Du får helt enkelt ta bort allt som du inte ska äta hemma.

 Känner du dig sugen på något sött kan du tex ta någon ostbit som du gillar i stället. Jag tex har blivit tokig på den billiga brieosten som finns att köpa. Äter i stort sett en sådan på 3 dagar. Jag köper två åt gången. :) Om du tex blir sötsugen vid kaffet så går det lika bra med en ost.

Det är så jag själv gör iaf.

Motivation är väldigt kortvarigt bränsle..

Våra instinkter är inriktade på att snabbt äta upp sånt som finns inom räckhåll

Har man skräp hemma tenderar det också att hamna i magen förr eller senare. 

Rensa ditt hem från allt som du egentligen inte vill äta..

Det står just ingenting i din presentation så det är lite svårt att ge ordentliga svar. Kan du inte berätta lite mer om dig själv?

Det du beskriver är något som har med beteende att göra. Och då är det beteendet som ska ändras. Jag läste DrPhils viktbok för ett par år sedan just innan jag började med LCHF för första gången och det var verkligt bra. Han arbetar med kognitiv beteendeterapi och man får verkligen koll på hur man kan hantera den här typen av problem, även om det är lite amerikanskt och sådär.

Jag tycker att du ska börja med en sak i taget. Någonstans börjar det där svullandet och jag skulle tippa på att det är i huvudet, eller? Då börjar du där. Gör klart för dig NÄR det är det där första svullandet (vilket bra ord!) brukar ske på helgen. Tänk dig in i den situationen och finn ett beteende att ERSÄTTA svullandet med. Föreställ dig hur du gör, tänk på det, gör dig en bild av att det går bra.

Just nu är du ledsen och ser bara att det går åt skogen gång på gång. Använd samma teknik som de duktiga idrottarna och skapa dig en bild av dig själv som handlar rätt just i den situationen. Du har en hel vecka på dig till nästa gång.

Skriv dessutom gärna här och berätta hur det går under veckan. Det är också bra för att skapa en bild av att det ska gå bra. Allt stöd man får här gör en stark och glad.

Det är många som har berättat hur sötsuget triggas igång av en macka, eller något annat stärkelserikt… kanske blir det lättare att avstå från godiset, om du låter bli mackan.

Så se till att du har något tillåtet att stoppa i dig, när du blir sugen. Själv brukar jag rulla in en oliv, delad i halvor, i en skiva ost med smör på. Ett par sådana rullar brukar stoppa suget på mig, men det kanske är lite lättare för mig, eftersom jag inte är eller har varit sockerberoende.

I och med att jag bor med min familj är det svårt att rensa hela köket bara för att jag inte vill ha vissa livsmedel. Det är också där det lätt går snett. När resten av familjen fikar eller äter efterrätt. Det blir att man äter för att vara social och sen när dom slutat äta så fortsätter jag bara och äta tills allt är slut.

Om jag ska berätta lite om mig själv så har jag under flera år försökt gå ner i vikt. Känns på ett sett som att ju mer man tänker på mat och diet desto svårare är det att hålla sina löften om att inte äta godis och så vidare.

Jag vil kunna äta godis, tycker att förbud känns så tråkigt. Men jag  kan inte kontrollera mig själv. Att få äta lite godis en gång i veckan är inget problem för mig men jag laddar upp och gör det till en så stor grej. Planerar hela veckan till lördag då jag ska få äta mitt godis och slutar med att jag äter både godis och alla mackor och frukt i köket.

Jag vet ju vid vilka tillfällen jag svullar. Och jag vet varför. Till exempel när man är bakis så blir det lätt att man är trött och kan få unna sig godis och en rejäl måltid. Problemet är hur jag ska tänka för att inte göra det. Och framförallt hur jag ska tänka för att lära mig att säga stopp! Just nu sitter jag te.x och funderar på att ta den sista äppelkakebiten eller en smörgås för att sedan återgå till att vara "duktig" imorrn.

