Mins abstinens började dag 2 med att hjärnan inte funkade. Kändes som världens värsta baksmälla…t o m problem med att gå o läsa.
Dag 5 började detta lätta och efter en vecka så var det helt bortblåst.
Jag hade sömnproblem den första månaden, antagligen pga ketonerna….men det var inget stort problem eftersom jag ändå var piggare än innan.

Jag tror att det var min 3:e vecka jag fick abstinens i 5 dgr (migrän, inget illamående för min del), har hört andra som fått abstinensen vecka 2. Jag äter också yoghurt (obs turkisk eller grekisk som innehåller 10% fett + att jag slår i Santa Marias Enriched Coco Nut Milk, 18% fett, för att få det hela ännu fetare).

Jag var lite trög i början och kände mig lite orkeslös. Något illamående har jag inte haft men känning av gallsten. Detta gav sig så småningom, kommer inte ihåg hur länge det varade.

Ibland ångrar man sig att man inte fört dagbok, då hade man vetat precis. Man glömmer så fort. Jag minns när jag började min andra LCHF-omgång, då önskade jag att jag hade haft kvar mina anteckningar från första omgången. Man tror att man ska minnas.

Minnet är inte vad det borde vara, kan det bero på åldern eller kosten????

Stressen! Man ska både hinna jobba och kolla runt på alla forum…

Jag skrev dagbok här någorlunda regelbundet de tre första veckorna eller något sånt och känner igen vad du skriver. När jag nästan mådde illa så hinkade jag i mig ordentligt med vatten, det verkade hjälpa för mig. Annar var det nog mest lite molande huvudvärk i bakgrunden sådär som jag kommer ihåg. Och att magen blev trög, det rättade till sig efter ett par veckor.

Oj vilken respons!

idag har det gått bra med illamåendet, vi får se hur det känns ikväll, det verkar vara värst på kvällen. Men jag känner mig inte ett dugg sugen på en massa fet mat om man säger så. Så för mig kanske metoden kan fungera som viktminskning eftersom jag inte har någon aptit ;)

knubbis:

Jag tror man måste öka fetthalten successivt. Det är många fettskrämda/ovana som skriver om att de blir äcklade av allt fett i början.

Mitt tips:

Dra ner på kolhydraterna först, men öka inte fettet radikalt i början. När suget kommer (för det brukar ge sig tillkänna) äter du ost eller något annat lagom fett och sen ökar du successivt fettmängden i den takt du klarar av det.

För mig kom en period av illamående efter två månader. Tröttnat på maten? Vet inte. Inget smakar mig vissa dagar. Symtomen känns nästan som när jag var gravid…vilket jag INTE är. Är däremot inget sötsugen längre. Däremot sitter behovet av att skåpäta sena kvällar i. Någon typ av rastlöshet? Kroppen minns den "snitslade banan till kylskåpet"?Känner mig inte ens duktig längre, när jag avstår från sötsaker. Andras smaskande bekommer mig inte. Jag har inte gått ner så mycket, tror jag. I bland tror jag att  kroppen äter dietfett i stället för kroppsfett. Men jag säger bara: Hellre tjock och frisk än tjock och sjuk!

Jag upplevde en förvärring av sockerabstinensen på dag 5, sedan tonade det sakta av för att återigen få ett bakslag vecka 3- denna gång mentalt. Att det "hade ju gått så bra, skulle jag inte kunna…" Men jag var envis och påminde mig hela tiden om det SSS skrev, att de flesta som hoppar av gör det den tredje veckan- och det gick bra! Har nu hållit på 5 månader drygt.

Illamåendet för mig kom när jag en period åt extra mycket fett och inga grönsaker, likaså försvann hungern. Men jag ökade på broccoliransonen och nu känns det helt OK igen.

Lycka till!

Skönt att läsa att andra har ungefär samma problem. Fick riktiga kräk-känslor igår, och tog ett glas juice (apelsiner med jordgubbar i), och då blev det bättre. Är inne på 3e veckan, tydligen är det vanligt med problem då.

Sen har jag fått krypningar också, liksom typ "tysen nålar" i hela kroppen, och känner mig både rastlös och trött på samma gång. Skitjobbigt.

I övrigt har jag haft mens utan - stora - smärtor, fantastiskt!!

Krypningarna kan du råda bot på genom magnesiumtillskott. 300-500mg per dag.