inte alls.