Håller med om att det är en minst sagt tråkig hantering av djuren vi äter.

Däremot utelämnar denna lilla artikel en del fakta såsom att kastrering av galtar i Sverige bara är tillåten utan bedövning de första 14 dagarna av deras levnad. Om bonden inte hinner innan dess så måste han tillkalla veterinär.  Nåja, det är ju inget som säger att kultingarna inte känner något när de är yngre iofs…

Jag har jobbat på en svinuppfödning (ekologisk sådan dessutom) och faktiskt utfört detta övergrepp ett flertal gånger. Ärligt talat: kultingarna skriker mer när man slipar tänderna på dem (för att de inte ska orsaka skador på suggans spenar) eller när de får sin obligatoriska järntillskottsspruta, än när man kastrerar dem. Då skakar de lite på sig och börjar leka igen omgående när man släpper ned dem till suggan igen. Jag upplever det som att separationen från suggan stressar dem mer än de olika ingreppen. Men absolut, det är fortfarande en onödig behandling.

 Det finns dessutom ett underskott av veterinärer (speciellt sådana som vill hålla på med produktionsdjur) i Sverige idag. Veterinärutbildningen kan inte ta in fler än de redan gör idag, och man väntar sig stora pensionsavgångar inom veterinärkåren.

Vet tyvärr inte vart man kan köpa kött där djuren inte behandlats såhär. Håller mig till vegetariskt själv, men vissa undantag för lax och räkor emellanåt.

Det där har jag aldrig riktigt förstått… att det är ok att begå övergrepp på unga djur, men inte äldre. De känner ju garanterat lika mycket när de är 7 dagar som när de är 17.

Jag blir så förundrad när man läser om sådant här (som att man flår levande får i australien osv… ) Vad är det liksom för människor som står bakom och ansvarar för detta? Inte för att vara otrevlig mot dig nu, men hur känns det när man genomför något sådant?

Håller med dej Marylojs! Jag tycker allt sånt där är så otrevligt att jag inte ens kan läsa om det när det nämns i tidningar etc. Ser inte heller tv-inslag längre som handlar om djurplågeri mm. Tar så illa vid mig att jag får depressionskänslor. Hur dessa människor är funtade som missköter och plågar djur är för mig en gåta…

Precis, jag klarar inte heller av att se det på tv och knappt att läsa om det. Jag tvekar alltid innan jag klickar på såna länkar, blir så upprörd att jag kan sitta och skaka.

Nej jag har inte heller begripigt varför det är ok när de är 13 dagar men inte när de är 15 dagar gamla. De är ju fullt utvecklade när de föds ändå. En kvalificerad gissning är att det handlar om en praktisk gräns, just för att det inte ska bli för kostsamt för uppfödarna och för hög belastning för veterinärerna.

En lösning vore ju att sänka gränsen stegvis, tills det inte är tillåtet längre. Men då återstår fortfarande problemet med galtsmak på köttet (som främst kvinnor har problem med). 

Hur det känns… Det var nästan 10 år sedan jag jobbade med svin. Kul är det inte, men det känns inte fruktansvärt att genomföra heller. Kultingarna blir som sagt mer stressade av att bli upplyfta från suggan än av vad man gör med dem. Så snart de är hemma i boxen så leker de och lever runt som om inget har hänt (oavsett om de fått bedövning eller inte).

Vill minnas att jag upplevde kastreringarna som ett nödvändigt ont. Det gjorde definitivt bonden jag jobbade hos! Samtidigt så sa han något i stil med "om jag inte kastrerar dem kommer de enbart orsaka kostnader: avlivning, minskad avkastning, foder under väntetiden. Om jag kastrerar dem kan jag sälja mer kött och då går företaget runt, istället för att gå back." 

Försöker inte gå i försvar för industrin, så jag tänker inte ta den här diskussionen personligt. Är själv helt emot den storskaliga produktionen, och min dröm för egen del är självhushåll. Däremot tänkte jag att en åsikt lite mer "inifrån" kanske kunde vara intressant.

Ja fy vale! Djurplågeri och barnmisshandel är det värsta som finns tycker jag! Jag skäms samtidigt över att jag väljer att inte se och läsa om det när det förs på tal, men jag klarar inte av det längre…Blir så fruktansvärt deprimerad och får meningslöshetskänslor som gör mig rädd att bli "riktigt" sjuk..

