OT - tjatigt barn
Jag har haft en fyra-åring på besök. En barn som tjatat oavbrutet på hur ostädat och rörigt jag har det, vilket i just det här fallet beror på att jag rivit ut ett köksskåp för att få in en diskmaskin, varit bortrest och och vare sig hunnit packa upp eller dammsuga sen jag kom hem och inte haft tillgång till bil så jag kunnat åka till sopen osv….Hur bär sig folk åt för att ha perfekt välstädat jämnt? Jag fattar inte det. Misstänker att barnet + storasyskon får vara ute och leka mer än de flesta andra barn (för att inte störa, förmodligen), och då är mina husdjur förmodligen jätteroliga att vara med en stund och jag vågar inte lämna främmande barn ensamma med vare sig marsvinen (de är ömtåliga) eller hunden, som kan säga ifrån med tänderna. Mina barn lekar med de äldre syskonen, så den lilla kommer liksom med på köpet. Vad ska jag göra? Förlåt, men jag behövde bara avreagera mig.
Jag tror inte att folk har det välstädat och perfekt jämt. Dom familjerna jag känner till brukar dom städa lite noggrannare när någon ska komma på besök, så man kanske kan få det intrycket när man är utomstående.
Du skulle se hur det ser ut här just nu, ska nog ta och städa imorgon. 
Åh vad roligt med en fyraåring som klagar på att det är ostädat.
Har aldrig sett ett hem med barn som varit välstädat… 
Och få hem utan barn som varit välstädade…fast det beror kanske på hur noggrann man är. 
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Jag har inga barn hemma men väl två hundar, två kattor och två nymfkakaduor… här är det aldrig välstädat.
Jag har kronisk myalgi, vilket innebär att jag ständigt har värk i axlar, rygg och armar, klarar bara av att dammsuga ett rum sen är det stopp. Byter jag sängkläder och tvättar och hänger lakanen klarar jag inte mer den dagen.
Lite damm dör ingen av, man gör så gott man kan.
Ja den frågan ställer jag mig också. jag prioriterar väl andra saker än att städa. Min son har en kompis som är bra på att påpeka att vi har stökigt hemma hos oss, det är lite jobbigt.
Jag för min del tycker nästan det är sjukt att en sådan liten parvel överhuvudtaget ser eller tänker om det är städat eller inte. I den åldern ska bara lek och upptäckter vara det största intresset. Inte bry sig om hur städat det är.
Troligtvis är 4 åringens mamma en riktig städoman hemma. Det är ju inte så kul för barnet heller.
Min teori är att de som "alltid" har välstädat hemma har för lite andra intressen. Själv har jag hur många järn i elden som helst, så städning och dekorativ heminredning kommer långt, långt ned på prioriteringslistan. Skurade dock trappan idag, när 2-åringen sov, så att jag slapp på sk "hjälp."
Fabricati diem, pvnc!
Här är alltid både stökigt o dammigt…5 pers, 2 hundar o 2 katter…bara Guben vill ta i dammsugaren o jag har så mkt annat som är så mkt roligare att göra…sa jag att jag är dammallegiker? 
Ett tips kanske? Langa över dammsugaren eller dammtrasan åt 4-åringen så kanske kommentarerna slutar? Jag har själv en unge på snart 4 år som har en kompis (på 4 år) som gärna kommenterar vår städning, gärna så ofta som möjligt. Särskilt kul är det att anmärka nu när vi har flyttstök på gång. Fast då kan jag inte ta åt mig, vilket jag gör annars, suck…
Tänk hur många av oss som tar illa upp när vi får kommentarer som är negativa. Jag förstår dig PRECIS och hade reagerat likadant - men jag kan egentligen inte fatta VARFÖR man reagerar. Det borde ju gå att vifta bort en 4-årings ord. Kan någon förklara varför man inte kan det?
PS: säkert har 4-åringen en tråkig, välstädande mamma - arma barn…
Starta ny diskussion