Detta inlägg blev väldigt rörigt men det beror just på att jag känner mig förvirrad. Vet inte vad det är som frammanar detta beteénde hos mig..

Tror verkligen att du skall hålla ut ! Stå ut, utan en massa kolhydrater, och går det inte så får du väl fuska ! Det gjorde jag, fuskade alltså  till en början. Efterhand så känns det allt mer avskyvärt att äta dessa kolhydrater och därmed växer sig övertygelsen sig starkare och starkare ! När du efterhand märker att du "pruttar" "fiser" ut dessa växtkrafter som aldrig förr så sköter det hela sig av sig själv, dvs du vill aldrig äta detta mer !

verkligen tacksamt med alla svar som gör en taggad att fortsätta kämpa men samtdigt finns den där räddslan att allt ska skita sig när man har försökt gå ner i vikt i flera år men det har bara gått åt andra hållet. känns som man måste komma till någon speciell insikt eller att det ska hända något i ens liv som får en att förstå, eller förändra något med en. Eller varför skulle det funk nu helt plötsigt när jag inte lyckats på flera år? Det är alltid samma tankar som snurrar i hjärnan på lördag/söndagskvällaarna. Att NU! Nu jävlar ska jag klara detta. Aldrig mera något onyttigt! men så faller man tillbaka efter några dagar…

 Bara några tankar :P behöver skriva av mig, få ut alla tankar.

Så ni tycker att jag ska fortsätta att kämpa och försöka bli mer förberedd på vad som kan hända under helgens frestelser? =)

Det tro f*n att du skall fortsätta kämpa !

Du vet ju hur du skall göra efter att ha läst här !

Det lilla man får offra är ju att skippa kolhydraterna som i bröd, pasta, potatis o ris. Jag lovar börja med detta o känn hur bra du mår, så går resten av sig själv !

Om det nu skulle va vikten du hänger upp dig på, något som jag under de sista 10 åren verkligen inte vill prata om så kan jag meddela att jag genom detta sätt att äta gått ned 25 kg under det sista året !

Under detta året har jag ätit mängder av ägg o bacon, fläskkotletter, ål, sill, ägg o majonäs !

Dvs ät mängder av fet animalisk kost ! det gör dig absolut inte fet, snarare tvärtom !

Undrar om du äter tillräckligt lite kolhydrater och tillräckligt med fett när du äter? Rent krasst har jag "fel" saker hemma, men mitt sug är obefintligt och det hände på en gång när jag började med LCHF. Det är bara vanan jag har behövt jobba med. Är du tillräckligt mätt på rätt sätt kan det hjälpa rejält.

Jag tror (även om det är sjukt trist att höra) att under de första månaderna är det nog noll avsteg som gäller för att komma in i kosthållningen. Då handlar det om disciplin + att äta tillräckligt för att faktiskt vara mätt hela tiden. Jag skulle aldrig pallat att göra avsteg varje helg under min första tid på LCHF. Om jag minns rätt var jag strikt utan avsteg åtminstonde första halvåret.

Men som sagt, det är vad jag tror och ingen objektiv sanning.

Lycka till!

Håller med Marylojs… avbryter man omställningsprocessen varje helg, så måsta man börja om, och befinner sig alltid på vecka 1.

Men en liten tröst kan ju vara att man behöver inte tänka "aldrig mer"…

Jag gjorde som så, då jag lade om kosten, att jag tänkte först 1 månad, sen får jag se vad det ger…

När en månad hade gått, mådde jag så pass bra av kosten, att jag inte var sugen på att göra något avsteg… så det blev en månad till…

Första avsteget gjorde jag efter 3 månader. Då tyckte jag att jag hade varit så duktig, att jag kunde "unna" mig en tallrik pasta, min älsklingsrätt. Och kände genast av hälsoförsämringar, min astma kom tillbaka, tröttheten och depressionen likaså. Då blev det inte svårt att avstå från avsteg ett tag till…

Numera, (efter 21 månader) tål jag en tallrik pasta lite bättre, än vad jag gjorde efter 3 månader på LCHF-kost, om jag inte äter det för ofta. En gång i veckan är alldeles för ofta, då blir jag sjuk igen… men 1 gång ungefär varannan månad kan funka, då blir det bara måttliga hälsoförsämringar, och kroppen hinner återhämta sig till det blir dags igen nästa gång… men det gäller att bara göra det vid 1 tillfälle, sedan snabbt tillbaka på banan, och inte låta suget ta överhanden, så att det blir avsteg under flera dagar.