#5 Det är jätteintressant att få höra, och jag är tacksam för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är verkligen inte heller meningen att du ska ta det personligt.

#7 Håller med! Detta är inget personligt riktat mot dej Raring!

Haha, vad "sjukt" det kändes att kalla dej ditt användarnamn:Raring… Det låter som om man skriver ett kärleksbrev eller dyl!

Marylojs

Absolut. Det är också svårt att låta bli att berätta. Många blir extremt upprörda över sånthär (och med all rätt) men drar sällan ögonen åt sig och ser sin egen del i sammanhanget. Bönderna är lika fast i efterfråge-karusellen som alla andra företagare.

Man kan lätt hacka på bönderna och produktionen, samtidigt som man glatt tuggar i sig sin kassler på kvällen. Så det är ju toppen om du hittar svinuppfödning där man inte kastrerar smågrisar utan bedövning.

miagumman

Haha, jag vet. Det är helt klart med flit (med användarnamnet).

Jag försöker bara vara tydlig. Diskussioner på forum har en tendens att urarta till pajkastning snabbt annars.

Man kanske skulle ta och byta användarnamn då till: "Lilla ärtan", "Snyggast i stan" " Godingen" "Hotlips" eller dyl!!

Bra idéer ska efterliknas. *tummen  upp*

Tråkigt det här med kastreringen utan bedövning, men jag är övertygad om att om det fanns andra alternativ, så skulle de nog användas.

Det är klart att det finns andra alternativ!! Det handlar om bekvämlighet och ekonomi.

#14 Skulle just skriva detsamma!

Jag har varit med och hjälpt till vid grisuppfödning och jag håller med om att det är hemskt…

Dock måste jag säga till böndernas försvar att kultingarna skriker som stuckna grisar så fort man plockar upp dem, de skriker inte mer under själva ingreppet och när de sätts ner på marken så springer de tillbaka och skuttar omkring som vanligt.

Tyvärr är det det nu enda sättet att inte få kött från hanarna att inte smaka beskt, men visst tycker jag illa om det…. så jag ställer mig bakom alternativ..   kanske åtminstone nån form av lokalbedövning…

Jag tror att många djurarter är betydligt okänsligare än vi människor. Kolla tex. hur känsliga vi människor är mot kyla. Tex Highland Cattle kan gå utomhus året om. Visserligen har dom skaplig päls, men hur länge klarar sig en människa ute i kylan? Jag tror att det är svårt att bedöma hur mycket djuren uppfattar av smärta. Man sätter ju tex en öronmärkning i öronen på varenda ko o får i det här landet, det är ju fullt accepterat. Och renar märks alltid i öronen. Vi kanske överdriver lite ibland…  Vi ska inte ta för givet att ett djur upplever det på samma sätt som en människa..

Ibland är det bättre att "överreagera" än att inte reagera alls…

Visst, djur är inte människor och det är mycket möjligt att de inte känner vissa saker på samma sätt som vi. Däremot kommer du aldrig få mig att tro att de inte känner smärta när de kastreras utan bedövning. Djur är dessutom mästare på att dölja smärta (av överlevnadsskäl).

Men detta är ju samma som det var för människor inte allt för långt bort i tiden..

Även våra nyfödda blev opererade etc. utan bedövning då de inte ansågs ha någon utvecklad känsel…

Så nog kommer det att ändras, helst nu när det har kommit upp till ytan.

Såg förresten om en artikel om "väldigt glada grisar" i Danmark… enligt veterinären så borde de ha varit sjuka då de bodde trångt i utdömda lokaler utan hö/halm under sig..

MEN denna bonden hade kommit på en speciell "vitaminblandning" i deras mat så även om de bodde på detta viset så var de GLADA med knorr på svansen….

Istället för att ge dem gott om bra utrymme så ger man de "vitaminer"…

Undrar om det är uppåttjack de får??

Som argument i kasteringsdebatten har jag hört att en lokalbedövningsspruta skulle vara samma smärta som själva kastreringen och då anser man att det är lika bra att kastrera som att böra både ock. Vi tar ju sprutor själva - även om det gör ont.

Jag vet alltså inte - refererar bara från dem som arbetar med grisarna.