Hmmm… försöker mig på en teori….

De inleder ofta middagarna (antipasti) med något fett i form av torkat kött och feta korvar. Det lär vara en effektiv broms på insulinet.  Först efter det kommer pastan, eventuellt. Huvudmålet är dock ofta kött/fisk och grönsaker. Det beror naturligtvis på var i Italien man befinner sig… Frukostarna är ganska sorgliga med vitt bröd förstås.

Har dock sett en hel del överviktiga i Italien, särskilt medelålders och äldre, så jag vet inte om det stämmer att de inte är det!

och de pinnsmala tjejerna som bokstavligt talat lever på pasta, godis och läsk, hur kan de vara så smala?

en kille på mitt jobb äter hur mycket kolhydrater som helst och är också pinnsmal..

har aldrig förstått hur de kan äta så utan att gå upp i vikt. Själv går jag upp 2 kg om jag äter pasta en dag.

#2 Mimsivimsi: Ja, det tycks finnas de som kan vräka i sig vad som helst utan att gå upp ett gram… Är tämligen avundsjuk. Frågan är vad som händer innuti deras kroppar?

Jag har bott i Milano och ätit standardfrukosten med cappuccino/brioche varje morgon… Visst är det smarrigt, men man står sig typ i max en kvart. Svart kaffe och ett par Marlboro mättar bättre…

Men i övrigt tyckte jag inte att italienarna frossade i kolhydrater mer än några andra, de äter nog mindre kolhydrater än vi svenskar. Pasta och pizza är inga självklarheter på lunch- eller middagsbordet, även om man lätt inbillar sig det.

Charkuterier är ju stort, kött eller fisk med tillbehör som smörstekt spenat, sallader… Det är hur lätt som helst att köra lchf i Italien!

Fast visst får de också problem med vikt och metabolt syndrom till slut… En måltid är inte komplett utan bröd t.ex.

Nu börjar de dock även få problem med barnfetma och det är inte konstigt… Ungarna föds mer eller mindre upp på snask nu för tiden! De slanka italienarna lär vara ett minne blott rätt snart.

Pasta kan vara väldigt mättande för vissa.

Jag påstår inte att pasta är så himla nyttigt, men det finns många olika proportioner av makronutrienter som fungerar för friska människor. Även relativt högt kolhydratintag kan funka.

 Jag tror att det mest bara är insulinresistenta som har något att vinna på en mycket kolhydratsnål och fettrik diet.

"Vad gör en kosthållning bra?

Men det är också så att italiernarna äter väldigt mycket smör - mest i Europa har jag hört.

De äter ju inte bara massor av smör, utan feta ostar och feta charkuterier som lardo (som helt enkelt är rent fett)…

Den fettsnåla medelhavskosten är en ren och skär myt!

I somras var jag på Sardinien. Där semestrar italienarna själva. Något år tidigare var jag strax norr om Rimini, där var det också nästan enbart italienare, lite äldre. Och jag var fånigt lycklig, eftersom jag slapp bada i vassen.

Alla kvinnor i min ålder 50+, och då menar jag i princip alla kvinnor utom de som var riktigt magra, såg ut som jag! Största måttet på kroppen var midjemåttet.

De yngre var mycket smala och vackra, men dom ska jag ju inte jämföra mig med. Jag behövde verkligen inte skämmas.

Och eftersom jag hade övergått till LCHF innan Sardinienresan, vill jag verkligen hålla med, det var hur enkelt som helst att undvika kolhydrater, pasta, pizza eller bröd.

Jag höll mig jättesmal med pasta fram till 28 års ålder, så länge jag hade mycket grädde, smör, kött och ost till… precis som vilken 28 årig italienare som helst. Sedan gick det sämre…kanske för att jag minskade på grädden men framförallt pga utbrändheten.

De få gångerna jag varit i Italien har  jag  fått intrycket att de inte äter så stora volymer av pastan som vi gör här-pasta till förrätt,kött och sallad som huvudrätt var vad som ofta serverades.

  Här hemma placerade sig pasta med ketchup högt i en enkät om vanligaste midagsmaten för barnfamiljer

Italienska barn leder nu fettligan i europa..

I Italien såg jag den fetaste person jag nånsin sett, och många andra feta. Den rekordfete hade en stol framför sig att ha sin mage på. Han satt utanför samma krog varje dag och lassade in. Vissa dagar hade han sin son med sig för att han skulle "läras upp".

Jag har tidigare följt några bloggar av svenskar i utlandet. Det jag främst uppmärksammat är att de tar för givet att det skall finnas ett helt underbart utbud av råvaror, både kött och grönsaksmässigt. Det ser man som en självklar rättighet i tex både Italien och Frankrike där torghandel med lokalt producerade varor inte verkar vara helt utdöd.

Blev en gång bjuden på middag hos en kompis föräldrar som kom från Italien på 60-talet. Det var inte tal om att bara komma över på en tallrik pasta inte. Först en stunds småprat med lite olika salami, ost och ett par olika skinkor. Oliver och något som jag tror var kapris. Lite bröd också att doppa i kryddad olivolja. Något som jag tror var rättika serverades också med olivolja ovanpå.

Sedan kom en liten rätt med spaghetti och tomatsås som jag trodde var huvudrätt. Som tur var hade jag nog blivit ganska mätt av fettet i antipastin så jag tog definitivt inte en normalstor "svensk" pastaportion men ändå tillräckligt stor för att få kommentaren att jag hade bra aptit.

Den kommentaren förstod jag när det sedan serverades huvudrätt som var kött och ugnstekta grönsaker…

Efter huvudrätt en bit hård ost (parmesan kanske?) med balsamvinäger eller något som i alla fall såg så ut, jag orkade inte med någon.

Bröd fanns med på borden hela tiden men det var inget man okynnesåt av utan man hade det för att sleva upp olivolja eller sås med. 

Vin till maten fanns också fastän det här var sen lunchtid. Men vinet var ju något man smuttade på, var man törstig drack man vatten. Å andra sidan var ju klockan inte längre lunchtid utan det hade blivit eftermiddag när vi var klara, vi satt säkert till bords i ett par timmar.

Det här var ju mer än 20 år sen så dagens Italien kanske ser annorlunda ut och blivit mer modernt. Kompisens mamma var definitivt mullig men det kan jag förstå för hon älskade kakor och söta efterrätter också och sa att det var tillåtet att njuta av när barnen vuxit upp.