Vi brukar ju säga att det är på avstegen man lär sig vad man tål, och inte tål, men jag tror absolut att man måste ha omställningsfasen bakom sig, innan det fungerar.

Min poäng är alltså att man inte ska tänka "aldrig mer godis" eller vad det nu kan vara, men att det behövs lite disciplin till en början.

Mitt råd till dig är att du har altenativ till godis och fika. När de andra fikar har du ditt tex. ost. Brieost eller någon annan fet och god ost till kaffet tex. är mums. Skinrullar med ost, rostbiff med ost.

Håller med Marylois att avsteg/fusk i början förlänger bara sug-eländet och man kommer inte igång.

 Även det som maia skriver om beteende är jättebra.  Jag körde med dr Phils Sjustegsmetoden när jag gick ner i vikt och jobbade ganska mycket med beteendet.

Önskar dig lycka till. Och glöm inte att allt tar tid, Rom byggdes inte upp på en dag. Du kommer att göra framsteg om du jobbar på det.

#11  Det håller jag också med om och har man problem med sockersug tror jag det är superviktigt att försöka att hålla sin kost strikt.

Sen är det nog lättare att införa mer kolhydrater om man vill äta mer "normalt" lite senare, när man etablerat en bra vana…

kb08an:  Du måste också tänka efter vad som triggar ditt sockersug! Det kan vara nötter, grädde, ost osv. Försök att äta så rent som möjligt tills du varit utan godis ett längre tag.

En liten värdering hur det gått efter några dagar kanske passar. Har funkat bra med själva sötsuget. Varken vart sugen på mackor eller godis. Har gjort ostrullar istället, men då är ju problemet att man slukar i sig allt för många sådana. Måste lära mig att säga stopp.. hur ska man göra det? Få hjärnan att inse när man ska sluta äta när man är mätt och inte för att det är gott, eller för att man har tråkigt eller ledsen osv..

Läs på. Ju mer man lär sig om socker och vad det ställer till med ju mindre vill man ha det. Du hade ju inte ätit arsenik även om det var skitgott, eller hur?

för mig som är ganska ny på det här så funkar det att dricka te med kokosfett i när " suget " slår till !!

Det kanske inte gör så mycket om det åker in för många ostrullar i början, när man slipper suget och har kommit i gång med LCHF på allvar kan man justera intaget. Lycka till!

För mig var det så i början att jag var ofta ordentligt hungrig. Men jag åt tills jag var mätt ändå för att slippa suget.

Det verkar som om det tar ett tag innan hungerregleringen fungerar som det ska om man varit kolhydratmissbrukare.
Nu tror jag mer mitt problem är att jag äter för lite istället för jag blir väldigt sällan hungrig.
Barnen 10 & 12 år klämmer lätt 3-4 ägg till frukost, men jag får nästan tvinga i mig 2 ägg.

Hur lång tid kan det ta innan hungerregleringen fungerar då? (Fråga i desperat anda)

För mig tog det nog minst 2 månader innan portionerna blev mindre eller att jag kände mig nöjd och behövde bara 2 ost rullar med smör och inte 5-6 st.
Just nu räcker det ofta med en kopp te med kokosfett eller kaffe med grädde och inget mer.

Jag har bara 2 veckors erfarenhet av LCHF-kost. Och jag håller kolhydratintaget lågt, 1-2% och fettet över 70%. Det som förvånar mig storligen är att jag inte har varit hungrig någon gång. Och ändå ligger antalet kalorier lågt, 1200-1600/dag.

Jag tror att det är mängden fett som mättar. Käka på!